Jag tycker att humor och lekfullhet är två av de verkligt stora tillgångarna i föräldraskapet. Om man orkar och finner sig i stunden, kan skratt och lekfullhet finta bort många konflikter och tråkigheter. Varför ska man vara konfrontativ och auktoritär om man kan hitta sätt att komma runt problemet?

Här hemma kan det ta sig i uttryck på följande sätt.

  • Lillen vill absolut inte gå på pottan innan han ska gå och sova. -JAG KOMMER VINNA! JAG KOMMER KISSA FÖRST! hojtar jag och kastar mig mot badrummet. Då far han efter i världens fart, trots att han inte alls ville kissa. Skyndar sig att sätta sig på pottan och han vinner varenda gång. Och varje gång utropar jag att det är såååå orättvist. Det älskar han att höra.
  • Småttingar kan ha svårt att fokusera vid middagen. Det är trist att sitta och äta när man istället kan balansera på kökssoffan, krypa under bordet eller klättra på brorsornas stolar. Så jag eller Jakob säger –Är det någon som tror att Ulf kommer kunna äta upp sin mat? Det tror inte jag! och resten av familjen ropar -Inte en chans! Han är för liten. Det kommer aldrig gå! Då tänds tävlingslusten i hans ögon och när han sedan stoppar första tuggan i munnen tittar vi på varandra och suckar högt och förtvivlat -Vi hade fel, han kunde ju! Ulf vann och vi förlorade. Och om det inte räcker för att få igång honom så fortsätter vi -Haha, men han kommer inte kunna äta mer än det där. Han är för liten, han kommer aldrig klara av det!. Och sedan när han fortsätter äta så erkänner vi oss besegrade. Ulf vann igen! Funkar förvånansvärt bra. Även på Folke fick vi använda detta knep för att väcka matlusten när han var liten.
  • Dagar när lillen inte vill gå till förskolan brukar fröknarna ringa hem. Det går till så att jag låtsas svara i mobilen och pratar högljutt med en inbillad fröken. -Jasså saknar ni honom så mycket? Går det inte ens att leka utan honom? Är Ines, Ylva-Karin och Tomas helt utom sig? Ja, då måste han ju åka till förskolan. Det är självklart. Jag ska höra om han har möjlighet. Sedan brukar det bli en väldig fart på lillen som inser att det utan hans insats är ute med barnen på förskolan.
  • Även stora barn kan behöva luras till att skratta och komma loss litegrann. Inte för att man inte får vara ledsen och sur – för det måste man definitivt få vara. Men ibland kan ju håglösheten få fäste utan att man riktigt vet varför. Jag kör en riktig revbenstango på ungarna ibland och håller på tills de skriker av skratt. Och för någon vecka sedan när jag gick framför två trumpna typer i trappan som tyckte att livet var fruktansvärt orättvist för att de skulle behöva städa sitt rum – ja då släppte jag en brakskit av monumentala mått i ansiktshöjd på dem. Fasansfulla skrik och upprörda röster och sedan jagade barnen in mig i sovrummet där de överföll, brottade ner mig i sängen och kittlades. En utmärkt stämningshöjare!
  • Man kan ta barnen i bruk lite extra när de är purkna. Särskilt om det varit bråkigt ett tag och man fått ge många tillsägelser. Då behöver man fylla på med positiva händelser och rigga situationer där man får ge beröm. Jag brukar göra det genom att ge dem enklare uppdrag. Förklara för tvååringen att jag verkligen, verkligen skulle behöva snyta mig och tror herrn att det finns någon chans att han skulle kunna hämta lite papper till mig? Alltså bara om han har tid i sitt upptagna, fullmatade schema? Uppdraget tas på det största allvar, den trumpna ungen springer iväg och hämtar papper och återkommer snart med viktig min. Då gäller det att tacka och intyga att detta snytpapper räddade hela ens dag och hur skulle man klara sig utan honom? Upprepas vid behov och svårigheten på sysslorna anpassas efter ålder.
  • Ibland när det är sura miner vid läggningen så börjar något av gosedjuren i sängen bråka med lillen genom att imitera hans egna protester. -Jag vill inte sova! Nej jag tänker inte ha på mig täcket! Jag är inte trött! Detta leder nästan alltid till att den arga stämningen bryts, istället börjar han muntert argumentera med mjukisdjuret om att man måste sova, att det är natt nu och att det kommer känns skönt när han väl ligger under täcket. Något gosedjuret eventuellt kan tänka sig pröva om han bara får sällskap av pojken….
  • För att stå ut under extra jobbiga perioder driver jag och Jakob mycket med våra barn. Givetvis bakom ryggen på dem – inte så att de märker det. Vi himlar med ögonen, skrattar åt roliga saker de sagt och har långa rants om alltings orimlighet. Om man kan hitta ett sätt att skratta åt eländet så är det lättare att orka vara en bra förälder sedan.