Kylan hÄller i sig. Idag visade termometern -25 grader. Jag klagar inte. SÄ glad för att ha riktig vinter.

Vit som en snö Ă€r jag den hĂ€r tiden pĂ„ Ă„ret. Blek och genomskinlig. Det funkar bra i december – det Ă€r i mars det Ă€r hemskt. NĂ€r den skarpa solen skiner och man ser ut som om man legat nedfryst pĂ„ sjöbotten en hel vinter. Vilket man kanske har pĂ„ sĂ€tt och vis.

SÄ glad att ha min fina rock jag Àrv av moster. En ullrock som vÀrmer nÄgot otroligt

och har den bÀsta schvungen

Glad över att ha en riktig vinterhund ocksĂ„. Man mĂ€rker ingenting pĂ„ Essa fast det Ă€r kallt – det hĂ€r verkar vara hennes komforttemperatur. Stackars Melker gick knappt ut den hĂ€r Ă„rstiden. Och dĂ„ bara för att göra sina behov. Sedan frös han ihop och ville inte röra sig i kylan.

Vi vabbar igen förresten. Barnen hann gÄ pÄ skolan fyra dagar efter coviden. Sedan blev det vinterkrÀksjuka för hela slanten. Nu tror jag vi kan rÀkna ihop Ätta veckors vabb den hÀr hösten. Vill grÄta av frustration men försöker istÀllet bita ihop och lÄtsas som inget och tÀnka pÄ hur mysigt det trots allt Àr i mitt julpyntade hus.

Jag skulle ha fikat hos min vÀn Frida idag och sedan gÄtt pÄ Norrlandsoperans utförsÀljning av rekvisita och klÀder. SOM jag sett fram emot det! Men allt blev sÄklart instÀllt. IstÀllet pratade jag med Frida i telefon i fem timmar ikvÀll men inte ens det gjorde slut pÄ alla samtalsÀmnen.