Jag kommer hem med barnen 16.25. Matlaget börjar hos oss klockan 18 och Jakob jobbar sent. Jag skalar tre kilo potatis, sätter på en stor kastrull med vatten. Tärnar potatisen och lägger i vattnet. Rör ihop köttfärslimpan och sätter den i två olika formar i ugnen. Hämtar upp lingon ur källarfrysen och lägger i en kastrull med socker för att koka sylt. -Mammaaa ropar barnet som behöver hjälp med någonting.
Fångar upp saltgurkan ur burken, häller av lagen och lägger fram i en skål. Drar runt ett varv på nedervåningen och plockar undan alla leksaker, rättar till sneda mattor och hänger upp kläder som ligger på golvet. Torkar av köksbordet med fastklibbade grötrester. Sedan städar jag toaletten. Handfat, toastol och rena handdukar.
Hoppar in i duschen och tvättar bort lunchträningen. Borstar tänderna medan balsamet verkar. Snabb sminkning. Rena kläder. Ner i källaren och stryka en duk till köksbordet. Sätter på en kastrull med brunsås. En liter – det får inte bli för lite sås. Potatisen är kokt och jag mikrar en kopp med mjölk och tar fram elvispen. Vispar söner potatisen i kastrullen och späder ut den med het mjölk, en stor klick smör och lite salt. Ställer på varmhållning. -Mammaaa ropar barnet som behöver hjälp med någonting.
Hackar en sallad. Blandar en dressing. Börjar duka bordet och inser att diskmaskinen är full med smutsdisk. Rafsar fram silverbesticken istället och ett gäng udda tallrikar. Drar fram soffan så att alla ryms runt bordet. Tänder varenda ljusstake på nedervåningen. -Mammaaa ropar barnet som behöver hjälp med någonting.
Potatismoset är färdigt. Köttfärslimpan är klar. Lingonsylten och brunsåsen likaså. Precis då trillar Jakob in genom dörren och sedan de första matlagsgästerna. Jag hann allt jag skulle på 1 1/2 timme. Jag var inte stressad, jag var inte jagad, jag bara jobbade på i ett flöde där en sak följde på en annan och allt gick fort.
Jag har kvar min snabba växel. Den som gör att jag kan hinna hur mycket som helst, hålla femton saker i huvudet och samtidigt vara effektiv. Jag har kvar växeln och kan lägga i den vid behov. Skillnaden är att innan utmattningen kunde jag inte lägga ur den. Den hakade fast och jag höll samma höga tempo tills jag blev soppatorsk. Sedan var jag stillastående i dagar.
Flera år efter utmattningen trodde jag att den här superväxeln var trasig. Jag kunde oftast inte hitta åt den och om jag hittade den så vågade jag knappt använda den. Jag har varit så rädd för att hamna i samma destruktiva beteende som förut. De senaste åren har varit en lång period av övning. Att lägga i och lägga ur och göra det om och om igen. Förstå att det är jag som växlar bilen. Jag har makten. Och att det är meningen att man ska tanka innan bensinen är slut. Om man kör tills man får motorstopp har man misslyckats.
50 svar
Wow, jag vet att du egentligen skriver om hälsa här men jag är så fascinerad av ert matlagrutin😁. Så intressant att läsa om dina förberedelser innan och vad som ingår. Och jag undrar jämt hur du vet hur mycket mat som ska förberedas (nuförtiden förstår jag att du är van, men när ni började er tradition…)???
Haha, det där med maten har ändrats mycket. När vi började var vi sex vuxna och fyra ganska små barn. Nu är vi sex vuxna och fyra ganska stora barn, två små och en pytteliten. Vi konstaterade senast igår på matlaget att mängden pasta som måste kokas till ett vanligt matlag är betydligt större idag.
Inför de flesta matlag brukar jag inte städa toaletter och plocka överallt. Det beror på hur stökigt det är redan innan. Tända alla ljus och duka trevligt prioriterar jag dock alltid.
Du skriver så klokt om dina strategier för att handskas med livet!
