Här kommer ett fång foton från veckans gulstunder. Vi börjar med att hoppa tillbaka till söndagen.

Jag tog sovmorgon och sedan bakade jag scones. Gammor var på besök och då är det ju trevligt med lite ordentligare helgfrukost.

Barnen åt tills magarna stod som ballonger!

-Å, blir det skåningar till frukost, mamma?!

Sedan ville Bertil på utflykt så då bestämde vi oss för att bestiga berget bakom vårt hus. Vi packade matsäck och ved och gav oss iväg.

Jag hade Uffe på ryggen. Det är stunder som dessa jag märker vad träningen gett. Att jag utan problem kånkar min treåring i bärstol i oländig terräng. En kropp som orkar mer ger mer frihet!

Så imponerad av 84-åriga gammor som inte bangar på någonting utan självklart följde med upp i backen trots att det var brant och ansträngande.

Så kom vi upp och njöt utsikten över den ena sjön i vår lilla by. Som ni ser är det inte mycket löv kvar nu.

Lillebror frös om tassarna och storerbrorsorna blåste varmluft och justerade mössan så att den skulle värma bättre.

När vi kom upp på toppen visade pojkarna den koja de byggt i somras. Av gamla trädstubbar och stockar. Som en liten timmerstuga ju, med gammalt granris som tak.

Bertil fick i uppdrag att göra upp eld.

Den fina ryggsäcken som barnen ärvt hängde med. Det är min farmor som sytt den för många, många år sedan!

Eld att värma sig vid

Jag hade skrapat ihop lite enkel utflyktsmat av det som fanns hemma. Äppelbitar, citronkakor jag bakat till Folkes födelsedagskalas i somras plus lite sconesrester.

Så härligt i skogen. Ska verkligen försöka vara i skogen så mycket som det bara går innan snön kommer.

Efter någon timmes utflykt traskade vi ner igen men valde en lättare väg.

På hemvägen plockade jag också lite mossa och grenar för att pynta farstubron med. Blev fint! Ja, hela alltet ser du ju här.

När jag kom in började jag genast med projektet att sätta in alla innefönster och täta dem med vadd och tejp. Men några fönster fick istället den här fina pyntningen. Torkad fönsterlav, kottar och några röda konstgjorda bär. Barnen undrade om jag redan börjat julpynta och det kan man ju på sätt och vis säga att jag gjort.

Ulf hjälpte till att putsa fönsterna. Maken till unge som vill hjälpa till har jag aldrig sett. Trevligt förstås men jag som tycker om att dona i min egen hastighet och med podd i öronen – jag får jobba på mitt tålamod.

På tisdagen var det matlag hemma hos oss. Jag gjorde köttfärslimpa med potatismos, brunsås och lingonsylt.

Stadig husmanskost för ruggiga dagar.

På onsdagen klippte vi får som jag ju redan har nämnt.

Och efter förskolan följde Ylva-Karin med Ulf hem. Hon skuttande in i vårt kök och med sin fruktansvärt gulliga lilla smurfröst stötte hon fram

-Ja, ja, ja, ja jag jag har längtat efter er familj!

Ja men då måste man ju bara gå till kram-attack och äta upp ungen.

Även Essa ville genomföra en kram-attack.

Och sedan själv bli kram-attackerad.

Middagen urartade när vi började utmanade varandra på diverse kroppsliga färdigheter som att röra på ett finger åt gången medan resten sitter ihop, göra en cirkel med ena handen och dra upp och ner med den andra över magen samtidigt. Ja och annat svårt som mellanstadiebarn alltid utmanar varandra på. Ulf och Ylva-Karin flashade också sina skills och kollade om vi kunde svänga med armarna lika bra som de kunde. Gick absolut inte.

På kvällen lämnade jag storbarnen på scouterna. De skulle ut i skogen och mörkerspåra med endast månljuset som ledstjärna. Två timmar senare hämtade jag två uppspelta barn som fått krypa under presenningar, treva sig fram i den mörka skogen och blivit härligt småskrämda av äldre scouter.

Jag säger bara det – har du barn som inte är intresserade av lagidrott och sånt där – anmäl dem till scouterna. Världens bästa fritidsaktivitet! De blir så robusta och tåliga och får öva samarbete och kämparanda. Billigt är det också om man jämför med mycket annat som barnen kan gå i. Scouterna är också väldigt förlåtande om man har barn som inte gillar idrotter där man ständigt ska tävla om vem som är bäst. Här är det inte tävling utan samarbete som gäller.

I veckan har jag fortsatt dona på i trädgården räfsat, samlat ihop kvistar, burit bort skräp och knipsat in höstbuketter.

Tänk vad vattenspeglar kan göra i en trädgård. Att se himlen reflekteras ger sådan rymd åt en trädgård. Jag ska skaffa fler vattenspeglar nästa år!

Har hunnit träna styrketräning två gånger denna vecka och även tagit mig tid för några höstpromenader. Bra för måendet. Märks stor skillnad de veckor som det hinns med.

På torsdagskvällen var jag på Öppet Hus på förskolan i byn. Pedagogerna hade spelat in en film med barnen så att vi fick se vad de gör om dagarna. Sedan gick vi runt och kikade överallt och utforskade miljöerna och leksakerna. Jag erkänner att jag började leka både med magneter, spegelbord och lera.

Efter år av pandemi har man ju knappt varit inne på förskolan och jag blev så rörd av att se all möda, ambition och omtanke i varje detalj. Tacksam över att mina barn får ta del av en sådan barnomsorg. Jag tror att det var omkring tretton barn på hela förskolan när Bertil var liten. Nu är det omkring femtio (!) barn. Snacka om babyboom…

Så blev det fredag och jag ägnade många timmar åt att skriva på höstens stora projekt. Längtar tills jag får berätta vad det är (nej, det är ingen bok).

På eftermiddagen bakade jag en suverän äppelkaka. Recept kommer.

Och medan jag lagade middag låg pojkarna i soffan och kollade på TV. Storebror blev som vanligt behandlad som en soffa av minstingen.

Fredagsmiddagen bestod av suovas, potatis och lingonsylt. Måste äta ur frysen nu, så att jag kan fylla på med mer älg och ren efter höstslakten.

Kvällen avslutades med fredagsmys i soffan. Vi såg hela Kenny Starfighter som uppvärmning inför nya säsongen. Sedan eldade Jakob varmt bastun och bjöd dit Emil. Själv kröp jag ner i min säng och läste tills jag somnade.

Tack livet för en fin oktobervecka!