Hejhej här kommer en binge bilder från de senaste dagarna – dagar som varit fullpackade av häng med släkt och vänner!

Äntligen har Annas familj kommit upp för sommaren. Känns inte som någon riktig sommar innan vi fått ses. Och som jag saknat mina systerdöttrar! Vi möttes upp på farsans baksida för att fira hans 75-årsdag. Solen stekte och pappa hade lagat god mat.

Och småtjejerna hade bakat en sockerkaka med en otrolig glasyr. Minns att mamma brukade göra den här och den är ju verkligen toppen. Ska be pappa skicka receptet så att jag kan dela med mig.

Vi åt grillat, gick med barnen till våra gamla favoritlekplatser på kvarteret och strosade runt och kollade på husen och försökte se vad som förändrats i alla trädgårdar sedan vi var små. På kvällen spelade vi kubb. Mammor och barn mot papporna. Som utklassade oss. Usch.

Hem kom jag sent och stannade uppe ännu senare för att titta klart på en serie jag bara inte kunde sluta titta på. Men nu har jag sett färdigt den och känner mig helt tom inuti. Snyft.

Men så här vacker var natten klockan 02.30. Man får se mycket fint om man är uppe och ugglar.

En dag var det byaloppis i grannbyn så jag drog dit för lite egentid. Hade på mig den här klänningen som jag hade så mycket förra sommaren. Färgen är underbar.

Och snittet. Man blir en redig tuttfia.

För övrigt konstaterade min syster (när jag kånkade runt på barnen och bar tungt) att jag fått många nya ryggmuskler det senaste året. Trevlig och fullkomligt fascinerande information. Man ser ju aldrig sin rygg bakifrån – och särskilt inte när man kånkar tungt. Hade ingen aning om att den ändrat utseende.

Det är så vackert i Västerbotten att varje ursäkt till att göra en utflykt är välkommen.

Jag älskar när det vankas ballongloppis i byarna häromkring. Alla som vill sälja hänger ut en klase ballonger vid sin gård så att man vet var man ska stanna. Fullt med folk och många finbilar i farten!

För några år sedan hade vi födelsedagskalas hemma hos oss med ballonger fulla trädgården. Jag hade tyvärr glömt bort att det samtidigt vankades ballongloppis i vår by. Följden blev många förvirrade besökare i vår trädgård den dagen.

Jag stannade till på varenda gård med ballonger och gjorde faktiskt flera fina fynd! Men de får jag visa i ett senare inlägg.

Jag stannade också till på tantmuséet i byn.

Raraste lilla stugan.

Med inredning och prylar som tvingade mig att kämpa emot kleptomani.

Gamla grejer är ju fina grejer

Underklänning på tork och ett klarskinn ovanför vedspisen. Klarskinn gjorde man förr av torkat skinn från tex gädda och abborre. Man lät klarskinnet koka med i kaffepannan eftersom det gjorde att sumpen sjönk till pannans botten och kaffet blev klart och gott. Bra på den tiden man fick koka kaffe på sump!

Skönt att inte behöver lägga fiskskinn i kaffet nu för tiden.

Skönt att inte behöva koka kaffe på sump.

Skönt att inte diska kaffepannan vid en så här låg diskbänk.

Oskönt att dagens taklampor inte ser ut på det här viset.

Tack för titten – dags att dra hemåt igen!

Men först stannade jag till i hagen och smekte hästmular.

En kväll bjöd Albin hem mig och Jakob på middag. Ylva-Karin kom springande med ett paket till Ulf.

En dinosaurie! Ulf blev jätteglad och det kramades och utbyttes ömhetsbetygelser och sämjan räckte säkert en hel kvart innan handgemäng utbröt.

Minns inte att Bertil och Ada bråkade så här när de var tre år. Men kanske har jag förträngt alltihop?

Barnen länsade trädgården på sockerärter

Och Albin grillade fläskfilé på låg temperatur länge, länge och det var SÅ gott. Till det färskpotatis och den här broccolisalladen jag aldrig tröttnar på.

Folke har plötsligt blivit en riktig storkille som skär upp kött till småbarnen i alldeles lagom stora bitar. Precis som en riktigt redig storebror ska göra! Idag fyller han förresten åtta år och det klär honom bra.

Essa vår veka prinsessa – hon försöker ständigt bli vän med kattungen Stubbe. Men han bara jagar iväg henne så att hon får krypa in och gömma sig under matbordet, stackarn. Det är en rörande och ganska patetisk syn.

Efter maten flyttade vi in och drack kaffe och jag var tvungen att föreviga underbara Klas. En rörande och o-patetisk syn.

Och medan vi vuxna satt och surrade tog Ada och Bertil roddbåten och försvann ut på sjön.

Den låg kav stilla och barnen blev borta en bra stund. Roddturen avslutades med ett rejält plurr från bryggan och med det får man väl säga att sommarlovsidyllen är komplett. Ingen sommar om inte någon ramlar i när de försöker angöra en brygga.

Och med dessa avslutande rader ska jag nu stänga datorn (klockan är ju snart två på natten) och försöka få mig några timmars sömn. För snart ska vi stiga upp och uppvakta födelsedagsbarnet. Sedan väntar släktkalas!