Har ni tänkt på att ”rensa” ofta nämns som ett miljövänligt tips? ”Höstrensa garderoben och få en hållbarare stil”. Tillåt mig flabba. Att man rensar ut beror ju på att man har för mycket. Om man måste rensa sin garderob varje höst är det kanske införskaffandet man ska sluta med istället för utrensandet? För bara femtio år sedan fanns det INGEN som trodde att man gjorde en insats genom att göra sig av med gamla grejer. Det ansågs som ren idioti.
Jo men är det inte bra att grejerna används då? Återbördas till systemet om man ändå inte har bruk för dem själv? Absolut. Men det råder ingen brist på saker ”i systemet”. Secondhandaffärernas sorteringscentraler bågnar av skänkta saker. Om folk höll hårdare i sina köp och vårdade dem kanske det skulle produceras färre grejer på totalen?
Att rensa i sitt överflöd kan vara härligt, renande, befriande, underbart för den enskilda personen. Men ärligt talat. Som klimatstatement är det väl nästan lika med noll? Det tänker jag på när jag ser mormors urdiskade aluminiumformar och ursköljda gamla flaskor som kanske kan komma till användning. Eller när jag är i Jakobs morfars ladugård. Den är från golv till tak l fylld med ”skrot”. Prylar, pinaler, pryttlar och pynt. Han tar hand om sånt som andra kasserar och skruvar isär brödrostar, tvättmaskiner, gamla grammofoner och möbler. Sånt som andra vill rensa och rena sig ifrån förbarmar han sig över. Men sen när grannens tvättmaskin går sönder kan Fred hitta den rätta reservdelen. Och när det saknas ett snurrbart kryddställ till Elsas köksskåp kan han bygga ihop det av några utrangerade brädstumpar. Och när vi köpte vårt hus kunde vi fylla det med möbler och porslin han sparat från sitt föräldrahem.
Skönt för människor att leva liv där man ständigt rensar. Men det bygger ju också på att det finns platser, människor och institutioner som håller dessa saker ”i lager” åt dem så att de själva slipper ha annat än exakt det nödvändigaste hemma. Lite som Sverige som slutade hålla egna stora lager av munskydd och skyddsutrustning och sedan under pandemin blev varse hur sårbart det är när man lägger över allt sånt på andra.
Man ska inte se ner på en skrotsamlare.
Märker ni att jag med den här texten egentligen bara drar en lans för min egen räkning? För min rätt att ha grejer, älska, behålla dem och inte rensa ut. För i själ och hjärta är jag själv en skrotsamlare.
Här växer till exempel en brokig tavelvägg fram. Jag har skapat den mest med sånt jag plockat från gömmorna hemma. Bankat upp tavlorna lite på måfå. Börjat vid golvet och letat mig upp under taket. Och det här är anledningen till att jag vill ha saker i gömmorna. Jag tycker om att variera mig och hur ska jag kunna göra det om det inte finns något att välja på?
Den här fåtöljen är helt sprucken och trasig. På sidorna sticker stoppningen och det gamla röda ulltyget fram. Mormor och morfars fåtölj som min mamma renoverade för säkert tjugofem år sedan. Nu har fjädringen gått sönder och jag ska lämna in den till en tapetserare. Få den lagad och omklädd för fjärde gången i dess liv.
Jag tror det mesta här på bilden är sånt jag hämtat i mina gömmor. Oftast ställer jag bort saker på paus när jag tröttnat. Jag har ju förmånen att kunna göra det med tanke på hur stora förrådsutrymmen som finns här. När jag känner mig helt mätt på sakerna skänker jag tillbaka dem till second hand. Och då tänker jag på alla tiotusentals kronor jag skänkt till PMU, Röda Korset, Myrorna och Erikshjälpen när jag handlat där genom åren. När jag lånat sakerna ur systemet ett tag och så småningom återbördar dem dit igen. Det är som en obestämd hyresperiod. Ibland för några år – ibland kanske för resten av livet. Men jag inbillar mig inte att själva rensandet gör mig till en klimathjälte. Om det är något jag gör bra är det snarare att jag älskar mina saker så mycket att jag är beredd att fortsätta ta hand om dem.
98 svar
Jag har rätt lite plats och jag tycker att de flesta av oss som bor så rensar hela tiden och byter kläder/barngrejer/möbler osv med varandra. Tänker att det är mer miljövänligt än att spara en massa saker som knappt används, iallafall när man bor på det sättet. Sen känner jag också att jag/mina saker inte tar upp plats för ngn annan vilket jag är nöjd med pga all bostadsbrist som finns. Känns konstigt om man skulle ha ett stort boende bara för att lagra saker när någon skulle kunna bo där istället. (Gäller såklart inte om man lagrar i uthus eller så som inte är beboeliga på det sättet)
Att se möbler som uppenbarligen är helt förstörda gör ont i själen. Ta t ex ftöljen hunden ligger i – den skulle kunna få ett nytt liv och hålla ytterligare 50 år om man lämnar in för reparation och omklädning hos en tapetserare. Att vara hållbar kan väl inte vara att låta prylarna/möblerna förfalla. Att behålla gamla kylskåp som med största sannolikhet drar extremt mycket mer energi är inte heller så himla klimatsmart. Det är bra att rensa och att ge bort saker man varken kan eller vill ha är jättebra men först och främst ska man ta hand om de saker man har.
Läs bildtexten efter bilden på fåtöljen;) ”great minds think alike”
Om du äger mer än tre ting, äger tingen dig.
Kinesiskt ordspråk.
Maj
https://sverigesradio.se/avsnitt/det-ar-som-att-bli-kar-om-relationer-med-prylar
Svårt ämne! Finns nog inget enkelt svar och så länge man reflekterar över sitt konsumtionsbeteende är det en bra start tänker jag.
Har själv gått åt att bli mer en rensare då jag inte ser vad jag har när jag har för mycket. Min mor har också ett hoardingbeteende (även andra i släkten), liksom en del andra här i kommentarsfältet, och vill inte hamna där själv. Har därför lite svårt att se det fina i att som exempelvis mor säger ”alltid ha allt hemma”. Sakerna har liksom tagit över hennes liv. Längtar inte till när hon blir äldre och inte kan bo kvar i huset längre om man säger så.
Nu övar jag istället själv på att till exempel inte bära senaste modet och att dricka kaffe ur helt funktionsdugliga men kantstötta koppar. Ibland lite trist men faktiskt oftast himla skönt att ha valt att prylarna inte definierar mitt liv! 😊
Jag kanske lever under en sten men jag har aldrig förstått att det anses miljövänligt att rensa. Att nån annan tar över det man lessnar på, absolut men det är ju inte jag som rensar som kan klappa mig på axeln utan den som eventuellt ta över mina saker istället för att köpa nya.
