Fick den här kommentaren och ville lyfta den just för att det här är något jag själv tänkt väldigt mycket på. Jag tycker ju att stil, färg och form är SÅ roligt! Och det härliga med att ha riktigt små barn är att man kan bestämma över deras stil helt själv. Jag har så många gulliga barnkläder här hemma som jag har klätt barnen i och njutit av. Men lika roligt som det är för mig med stil – lika roligt är det ju för mina barn! Därför har de fått börja klä sig efter eget huvud direkt de börjat ha åsikter och önskemål. Det är klart jag försökt köpa hem och lägga fram saker som jag tyckt varit fint – och många av de sakerna gillar också barnen. Men i takt med att de får fler tankar och önskemål så vill jag verkligen lyssna på det. När ens barn önskar sig en onepiece i form av en gorilla för att matcha bästisens – ja då fixar man det! När ens barn prompt vill ha en gräslig hatt på sig på skolavslutningen – ja då ska den inte behöva fråga om lov.

Det är samma sak med barnrummen. De har förändrats i takt med att barnens önskemål ändrats. De gillar fortfarande blommiga tapeter och second hand-möbler men jag inser att tiden är utmätt. Om mina barn i framtiden vill ha en fototapet över New Yorks skyline och laminatmöbler från IKEA – ja då skulle jag inte motsätta mig det. Då skulle vi försöka fixa det så långt som plånboken tillåter. Hur trist jag än tycker att det är.

Jag fick nämligen spika upp tavlor, banka och möblera om i mitt flickrum helt efter eget huvud redan från tidig ålder. Tror jag haft varenda möblering som var möjlig och när jag slutligen flyttade hemifrån var väggarna perforerade som durkslag. Men jag är tacksam för att jag fick hållas för att det var så jag lärde mig och utvecklade min kreativitet. Mitt flickrum var inte min mammas kreativa vision och plats för självförverkligande – det var mitt!

Tyvärr gillar barn väldigt sällan gråbeiga kläder i linne och naturfärgade leksaker. Tyvärr är de mer som skator som väljer det som glittrar, blinkar och blänker i knallfärger och plastiga kvalitéer. Lite trist för oss vuxna som föredrar annat men det är en fas som barn verkar behöva gå igenom. Ungefär som puberteten.