Nere på vår gård i ett skogsparti finns den soligaste platsen, den som tinar allra först på våren. Här gillar barnen att leka bland träd, ris och stora stenar och här gillar jag att sitta och filosofera. Någon gång ska vi ha ett lusthus här nere och fånga kvällssolen. Men den drömmen är en bit bort.

I sommar ska vi i alla fall förhoppningsvis ha får som går här nere – så då stängslar vi alltihop.

Tittar på bilderna och tycker att jag ser ut som en fullvuxen Teddy eller Freddy (ja alltså hon i tofsar men hur ska man veta vem som är vem?). Härlig referens! Jag vill också ägna sommaren åt att ta fast smugglare, dyka efter skatter i skeppsvrak och segla!

Idag har jag varit ensam hemma och städat och rensat mitt kontor. Jakob tog barnen till stan för att jag skulle få göra det i lugn och ro. Särskilt mycket lugn och särskilt mycket ro har det inte varit, men det har gått framåt. Nu sladdar familjen strax in här hemma, jag ska spola upp badkaret för en söndagstvagning av ungarna och sedan hoppar jag nog i själv som belöning för allt slit.

(Ja, och trots att ingen kommer vilja veta var outfiten är ifrån så tänker jag berätta att sjalen är urgammal, hängselbyxorna från Fristad har säkert 40 år på nacken och den rutiga flanellskjortan är en loppad grej från Patagonia. Urtvättad och len som en bebiskind. I brist på egna stövlar lånar jag Jakobs).

Våren gör konstiga saker med min hjärna!