Men om ingen skänker något utan slänger i soporna kan ingen nyttja sakerna i andra hand? Båda behövs. Riktigt gamla saker med kvalité kan ju gå i både fjärde, femte och sjätte hand.
Håller med..helt och hållet. Att rensa och att rensa bort det som är trasigt / utslitet och inte går att laga är helt nödvändigt.
Däremot är jag helt emot ”trendrensandet” som bara utmynnar i att mycket av det som rensars bort ändå måste ersättas på grund av att en upptäcker att föremålen ändå hade en viktig funktion. Det gäller kanske särskilt saker son inte används varje dag men som är väldigt bra att ha den dag som en tänkt använda dem.
Det är klart att alla inte har plats att förvara lika mycket men jag vänder mig emot trenden att slänga och skänka bort för att sedan göra nyinköp. Det kan gälla elsaker och andra praktiska saker som många föredrar att köpa nytillcerkade eller svåra att hitta begagnade. På så sätt blir miljön den största förloraren och den som rensat känner nog sig inte speciellt glad heller.
Bodil Jönssons kloka mening försöker jag hålla i minnet: ”Behöver jag dig lille vän och vad gör jag med dig sen?” En bra fråga att ställa sig inför ett köp.
För några år sedan visade min dotter mig en känd YouTuber som fick så mycket cred för att hon var en sån miljöhjälte. Det hon gjorde var att skänka stora mängder av sina, nästan oanvända, kläder till second hand.
Dottern var lite upprörd, och jag håller med, för det kan aldrig vara bra för miljön att ha skaffat så mycket nya kläder, man inte ens behöver. Den som istället köper de kläder hen behöver begagnat och faktiskt använder de kläder hen har är miljöhjälten.
Så jag håller med, skänkandet i sig är ingen miljöinsats. Sen om det är bra eller inte för välmåendet är en helt annan sak.
<3
Så fint med personligt hem .🙂⚘ Handlar både och ,gammalt och nytt ..Men slänger sällan något ,skänker till seconhand och till barnen . Men de finns en nackdel med gamla saker och kläder ,.mögel och unken doft gamla saker Unken parfym i kläder . Har ni något bra tips för det ,,,,
Ättika! Tvätta ordentligt och lägg sen plagget i en ättikslösning. Det kan påverka färgen lite, men jag har fått bort lukt av unket kattpiss och annat otrevligt med ättika och torkning i frisk luft/solsken.
Jag har även räddat en fotoram i trä med ättika och solljus/frisk luft.
Tack snälla ⚘Ska prova det ,,,,,
Mycket bra inlägg. För några år sedan hade konstnären Eva Mag en utställning på Bonniers konsthall där hon hade kört 7 lastbilar med grejor från sin skrotsamlande pappas tomt och ställt ut: ”det finns en plan för detta”. Jag minns att vissa besökare var väldigt provocerade av att man kunde se på sakerna som värdefulla resurser.
https://bonnierskonsthall.se/utstallning/eva-mag/
Tycker det är väldigt intressant och befriande när man i kontakt med människor, ofta från andra länder eller från inlandet, upptäcker att de bara bor i sina hem, det är inte en del av deras varumärke utan ett ställe där de sover, äter, umgås och slappar på . Ett ypperligt klimatsmart, billigt och enkelt förhållningssätt vi alla kanske skulle ta efter i lite högre utsträckning
Åh, detta! Verkligen detta! Det är klart att det är tråkigt att bara ha trasiga saker som inte funkar, men provoceras ibland av att allt ska vara så snyggt och genomtänkt och dessutom passa ihop.
Ibland kan ett kök eller ett vardagsrum bara vara ett rum man är i, inte ett ställe som man man måste lägga en massa kraft på hur det se ut och vad det signalerar. Jag tänker att om vi befriade oss lite från tanken att vår inredning och vår hem också ska säga så mycket om vilka vi är så skulle vi nog må bättre.
”Titta här, jag har beställt årets julstjärna från XX- Jensen någonting. ” Väninnorna visar upp vad de beställt. Jag lägger in min vanliga protest. ”Nej, jag behöver ingenting ””Ja, men en ny stjärna eller något nytt måste man ju unna sig till jul” Ny protest, nej, jag har adventsljusstakar och stjärnor ”
Jag är påstridig eftersom jag lever efter mammas måtto ”Vad är det för fel på den här?Den fungerar fint. ” För variationens skull har jag fyra årstidslådor. En sommarlåda med mina bästa sommargrejer, en höstlåda, två stora jullådor och en påsk och vårlåda. På så vis blir ju allt nytt igen. Och jag har dessutom plats i skåp och förråd 😊 Lärde mig för 25 år sedan tre för mig fantastiska regler.
1. Gör dig av med allt du inte älskar/inte massor av ”bra och ha”för behöver du den finns det säkert en likadan på second hand
2. Alla prylar, grejer ska ha en fast och märkt ”bostad”Förbjudet att blanda random grejer i ett skåp. Märkta skåp o lådor
3. Ställ alltid tillbaka alla grejer på sin plats.
Mitt liv blev som trebarnsmamma otroligt mkt lättare. 😊
Tycker det blir lite tjatigt att miljöfrågan blir så fokuserad på vilka som gör rätt, frågan som är helt avgörande för vår framtid reduceras till vad du kan/ska leva för att göra rätt (där du alltid ska försvara din egna livsstil) jag bor i stan, har ingen bil det är ju bra, men visst konsumerar jag, är på utlandssemester ibland orkar jag inte sopsortera. Jag tror vi alla i detta kommentarsfält gör rätt och fel. Därför behöver vi tuffa politiska lösningar som inte gör att vi själva ska bli miljöhjältar som försvarar den bästa livsstilen
Älskar hur du sätter ord på vaga och luddiga känslor och tankar som vimsat omkring i mig utan att jag reflekterat någe närmare över dem!
Du får det att kännas så självklart! Underbart! Tack!
❤️
Förstår din tanke men ganska många bor i stan o har inte en Fred i sin närhet eller nåt uthus el herbre att förvara sina saker i, utan en fjuttit förråd på vinden el i källaren. Vi bor olika. Men vi kan vara överens om att konsumtionen absolut bör minska.
Finns en aspekt till: TING TAR TID.
Jag har vad jag behöver och mer därtill. För mig är också en vardagslyx att använda olika sorters tekoppar vid olika tillfällen, men jag slås ändå ofta av just detta: ting tar tid. När jag rensar så är det för att inte behöva hålla på så mycket med grejerna – de måste ju städas, diskas, flyttas, ställas undan, plockas fram – och få mer tid för strosande, läsande, och andra trevligheter.
