När jag skulle berätta för barnen om påskharen förra året lät jag svävande. Mumlade någonting om vårharar som lägger ägg eftersom det är slut på den kristna fastan och någonstans där kom jag också in på trollharen som fanns för jättelänge sen… Eh? Insåg att jag nästan inte kunde någonting. I år läser jag på om påsken, häxor och harar vilket leder till en och annan aha-upplevelse!

Historikern Dick Harrison skriver om häxor i sin bok Atlantis och andra myter. Här kan man läsa att svenska kyrkomålningar från sen medeltid visar häxor ihop med så kallade bjäror. Bjäror var demondjur som hjälpte häxorna att stjäla mjölk. Aha, här har vi ju trollharen!, tänker jag glatt och gör ett hundöra.

Det Harrisons skriver om bjäror stämmer väl ihop med sånt jag redan fått höra om folktro. Kommer plötsligt att tänka på ett poddavsnitt som jag och Erica gjorde för några år sen, det handlade om oknytt och då skrev lyssnaren Ida Persson så här till oss:

”Bjäran var ett slags garnnystan av trådar och kvistar och annat och rullade fram i hög fart, och häxan hade gjort ett avtal med djävulen för att få bjärans hjälp. Bjäran hämtade rikedomar åt häxan. Bjäran kunde också se ut som en liten hare och man misstänkte att den sprang runt på gårdarna och sög mjölk ur korna, därav namnet mjölkhare, och sen sprang den hem och spydde upp mjölken åt häxan.”

Mycket riktigt! Ordet mjölkhare dyker snart upp i andra böcker jag hittar om våra traditioner kring påsk. Trollhare/mjölkhare – check på det!

Men när jag läser vidare börjar det klia i huvdet. Vad fasiken har den här haren, en simpel mjölktjyv med påsken att göra? En hare som stjäl mjölk men ger ägg, det låter motsägelsefullt – det här kommer mina barn aldrig köpa. Är det en association som gått snett? Har trollharen som till vardags hänger med häxor kanske bara åkt med på kvasten rakt in i påsken av bara farten? Men på kvasten sitter ju en svart katt, så det blir fel!

Sätter trollharen på paus ett ögonblick och läser vidare att haren är en symbol för fertilitet. Okej, det låter vettigt. Både ägg och harar symboliserar att livet fortsätter. Reproduktion och pånyttfödelse. Inte så konstigt då att just haren får leverera de efterlängtade äggen när den kristna fastan är slut och övergår i påsk. Men när jag tänker på den trolliga sidan av haren känns det lika konstigt igen.

Påskharen måste ha levt ett imponerade dubbelliv i alla år! Den är alltså både häxornas tjuv OCH den som levererar symbolen för pånyttfödelse under den största kristna högtiden? Det här demondjuret kan rebranding!

”Man bör vara försiktig med att tolka barntraditioner som rester av uråldriga riter och myter”. Folkloristen Bengt af Klintberg är författare till boken Påskharen och han får mig att förstå att den ena haren inte behöver hänga ihop med den andra. Trollharar och mjölkharar hör till folktron och har just inget med den glada påskharen som bär fram ägg att göra. Det är två typer av harar, två fantasifigurer vi människor tankat med olika symbolik. En stjäl mjölk. En annan ger ägg. En är kompis med djävulen. Den andra kommer med ägg som är en viktig kristen symbol. Men med tiden verkar vi människor blandat ihop hararna och vad de står för.

När jag läser boken inser jag att jag aldrig tänkt på väsens olika dignitet. Häxor, troll, tomtar. I dag tänker nog de flesta av oss att allt är ungefär samma humbug. På 1600-talet däremot var ju häxor som bekant ett väsen att förhålla sig till, häxtro fanns och var blodigt allvar. Men påskharen är det ingen vuxen som trott på. Det har alltså alltid funnits ett samförstånd kring att påskharen rakt av är ett hittepå, ett ofarligt skämt föräldrar kommit på för att skoja med barn.

Tyskland 1682 . Här nämns påskharen i en avhandling från universitetet Heidelberg. I den kan man läsa att det går att inbilla enfaldiga och barn att en hare värper ägg som den gömmer i trädgårdarnas gräs och buskar: ”för att de med iver måtte uppletas av barnen, till de äldres skratt och förnöjelse”.

På det gamla påskkortet längst till vänster är det en mus som håller i äggen!

Den tyska påskharen har sen 1600-talet skuttat vidare ut i världen. I USA och England har haren blivit en kanin, the Easter bunny. Här i Sverige slog påskharen igenom då vi började skicka påskkort till varandra runt förra sekelskiftet. Bengt af Klintberg skriver att korten till en början var var inspirerade av tyska påskmotiv, men då få kände till påskharen här i Sverige byttes motiven snart mot kycklingar, påskkärringar och påskblommor.

Trana, gök, räv. Det lekfulla sättet att gömma ägg var inte bara harar förunnat! I boken Påskharen får man veta att i tyskspråkiga områden kunde olika fåglar komma med påskägg. Inte sällan var det en tupp som hade väpt, men i Westfalen var det tranan och i Schweiz göken. Till och med rävar kunde värpa ägg i Tyskland på den här tiden!

Till sist måste jag bara nämna ABC-tuppen! Som flitig loppisbesökare är det nästan omöjligt att inte stöta på det fina barnboksomslaget då och då. Men inte visste jag att ABC-tuppen kunde värpa godsaker till barn som varit flitiga. Kanske är det en kunskap som försvunnit under senare generationer. Visste du att ABC-tuppen kunde värpa?

Tuppen värper åt dig priset om du flitig är och snäll

Men om lat och elak – riset ger dig smäll!

Ris till både dekor och prygel, värpande tuppar och harar som diar och kräks upp mjölken till häxorna. Påsken är en spännande tid och jag vet inte om jag blivit klokare för att jag lärt mig mer? Men det får mig i alla fall att tänka på den här stand up-rutinen om påsken av Johan Glans.