Snart börjar fastan och jag tänker under 40 dagar avstå någonting som faktiskt är jättesvårt för mig. Som verkligen känns som ett offer. Och det är att avstå socker. Jag är nämligen SÅ less på socker som tillflykt. Även om jag äter nyttig mat är jag svårt förtjust i socker och det stör mig att det ska ha makten över mig. Så att jag äter fast jag planerat att låta bli.

Så jag ska sockerfasta och godsaksfasta från askonsdagen fram till påskafton. Alltså inget godis, bullar, kakor, läsk eller desserter. Och heller inte chips, popcorn eller ostkrokar. Inget av det där som faller under kategorin sånt som jag äter som tröst när jag är uttråkad, orolig, ledsen eller stressad. Jag ska prova att avstå helt och se vad det gör med mig. Om jag kan få slippa ifrån det där suget som kräver sånt fokus av mig att motstå.

Men jag ska inte bara avstå – jag ska lägga till. Jag känner så ofta att jag tappar det andliga perspektivet i livet, vilket gör mig orolig och olycklig och ger en känsla av meningslöshet. Då är fastan den rätta tiden att hitta tillbaka. Det är ju egentligen det fastan handlar om. Så jag ska lägga till mer strukturerad bibelläsning och jag tänkte i år utgå ifrån Salemkyrkan i Borensbergs upplägg för bön och bibelläsning i fastetid.

Traditionen påbjuder ju att fastan ska brytas en gång i veckan men jag tänker faktiskt låta den fortgå. Förutom ett undantag och det är under påsksändningen av Susannes Skafferi. För när Susanne lagar massa godsaker och bjuder på mig varken kan eller vill jag sitta och vara tråkig och säga att jag fastar. Men det känns okej eftersom det är ett planerat avbrott.

Har du fastat någon gång? Ska du fasta i år?