Exakt! Det finns en gräns för när man inte längre äger sina saker, utan sakerna äger en och ens tid.
En aspekt jag tycker är intressant och svår är; Hur mycket extra utrymme kan jag köpa och hålla varmt ur miljösynpunkt för att förvara dessa saker innan det blir omiljövänligt? Skall jag köpa ett hus med ett rum extra, en lgh med extra stort förråd för att få plats med mina bra att ha saker eller är det bättre att det förvaras på en centraliserad plats tills jag behöver det eller fraktas runt när det behövs? Jag vet verkligen inte men skulle vara intresserad av hur ni tänker/resonerar? Kan definitivt se en vinning av folk som bor trångt i stan och rensar ofta men även folk på landet dom hamstrar det som behövs. Dock är jag nöjd att inte alla i storstäder håller kvar i allt. Rensa på så vi slipper bygga så många stora hus utan kan behålla lite luft och grönområden.
jag kan tycka att det finns en hållbarhetsaspekt i att varje år gå igenom allt man har, så man har koll på det och säkrar att inget användbart glöms bort, och då samtidigt gör sig av med det som är trasigt/utslitet/för litet eller av annan anledning inte kommer att användas mer. I den processen kan man också bli mer medveten om vad man faktiskt tycker om, och undviker då kommande felköp.
Har också lite svårt för att second hand alltid är det bästa alternativet. Hela second hand marknaden bygger ju på att folk tröttnar och gör sig av med grejer medan det fortfarande är i jättebra skick, vilket inte känns särskilt hållbart. Jag tycker det viktigaste är att saker används hela sin livslängd, och att det inte är värre att något får hela sin livslängd hos mig(jag köper det nytt o använder det tills det går sönder) än att ett plagg åker runt mellan flera olika ägare(och då slängs tidigare, kan använda mina favoriter hemma långt efter att de blivit slitna, men skulle inte köpa ett trasigt/slitet plagg).
Jag är gift med en Fred. Brukar kalla honom för Macgyver emellanåt, om ni minns honom. Många gånger har jag irriterat mig på att det är så himmelens svårt att ta sig fram i förrådet o verkstan. Men så fort nåt går sönder är han där å hämtar nån reservgrej eller tillverkar nåt.
I somras gick vår urgamla secondhandsoffa äntligen sönder beyond repair. Allt jag såg var brännbart avfall på återvinningen. Men han skickade ut ungarna till soffkadavret på gräsmattan med varsin skruvmejsel. De monterade loss alla skruvar (sparades) o alla trädetaljer (som användes som delar av stomme till vårt secondhandgolv som senare skulle läggas). Ett exempel av många!
Jag förstår vad du menar och håller med om att det är införskaffandet av grejer som är det verkliga problemet. Om man som jag anser att idéer om evig tillväxt är en grundorsak till klimatkrisen är man ju även kritisk mot all shopping, inklusive second hand shopping, eftersom den också förutsätter ett utbud av prylar som tär på vår jord. Handlar man kläder second hand har de ju tex ofta varit en sväng till Asien och vänt innan de hamnar i våra second hand butiker igen.
Jag har också alltid gillat skrotnissar, men sen gifte jag mig in i en familj där en person har ett hoardingproblem och det har tyvärr tagit bort all charm vad gäller att spara på bra att ha grejer.
Jag upplever också att second hand-shoppingen går helt under radarn. Det är ”fin” shopping och något man i min omgivning gärna skryter om. Som om det är helt rimligt att fylla skåpen med vaser, tyger och teburkar (här tar jag mig själv som exempel för jag är/har varit en del av det). Billigt ska det vara också.
Flera influencers jag följer skriver noga ut att hens kläder är från loppis och alla bara applåderar. Bara för att en kofta är från loppis är den liksom inte miljövänlig om du har 14 koftor sen innan. Självklart bättre än att köpa ny men behöver du verkligen en 15:e?
Sen håller jag med om att rensa för att sen kunna köpa nytt är helt galet.
Skrev slarvigt ser jag, Clara jag menar inte att du tycker att second hand-marknaden är en förutsättning för mänsklighetens existens!!
Jag är en av dem som handlar second hand, och köper den femtonde koftan. Men jag känner som Karin, att den konsumtionen egentligen är onödig. Det är säkert mänskligt att ha det vackert omkring sig och att variera sin garderob, men en förutsättning för liv vet jag inte om jag håller med om att det är. Det finns säkert någon orsak att jag blir fäst vid saker, men det känns också som en belastning…
Såna här diskussioner behövs för att jag ska tänka efter. Avstå det jag inte behöver just nu, till någon annan!
Jag förstår inte riktigt tror jag? Vad är det som är så miljöbelastande med secondhandshopping menar du? Alltså bara att existerande är ju tärande på plantens resurser. Att äta och andas och bajsa. Men tänker ändå att en nivå av tärande måste vi acceptera eftersom den är förutsättningen för liv?
Vi KOMMER behöva köpa saker. Så är det bara. Folk kommer vilja variera, dekorera, göra vackert i hem och på kropp. Det verkar vara i vår natur. Så hur gör man det på ett bra sätt?
Jag tänker att en minimalist som byter sin iPhone varje år eller kör ”en in en ut” och en ”maximalist” som gör detsamma eller lägger saker på lager är lika goda kålsupare. Både Claras och minimalisternas tänk kring att alltid laga och sondera begagnatmarknaden först tycker jag är så sunt och inspirerande. Två helt olika hem och inställning till prylar och sparande, men med samma hållbarhets- och miljötänk. För mig är det det viktigaste och ni känns inte nödvändigtvis som motpoler tycker jag. Som Clara nämner så finns en poäng i att återlämna saker till ”systemet” men att det inte direkt råder brist på prylar på begagnatmarknaden… Framförallt inte så länge det är långt fler som lämnar in än som handlar begagnat. Kommentarerna som handlar om kylskåpsinredning eller att alla inte har tillgång till en Fred sätter verkligen fingret på något tycker jag. Det saknas system för att lätt komplettera/reparera trasiga prylar och det är mycket lättare och smidigare att köpa nytt. Heja alla som orkar ta den långa vägen!
Precis så tänker jag med.
Min syster kallade mig för ”lumpsamlare” då jag alltid köpt på seconhand och återbrukat innan det var ”inne”.
Nja, nu blev jag lite kritisk. Om du ska leva så fullt ut så undrar jag varför du har köpt ett helt nytt kök? Dessutom har du ju ibland inlägg som är reklam och som går ut på att vi ska köpa och konsumera?