Så tänkvärt och tydligt. Jag befinner mig i läget där jag inte vågar använda högsta växeln riktigt, efter några försök och ”misslyckanden” där det känts som om jag tagit flera steg tillbaka igen… Tack för din fina blogg🤍
Ja. När det gäller kan man. Men som en kompis till mig sa, man får betala för energiuttag med dubbelt så lång tid för insättning. (Hennes mått, o stämmer ganska bra för mig också.) Så bara man ger sig detta kan man förbli frisk 💚
Behövde läsa detta, är sjukskriven för utmattning just nu,(igen💔) ska till läkaren igen imorgon. Så svårt att veta hur man ska leva, trodde jag visste men tydligen inte.. svårt när man inte kan lita på sig själv. Hoppas att jag också kan lära mig växla om o tanka i tid. Tack för dina ord❤️
❤️
Ååh, du sätter så bra ord på det där. Har gått igenom samma process, först att konstant ha i högsta växeln, sen att vara fast i lägsta växeln, efter att ha crashat. Och nu att försöka lära sig att växla upp och ner, efter behov. Det är så svårt! Ibland önskade jag att man hade en sån där ”diamant” ovanför huvudet, som i the sims, så man visste när det är dags att tanka…
Hajade till vid The Sims. Känner igen känslan! Ibland brukar jag tänka på mitt mående som en Sim. Känns inte allt helt grönt? Kollar av staplarna: behöver jag gå på toaletten? Äta? Sova? Göra något roligt? Träffa vänner? Liknelsen håller väl inte helt, livet är lite mer komplext än så… Men ibland är det så enkelt.
Önskar dig allt gott i växlandet!
Ååh det där kan jag relatera till. Gick länge på högsta växeln. Nu har jag fastnat i den absolut lägsta och sjukskriven för utmattning och undrar om jag någonsin kommer att kunna växla upp igen.
Så himla bra och tröstande inlägg 💚
Vill gärna tipsa andra läsare om boken Utan press av Sofia Viotti, som handlar om just hur man kan träna på att växla ur ”drivläget” och gå in i ”trygghetsläget”. Lärde mig mycket av den.
beställde genast på bibblan
Det kan jag verkligen intyga! Den är toppen. Har bloggat om den här förut om någon är nyfiken
https://underbaraclaras.se/2018/06/27/sjalvmedkansla/
Tack för tips! Beställde också den från biblioteket nu 😊👍
Det du beskriver är väl då att bli utmattad är att misslyckas? Och att det är något individen borde ha gjort annorlunda?
Vilket jag ju håller helt med om i många fall (finns undantag där individen verkligen inte har kunnat påverka omständigheterna). Men många gånger tänker ju omgivningen att den där personen kommer gå in i väggen om hon (oftast hon) fortsätter prioritera så där.
Det känns som budskapet oftare härinne brukar vara att det inte är individens fel utan någon annans, samhällets eller så.
Det är knappast det ena eller det andra. Samhället, eller egentligen kulturen omkring oss med vad den föreskriver, påverkar oss och våra vanor, våra ambitioner och så vidare. Men vi är tänkande varelser och har ett stort eget ansvar. Handlingsutrymmet varierar förvisso mellan individer i olika samhällen, kulturer, tider, klasser, mellan könen. Men vi får inte släppa vår agens, vår förmåga att tro på förändring – och våga förändring. Det får börja i det lilla om det måste vara så. Alla kan göra något.
När någon blir utmattad är det ju alltid en kombination av miljön och den egna förmågan att hantera den och de känslor som miljön väcker. En viktig del i tillfrisknandet tycker jag ha varit att inse vilka bitar jag själv kan påverka och hur jag kan göra det på bästa sätt
Att bli utmattad kan verkligen ses som ett misslyckande både för individen men också för omgivningen. Man borde inte kunna driva någon så långt att den kraschar. Det borde finnas både inre och yttre säkerhetssystem som slår till och skyddar.
Kloka ord.
Mycket bra text. Känner så väl igen mig med det höga tempot och den höga växeln. Jag är dock mitt i att försöka lära mig att lägga ur den……….Det har under lång tid varit hög växel/motorstopp/ hög växel osv.
Jag ogillar dock starkt sista ordet i din sista mening: ”Om man kör tills man får motorstopp så har man misslyckats”
När man kraschar så känner man sig totalt värdelös och misslyckad. För mig blir ordet misslyckad väldigt starkt och känslosamt. Hade hellre sett att det stod att man kört fel och får använda den erfarenheten till att göra annorlunda.
Jag känner dock att jag har misslyckats när jag gör det. Förut tyckte jag att det var normalt att köra till motorstopp och då vila. Det var enda gången jag varit så duktig att jag gjort mig förtjänt av vila. Nu tycker jag inte att det är att vara duktig utan ett misslyckande
Ja, du skulle bara veta hur många vi är som behöver lyssna på dessa ord. Livet skramlar fram som vanligt och vi med.
