Nu sover hela huset. Men jag sitter här och redigerar bilder och tänker tillbaka på dagen som har gått. Idag gick barnen på tio veckors lov. Äntligen. Som de kämpat! Skolavslutningar är så speciella. Det är som att slå på en kran. Gråter nonstop. Gråter när jag tackar fröknar som utmanat mina ungar, hjälpt, peppat och uppmuntrat. Gråter över fina sommarlovsbarn med inbakade flätor och nystrukna shorts. Usch jag önskar att jag någon gång kunde prata om mina barn med deras lärare utan att börja grina? Men tyvärr kan jag inte det. Känslorna är FÖR starka.

Så här såg vår dag ut i alla fall.

Barnen vaknade 06.30 och drog på sig sina nystrukna skjortor och nytvättade shorts. Och fick plita ner hälsningar till sina fröknar.

Så gulligt att se små rader av kommunikation med viktiga vuxna i deras liv.

Vi hade plockat små trädgårdsbuketter och band ihop med korten.

Barnen tågade som vanligt från skolan till kyrkan för avslutning, med den enda skillnaden att vi vuxna inte fick närvara. Nästa år – då jädrar!

Medan barnen hade avslutning var jag och Ulf hemma och gjorde iordning fika och slog in små sommarlovspaket. En av oss tjurade för att hen inte fick tjuvsmaka tårtan.

Sedan åkte vi och mötte barnen på skolgården. Ulf var gullig i sjömanskostymen. Samma som både Bertil och Folke haft.

Självklart hittade jag Bertil så här. Alltid försvunnen i någon trädkrona. Eller uppe i någon lyktstolpe för den delen.

Bertil, Ada och Elle kramade hejdå till sina fina fröknar.

Jag är så tacksam för det år som gått. Alla vuxna som lyssnat på mina barn, tagit dem på allvar, tröstat, peppat och skojat. Även när det varit en lite krånglig, gropig resa.

Sedan åkte jag hem och satte på kaffe och dukade fika på verandan. Det blåste fasligt så vi satt inte ute i trädgården.

Jag hade gjort en tårta med blåbärsfyllning och jordgubbar

Plus lite annat smått och gott

Älskar att verkligen fira ut barnen som kämpat så hårt under hela terminen. Utmanat rädslor, tragglat sig igenom tråkigheter, lärt sig nya saker varje dag och tagit sig upp alla tidiga mornar.

Bertil och Folke fick varsitt set med simfenor, cyklop och snorkel som de länge pratat om att de vill ha. Tidigare år när vi firat med morfar brukar han sticka till dem en slant att göra något roligt med på sommarlovet. Eller ge dem vattenpistoler, hoppbollar eller något annat som en morfar tänker ut så bra till pojkar som påminner om honom själv som barn.

Hela vår högt älskade barnaskara samlad.

Stökigt, stojigt och ganska höggljutt

Som alltid när vi umgås

En hel hög extrabarn med extraföräldrar

Jag bar min nya rygglösa klänning dagen till ära

Som Ulf genast använde som servett för sin blåbärskladdiga mun

Och fast jag tyckte jag kirrat så mycket fika fanns inte ett smul kvar när vi ätit färdigt.

Och härj utbröt. Tur han har snälla storebrorsor som låter honom hållas

Sedan var det dags för uppställning familjevis för fotografering i trädgården.

Somliga ville förevigas med snorkel

Inte undra på så stilig som man är med en sådan mellan framtänderna

Essa och Popsy hade fullt upp med att leka

Efter fyrtiotvå sorger och fyrtiotre bedrövelser lyckades vi få till en bild där ingen blundade men alla frös och frisyren bara till hälften blev förstörd av blåsten. Som ni ser kom Jakob direkt från åkern där de som bäst höll på att plantera gurkplantor.

Jag försökte också fota barnen

Men det var knappt jag hann med det innan det såg ut så här

Till och med hundarna fick ställa upp på bild

Hoppas varje dag att Popsy inte ska bli godkänd som polishund utan få bo kvar här istället!

Efter fikat pep alla hem. Men Folkes kära vän Dahlia avlöste och det utbröt ett klättrande och rusande utan dess like! Barnen sprang runt som yra höns och lekte lite här och lekte lite där. Precis så rastlöst och ovant som man gör första dagarna på sommarlovet när man inte riktigt vet hur man ska göra av all frihet som överrumplar en.

Och jag städade bort fikat, hängde upp en ny gunga och en ny repstege i trädet och tog fram snowracern till Ulf som prompt ville “köra bil” på gräsmattan.

På kvällen kom matlaget förbi med en laddning pizzor från Roots i Tavelsjö. Är det skolavslutning så är det.

Barnen vräkte i sig

Och vi vuxna med. Helt orimligt goda pizzor!

Så satt vi ute sent och pratade på verandan medan barnen betedde sig som en apflock i det vilda! Och sedan åkte alla hem till sig. Och nu sitter jag här helt vimmelkantig av trötthet. Glad över en riktigt fin dag. Och över att imorgon blir en vanlig dag med aningen mindre sinnesrörelse för mig.