Jag har själv shoppingstopp ett år på kläder och skor för att slippa köpa nytt och slänger väldigt lite. Jag har dessutom ett jättegammalt kök som jag renoverar om och om igen istället för att köpa nytt.Men jag syndar på andra sätt, kör bil till jobbet tex för att det sparar mig så mycket tid.
Många gör så gott de kan. Att kritisera andras levnadssätt ger bara en dålig eftersmak. Ingen är perfekt.
Jag har väl aldrig sagt att det är fel att konsumera? Även om vi vårdar våra saker kommer det ju behöva köpas nya saker så småningom. Det är helt rimligt och naturligt. Jag tycker du ska läsa inläget igen om du tror att jag skrivit att det är fel att rensa bland sina ägodelar. Det var inte vad jag skrev. Jag vänder mig emot att man ger det som ett tips på hållbarhet. Samt att det finns ett sådant konsensus om att ett minimalistiskt liv är något alla borde eftersträva i klimatets namn.
Jo jag tycker nog att det finns en kritik mot konsumtion hos dig och jag håller med. Jag läste ditt inlägg noga. Det som berörde mig lite illa är att du kritiserar andra influencers?. Varför klanka ner på andra?
Sen vill jag berätta att för 50 år sen, dvs på 70talet hade vi den värsta slit och släng perioden i svensk historia. Du får kanske gå tillbaka 70 år eller mer för att hitta ett mer miljöbevarande sätt att leva.
Jag läser din blogg ofta och tycker ofta att den är klok och bra men idag kände jag att det inte stämde riktigt. Du är säkert så klok så du kan ta till dig det också.
Klart Clara får klaga på influencers . Ämnet är konsumtion- återvinning- miljö. Och influenser är en del i den kedjan.Då MÅSTE det kunna ifrågasättas.
Så sant. Rätt som det är vill en använda det igen. Allt från kläder till prylar. Använda sakerna länge och väl, laga och vårda det är klimatsmart.
Hoppas dock att Essa slipper bli ställd på paus i förrådet 🙂
(Ähh, kunde bara inte låta bli).
Om alla köpte i alla fall hälften så mycket second hand som de gav bort eller slängde vore ju rensandet inget större problem men riktigt så ser det ju inte ut idag…
Jag gillar Sellpy, men asså kolla in kontona där kändisar och influencers lägger ut sina grejer till försäljning…överflödet där…omg.
https://www.instagram.com/p/CWFpwe1sNYL/
(annat fint inlägg, om saker med affektionsvärde)
Personligen blir jag knäpp av att ha massa gammalt liggandes överallt (trots ägande av gård med ekonomibyggnader). Dels så är mycket av det gamla just skrot/skräp som aldrig kommer att kunna/vilja användas igen, dels måste man lägga rätt mycket energi på att sortera och systematisera för att sen hitta det där som behövs nån enstaka gång (1 pryttel av 1000 på 10 år). Tror i och för sig att det kommer att bli mer nödvändigt att reparera saker och ha dem längre, men som det har sett ut är det ju inte ens säkert att nån ville få den där tvättmaskinen lagad utan köpte hellre en ny. Nu säger jag inte emot att vi ska använda saker längre och inte köpa så mycket nytt, mest att prylsamlandet rätt ofta också kan handla om allmänt hamstrande av en massa skräp som aldrig mer kommer att användas. Har en sådan prylsamlare i min närhet och jag måste säga att jag vet inte varför man nånsin skulle ta med sig en trasig frys i en flytt t ex (svar: man använder den som förvaring till julsakerna….!) Har heller aldrig hört rensandet benämnas som någon klimatsmart grej utan mer något som gör livet lättare eftersom man då inte behöver lägga energi på att hålla reda på en massa prylar som man ändå inte använder. Personligen försöker jag göra en distinktion mellan sånt jag verkligen tror kommer att komma till nytta igen och sådant som bara kommer att ligga i all evighet.
Så himla bra kommentar! Man kan inte slänga trasiga frysen ifall någon skulle behöva den, man t o m ringer runt och frågar och blir sen stött då ingen förstår vilken bra frys det är (varit). Och sen spar man den för julgransbollarna (eller bär till tippen med långa tänder).
Det där med att riva ut 10 år gamla kök pga man vill ha nytt högblankt vitt är idiotiskt. Men det är också en slags sjukdom att inte kunna göra sig av med skräp o skrot.
Jag håller helt med dig 🙂. Sen är de ju skillnad på bra å ha & rent skräp… Bra å ha kan vara fungerande möbler, bra leksaker, porslin, verktyg, tyg, garn, fröer… Rent skräp kan vara trasig elektronik, trasig virkad badrumsmatta från – 76 parkeringsbiljetter från – 82 … Har man rensar några dödsbon är man tacksam över dem som slängt rent skräp…
Vi flyttade ifjol svärmors och svärfars hushåll. De hade sparat praktiskt taget allt i 40 år. Men eftersom de är ganska oorganiserade personer så var det mesta i en enda röra vilket ledde till att de inte brukade hitta vad de behövde och i själva verket ökade på nyinköpen istället. Fanns även gott om grejer som drogs fram ut skrymslen, som kunde ha kommit till användning tidigare om de rensats ut, men som tiden nu obotligt dragit ifrån (till exempel gammal vhs utrustning o dyl.).
Åh jag är en sentimental samlare. Jag älskar varje sak i mitt hem. Jag tycker synd om saker som ingen älskar? Kanske blir jag en horder. Ibland är jag på tippen utanför stängningstid och förvånas och förfäras av vad folk slänger. Det är galet. Så mycket som skulle gå att återanvända. Jobbar inom byggbranschen och här blir man mörkrädd av allt som kastas ut. Det är det stora problemet. Vi konsumerar sinnessjukt över-mycket. Sluta.
Om man tittar på statistik från myrorna osv om hur många kg kläder som skänks till second hand jämfört med hur mycket man köper på second hand så är det INTE i tillgången på begagnade prylar det kniper.
Ditt scenario är ett framtida hypotetiskt scenario, men det är inte där vi är idag. Idag är det viktiga att man köper det man behöver second hand.
Med tanke på att secondhandbutikerna får ta emot med prylar än de han hantera (vilket alltid kommer bli fallet så länge vi skänker mångdubbelt mot vad vi handlar) så kan man också fundera på om det inte ibland kan vara smartare att lagra något hemma hos sig själv, i väntan på att hitta nästa ägare.