Den där växeln har jag också, men sen en tid tillbaka har jag varit tvungen att stanna upp. Precis bara stanna upp för att orientera mig lite, i det liv som är mitt. Trösterika ord idag, bästa Clara
Wow. Detta var sä jäkla starkt. Så grym metafor. Jag fastnar lätt i den växeln. Låg i den konstant mellan första och andra barnet och var så stolt över hur mycket jag hann med. Efter 5 missfall, ett hysteriskt sammanbrott och förlorad känsel i delar av kroppen tvingades jag inse att jag låg i för hög växel för länge. Övar nu på att växla upp och ner. Men oj vad det är svårt att lära sig! Jag undrar ur många år av övningskörning det kommer att krävas. Innan det känns helt bra igen. <3
Sån igenkänning, men det tempot håller jag ju typ nästa jämt😂 Så bra illustrerat livet! Med tre barn, husdjur och lärarjobb. Inte går det att vara effektiv med tvätt etc heller under dagen när man inte jobba hemma.
Oftast gillar jag det. Men undrar ibland hur jag klarat mig. Springer några mil i veckan, känns som räddningen.
Tack för det här inlägget. Jag inser att jag själv måste bromsa. Jag kör på i fullt jävla ös nu på nytt jobb och tar aldrig rast. Och varje dag tänker jag, imorn ska jag ta rast. Sen gör jag det inte.
Men jag inser att jag kan inte gasa mig igenom hela dagarna.
Nu ska jag bromsa och ta rast.
Tack.
Jag har inte riktigt det där i mig. Brukar säga till mig själv att det är bra, att det gör att jag klarar att tuffa på i längden. Men inför andra kan jag ändå känna att jag borde klara av mer. Känns som att duktig mamma / kvinna-idealet lever kvar, trots allas medvetenhet om risken för utbrändhet.
Håller med! Jag tar så gärna den där fikastunden, längtar efter den och njuter av den och den får ta den tid den tar. (Om jag är ledig och bestämmer själv förstås.) Men ni som säger att ni har svårt att unna er pauser och raster, menar ni det mer metaforiskt eller att ni på riktigt inte tillåter er att sitta ner en god stund och njuta av en kopp kaffe/te?
Jag kan inte komma ihåg när jag satt ner i lunchrummet och åt lunch. Äter alltid framför datorn OCH samtidigt jobbar. Eller tar en banan i bilen när jag åker mellan enheter. Sitta ner och dricka kaffe existerar inte……..Men jag hade behövt det!!! Så för mig handlar det om att jag borde få in en vana att gå ifrån och äta lunch. Men har så hög växel så jag blir stressad om jag skulle sätta mig ner och ”Bara” äta lunch.
Jag jobbar som läkare på akutsjukhus. Ibland är jag både konsult och bakjour samtidigt så det piper och ringer konstant. Men jag tar alltid lunch i lunchrummet! På förmiddagen en kaffe, oftast med kollegor men ibland framför datorn, på eftermiddagen likså. Jag ser dagen som två arbetspass, innan och före lunch, och lunchrasten liksom ekvibrilerar upp dagen så jag får en nystart inför eftermiddagen. För mig är det jätteviktigt.
Alltså samma sak här. Jag skulle aldrig klara av ett så pass högt tempo ens en timme. Maten skulle brännas och jag skulle bli oerhört stressad och arg. Och då har jag inte varit utbränd men skulle aldrig klara det ändå. Ibland tänker jag som du att det också är en styrka att kunna vara långsam och lugn. Men som du skriver så pekar idealet åt ett annat håll. Ja det tar aldrig slut att hitta och kalibrera sin egen väg här i livet!
Precis! Skulle vara svårt för mig att vara trevlig mot gästerna när de kommer om jag rusat runt så innan. Jag skulle nästan känna mig traumatiserad och utnyttjad. 😁
Sen kan jag absolut frivilligt hålla tempo och ha höga energinivåer emellanåt. Särskilt i sådana här situationer då gäster ska komma. Skillnaden är att när jag tycker jag håller ett högt tempo har jag kanske ändå avsatt minst dubbel så mycket tid som Clara till samma sak.
Å andra sidan lägger jag mig i princip aldrig för att vila mitt på dagen (inte heller på helgen). Jag tänker mig att somliga växlar både upp och ner ofta efter humör och behov medan vissa håller en mer jämn växel hela tiden för att hushålla och inte heller behöva växla ner för kraftigt. Jag känner flera sådana energiknippen som kan vara väldigt intensiva under en period för att sedan fullkomligt slockna och stänga av. Vi är olika helt enkelt.
