På onsdag börjar barnen skolan. Jag har våndats inför skolstarten men imorse när jag vaknade och såg diskberget kände jag mig plötsligt proppmätt på sommarlov. Orkar inte plocka undan efter en enda lunch till eller hantera mer disk. Nu vill jag ha skolstart, skollunch och normala rutiner för hela familjen.
Men ännu är det tre dagar kvar tills terminsstart. Och jag måste förstås visa vad vi gjort under sommarlovets sista hela vecka.

Gammor kom och hälsade på vilket var ett trevligt tillskott eftersom gäster genast höjer stämningen och gör allting lite härligare hemma.

Gammor har alltid med sig bullar när hon kommer. Så jag dukade fram dem ihop med hemmagjord jordgubssaft och nyplockade gubbar från landet. Det gäller att kräma så många saftkalas som bara går ur augusti månad.

Det prunkar så fint och är så ombonat och mysigt på gården just nu. En hemlig liten oas med tusen små vrår att dra sig undan i.

Höstfloxen skäms inte för sig.

Och på åkrarna häromkring pågår höbärgning för fullt.

Klart man slickar fyllningen ur botten på bullpapperet. Där hamnar ju allt det goda.

Vi har varit lite trötta allihop denna vecka tror jag. Trötta efter resan.

Men barnen har njutit av att få vara hemma med sina vanliga leksaker, i sitt egna lekrum och träffa sina egna kompisar!
Vissa dagar har det varit trångt vid matbordet av barnens vänner och då har jag verkligen känt hur jag saknat barnens kompisar och sociala sammanhang som är en sån viktig del av vår vardag.

Jag har skördat de sista jordgubbarna. Och en hel del hallon från trädgårdens buskar. Ska försöka hinna plocka lite mer vildhallon innan de blir övermogna.

Ulf har varit en finfin hjälpreda. Min älskade gosse som blivit så stor under den här sommaren. Som bara hittat på en bråkdel av alla hyss han gjorde året innan. En av de mest minnesvärda påhitten är den fina stenen som Jakob plockade åt barnen när han var i Spanien. Och som Ulf svalde så att vi fick fiska upp den ur toaletten dagen därpå.
Han har också gjort allvar av sina planer på att rida till skogs på ett får. Det var tackan Jeff som fick äran. Ulf tog tillfället i akt när Jeff stod bredvid komposten och åt. Han klättrade upp på gallret och sedan grenslade han Jeff och tog ett rejält tag i pälsen på henne. Redo för en riktig åktur!
Tack vare rådigt ingripande från Bertil kom varken får eller gosse till skada.

Vi har varit vid byns badplats och handlat vår sista mjukglass för säsongen. Barnen och Jakob övade på att hoppa från trampolinen.

Ulrika bar den sötaste soldräkt jag sett. Och jag fick träffa den sötaste Ylva-Karin jag vet. Som jag längtat efter henne i sommar!

För att inte tala om Klas. Blir så tomt när man är van att ses jämt men sedan inte har matlag regelbundet. På somrarna när vi är bortresta är det ju svårt att få till.

Jag har också cyklat till Marstorp och skördat grönsaker. Så mycket gott!

Essa har rullat sig i liksvamp ett par gånger för mycket senaste dagarna. Då luktar hon kort och gott lik så nu får hon vara instängd.

Jag har lagat massa god mat av massa grönt vid den här vyn.

Squashfritters, vaxbönor med vitlök, citron och smör samt min lättgjorda och mättande kikärtssallad.

Jag har dukat ute så fort det varit tillräckligt varmt för det.

Badkläder och handdukar har hängt ute på tork och aldrig hunnit plockas in mellan varven. Vi har badat så fort vi fått chansen. Även när det regnat.

Värmen har legat som ett dis i luften. Vyn är rent filmisk om kvällarna.

Och alla pelargoner mår toppen efter sommarmånaderna.

Farmor bodde ju här och var hund- och fårvakt när vi var i Borås. När vi kom hem hade hon gömt lego i källaren som barnen fick leta rätt på och bygga ihop med hjälp av Gammor.

Vi har visat Gammor vår bästa badsjö.