Bra poäng! Hade också en morfar med ett sådant garage och när jag tänker på det blir jag ju nostalgisk och saknar det. Men kan absolut inte tänka mig att ha det själv! Jag är lite ambivalent och paradoxal kanske. Älskar saker! Har ett hem med massor av tavelväggar och prydnadssaker och är verkligen en more is more person. Men jag vill inte spara någonting som inte används just nu eller står framme. Allt som jag tröttnar på för jag direkt till t.ex. Röda korset. Vill ha luftiga skåp och inget ”skräp”. Det blir ju en typ av ”välgörenhet” att jag alltid för saker till loppisar när jag tröttnar på dem och sedan köper andra saker därifrån istället. Skänker inget som inte kan vara användbart för någon annan. Skräp är skräp. Köper heller nästan aldrig nya inredningsgrejer, utan allt är loppis. Det är klart att man kan spara repstumpar och små tyg- och plastbitar och glasburkar för att de någon gång kunde behövas. Men jag klarar inte av att göra det. Gillar inte att ha saker ”som kanske behövs någongång”. Så antagligen slänger jag ibland saker som kunde användas. Håller dock med om att de upplevs ”bättre” att vara sån som har lätt att slänga och rensa, vilket ju inte är sant!
Håller med om att det är bra att spara för att ha och minska på nya inköp. Måste ändå flika in med att det som kan vara bra med att rensa (om man inte köper nytt på en gång) är att man blir mindre beroende av utrymme, och det är ju inte hållbart att alla bor på landet med massa förråd. Vi behöver bo mindre och mer centrerat för att få plats utan att utarma våra naturresurser. Tråkigt men sant. Kanske lite långsökt utifrån inlägget, men ändå ett perspektiv på prylsparandets vara eller icke vara.
Ja precis, ett extra rum för att spara saker i har sitt pris på ett eller annat sätt. Hur stort ska vi bo för att ha plats med våra saker? Här finns mycket att vinna för miljön på att hålla nere kvadratmetrarna faktiskt, inte minst för att minska behovet av stora nybyggen.
Jag var också en samlare av rang tidigare, älskade att flytta om och byta ut. Vi hade ärvt en massa saker och möbler, så det gick alltid att fynda på vinden, så att säga!
Men sen fick jag cancer, och då ändrades allt! Fick en sådan ångest av att tänka på att jag kanske skulle lämna min man och barnen själva med att ta hand om detta berg av saker, som vi egentligen inte ens brydde oss om? Kul att byta ut och flytta på, ja, men det blev tydligt vilka saker som verkligen var viktiga för oss.
Nu har vi sålt huset och flyttat till en mycket mindre lägenhet. Hit fick bara det som vi älskade följa med, plus att vi bara har sånt som vi kan använda och att allt fyller minst två funktioner. Det har faktiskt gjort mig lyckligare!
Men, jag fattar grejen med båda ”sidorna”, men för mig är det en lättnad att äga mindre, och givetvis, att konsumera mindre!
Så bra och viktigt inlägg. Jag har faktiskt lärt mig både att skänka, spara och acceptera att allt inte är helt alla dagar i veckan. Min soffa har min katt satt sina klor i och jag kan välja att köpa en ny soffa, eller en ny klädsel. Men ärligt talat, vem bryr sig om det hänger trådar från soffan? Det finns väl värre saker att oroa sig över?
Min garderob rensas inte särskilt ofta och jag är stolt över det. Jag köper saker när jag behöver det. Och när jag köper något så ger jag hellre lite extra och att det håller länge.
Jag hoppas att du får en fortsatt fin vecka!
Helt rätt! Jag önskar bara att jag hade plats.
Jag är en obotlig Spara. När man nån gång gör sig av med något, då behöver jag ofelbart den prylen månaden efter.
Vi ärvde en gammal Emmaljunga med gjutna däck till första barnet -05. Maj 2018 kastar tydligen mannen den på återvinningen efter att den har stått i ett hörn i trädgården i många år. I juni får vi hem en hundvalp och jag går ut för att fixa till en åkplats åt honom på långpromenader med äldre hunden. Borta!! Jag blir ännu arg bara jag tänker på det.
Även vi som köper begagnat drar ju nytta av att andra överkonsumerat/lagrat prylar, hur ska annars en andra handsmarknad hållas igång? Ska allt ärvas i familjen? Hur gör man då med en kökssoffa och många arvingar?
Jag tycker minimalisterna.se driver en intressant blogg om detta med att ha färre grejer. Lästips för prylbantarsugna!
Grejen med att leva minimalistiskt är väl främst för att veta vad man faktiskt har och vårda det. Tror verkligen inte alla som lever med lite grejer lever i lyx. Det är snarare ett lyxproblem att ha en full lada med grejer som man förmodligen inte ens vet vad grejerna består av. Majoriteten på köper istället en ny skruv eller liknande, för att det knappt går att gå in i det där knökfyllda förrådet. Många som rensar 75% av sina tillgångar, känner efteråt att dom har mer saker sedan.
Det fanns en andrahandsmarknad långt innan vi började med detta överkonsumerande. Även med minskad konsumtion skulle det gå utmärkt att sälja saker begagnat eller byta mellan varandra. Nej utbudet skulle inte vara så stort som idag men önskan om att kunna variera sig, byta ut och ändra sig skulle fortfarande kunna tillgodoses till stor del
Ja. Kanske skulle då saker som tillverkas också göras som förr dvs mer slitstarkt/hållbart?
Det skulle för övrigt vara intressant med ett möbel- och prylbibliotek där man kunde låna och lämna in. 🙂
Amen!
Hm… väldigt märkligt vinkling på saken… Håller med om vissa saker.
Men att själva rensandet skulle göras för att man ska bli nån slags ”klimathjälte” eller för att få en ”hållbarare stil” den känner jag inte alls igen. Förstår inte var den vinklingen kommer in ifrån? Från handeln eller? Men isåfall så lever man nog för mycket med ögon & öron i shoppingens värld om man lyssnar på dom orden..
Jag har jobbat med rensning & prylar i många år och hjälpt massor med människor i detta & ingenstans känner jag igen att de vill rensa för klimatets skull!
Man rensar för sitt eget mående skull & vad man vill lägga sin tid och energi på och det är väldigt olika för olika människor, så jag tycker man ska respektera båda sidorna av myntet. Huvudsaken man själv mår bra. Många har inte heller stora ladugårdar eller plats för ”gömmor”.