Så himla bra och starkt❤️
Hej! Jag kan inte hålla såhär många bollar igång längre, eller snurra tallrikar som jag brukar säga. Det är en stor sorg. Jag har fått för många smällar på olika sätt senaste åren, utmattningssyndrom som kommit o gått/går, hade covid 2 ggr, extrem stress på jobb, depression och en funktionsnedsättning som blivit sämre. Jag kan inte bli den jag varit. På gott o ont. Härligt att du Clara kan detta, önskar ingen att ha det som jag.
Det här är en så bra påminnelse. Jag hoppas att alla dina läsare som har utmattningstendenser lyssnar och vågar dra i bromsen, lär känna sitt fordon och hur det ska låta då allt funkar som det ska! Tack för att du sprider kunskap.
Jag känner igen det som många skriver om utmattning. Jag har vart nära att hamna där. Själv kört järnet. Jobbat heltid, renoverat samtidigt långt in på kvällar, alltid haft mycket projekt igång och så fort något blev klart drog jag igång något nytt. I sep 2021 tog det stopp och jag fick massa konstiga fysiska symtom. Var först sjukskriven men ”duktig flicka” syndromet gjorde att jag inte pallade vara det längre och valde att hellre säga upp mig. Börja om på nytt. Jag var ju ändå inte på en plats jag var nöjd i livet. Nu känns livet lite som ett nytt kapitel. Jag har fortfarande många projekt, men känner in. Inga måsten utan nöje ska finnas i grunden. De flesta symtom har försvunnit och de som är kvar kommer inte lika ofta, har minskat och börjat blekna bort. Nu jobbar jag deltid. Tackar ja till jobbtimmarna jag vill ha. Inte för att pleasea någon annan. Går kortare kurser som jag vill gå. Visst kommer pensionen bli lidande i framtiden på en deltid men kanske skulle man inte ens kommit dit om jag vart kvar på mitt gamla jobb.
Nu går tankar på att bli min egen chef i framtiden. Jobba lagom mycket och rita trädgårdar. Ha lite skötselprojekt igång och leva som jag vill.
Tack! Just det här behöver jag precis nu. Det finns ännu tid att tanka, ska göra det nu.
Jag ser oxå min utmattning som ett misslyckande. Ett misslyckande i att lyssna på kroppens signaler och känna efter. Ofta signalerar kroppen på många olika sätt innan man går in i väggen. Ett misslyckande i att hitta balans i tillvaron. Gasa på i 100 är inte hållbart. Men ofta ser man det inte själv förren det är för sent. Sorgligt men sant. Kram till alla som kämpar. Ta hand om er. Ingen tackar en när man blivit sjuk och ofta är det lång tid att komma tillbaka och må bra.
Åh, jag känner igen mig allt för väl. Är inne i ett spinn nu som kräver så mycket energi. Orkar bara det absolut nödvändigaste. Tar bara ut från kontot. Gör ingen insättning. Har dragit in på allt som ger energi. Slutat träna, slutat läsa böcker, slutat vara social med familj och vänner.
Lever farligt. Jag vet ju det. Men så himlans svårt att bryta. Hinner inte tanka. Orkar inte tänka.
All kärlek till dig och alla fina här i kommentarsfältet. Blir alldeles gråtfärdig. Känner så väl igen mig i din beskrivning. Fan vad svårt det är och vad vi kämpar för att klara av det här uppskruvade livet ❤️ Så otroligt svårt att bryta.
Åh, jag får ont i magen av att läsa detta 🙈😅!! Väntar på att du ska skriva om hur lingonsylten brändes och såsen kokade över. För det hade hänt för mig i samma situation. Men hoppfullt att läsa att allt gick väl i detta tempo även efter utmattningen, du går före och sprider hopp 🌟
Åh vad jag känner igen mig! Har precis hittat min extraväxel igen, men är så rädd att det ska bli för mycket igen. Men än så länge lyckas jag växla ned emellanåt. Och det är stor skillnad mot innan min utmattning
Jag blir trött av läsa allt du fixade. Men såklart imponerad. Har varit sjuk i utmattning i drygt ett år, mycket funkar men just att sätta fart i köket och läsa recept kan fortfarande få mig helt matt. Förut blev jag irriterad på min saktfärdiga man, men nu är jag likadan. Bara att acceptera.
