Jag älskar nagellack som går i rött, korall och orange. Men jag älskar det inte så mycket att jag behöver sju nästan identiska flaskor med färg. Men så här är det ofta när man är slarvig.
Efter att jag städat hallen, groventrén, badrumsförvaringen och tömt alla mina handväskor hade jag skramlat ihop till sju lack som alla är med eller mindre torkade. Och knappt till hälften använda. Att inte ha ordning på sina grejer är både dyrt och dåligt för miljön. Det är något jag ofta konstaterar och bannar mig själv för. Vare sig det handlar om nagellack eller att hitta igen fingervantarna, pennvässaren eller gummisnoddarna just när man behöver dem.
Men jag försöker för att bli bättre och jag tycker att jag gör framsteg på organisationsfronten. Skam är en bra drivkraft.
(Efter att jag fotat bilden hittade jag ytterligare ett rött lack i botten av höstolen i hallen. Just det lackets försvinnande är jag dock inte skyldig till. Hoppas jag)
38 svar
Tips! Om du häller en liten skvätt aceton i flaskan och sen skakar om rejält brukar det återfå sin flytande form och går att använda igen. Det blir lite svagare färg såklart men två lager brukar lösa det och du slipper slänga 🙂
Jag använder OPIs Nail Lacquer Thinner, ingen aning om den egentligen är ”bättre” än aceton men upplever inte att färgen blir svagare. Men your mileage may vary, som alltid.
Så bra tips! Hade glömt det där gamla knepet men det brukar ju funka. Kanske ska testa OPIs produkt!
Man bör använda en thinner, likt det som tipsades om i annat svar. De innehåller ämnen som nagellacket består av, medan acetons egenskap ju är motsatsen till att få nagellacket att existera. Det funkar att tunna ut med visserligen, men försämrar nagellackets kvalitet.
VARNING! Aceton förstör nagellacket. Använd istället nail lacquer thinner (OPI). Finns säkert andra märken men jag använder numera OPI.
Det påminner om en meme jag såg för några år sen som löd nånting i stil med ”om du är över 35 och tänker köpa något, är chansen att du redan har det väldigt stor! Gå och leta!”
Å vilken bra meme!!! Den ska jag ta till mig❤️
Bästa rådet😂
– jag är 50 och då är det definitivt så!
För mig är det dock ofta skafferivaror som jag stuvar undan och sen upptäcker att jag har krossade tomater på tre ställen=30 burkar🙄
Haha, usch. Det är bara allt för sant!
Igenkänning på det 😅 vantar är jag exceptionellt dålig på att ha ordning på men även läppstift och pennor(!!) Älskar att skriva med sköna pennor men dom är uppenbarligen rymningsbenägna
Jag har nagellacken i kylskåpet, då håller de sig längre och då har de även en bestämd plats! Funkar fint!
Fast det där är väl en myt? De ska varken förvaras i kylen eller badrummet. Både för låg värme och för hög(+hög luftfuktighet som det ofta är i badrum) är dåligt för dem.
Hahahaha… så bra!
Fastnade i tilläggets ”höstol”.
Trots mina 60 år (mestadels tillbringade i Västmanland) har jag inte stött på det ordet tidigare.
Nu har jag googlat och förstår att det är en sorts lådstol, som jag aldrig stiftat närmare bekantskap med.
Är det vanligt att en sådan ingår i ett Västerbottniskt möblemang och står den då företrädesvis i hallen?
Jag tror att det är ganska vanligt 🤗 finns i många äldre släktingars hem i Västerbotten och Lappland i alla fall
Ja, det är vanligt eftersom det var i hallen som man fyllde skorna med hö, för att behålla värmen i fötterna under kalla vinterdagar. 😊
Höstol hst alla Totnedalen m. omnejd i hallen eller kökey så folk som hälsar på slipper gåfram till bordet direkt. Numera sällan med hö utan med sockar, men sockar är ju samma sak.