Känner inte heller igen bilden av att man rensar för att få plats med nytt.. De flesta som rensar ut vill ju just bort från det & vill påbörja en ny livsstil med att INTE tillföra nytt, utan va nöjd med det man har & inte tillföra något förrän ett verkligt behov uppstår.
titta bara på några av de stora influencers som gillar att ge råd om hur man klär sig, inreder och om stil. De förfäktar ofta rensande som tillvägagångssätt. Inte sällan det enda rådet som har med klimatet att göra – utöver att köpa bättre kvalitet som håller längre. Och vad jag anser om DET har jag skrivit mer om här
https://underbaraclaras.se/2018/08/30/fattiga-ar-de-riktiga-miljohjaltarna/
Jag förstår precis vad du far efter & håller med i sak. Men, då borde ljuset riktas åt rätt håll & det som är det egentliga problemet här, dvs ”systemet” och krafterna bakom, dvs influencers, handeln och industrin som försöker få rensarna att framstå som miljöhjältar just för att få dom att konsumera nytt, konsumera dyrare designklassiker, konsumera 8 par kvalitetsskor.
De är ju där ”problemet” ligger. Inte hos de som rensar & vill det för att de mår bra av det. Ute i stugorna ser jag tack och lov inte så många designklassiker som har fått flytta in för att stilla ens miljösamvete. Utan jag ser stressade människor som inte har tid & luft i kalendern pga för mycket saker att ta hand om i sina överfyllda förråd & källare. Jag tycker inte man ska få dåligt samvete varken som rensare eller skrotsamlare. Det är det andra ”stora” där bakom som är problemet.
Så sant! Jag är volontär på Stadsmissionen och vi får in flera TON kläder varje vecka. Många har prislapparna kvar. Givetvis bra att man skänker istället för att slänga, men det hade varit klokt att inte handla saker man inte behöver eller till och med inte vill (?) ha för klimatets skull
Håller med om att det över lag inte borde anses skamfyllt att spara och duktigt att rensa ut. Tycker att det ofta är värre för miljön att rensa ut och köpa nytt! Och varför ska någon annan behöva ta över mina användna omoderna kläder? Då är det inte mer än rätt att jag sliter ut dem själv istället. Ibland kan det vara roligt att byta med varandra för omväxling skull. Saker som tex uttjänta mobiltelefoner och elektronik där metaller och mineraler kan återanvändas så att mindre behöver brytas på nytt är bättre att lämna in än att spara på. Och bättre att ett par skor går vidare istället för att de bryts ned och blir oanvändbara efter att ha stått länge (olika för olika material och förvaring såklart).
I vissa fall kräver ju förvaring uppvärmning också vilket är både kostsamt och inverkar på miljön.
Håller med dig att det är bättre att återvinna vissa produkter och material så det inte behöver brytas ut nya material. När man utvinner nya material hamnar det dessutom partiklar i fel sfärer. Finns massor vetenskap att läsa om detta. Vi bör helt enkelt inte hamstra vissa saker.. Tycker benämningen ”låna” från secondhand som Clara skriver i slutet av stycket är en bra reflektion. Men-hur mycket ska man låna? 🙂 och givetvis, vårda och vara rädd om de saker man har.
Är inte inställningen att det är miljövänligt att rensa och skänka för att sedan med ’gott samvete’ kunna konsumera mera underblåst av handeln ändå? Hur skulle de annars kunna sälja en enda grej till? Som Apple som skriver på sina hemsida att de har grön el till alla sina butiker… men en 5 år gammal device är helt ute och går knappt att laga. Snacka om att sila mygg och svälja kameler…
Precis detta är problemet! För några år sedan gick min telefon sönder, en iPhone. Den bara slockna och gick inte att starta. Gick till butik för att få den lagad oxh fick reda på att det skulle kosta nästan lika mycket som en ny! Till saken hör att den var 4 eller 5 år gammal. Dessutom fick jag berättat att det bara är onödigt för mig att laga den för Apple har slutat göra uppdateringar för den modellen. Så när som helst kommer jag inte kunna uppdatera den och apparna kommer sluta fungera.
Har haft samma problem med en dammsugare, matberedare och Ikea möbler. Även om jag vill laga oxh fixa gör företagen det omöjligt! De VILL att jag ska köpa nytt.
Till och med när kylskåpet gick sönder i lägenheten fick jag även en ny frys för min kyl (den var Max 10 år gammal) hade slutat producerats så för att det skulle se bra ut oxh passa ihop både storleksmässigt och designmässigt gav hyresvärden mig både ny kyl och frys. Det är ju ännu värre! En helt fungerande frys försvann…. Suck!
Exakt så
Tror nog att hållbar används på ett helt annat sätt än att det ska vara något bra för miljön i den kontexten. Men exakt hur de tänkte vet jag inte. Det har säkert något att göra med att man ska identifiera vad man behöver köpa till sin höstgarderob. Tillåt mig också att flabba.
Det kommer ju an på att man bor så att man har en massa plats att förvara alla bra-att-ha-grejer. Som boende i en tvåa med barn, utan förråd eller vind, så måste det bli utrensning mest hela tiden för att vi ska få plats att bo.
Håller med ! Vi rensar mest barnkläder och säljer vidare.
Tack Jessi för att du påpekade elefanten i rummet. <3 Alla har inte råd att bo i villa, eller att ha en massa extra yta för förvaring. Det är liksom inte normen att kunna leva så, att ha möjlighet att spara precis allt som man tycker om. Det är få förunnat. Många rensar absolut inte av något slags feel good-Marie Kondo-skäl – och har inte heller någon förkastlig slit-och-släng-moral, vilket flera i tråden verkar göra gällande – utan måste rensa helt enkelt för att endast det nödvändiga, som verkligen används av vuxna och barn i hushållet, får plats.
Tack för din kommentar! Jag är en av dem. Jag gillar Claras blogg, men ibland känns det som att typ alla i kommentarsfältet är ägare till enorma hus och trädgårdar… och då känner jag mig lite ensam.
Bor i en stad, familjen består av fyra personer på 87 kvm, där ett av rummen är ett (nödvändigt) arbetsrum. Jag är så glad över vår lägenhet, men plats för bra-att-ha-saker (nån gång i framtiden), det har vi inte.
Så rensar gör vi för att kunna ha yta att LEVA på…
Det är väl ingen elefant i rummet, det är ju helt självklart att alla inte kan spara allt. Men det är ju skillnad på att rensa av utrymmesskäl och att mena att man gör det som en insats för en mer hållbar livsstil. För att sedan direkt börja fylla på igen eftersom man inte kan tänka sig minska inflödet.
