Nu har Essa bott med oss i femton månader. Men det skulle lika gärna kunna vara femton år. Hon är en sån naturlig integrerad del av vår familj. Det går inte att tänka sig vardagen utan henne.

Med Essa kan man alltid vara stolt. Hon är så klok och fin och mjuk. Men det är väldigt tydligt att det är Jakobs hund. Att han har stått för all fostran och tar 90 procent av alla promenader och skötsel. På dagarna är hon nämligen hack i häl på honom och letar arbetsuppgifter. Jag tror att det kan vara nyckeln till en lycklig Border Collie? De behöver inte nödvändigtvis valla eller arbeta med särskilda uppgifter. Men de behöver få vara med och tas i bruk.

Eftersom hon inte behöver koppel är hon lättsam att ta med överallt. Hon har många ”uppgifter” i vardagen som hon utför som om det hängde på henne. Varje morgon följer hon tex med barnen i bilen när de ska lämnas på skolan. Och när Jakob ska handla mat, fara till brädgården eller sopsortera hoppar utan att tveka in i skuffen och gör sig redo. Hon är med överallt och man ser verkligen att hon tycker att hon arbetar när hon skuggar Jakob ner i källaren för att kolla på när han viker tvätt. På vintern ligger hon vid hans fötter när han sitter på kontoret och har patienter. Och på sommaren är hon hans skugga på åkern.

Essa behöver mycket motion och har man inte hunnit med henne så märks rastlösheten på kvällen – då börjar hon bita i saker och gärna barnens leksaker. Gosedjur lever extra farligt farligt – hon älskar att äta upp ansiktena på dem.

Hennes motion består i att Jakob går tre ordentliga promenader med henne varje dag. Varav en är riktigt lång. Däremellan är hon ju med honom om han så tar in ved, hämtar något från garaget eller går till postlådan. Så hon får mycket utevistelse. Jag brukar också försöka gå lunchpromenader om jag inte tränar något annat och då hänger hon med mig ut igen – även om hon precis varit ute en timme med Jakob. Och hon är en fin och lydig kompanjon – även om hon är betydligt mindre lydig mot mig än mot Jakob.

En stor skillnad jag reagerat på med att ha en BC är att de är så väldigt visuella. Mina tidigare hundar har varit helt oförstående inför att jag pekat på saker. Men med Essa räcker det oftast att bara peka lite försikitgt med fingret för att hon ska fatta vad hon ska göra. Hon söker ögonkontakt och vill verkligen förstå vad vi menar.

Essa är en ganska liten tik och har kort päls – men trots det är hon köldtålig och kan vara ute och härja i timmar utan att bli vare sig kall eller trött.

Border Collies har ju ett erkänt fånigt kroppsspråk. De är mycket för att lägga sig ner och se undergivna och krypande ut. Och så fort vi får besök och någon tilltalar henne slänger hon sig på rygg och fläker ut sig och visar på alla sätt hon kan att hon är undergiven och vill bli kliad. Hon är jättesnäll mot andra hundar också, som grannens arga tax som skäller argt. Med honom försöker hon få igång en mjuk och rolig lek genom att göra sig så liten och ofarlig som möjligt.

Hon har också en stor, obesvarad kärlek till katter.

Nästan så man vill skaffa katt bara för att hon ska få en kompis!

Vi har mycket renar på gården i år och man riktigt ser hur hon längtar efter att få valla. Men det är inga problem att ha henne lös – oftast räcker det med att säga nej en gång så gör hon rätt. På det sättet har hon stora likheter med Bertil som liten, haha. Starkt överjag FTW!

Ett av otygen hon har (och delar med många andra BC) är att hon biter en i hälarna. Alltså inte hårt – utan mer som en markering för hon vill valla ihop oss i familjen. Detta händer tack och lov bara när någon går ner för trappen och säger man åt henne så slutar hon genast. Ändå händer det nästa gång igen. Något djupt ursprungligt i henne verkar ta över. Border collies vallar ju genom att bita i ”hälarna” på fåren så detta verkar vara djupt rotat.

Planen är i alla fall att hon så småningom ska få en egen liten fårflock att basa över. Då får vi se om detta beteende lugnar sig något.

Att Essa kan vara ute själv med barnen är nästan det härligaste. På det sättet är hon mycket som en familjemedlem än våra tidigare hundar. Hon följer barnen ner till kojan, upp i skogen och är de på gräsmattan och leker så är hon där med dem.

Hon uppfattar det som sin uppgift att hålla koll på barnen så hon är inte rymningsbenägen när de är ute tillsammans på egen hand.

Och är något barn mörkrädd kan man beordra henne att gå och lägga sig i deras säng – då ligger hon där och håller ställningarna tills man säger åt henne att hon är friställd.

Essa har likt många BC ganska mycket vakthund i sig. Alltså inte som i aggressivitet – utan instinkt att vakta vårt hus och våra barn. Främst genom att ge skall om någon kommer eller något konstigt hörs. Jag tycker om den sidan för den ger trygghet. Och eftersom hon bara ger ett skall och inte står och vrålskäller är det inga problem. Att hon vill vakta gården innebär också att hon inte är särskilt intresserad av att rymma härifrån. Då skulle hon ju försumma sitt jobb och för en BC gäller plikten framför allt!

Jakobs familj hade ju en border collie när vi blev ihop. Hon hette Micka och hon var rolig för hon log med tänderna mot de hon tyckte om. Såg nog lite hotfullt ut om man inte kände henne – men det var ju ett uttryck för tillgivenhet. Jag har hört att många BC kan göra så men ännu har Essa inte visat någon benägenhet för att le. Däremot pratar hon väldigt mycket. Oftast till mig när jag stiger upp på morgonen. Då gör hon sig krypande undergiven och ger ifrån sig långa meningar som låter.-ouääägagagaaaa innan hon kommer fram och hälsar. Otroligt fånigt!

Och trots att Essa är en riktigt robust arbetshund är hon som en katt inne. Hon vill alltid ligga i soffan eller sitta i knät. Och hon har inget emot när Jakob bär henne som en bebis.

Eftersom hon är korthårig drar hon inte in så mycket smuts. Hon sover med oss i sängen och det går fint. I alla fall vintertid när det är snö. På sommaren tycker jag att det är mindre trevligt, men då är det ju så varmt att hon helst kryper in under sängen och svalkar sig istället.

Vi älskar Essa så mycket. Hon är så vansinnigt fin, snäll och klok. Men jag kan inte ta åt mig äran för hennes förträfflighet utan det är nog mest Border Collien som ras och Jakobs fina arbete vi har att tacka.

Vill i alla fall aldrig ha en annan hundras än BC igen. Deras intelligens och will to please är så tacksam att jobba med. Och får de bara ordentligt med stimulans och motion så är de otroligt trevliga och lättsamma familjemedlemmar. Ja rentav så trevliga att vi är sugna på att skaffa en kompis till Essa så småningom!