För torkade nagellack – Seche Restore Thinner. Funkar toppen!
jag var likadan tills för 10 år sedan då jag flyttade 4 gånger på 2 år. Då märkte jag hur mycket jag hade och hur många dubbletter……. Nu är jag raka motsatsen. Jag har stenkoll på vad jag har och var jag har det. Jag kallar mig minimalist idag, men ingen extrem form av det. Detta visade sig vara väldigt bra när jag brakade rätt in i väggen- jag behövde lugnet hemma, och har fortfarande svårt att hantera röra hemma hos mig. Väldigt skönt, men det tog tid att komma dit. Andras röra berör mig märkligt nog inte. Också väldigt skönt.
Haha! Vi har också en höstol, där får ena sonen förvara en del av sina ”skatter”.
Jag är inte lika extrem som jag har varit, men tycker själv det är lättare att ha ordning och koll på vad man har när vi inte har så mycket grejer, då blir det lättare att städa undan, ha bestämda ställen och det blir färre dubbletter. Men det är klart, alla är olika också och tycker om olika 🙂
Jag börjar tänka att den där Lisa (ngt inlägg här nedan) har en poäng… Vad har du för behov av att skriva allt detta? Varför lägger du ner arbetstid på dylika inlägg?
Detta konstanta navelskådande – vad fyller det för syfte? Du är så bra på att lyfta debatter om svåra saker men detta med foton på dig och dina kläder, om hurdan du är som person osv – vad fyller det för syfte? Är det bara för att de genererar trafik och för att du vet att det ibland provocerar folk?
Jag är genuint nyfiken och jag är inte ute efter att raljera. Jag bara undrar. Jag har själv bloggat en gång i tiden men slutade eftersom det till slut inte fanns mkt annat än mig själv att skriva om.
Och vi som läser – varför läser vi detta? Jag följer numer dig på instagram och kan genom dina storys se när du skrivit ett inlägg som är lockande.
Ja, bloggande som format är ju till stor del ett navelskådande. Att vända sig mot det är som att fråga sig varför någon som skriver en självbiografi är så självupptagen. Kan den inte skriva en bok om någon annan istället? Det hör till formatet att skriva om sig själv. I alla fall i den bloggtradition jag ”vuxit upp” i och varit med och utvecklat.
Jag har alltid skrivit om mig själv. Lådan med gamla dagböcker är enorm och redan då redogjorde jag för vad jag hade haft på mig för kläder den dagen. Men sedan har jag också alltid vänt blicken utåt och lyft samhällsfrågor jag tycker är viktiga eller mer allmänna frågeställningar och utmaningar i livet. Och det har gjort att det fortsatt kännas stimulerande och utvecklande att blogga.
Men jag tror att det är mixen av inlägg som gör bloggen till Sveriges största. Och de populäraste inläggen är alltjämt de när jag bara visar bilder på vad jag gjort under en dag eller vecka.
Vi är många som helt enkelt bara tycker om att läsa och spegla oss i andras liv. Och trots att jag är så navelskådande och självupptagen har jag ju ett enormt stort intresse för att följa andra som gör samma sak.
Att man är intresserad av att förstå sig själv betyder inte att man är mindre intresserad av att förstå andra – jag tror till och med att det kan vara precis tvärtom.
Tack för ett trevligt och snabbt svar! Dagboksskrivande är dock inte direkt samma sak som författandet av en självbiografi. Men du har rätt i det där med att spegla sig själv i såväl andra som att använda sig själv/den livssituation men lever i som något som samhälssdebatten kan spegals i.
Och på något sätt är det väl också modigt, tänker jag. Det var väl där jag brast (som bloggare) eftersom jag inte klarade av att lyfta mig som exempel.
Du kan ju även fråga dig själv om varför du har ett behov av att lämna såna här kommentarer? Varför är det så viktigt för dig att få det här sagt?
