Visst njuter jag av hur mycket finare det blivit av den här vårens renoveringar av kök, tvättstuga och groventré. Men framförallt njuter jag av funktionen. Hur stöket minskat. Hur svinnet minskat. Hur vardagliga sysslor som känts oöverstigliga nu rinner på riktigt smidigt. Hade jag för några år sedan – när vi levde i fullskaligt kaos på många områden – sett mig själv idag hade jag inte fattat någonting! Låt mig ge ett exempel från gårdagen när det skulle veckohandlas.

Innan jag åker till affären städar jag ur kylen som jag försöker göra inför varje storhandling. Det går lättast då eftersom den nästan är tom. Det går dessutom snabbt eftersom jag med dymo har märkt upp vad som ska stå på varje hylla och i varje låda. Jag inventerar vad som finns kvar och torkar rent de hyllor som blivit sunkiga och noterar vilken mat som håller på att bli dålig och behöver tillagas först. Och det tar inte fullt tio minuter att göra allt detta. Eftersom jag har en färdig, standardiserad inköpslista i telefonen stryker och kompletterar jag bara i den innan handlingen. När det är klart tar jag alla mina tygkassar och små nätpåsar för frukt och grönt som hänger iordning på en särskild krok i källartrappen. Går ner med barnen i groventrén där allas ytterkläder hänger och utan att behöva leta en enda borttappad sko så får Folke och Ulf på sig skor och jacka och jag hittar börsen direkt i min låda.

Väl på affären handlar vi ganska raskt det vi behövde och på hemvägen stannar jag till på Marstorp och i kylrummet hämtar jag veckans ranson av grönsaker och rotsaker. Sedan hem och parkera vid groventrén. Jag bär in kassarna och paketen som jag hämtat ut. Paketen som nu kan stå i lugn och ro i groventrén utan att vara i vägen. Utan att ligga som farthinder i den vanliga hallen där de annars blir kvar i väntan på att öppnas och sedan i väntan på att någon hinner sopsortera undan packmaterialet. Nu sker allt det i groventrén istället och sopsorteringen gör vi direkt i garaget som har en särskild plats för det. Folke och Ulf kan under tiden själva klä av sig och hänga upp kläderna på sina egna platser. De har varsin hängare precis som på förskolan med egen krok, hatthylla och skohylla i lämplig höjd.

När jag packat upp maten känner jag något slags glädje-il i magen av att sortera in maten. Allting har sin plats. Jag tömmer över snabbkaffepulvret i sin vanliga guldiga plåtburk med guldig tesked. Äggen i sina ägghållare i kylen och dijonburken hamnar i senapslådan, dymomärkt med ett tydligt SENAP. Jag tömmer ur brödskrinet på gamla smulor och damm och sorterade in knäckebrödet i prydliga rader. Tar fram den stora blommiga müsliburken med sin silvriga skopa och gör iordning müsliblandningen vi gör här hemma. En förpackning av den torraste tråkigaste ekologiska muslin som mest är som hästfoder plus en förpackning med lite sockriga crunchies som smakar som kaksmulor. Tillsammans blir det en lagom sötad musli som alla kan acceptera.

Jag stoppar direkt in all mat och hänger sedan bort påsarna i källartrappan igen. Och så sätter jag på kaffevatten. Men upptäcker att dukarna i matrummet är smutsiga och behöver tvättas. Så jag slänger ner dem i tvättnedkastet. Där hamnar all tvätt från båda våningarna och så tar Jakob hand om allt en dag i veckan. Tidigare kunde tvätten bli liggande i trappan i flera dagar innan den slutligen bars upp till den provisoriska tvättstugan på övervåningen. Inte längre. Jag går på toa och sprayar lite diskmedel på handfatet i badrummet eftersom det står en sprayflaska på en hylla där inne. Torkar rent med handdukarna och slänger sedan ner dem i tvättnedkastet. Tar direkt fram nya. Det går lätt eftersom handdukar och badlakan numera ligger i en trådback direkt utanför badrummet och inte längst bort på övervåningen.

Sedan går jag ner i tvättstugan och stoppar i strykjärnet som står redo på brädan som alltid är uppfälld och framme. Öppnar trådbacken märkt med “SMÅ DUKAR – SPETS OCH BRODERI” och trådbacken “RUTIGA DUKAR” och tar fram två lämpliga dukar som jag stryker på tre minuter. När jag kommit upp, lagt ut dem på bordet och ställt dit en nyplockad bukett med luktärter är kaffevattnet klart. Då sjunker jag ner i min fåtölj och dricker det andaktsfullt och känner mig så nöjd med mig själv. Tror fasenimej till och med mormor skulle varit stolt över min prydlighet och mitt rationella förfaringssätt. Och så sänder jag en tacksam tanke till Jakob som är den som tänkt ut och drivit igenom nästan alla dessa praktiska förändringar som jag förut tyckte lät så tråkiga och onödiga men som nu förenklar livet avsevärt!