Och när jag och Jakob behövt jobba har hon passat Ulf. Han har också gått sina första dagar på förskolan efter lovet.
-Vi har fått två nya fröknar, berättade han glatt när han kom hem.
-Jasså har ni? Vad heter fröknarna då?
-Jag minns inte. Den ena heter inte Gustav Vasa.
Tur för henne, tycker jag.

Grillen har fått gå varm. Jag har ju blivit så mycket bättre på att grilla sedan jag sände en fyra timmar lång grillspecial i Susannes skafferi i SVT till midsommar. Försökte snappa upp allt från proffset.

-Ropade du på mig? Inte? Ja, då var det väl korven som ropade då.

Vi har ätit på verandan när det känts lite för kyligt ute.

Trångt om härligheten. Hjärterum stjärterum och andra passande ordstäv.

Jag känner att jag har gjort alldeles för få potatissallader den här sommaren. Det är ett misstag som jag dock tänker rätta till under kommande veckor.

Och det fina med att låta barnen låna ens 75 000 kronors kamerautrustning är att de går runt och knäpper sånt här medan man själv äter middag.

Och sånt här.

Och sånt här.
Utan att jag märker eller behöver be om det. Oerhört praktiskt för en bloggare.

Och det var den veckan i bilder, det. Imorgon söndag ska jag städa groventrén, inventera barnens klädförråd inför hösten och se över om något måste köpas, hyras, lånas eller ärvas. Blir spännande att undersöka hur smått allting blivit under sommarmånaderna.
41 svar
Underbart att få hänga med som alltid ❤️
Underbart inlägg! Njuter ihjäl mig. Ingen gör såna här inlägg som du. Kan läsa om och om igen. Och Ulf är ju bara för rolig 😀
Instämmer till hundra procent!
Finns det månne recept på squashfritters? Tack för ljuvliga bilder o texter.
Och på såsen!! Och salladen!!
Nu måste jag in och söka recept på dina squash fritters, såg så goda ut.. härliga bilder och inblick i en del av er vardag
Härliga bilder och underbart finurliga bildtexter.
Jag försöker få in flera baljväxter i min matlagning och blev genast nyfiken på din kikärtssallad. Är det möjligt att få receptet kanske🙏🤞😊??
Den finns här https://underbaraclaras.se/2011/09/23/enkelaste-salladen/
Tack🥰
Ulf är ju kung på att uttrycka sig så man vrider sig i skratt! 😀
Ja, eller hur!
Även hyssen håller ju hög klass.
Underbart inlägg ❤️❤️❤️
Ett mysigt inlägg igen. Och Ulf han bara är så härlig 😄
Ljuvligt ❤️
Alltså så fina inlägg du gör. Man drömmer sig bort att man bodde och levde så som du gör. Det är så mysigt och får en att le. Och Ulf, han är ju för himla go och rolig! Skrattar högt av hans upptåg.
❤
SJUTTIFEMTUSEN???! På riktigt?! Jag hade inte vågat andas i närheten…
Hur gick det för Essa att vara hemma? Åt hon? Härligt inlägg. Vill höra om elbilen också när ni körde till Jokkmokk
Låter idylliskt med ett matbord omringat av barn och kamrater. Något som för min del känns så avlägset.
Jag har en son, med viss svårighet att hantera impulser, såväl glada som arga. I vårt fall innebär det att han framför allt bits och lek lätt går överstyr, även i lek och vardagen med mig. Tex bollek är roligt tills det för honom blir klängande på en kompis eller kasta en boll i ansiktet på en liten oförberedd. Tex kurragömma är roligt tills man lekt 13 omgångar och inte vill bli hittad och berättar det med sin högsta och argaste röst. Tex gunga två tillsammans är så roligt att man bara måste bita kompisen i armen. Leka på lekplats är toppen, tills någon kommer för nära eller tittar för länge..
Ja ni förstår.
Det här gör att jag alltid är på spänn för vad som kan komma ske. Jag är alltid där men saker händer ändå. Jag drar mig för att leka med andra då det tar så otroligt mycket på min energi och psyke att vakta, avleda, förhindra, förklara osv osv. Hittills har föräldrar till drabbade barn varit förstående när något hänt, men det lär inte alltid vara så.