Jag tipsade om Youtubekanalen Minimal Mom för en tid sen – i samband med städning har jag för mig. För mig har det varit otroligt befriande att rensa men hon säger tydligt att det inte handlar om att rensa i alla kategorier, utan VÄLJA mellan: vill jag hantera de här prylarna i mitt liv (vilket kostar energi) och ha ett STÖRRE utbud eller väljer jag att förenkla den biten. Kreativa människor behöver SJÄLVKLART mer material inom sitt område men just de behöver kanske inte tre porslinskaffefilter och fem termoskannor (vilket min partner till min förtvivlan precis införskaffade för olika sorters té). De kostar plats, uppmärksamhet, energi (bla. för att de ska diskas).
Sen har man ju en massa SKULDprylar också, som handlar om vem man skulle vilja vara. Den där pastamaskinen tex. … det skulle antagligen kännas enormt befriande att göra sig av med den. Dyra felköp höll jag i fastän de inte passar just för att min ekonomi INTE varit särskilt god. Men de tog plats, var deppiga, och jag såg inte vad jag egentligen behöver … vilket jag sen gärna kan köpa på loppis, det är inte det. Men hellre en bra byxa än fem som inte sitter. Jag känner mig friare och rikare utan dom. Nån pratade om att det är „curated“ – alltså ett välgenomtänkt urval. Det känns faktiskt lyxigt. Samma med barnböcker tycker jag. Hellre fem riktigt bra än trettio tråkiga.
Sen påverkat tankesättet såklart designspråket. Fria ytor och capsule wardrobe och så. Så överdådiga designspråk väljs bort och det är väl lite tråkigt. Men det är samtidigt sååå avslappnande, lite som att bo i kloster istället för i slott (där folk har personal).
Och! Det är en miljöbov att bo stort. Tyvärr. Det kommer man inte undan, även om man fyller huset med secondhandade prylar som varvar mellan att användas eller stå på vinden under många år.
Vill man göra en verklig insats för klimatet, så bör man vara villig att bo i flerfamiljshus (lägenhet).
Det beror ju helt på. Stora ytor som inte är uppvärmda kostar inte mycket för klimatet.
Håller med!
Jag rensade min garderob i våras (Marie Kondo-style) och kunde konstatera att jag inte behöver köpa något nytt alls i år heller. Det som rensades ut var plagg som inte passar mig längre, för små eller för stora. Har typ inga plagg jag inte älskar, kanske för att jag gör mycket av mina kläder själv, syr eller stickar 🙂
Men tack!
Jag läser ofta din blogg och kommenterar i princip aldrig. Här måste jag dock kommentera. Tack! Den största synden man verkar kunna begå numera är att ha för mycket saker. Rensa, rensa, rensa. Spark joy. Kyss mig i röven. Jag läste någon krönika som alldeles befriande uttryckte att om man inte har något bättre för sig än att känna efter om alla ens ägodelar får en att gnistra glädje eller ej, då har man ett torftigt och egoistiskt liv.
Själv har jag alldeles för mycket saker. För mycket kläder, för mycket möbler, för mycket böcker, för mycket prylar. Jag har plagg som går in och ut ur modet. De är kvar för att jag tycker om dem, tycker de är snygga. Ibland är de i mode och då har jag dem. Ibland är de hopplöst ute och då får de ligga på vinden. Ibland är de för små, ibland för stora och ibland lagom. Möbler flyttas mellan rum, målas om, får bo i förrådet, flyttar in igen. Pynt, tavlor, grejer flyttar runt. Jag har svårt att göra mig av med saker jag tycker om bara för att jag har många.
Och precis som du skriver, det är banne mig inte en hållbarhetsgrej att rensa ut för att sedan fylla på med ”hållbara kläder som blir en kapselgarderob”. Okej, man kanske blir glad och lugn över sin städade, färgkombinerade garderob där ingenting trängs och man blir kanske glad av att köpa nytt. Men någon hållbarhetshandling är det banne mig inte. Hållbart och ekonomiskt är att vara rädd om det man har. Då har man också råd att på riktigt unna sig ibland när det är någonting man verkligen, verkligen önskar sig.
Folk skänker dessutom inte… de slänger! Har massa fina möbler/grejer som är hämtade ur soprum. Senast en gammal tavla och ett par oanvända höstskor till minstingen. De finaste grejerna är kontorsstolen som jag använder varje dag och kökssoffan (skulle säkert kunna sälja soffan för 3000 kr).
Jag håller med om att införskaffandet är det stora problemet när man har för mycket. Som minimalistiskt lagd upplever jag dock att rensning kan vara ett bra sätt för att lyfta fram och se vad man faktiskt har och tycker om. Men jag är ju alltså en person som ogillar visuellt brus och som inte gillar att spara på saker för att de kanske behövs. Den dagen något visar sig behövas kan jag ofta hitta det begagnat eller låna. Men det jag framför allt försöker göra är att minska mina inköp, så att jag inte behöver stå där i bruset och rensa och rensa. Vill man vara minimalist måste man inse att även de minsta köp snabbt skapar en känsla av ”för mycket”. Det verkar så oskyldigt att köpa ett nagellack varannan månad och någon fin pryl till hemmet 5 gånger om året och ett par nya skor varje höst. Men ge det ett par år så har det kommit in ganska många grejer. Det går mycket fortare att köpa nytt än att slita ut och använda slut på det man har.
jag gillar verkligen att gå upp på vinden hemma hos mamma o pappa o plocka på mig saker som ”stått till sig”. Min bästa gratis-loppis brukar jag kalla deras vind. Men jag har en helt annan känsla när det kommer till mig själv. Jag får kli på hela kroppen när jag tänker på våran överfulla källare som det knappt går att ta sig ner i för det är kartonger med ”bra att ha saker”. Känner mig ganska ambivalent där faktiskt.
Jag tror att det i Finland uppskattas förråd av prylar och bra-att-ha-saker på ett lite annat sätt än i Sverige, på grund av kriget och erfarenheten vi finländare har av att det verkligen kan vara brist på allt. (Av de nordiska länderna var Finland också det land som var bäst förberett på pandemin med sjukvårdsutrustning etc).
Håller med men tycker att det också är en slags belastning för folk som tycker att man ska spara alla urdiskade gamla burkar osv och bra-att-ha-saker som en gåva till nästa generation att reda upp. Gillar annars det finska ordet ”romu” som även används av finlandssvenskar och betyder skrot/skräp, ett annat sånt är ”kama” som betyder typ ”platskrävande grejer man sparar men inte behöver”. Alla har vi väl både romu och kama hemma men det är synd att en del har det pga arvssynden (egen svärmor är toppexempel på det, min mans jackor från 80-talet då han var 15 år mm mm) eller ifall kriget kommer för det tycker jag tar ner på livskvaliteten hos folk
Håller med! Jag har en äldre släkting som sparade på allt, fyllde en hel ladugård med bröte som gamla dammsugare och trasiga fönster. Hen gick igenom soporna efter våra besök för att ta vara på saker.
