En läsare kom med en så rolig idé på inlägg. Tyvärr hittar jag nu inte igen den exakta kommentaren eller vem som skrev den men den löd ungefär så här:

Du har så många fina möbler och inredningsdetaljer i ditt hem. Det vore så roligt att få veta mer om dem. Var du hittat dem, var du vet om dem. Om du ärv eller köpt och vad det i sådana fall kostat.

Det tycker jag är en kul ide på ett återkommande tema. Att liksom sätta olika detaljer i mitt hem under lupp och berätta mer. Så kom gärna med önskemål om det när någon specifik sak jag ska brodera ut texten kring. Den här kommentaren kom i alla fall under en bild på min karmstol. Och det finns faktiskt en liten historia kring hur jag kom över den.

I mitt närmsta samhälle fanns för några år sedan en underbar blomsteraffär. Med teakinredning i original, gamla kyldiskar med glasdörrar för blommorna och en riktigt gammal butiksskylt. Jag smet ofta in och botaniserade runt bland presenterna och inredningen som också såldes där och som var så fint skyltad. Alltid trevlig service och alltid underbart inslagna paket. Bredvid kassadisken stod det en vacker brun karmstol målad på samma sätt som mitt skåp hemma i matrummet. En sådan där gul ådermålning som jag tror ska efterlikna björk. Jag frågade om stolen var till salu men eftersom det inte var butikägarens stol utan en anställd som lånat ut den som rekvisita så kunde jag inte få något riktigt besked.

Varje gång jag gick in i den där affären påminde jag om stolen och frågade om hon som ägde den bestämt sig för att ha den kvar eller sälja den? Jag började faktiskt känna mig ganska tjatig. Men tillslut en dag fick jag napp och jag var överlycklig! Jag tror att jag betalade 150 kronor för den, men det kan också ha varit 300 kronor. Och även om hon hade sagt det tredubbla hade jag gladeligen betalat det, för under åren hade jag byggt upp ett sånt habegär.

Nu är det Jakobs favoritstol. Han brukar ha den vid matbordet. Men den är lite låg så man får lägga en kudde eller ett fårskinn på sitsen och då är den dessutom riktigt skön. Ibland står den bredvid vedspisen. Ibland på verandan. Ibland bredvid det bruna skåpet där den passar så bra. Smäcker, enkel men med det där lilla extra som gör att blicken dröjer sig kvar.

Jag önskar jag kunde tidsbestämma men till det räcker inte mina kunskaper riktigt. Kanske någon av er läsare har en kvalificerad gissning?

Nu finns inte den lilla blomsteraffären mer. Butiksinredningen i teak är ersatt med modernare doningar och allting är målat i vitt. Och jag blir lite ledsen för det som försvann – samtidigt som jag är glad över att någon annan tagit vid och ser till att vi har en blomsteraffär i vårt lilla samhälle.

Stolen är i alla fall en fin påminnelse om det som en gång var.