Kan ni som har barn i förskole/tidig skolålder berätta hur det är i era kretsar? Vad händer bland barnen? Hur hanterar de vuxna det? Pratas det bakom ryggen när det finns ett sådant här barn?
Ge mig tröst att det inte bara är mitt barn, jag som mår dålig och är orolig. Ge mig tips och råd.
Jag har stöttning kring honom för att förstå och hantera. Men jag saknar föräldraperspektiv från andra.
Jag har inget svar på dina funderingar. Men jag tänkte faktiskt när jag läste Claras inlägg att ”oj där sög det nog till av avundsjuka / sorg i många föräldrahjärtan”, för det är långt från självklart att det går bra med kompisar för barnen, och jag har läst någonstans att det är just detta som är topp 1 när det kommer till oro för ens barn. Att det inte ska fungera med kompisrelationerna. Så jag vill bara säga att du är väldigt långt från att vara ensam och att det du avundas inte är någon standard utan en idyll (som du själv skriver).
Hoppas det snart blir lite enklare för dig.
Tack för ditt svar!
Jag känner mig väldigt ensam i denna oro då jag är ensam förälder, fick barn sent så mina vänner ’minns inte’ hur det var när barnen var yngre. Men frågar jag bekanta med barn i samma ålder så berättar dom ibland att det också händer saker med men det är inget som någon nämner självmant.. och ofta är det incidenter mellan syskon vilket verkar mer ’accepterat och okey’ än mellan barn som inte är syskon. Och min sons beteende verkar också vara väldigt laddat då bitandet är något väldigt ’fult’..
Leona, du är inte ensam!!! Det finns flera familjer i olika konstellationer som precis som du kämpar med ett/flera barn som har svårt att hantera impulser och lätt blir utåtagerande.
Vi har ett barn som inte mår psykiskt bra och som har både dålig impulskontroll samt svåra och långa raseriutbrott. Under dessa utbrotten blir barnet okontaktbart och slår sönder saker, välter omkull möbler, sparkar, slåss, rivs, nyps, spottar, bits osv. Denna veckan har jag varit hos optikern två gånger för mina glasögon har gått sönder i samband med utbrotten. Samt att jag går runt med flera bitmärken på kroppen. Vi måste hela tiden vara på tårna. Försöka förutse risksituationer då barnet förlorar kontroller och blir utåtagerande. Alltid ligga steget före och känna in minsta lilla signal om skiftning i humöret. Kan aldrig slappna av eftersom en mysig stund med glass på stranden på några sekunder kan urarta till totalt kaos. Äta middag tillsammans är bara att glömma. Att få barnet att gå på toa, ta på sig kläder, borsta tänder osv. är kamp varje dag året om, år efter år. Så långt i från alla familjer upplever ett ”normalt” familjeliv där man faktiskt kan sitta och äta tillsammans vid matbordet.
Nu till mina tips:
1) Kom ihåg att du inte är ensam i denna situationen.
2) Sök hjälp tills ni får rätt hjälp. Om detta fortsätter vara jobbigt och/eller andra problem uppstår så dra dig inte för att söka hjälp. Det finns massor av olika sorters hjälp, stödsamtal, familjebehandling, träffa barnpsykolog osv.
Kanske finns någon orsak till problemen med impulskontrollen?
3) Kan rekommendera en bok heter ”Barn som bråkar : Att hantera känslostarka barn i vardagen” av Bo Hejlskov Elvén och Tina Wiman
4) Om man som familj känner att man inte längre orkar och behöver avlastning är en kontaktfamilj en räddare i nöden. Vet inte hur vi hade överlevt senaste åren utan vår fantastiska kontaktfamilj!
5) Försök att inte bry dig så mycket om vad andra föräldrar tycker/säger. Du känner ditt barn bäst och vet vilken metod som är bäst för att få ditt barn i balans och mår bra. Efter att ha varit med om x antal utbrott i offentlig miljö har jag lärt mig att skita fullständig i omgivningens ”goda” råd. I deras värld kanske vi göra på fel sätt men vi har lärt oss vad som fungerar bäst för just vårt barn.
