För drygt ett Är sedan skrev jag ett inlÀgg om att lÄngtidsamma. Nu har det gÄtt Ànnu ett Är och jag ammar fortfarande. Eller jag slutade faktiskt för bara nÄgra dagar sedan, ganska precis en mÄnad innan han fyller tre Är.

Jag mĂ„ste erkĂ€nna att jag tyckt att det varit lite genant att amma sista Ă„ret. AlltsĂ„ inte genant som i att det Ă€r fel men som i att det Ă€r avvikande. Jag vet att det Ă€r ovanligt att amma sĂ„ hĂ€r lĂ€nge i vĂ€stvĂ€rlden. SĂ„ jag har inte gjort det öppet bland folk sĂ„ ofta eftersom jag inte orkar förklara mig. ÄndĂ„ gör jag det hĂ€r för 150 000 lĂ€sare – men det kĂ€nns pĂ„ nĂ„got sĂ€tt tryggare. Dessutom vill jag gĂ€rna uppmuntra andra mammor att amma lĂ€nge om lusten och orken finns.

Det Àr otroligt mysigt att amma ett lite större barn. Att fÄ den dÀr nÀrheten med en unge som nÀstan aldrig annars vill sitta still. Att fysiskt vara sÄ behövd och kunna ge en sÄdan tröst Àr otroligt. Mina första barn ammade jag i omkring ett halvÄr vardera. Jag var nöjd sÄ och barnen ocksÄ. Men jag har inte alls kÀnt mig nöjd och mÀtt pÄ att amma tredje barnet. Oftast har jag njutit av att fÄ gÄ undan en stund och amma och vila ihop. Dessutom skyddar amning mot bröstcancer och eftersom det var det min mamma dog av har jag gÀrna velat fortsÀtta. Och under pandemin har det varit skönt att veta att han fÄr fortsatt del av mitt immunförsvar i form av bröstmjölk. NÀr öroninflammation och andra sjukdomar avlöst varandra har det varit guld vÀrt att ha amningen som smÀrtlindring.

Men i höstas under de lÄnga vabbperioderna ökade amningen samtidigt extremt mycket. Och nattsömnen blev allt mer störd trots att jag redan avvÀnjt honom frÄn nattamning en gÄng. PÄ jullovet bestÀmde mig dÀrför att sluta amma nÀr vardagen ÄtervÀnde. Men det har tagit en hel mÄnad ytterligare att mentalt orka ta tag i det. Jag har helt enkelt haft separationsÄngest. Fast jag vet att han fÄr nÀrhet av mig ÀndÄ och pÄ inget sÀtt behöver lida sÄ kÀnns det jobbigt att avsluta. Men jag inser ocksÄ att den sista pusselbiten för att jag ska fÄ mÄ bra Àr att Ätererövra sömnen. Jag behöver fÄ sova ostörda nÀtter sÄ att jag orkar med mina dagar och att vara en bra mamma Àven för mina stora barn. NÀr jag sover med min aktivitetsklocka ser jag att jag mÄnga nÀtter snittar omkring 5 timmars sömn vilket Àr pÄ tok för lite. Jag skulle behöva sova nÀrmare Ätta timmar för att mÄ riktigt bra. SÀrskilt som jag trÀnar sÄ mycket.

SĂ„ nu har jag meddelat ungen att brösten gĂ„tt sönder. Inget dramatiskt “NU KOMMER DU AAALDRIG MER ATT AMMAAA” utan bara ett milt konstaterande “tyvĂ€rr – brösten Ă€r trasiga” nĂ€r frĂ„gan om att amma dyker upp. Det funkar bra hittills, han har inte varit ledsen. IstĂ€llet fĂ„r han göra det han tycker nĂ€st bĂ€st om efter att amma – nĂ€mligen att pilla pĂ„ mina olika födelsemĂ€rken som han kallar för “gullisar”. Gulligaste jag har hört.

SĂ„ nu turas jag och Jakob om med att trösta och söva om honom i hans egen sĂ€ng nĂ€r han vaknar. Det Ă€r lite vemodigt förstĂ„s. Men det kĂ€nns rĂ€tt – ja som en befrielse. Senaste tvĂ„ nĂ€tterna har han faktiskt sovit tyst i sin egen sĂ€ng natten igenom och jag har snittat nĂ€rmare sju Ă€n fem timmars sömn. Och sĂ„ fort hans nattsömn blivit lite mer stabil ska jag ta tag i de tidiga arbetsmornar som jag drömde om pĂ„ jullovet. Ser vĂ€ldigt mycket fram emot att fĂ„ bli min egen mĂ€nniska lite mer och rĂ„ om min egen kropp och tid. VĂ„ga lita pĂ„ att jag ska fĂ„ sova nĂ€tterna igenom och dĂ€rigenom ocksĂ„ kunna vĂ€lja att vakna och lĂ€gga mig pĂ„ andra tider.