Oj då! Blev bara trött av att läsa allt som du hann med och tyvärr känner bara stressen och dåligt mående över att inte hinna om det vore jag☹️ gissar att jag inte är där än. Har inte varit officiellt utbränd men hade en psykolog via jobbet som ville sjukskriva mig för utmattning. Tyckte inte själv att jag var där men jobbade med hens förslag/strategier och mådde bättre efter en tid. Funderar dock på om jag inte fortfarande är på väg att bli frisk men att jag fortfarande har en bra bit kvar eftersom jag kan inte riktigt komma upp i den växeln som du beskriver och när jag har försökt, tar det tid att återhämta sig.
Tack för funderingarna och väl skrivet!
Fick många tankar av detta inlägg. Jag har aldrig varit utbränd eller gått in i vägen, men jag har en del ”symtom” som jag inte riktigt förstår vad de beror på. Jag kan inte läsa böcker längre, kan verkligen inte fokusera så länge. har även försökt se en hel film på ca 2h eller en serie på tex netflix men det går sådär. Film har jag lagt av med helt nu men när det gäller serier så kommer jag ändå en bit innan jag tröttnar. Nu senast har jag sett ”The Crown” på netflix men kom av mig när säsong 3 började. Av någon anledning kan jag inte fokusera och få ett fortsatt intresse av varken film, serier eller böcker. Borde jag reagera? jag har i övrig ett normalt småbarnsförälderliv med hämta/lämna på förskola och jobbar heltid, inga sjukdomar eller psykisk ohälsa. Jag tycker att jag vilar emellanåt men jag unnar mig inte att sätta mig ned i soffan förrän barnen sover och då sitter jag mest med min telefon och skrollar. Borde jag ändra mitt liv till fler pauser och vad gör man när man vilar? skulle aldrig klarat läsläxan som Clara har klarat så bra under det här året
Vad som är vila är nog olika från person till person. Ibland får jag för mig att jag vill sätta mig och vila med telefonen och bara scrolla ifred en stund men det blir bara värre av det. Men jag fastnar så himla lätt i det tyvärr! Forskningen visar att mobilanvändandet gör att vi får sämre koncentration, även när vi inte använder den och den bara ligger bredvid. Så kanske är det det som har hänt? Jag har inte telefonen i sovrummet. För mig är det förbjudet, och ska jag se på film känns det bäst att den inte är i samma rum. För mig är vila promenader, yoga, lättare styrketräning, bläddra i en tidning eller bara sitta ner och titta ut. Hänga tvätt har också blivit någon form av vila när barnen somnat. Är jag i en stressig period så är det en jättejobbig känsla att ta sig för något av det här, t.ex en promenad, för det är som att kroppen skyndar sig igenom det, men jag får stå ut en stund med den jobbiga känslan tills det tillslut släpper. Man får försöka hitta det som är vila för en själv och det som funkar. Hoppas det här hjälpte till att reda ut funderingarna <3 Från en som varit utbränd.
Jag tycker du borde göra en kickoff och fundera efter vad det är du vill. Om du har möjlighet, gör den gärna med en partner, annars själv. Men jag tror det är superviktigt att zooma ut från sitt eget liv då och då för att sätta riktningen i ditt liv. Vad vill du göra? Vad tycker du om? Vad får dig att må bra? Och vad kan du göra för att ändra på det du skulle vilja ändra? Låt inte åren rulla på utan eftertanke. Har skrivit mer om det här:
https://eljest.se/blogg/2018/8/21/kickoff
Lycka till!
Det var många bollar i luften samtidigt. Skönt att känna efter utmattningen att det finns både en gas och en broms. Tror det är det viktigaste, att kunna bromsa. Inte att ha många bollar i luften i sig samtidigt.
Åh, relaterar så hårt att tårarna rinner… fast jag vågar ännu inte testa den höga växeln igen, för tänk om den fastnar?
Gjorde samma mat hemma igår, med inspo från när du la ut det här om veckan. Gott och enkelt.
Vad kul att höra ❤️🤗
Mycket igenkänning både i inlägget och bland kommentarerna. Det är verkligen svårt och läskigt att försöka hitta vad som fungerar. Inte för hög växel och inte för låg. Och utmattande att tänka på och försöka balansera hela tiden, men att inte göra det vore förödande känner jag. Tar med mig titeln som en tänkvärd ”slogan”, tack!