6) För oss har det underlättat att vara öppna inför andra med vår situation. Omgivningen vet vad vi går igenom och kan stötta. Samt ha förståelse för vad som händer om ett raseriutbrott sker i deras närvaro. Vilket minskar risken för skitsnack.
Hoppas mitt långa svar var något till hjälp för dig!
Tack tack tack!
Det du beskriver. ’År efter år’. Det gör mig så rädd.. ska det alltid vara såhär? 🙁
Idag börjar hans utredning, vi får se vad den ger. Den kommer inte lösa någonting men den kommer (tyvärr) ge oss lättare att få fortsatt hjälp. Har idag stöd av kurator och specialpedagog på hab. Och bra folk på förskolan. Men hemma är det bara jag.. ingen runt mig som kan avlasta, egentligen inte det jag begär, för de som är runt mig förstår ändå inte och råden växlar mellan att dels vara hårdare och dels låta saker passera..
Som du beskriver så är det en ständig uppgift att läsa av och bedöma. Som ekvationer som aldrig tar slut. Så, jag gör vad jag kan, tror och vet blir bra. Hålla hårt på rutiner. Gå hem när jag ser tecken på överstyr, hålla hårt i sovtider, äta på våra tider. Kanske fel, kanske rätt. Vågar iaf inte chansa för mkt.
Kan du snälla skriva ut receptet för den läckra middagen med squashfritters och kikärtssallad – (och såsen!)? Det ser så gott ut.
Hur gick det för Essa när ni var bortresta? Åt hon?
Tack för ännu ett härligt inlägg med fina foton : )
Dit kom jag med veckan innan skolstart, så trött på oreda och plock. Skön känsla ändå. Nu kan jag känna sug efter ordning och reda, scheman för alla aktiviteter och inte minst lyckan i att vara igång med veckomatsedlar och veckovis online-handling igen. Så skönt att ha en plan när alla är trötta efter jobb!
Fantastiskt som alltid !
Trädet barnen klättrar & hänger i – är det en pil? Hur många år? Ser härligt ut 🌿 Är i trädplanterar tagen & tänker framtida hängmatta
Ja, en pil =) Vi planterade den 2015 – då var den hög (1,2m) men tunn och klen.
Tack! 🌳 En otrolig fin utomhusmiljö du/ ni skapat.
Tack snälla =) vad roligt att höra
Gammor är min träningsmålbild. Att med lätthet kunna sitta på golvet och leka med mina barnbarn och kanske barnbarnsbarn en vacker dag i framtiden. Jag är nu 37 och i så oerhört dåligt skick efter 2 graviditeter, 5 småbarnsår och ett evigt ointresse för träning. Därför har jag nu ett första besök med en PT inbokat om några dagar. Din träningsresa (och nu även gammor) är bra inspiration. Tack!
Hejsa dig <3 kan bara hålla med om att det är inspirerande! 84 år och tränar på gym varje vecka, gör yoga och sitter på golvet med barnbarnsbarnen. Helt otroligt
Jag var mitt i en sådan himla ångestkänsla, var tvungen att skingra tankarna lite och försöka lugna mig. Tänk att din blogg var första saken jag tänkte på att jag skulle göra då. Det är något med dig och bloggen som känns tryggt och lugnt. Och så duktig son som kan ta över kameran på det viset!
Usch <3 jag vet hur det är att ha ångest. Hoppas du mår bättre snart. Ta hand om dug
Älskar ihjäl mig på dina inlägg! Sluta aldrig blogga, någonsin❤️.
Haha <3 tack! Och nej jag lovar
Jag råkade trycka på den brittiska flaggen och fick inlägget översatt. Bra funktion om man inte förstår svenska och otroligt humoristiskt om man gör det. Innan jag hittade tillbaka till svnska undrade jag mycket vilka de ”old men” som hade hittats i trädgården var och vad de gjorde där 🙂
😂 jag vet – den är hemskt rolig ibland
Ett av dina vackraste inlägg… I sin enkelhet. Tack för vi får dela din vardag (en liten del i alla fall!)