Fast diskussion är väl det som kommentarsfältet syftar till – inte fjäsk eller idelt beröm hela tiden. Jag fick ett bra svar av UC och jag är glad att jag skrev kommentaren, nu slipper jag ju fundera på detta.
Bra där, Angelika! Jag tyckte din ursprungliga undran var helt rimlig och att du hållit god ton hela vägen!
Jag tänker att även det lilla och vardagliga ofta är sådant som det kan kännas som en lättnad att höra att andra har det likadant. Kanske dömer man inte sig själv så hårt om man ser att andra gör lika. Kanske kommer det ett bra tips i kommentarerna från någon som hittat en bra lösning. Kanske får vi ett skratt och kan raljera lite, prata av oss och gå vidare?
Lite som en tidskrift, det finns ett antal rejäla artiklar, men sedan finns det några kortare också, en sida med smånotiser, recept, sminktips mm – sällan läser i alla fall jag en tidskrift med enbart långa artiklar. Vore det inte en essäsamling istället då?
Jag upplever oftast att Clara har mer djup även i sina lättsammaste ”titta på min kjol/mitt nagellack/mina örhängen”-inlägg än vad många andra bloggar har.
(Som svar på varför just jag läser, troget, varje dag! 🙂 )
Personligen tycker jag bäst om inläggen som handlar om vardagen, allt och inget. Varför ska allt fylla ett syfte, vara så nyttigt och nödvändigt? Livet är väl mer än att alltid prestera? Ibland är det skönt att bara läsa om nåns borttappade nagellack. Vi är alla människor, som behöver andra människor, och att läsa en blogg eller babbla bort några timmar med en vän behöver inte utesluta det ena eller andra. Jag är glad att det finns dom som vill dela med sig av sitt liv på det här viset, precis som jag uppskattar att läsa krönikor i tidningar. Alltid tillför det något – nya tankar, inspiration, igenkänning, eller bara en stunds underhållning och vila. Så tänker jag.
Jag gillar den här typen av inlägg. Får mig att fundera på hur jag själv har det. Satt häromdagen och tittade på ”denna dagen för X år sen” på Google Photos och fick upp en bild av åtta flaskor spolglans till diskmaskinen. Min man hade köpt en flaska varje gång vi var på Ica Maxi, men SÅ mycket behöver man kanske inte.
Själv gillar jag att se program som Marie Kondo och liknande och funderar på vad jag kan lära. Att skapa bra förvaringslösningar för att få koll på vad man redan har…
Med bloggen här gillar jag blandningen av inlägg, högt och lågt. Om bloggen bara hade varit tungt politiskt allvar precis hela tiden hade den inte varit för mig.
Intressant att man kan få så olika intryck av en bild. När jag såg den här bilden tänkte jag att den var lite som ett konstverk. Att den hade passat fin på en poster eller ett vykort. Älskar färgernas uppradande tillsammans med de lackade naglarna i bakgrunden som är ur fokus. Jag tänker att det nog ligger en
del tid bakom en sån komponerad bild. Och det är vad jag gillar med bloggen. Att oavsett om den handlar om Clara själv eller frågor som är aktuella i samhället så är varenda bild och text så genomtänkt välarbetad.
Jag blev tvärtemot riktigt glad av det här inlägget. Clara lyckas kombinera ett fantastiskt fint foto med en rolig text om ett vardagligt bekymmer och bakar samtidigt in en liten men viktig påminnelse till oss alla om att vara försiktiga med jordens resurser. De här små godingarna hör till toppinläggen i sin enkelhet. Underfundiga funderingar kring en eller annan ”småsak”. När dessa inlägg varvas med långa inlägg med många bilder, samt med mer seriösa åsiktsinlägg osv blir det hela en helt underbar kompott. Jag älskar Claras blogg och är så imponerad av kvaliteten och variationen. För mig är den som ett riktigt läsvärt magasin med blandat innehåll; högt och lågt, men alltid med en skicklig skribent, fotograf och redaktör. Min vän i vardagen helt enkelt.
