När jag var på min skrivarresa norröver passade jag på att besöka diverse loppisar. Primärt inlandsloppisar – de är bäst av alla. Det blev fyra ställen i Boden (PMU, Röda Korset, Återvinningsmarknaden samt en antik som hette Magasin V) , Kupan i Jokkmokk samt Rondellen Solkraft i Skellefteå på vägen upp. Sicken jädra lycka! Här kommer en samling fynd.

MUMS

Karaffen i majolika köpte jag på antikaffär och betalade 200 kronor för så det var inget loppisfynd direkt. Men eftersom ni vet att jag lider en skriande brist på karaffer så slog jag till ändå. Blev också svårt förtjust i de randiga röda burkarna som numera huserar på hyllan ovanför köksbänken – fyllda med exakt det som står utanpå.

Traven med majolikatallrikar med utskuren bård runtom köpte jag i ärlighetens namn inte utan den tog syrran med upp efter en särdeles lyckad loppistur i Alingsås (Sveriges bästa secondhandstad? Tätt följd av Borås?) Även emaljslevarna fyndade hon billigt åt mig.

Den blå tallriken i nedre hörnet är en udda blå mattallrik jag fick för en tia. Jag håller på att spara ihop till tolv blå djuptallrikar av olika modeller så jag ska kunna duka i enhetlig färgskala.

För småslantar slog jag också till på en vackert snidad sked som ska få bo i musliburken, samt en tesil med en liten krok så att man kan hänga den över kanten på koppen. Exakt en sådan som farmor har och det är den bästa sorten. Gillar att loppa husgeråd för det känns som att lura systemet. Istället för något nytt (och ofta fult av dålig kvaliet) köper man gammalt, billig, vackert och rejält.

För två kronor fick jag också den här gamla obrutna förpackningen knäckformar. Det här är just den typ av fynd som gör mig lycklig. Jag vet inte riktigt vad jag ska ha den till men paketet ska få ligga i min redalåda i köket, bredvid saffranspaket och gamla bullformar. Och ibland ska jag ta fram och hålla den i handen en stund och mysa. Knäckformarna är i något slags vaxat papper – inte alls som dagens aluminiumvarianter.

Hittade också en grön liten skål till min samling. Har tolv i den här servisen sedan tidigaree i alla möjliga smarriga pasteller och jag serverar oftast efterrätten i dem. Farmor hade dessa skålar när jag var barn och jag satt alltid och beundrade guldstjärnorna längs kanten. Jag har samlat i flera år och då och då har jag tur och hittar någon ny del. Tror den här kostade femton kronor.

Köpte också denna vackra gamla krackelerade majolikatallrik avsedd att hänga på vägg. Vet exakt den rätta platsen för den och den kostade inte många kronor.

Så går vi över till julpyntet för JÄDRAR som jag fyndade. Jag har sagt åt mig själv att jag inte får köpa så mycket julpynt men nu när jag har mitt fritidshus att julpynta så finns det faktisk vissa luckor. Köpte till exempel massa billigt gammalt glitter. Den tunna sorten som är finast. Har man riktigt tur hittar man de som nästan går i guld istället för silver.

Jag hittade också några charmiga gamla ljus, ett rött julförkläde, en aprikos pappstjärna, två virkade pannlappar i rött och en fin handbroderad bonad. Alltsammans för småpengar.

Bonaden ska hänga ovanför dörren i mitt kök. Och den gröna duken med röd bård kan vara det vackraste jag sett! Ska göra ett försiktigt hål i den och sedan ska jag trä den över min skomakarlampa i köket. Känns väldigt Karin Larsson i färgerna och med stjärnuddarna blir den något alldeles extra!

Det sista jag behöver är fler pappersbonader så givetvis köpte jag två till. Det sista man behöver kan nämligen visa sig vara det första man behöver om man inte ser upp.

Vansinnigt fina. En av dem ska upp på min veranda. Till höger skymtar också en pepparkaksgris i modell större.

Jag längtar redan tills nästa jul när hela hallen nere och trapphuset uppe är färdigrenoverat. För då ska jag julpynta där också. Det är just nu en blind fläck på pyntkartan och en som förtjänar att föräras med glimrande stjärnor, kitschiga bonader och hiskeliga porslinstomtar med famnen full av hyacinter. Ja ni fattar.

Jag gjorde också lite klädfynd. Som den här gröna manchesterjackan. Ibland är jag en sådan idiot bara. Stod och klämde på den inne på Kupan och tänkte “Den här har jag väl ingen användning för – det ju dunjackeväder?”. Som att det aldrig skulle bli varmt igen i framtiden och en sådan här jacka inte är exakt vad jag letat efter länge?

Sedan såg min syrra den och köpte den mitt framför näsan på mig istället. Surt sa räven. Men snäll som hon är gav hon den till mig någon dag senare eftersom den är “mer Clara än Anna”. Är SÅ glad för denna fina jacka för 60 kronor.

Köpte en pennkjol också. Hemsydd i något som ser ut som gardintyg. Utsökt. Har letat efter en roligt mönstrad pennkjol länge utan resultat. Om jag inte minns fel kostade den 40 kronor.

Slutligen fann jag denna ankelånga blå klänning med blommönster. Den var jag tvungen att ha eftersom att det stod mitt namn på den. Bokstavligt talat alltså. Clara & Co i nackettiketten.

Jag la dessutom beslag på mer textilier än vad som är hälsosamt. Men det är verkligen textilierna det står och faller med när man inreder i gammal stil. Moderna tyger saknar den kvalité, tyngd och själ som gamla besitter. I bakgrunden en virkad gardinkappa. Och i förgrunden det mest fantastiska blankmanglade linnedraperi. Helt OTROLIGT hantverk som min syster fyndade för en billig peng i Alingsås. Den ska jag hitta en hedersplats till.

Eftersom jag byter tapet i det blå vardagsrummet till en tapet mer kompatibel med färgen rött så har jag gått loss. Både på jultyger…

men också gamla möbeltyger som eventuellt ska få pryda stolsitsarna runt matbordet. Den här randiga ullhistorian tror jag kommer passa perfekt på kökssoffan.

Och spana in de röda gardinerna (kan de vara från tidigt femtiotal?) dem ska jag hitta en särskilt fin plats för. Betalade 30 kronor per längd tror jag.

Slutligen kunde jag inte låta bli dessa två godbitar med klassiska motiven Grindslanten av August Malmström och Andakt Bengt Nordenberg. Enorma ramar varav en kom med belysning. För 125 kronor styck. Dessa är nu stommen i min nya tavelvägg som jag blev inspirerad till och nämnde i det här blogginlägget.

Eftersom jag samlar på gamla gruppfotografier på yrkesmänniskor (alltifrån läkare och sjuksköterskor till fabriksarbetare och rallare) så kunde jag inte låta det här stora fotot från KFUMs Nationalkonferens i Stockholm 1927. Ja, jag vet. Det är en smal samlarnisch men någon ska ju ha den också.

Så. Det var mina fynd det. Och då har jag inte ens visat det helt enorma fynd jag gjorde (det är alltså högre än mina 178 cm över jorden) som knappt gick in i bilen. Ska fota det så snart det funnit sin plats här hemma.