Jag tycker att humor och lekfullhet Àr tvÄ av de verkligt stora tillgÄngarna i förÀldraskapet. Om man orkar och finner sig i stunden, kan skratt och lekfullhet finta bort mÄnga konflikter och trÄkigheter. Varför ska man vara konfrontativ och auktoritÀr om man kan hitta sÀtt att komma runt problemet?

HÀr hemma kan det ta sig i uttryck pÄ följande sÀtt.

  • Lillen vill absolut inte gĂ„ pĂ„ pottan innan han ska gĂ„ och sova. -JAG KOMMER VINNA! JAG KOMMER KISSA FÖRST! hojtar jag och kastar mig mot badrummet. DĂ„ far han efter i vĂ€rldens fart, trots att han inte alls ville kissa. Skyndar sig att sĂ€tta sig pĂ„ pottan och han vinner varenda gĂ„ng. Och varje gĂ„ng utropar jag att det Ă€r sĂ„Ă„Ă„Ă„ orĂ€ttvist. Det Ă€lskar han att höra.
  • SmĂ„ttingar kan ha svĂ„rt att fokusera vid middagen. Det Ă€r trist att sitta och Ă€ta nĂ€r man istĂ€llet kan balansera pĂ„ kökssoffan, krypa under bordet eller klĂ€ttra pĂ„ brorsornas stolar. SĂ„ jag eller Jakob sĂ€ger –Är det nĂ„gon som tror att Ulf kommer kunna Ă€ta upp sin mat? Det tror inte jag! och resten av familjen ropar -Inte en chans! Han Ă€r för liten. Det kommer aldrig gĂ„! DĂ„ tĂ€nds tĂ€vlingslusten i hans ögon och nĂ€r han sedan stoppar första tuggan i munnen tittar vi pĂ„ varandra och suckar högt och förtvivlat -Vi hade fel, han kunde ju! Ulf vann och vi förlorade. Och om det inte rĂ€cker för att fĂ„ igĂ„ng honom sĂ„ fortsĂ€tter vi -Haha, men han kommer inte kunna Ă€ta mer Ă€n det dĂ€r. Han Ă€r för liten, han kommer aldrig klara av det!. Och sedan nĂ€r han fortsĂ€tter Ă€ta sĂ„ erkĂ€nner vi oss besegrade. Ulf vann igen! Funkar förvĂ„nansvĂ€rt bra. Även pĂ„ Folke fick vi anvĂ€nda detta knep för att vĂ€cka matlusten nĂ€r han var liten.
  • Dagar nĂ€r lillen inte vill gĂ„ till förskolan brukar fröknarna ringa hem. Det gĂ„r till sĂ„ att jag lĂ„tsas svara i mobilen och pratar högljutt med en inbillad fröken. -JassĂ„ saknar ni honom sĂ„ mycket? GĂ„r det inte ens att leka utan honom? Är Ines, Ylva-Karin och Tomas helt utom sig? Ja, dĂ„ mĂ„ste han ju Ă„ka till förskolan. Det Ă€r sjĂ€lvklart. Jag ska höra om han har möjlighet. Sedan brukar det bli en vĂ€ldig fart pĂ„ lillen som inser att det utan hans insats Ă€r ute med barnen pĂ„ förskolan.
  • Även stora barn kan behöva luras till att skratta och komma loss litegrann. Inte för att man inte fĂ„r vara ledsen och sur – för det mĂ„ste man definitivt fĂ„ vara. Men ibland kan ju hĂ„glösheten fĂ„ fĂ€ste utan att man riktigt vet varför. Jag kör en riktig revbenstango pĂ„ ungarna ibland och hĂ„ller pĂ„ tills de skriker av skratt. Och för nĂ„gon vecka sedan nĂ€r jag gick framför tvĂ„ trumpna typer i trappan som tyckte att livet var fruktansvĂ€rt orĂ€ttvist för att de skulle behöva stĂ€da sitt rum – ja dĂ„ slĂ€ppte jag en brakskit av monumentala mĂ„tt i ansiktshöjd pĂ„ dem. Fasansfulla skrik och upprörda röster och sedan jagade barnen in mig i sovrummet dĂ€r de överföll, brottade ner mig i sĂ€ngen och kittlades. En utmĂ€rkt stĂ€mningshöjare!
  • Man kan ta barnen i bruk lite extra nĂ€r de Ă€r purkna. SĂ€rskilt om det varit brĂ„kigt ett tag och man fĂ„tt ge mĂ„nga tillsĂ€gelser. DĂ„ behöver man fylla pĂ„ med positiva hĂ€ndelser och rigga situationer dĂ€r man fĂ„r ge beröm. Jag brukar göra det genom att ge dem enklare uppdrag. Förklara för tvĂ„Ă„ringen att jag verkligen, verkligen skulle behöva snyta mig och tror herrn att det finns nĂ„gon chans att han skulle kunna hĂ€mta lite papper till mig? AlltsĂ„ bara om han har tid i sitt upptagna, fullmatade schema? Uppdraget tas pĂ„ det största allvar, den trumpna ungen springer ivĂ€g och hĂ€mtar papper och Ă„terkommer snart med viktig min. DĂ„ gĂ€ller det att tacka och intyga att detta snytpapper rĂ€ddade hela ens dag och hur skulle man klara sig utan honom? Upprepas vid behov och svĂ„righeten pĂ„ sysslorna anpassas efter Ă„lder.
  • Ibland nĂ€r det Ă€r sura miner vid lĂ€ggningen sĂ„ börjar nĂ„got av gosedjuren i sĂ€ngen brĂ„ka med lillen genom att imitera hans egna protester. -Jag vill inte sova! Nej jag tĂ€nker inte ha pĂ„ mig tĂ€cket! Jag Ă€r inte trött! Detta leder nĂ€stan alltid till att den arga stĂ€mningen bryts, istĂ€llet börjar han muntert argumentera med mjukisdjuret om att man mĂ„ste sova, att det Ă€r natt nu och att det kommer kĂ€nns skönt nĂ€r han vĂ€l ligger under tĂ€cket. NĂ„got gosedjuret eventuellt kan tĂ€nka sig pröva om han bara fĂ„r sĂ€llskap av pojken….
  • För att stĂ„ ut under extra jobbiga perioder driver jag och Jakob mycket med vĂ„ra barn. Givetvis bakom ryggen pĂ„ dem – inte sĂ„ att de mĂ€rker det. Vi himlar med ögonen, skrattar Ă„t roliga saker de sagt och har lĂ„nga rants om alltings orimlighet. Om man kan hitta ett sĂ€tt att skratta Ă„t elĂ€ndet sĂ„ Ă€r det lĂ€ttare att orka vara en bra förĂ€lder sedan.