Som läsare är det just mixen av debatt och ”navelskåderi” jag uppskattar och därför återkommer. Att lyfta viktiga, svåra ämnen är förstås bra men om bloggen bara bestod av det skulle jag tröttna. Jag skulle inte orka med att allt måste vara så ”seriöst” och tungt och allvarsamt hela tiden.
Själv är jag inte alls särskilt intresserad av kläder och stilar, men jag stör mig inte på de inläggen heller, jag behöver ju inte lägga ner mer tid på de inläggen än jag själv känner för tänker jag.
De här inläggen om dåliga dagar och slarvighet och städkaos och allt vad det kan vara, det vanliga vardagslivet helt enkelt tycker jag fyller en väldigt bra funktion i att visa hur det kan vara.
Det är så lätt att förledas i att alla andra har det så bra och är så perfekta. Kanske särskilt vad gäller influencers och andra kändisar eftersom det ofta blir ett förskönande i olika medier.
Men du Clara hymlar inte med att du är en människa och inte en mediaprodukt. Visst, du lever till stor del på att marknadsföra dig och ditt liv, men du visar väldigt ofta att du är som alla vi andra, du är ingen Hennes Höghet Clara som förväntar dig att dina undersåtar ska dyrka dig.
Med just den här mixen av inlägg tänker jag att bloggen finner alla sorters läsare och innehållet blir inte heller platt och ensidigt.
Förvara dem uppochner så blir det nästan omöjligt för luften att leta sig in i flaskan 👌🏼
Gör samma sak med färgburkar/lim/etc.
Och för mig är det sju helt olika kulörer som fyller sju helt olika syften 😊♥️🧡
I dessa tider är jag trots lite svajig partitillhörig glad att vår statsminister för det mesta ser ungefär likadan ut. Jag hade varit oroad om hon haft din stil. Hm ja detta verkar kanske oförskämt men jag är faktiskt lite bekymrad över att kvinnor fortfarande ägnar så mycket tid på att byta kläder och nagelfärg. Det finns ju mycket annat roligt! TV-utstyrslar stör mig direkt och jag undrar varför folk förväntas konsumera mindre medan kvinnliga programledare tydligen måste ha ny stil varje dag och sällan återanvända. Det måste ju stjäla en del av deras livstid och energi också, förutom att det förmodligen är dyra plagg som stjäler licenspengar och både direkt ger miljöpåverkan och är dåliga förebilder i miljöarbete. Manliga ser lite mer neutrala ut. Och ja det ser stabilare ut om man klär sej tråkigt! I många offentliga yrken även på kommunal nivå är det en fördel. Fast alla möjliga partitillhörigheter släpper loss o svävar ut i folkdräkt … Lite lustigt. Och bloggar bygger på att roa även med kläder och retroplagg, jaja. Själv skulle jag aldrig orka byta utseende så där ofta
Jag använder OPI nail lacquer thinner (absolut inte aceton som förstör lacket) till nagellack som börjar tjockna.
Ofta köper jag samma färg igen om jag fastnat för en färg och när det minskar i flaskorna häller jag ihop. Har t.o.m. blandat nyanser med bra resultat. Då är det bra att först tunna ut lacket med OPI thinner.
Jag tyckte detta inlägg var underhållande. Jag tycker nog föresten alla onlägg här på bloggen är läsvärda ☺️. Faktiskt imponerad av att du lyckats få tag på nagellack i så många olika nyanser. Det skulle kunna vara flera i samma färg om det bara handlade om att man tappade bort saker och fick lov att köpa nya. Inser att jag själv har ca 10 olika läppbalsam i jakten på ett jättebra läppbalsam. Annars har jag rätt bra koll på mina saker.
Inte för att vara sån, men jag tycker ändå att du kan försvara iallafall 4 av dessa 7 lack… kanske 5! De är ju ändå i lite olika nyanser, det ser jag bestämt 😉
Haha tack!