När vi sålde gården fick vi ta hjälp att rensa upp hus och ladugård innan huset kunde visas. 6 personer slet i tre dagar.
Som tonåringar fick vi ta emot en stor samling linnedukar som vi var tvungna att släpa med oss till studentlägenhet osv… Vi fick inte göra oss av med saker för då var vi otacksamma.
Jag tror det ligger nåt i det du skriver. Jag är inte så gammal, född på 80-tal i Tyskland- ja och då fanns det i den ena delen fortfarande inte allt bara att tillgå eller att köpa. Så att spara, ha ett lager, att laga och lappa… det sitter i ryggmärgen.
För att inte prata om min mormor och min pappa som även minns krigs- och efterkrigstiden.
Det funkar, om inget nytt kommer in i systemet. Men om alla ska äga mer och mer saker måste ju nytt skapas. Så prylsamlande blir på det sättet miljöbelastande, också för att det spär på idén om att man alltid ska ha olika saker till sina behov. Om alla har tre kaffeserviser istället för en behövs det ju tre gånger så många så att säga.
Om man tittar på statistik från myrorna osv om hur många kg kläder som skänks till second hand jämfört med hur mycket man köper på second hand så är det INTE i tillgången på begagnade prylar det kniper.
Ditt scenario är ett framtida hypotetiskt scenario, men det är inte där vi är idag. Idag är det viktiga att man köper det man behöver second hand.
Med tanke på att secondhandbutikerna får ta emot med prylar än de han hantera (vilket alltid kommer bli fallet så länge vi skänker mångdubbelt mot vad vi handlar) så kan man också fundera på om det inte ibland kan vara smartare att lagra något hemma hos sig själv, i väntan på att hitta nästa ägare.
Jo, men allt den här konsumtionen bygger ju på idén om att vi måste ha så himla många saker. Om den normen bryts kan vi förändra så mycket! Jag menar mest att köpa mycket second hand inte är så normbrytande, eftersom det ändå handlar om att leva enligt more is more-devisen.
Jo, det förstår jag. Men du förutsätter att alla VILL leva minimalistiskt. Och det vill inte alla. Det är (i bästa fall, förutsatt att man minskar sin konsumtion) ETT SÄTT att leva mer hållbart. Men inte det enda. Andra kanske vill cirkulera loppade prylar, och det är också helt okej. Jag inspireras också av ett minimalistiskt mindset. Framförallt att minska min nykonsumtion, vilken jag strypt till nära noll. Men har förlikats med att jag vantrivs i vita, prylbantade hem. Och det är inget fel med det.
Jag håller med dig. I teorin! Men i praktiken fungerar det ju inte så. Att ha tre kaffeserviser är inte för alla. Många har ju inte ens en enda! Dessutom, hur vet du att det – efter hundratals år av kaffeservistillverkning – inte FINNS tre kaffeserviser åt alla? Tack vare de som samlat och sparat i sina kyffen? Skulle nu alla vilja ha tre stycken. Det är inget fel med att vilja minimalistiskt själv. Men man ska inte låta det goda bli det perfektas fiende.
Men prylsamlande för mig är mycket att ta tillvara och maximera levnadstiden på saker som kanske skulle rensas ut för att ”det bara tar plats”. Att lägga den där skruven snörstumpen i en burk, för om fem år kan den komma till nytta. Spara två udda konsoler. En burk med gummiband. Diska ur de där glasburkarna och ställa längst in i ett skåp för att jag eller någon annan i min omgivning kan behöva det framöver.
Jag håller så himla mycket med!!! Det är inte rensandet som gör världen hållbart, det är den initiala konsumtionen av nyproducerat.
Det måste också vara enklare att få tag i reservdelar för oss som inte har en Fred. Hyllorna i dörren på vårt kylskåp har brakat en efter en och jakten på nya va verkligen inte det lättaste. Först så hittade vi ingenstans PÅ kylskåpet va modellen hette så vi fick rota fram instruktionsboken, men inte heller där stod det va det va för exakt modell. Hittar då det 8 år gamla kvittot där det står modelnummer men även där va det otydligt då det saknades ett tilläggsnummer som tydligen Bosch har. Tre gånger fick jag skicka efter innan vi fick rätt modell på dörrar. Kostade oss flera hundra kronor extra i frakt, oerhört mycket energi och tid i letande och fipplande. Nu tillslut har vi äntligen hyllor i dörren igen och såklart värt både priset och tiden men ett tag va jag nära att ge upp och istället köpa nytt kylskåp framöver.
Samma sak när min köksassistent hade gått sönder. Inte det lättaste att få fram reservdelar.
Generellt tycker jag också det borde vara lättare att få något lagat än va det är. Jag är väl lite allmänt händig och likaså min man men på så himla många grejjer går vi bet på och istället för att laga så köper en nytt.
Nästa gång ditt kylskåp packar ihop…åk till återvinningscentralen! Bästa stället att gratis få ett nytt handtag eller en hylla! Vi har fixat både spisen och kyl o frys så. Då har jag känt mig…lite makalös!
Såna gånger önskar man att man fick plocka ett par hyllor ur ett passande kylskåp på soptippen istället för att det ska produceras nya reservdelar
Problemet for mange er at man fanges opp av forbrukersamfunnets stadige hint om at man skal fornye seg selv, sin stil, og sin bolig, og samtidig at folk flest ikke har lagringsplass nok til å ta vare på slikt man nok ville kunne bruke igjen om noen år. Helt moderne hus og leiligheter her, hvertfall, savner tilstrekkelig med boder/lager-rom. Min datter og hennes familie bor i ganske stor, ny bolig, men om ikke vi hadde hatt stort loft, hadde de ikke kunnet ta vare på alle klær og saker fra første barnet…men nå har det vært lagret hos oss, og kan tas frem når nestemann nå er på vei. Da mine foreldre fikk en 63kvm borettslags-leilighet i 1951, ren luksus på den tiden, med to soverom, fulgte det med to store kjellerboder og en loftsbod. Altså nesten like mye kvadratmeter lagring som bolig. På den tiden var alle forventet å ha en matbod i kjelleren, og minst én bod til å lagre møbler, klær, sportsutstyr, alt sånt som kan komme til nytte, typ slik du gjør nå, Clara. Mine foreldre, især mamma, reparerte og fikset. Ingenting ble kastet før det var «beyond hope». Nå er mye så billig at man ikke gidder bruke tid på å reparere.