Igår morse vaknade jag av upprörda röster och två små barn som kom in och bråkade om ett “Harry Potter-svärd” (en trollstav) och vem som egentligen fått ha den mest under morgonen. Som vanligt blir man föga munter till sinnes när man vaknar med krav på att lösa ett bråk som man inte har någon insyn i. Men humöret ljusnande betydligt när jag såg att det kommit mer snö under natten. Så jag baxade mig ur sängen och gick ner i köket.

Någon hade eldvakten.

Det här med att mina barn är så otroligt påbyltade inomhus? Det kan ju lura någon att tro att vi typ har åtta grader varmt. Men fullt så goda miljöhjältar är vi tyvärr inte. Alla verkar dock älska sina luvor, tjocksockar, ullunderställ och fleecejackor. Så vi kanske borde göra det kallare? Notera att den yngste förmågan dessutom har på sig vinterstövlarna inomhus.

När jag hade fått i mig kaffe och orkat agera fredsdomare kring Harry Pottersvärdet kröp jag ner i soffan med filurerna och såg på julkalendern. Verkar väldigt lovande! Ulf har tagit intryck av första avsnittem och tycks numera tro att jag och Jakob blivit bortrövade om vi inte omedelbart går att lokalisera i hemmet.

Tycker det vita, kalla ljuset utifrån är så vilsamt. Hela hemmet ändrar färg. På sommaren kastar guldig sol och grön växtlighet sina reflektioner i rummen. Men nu är det vitt, vitt, vitt. Och sedan blått i en halvtimme.

Efter att vi ätit frukost gick jag och pojkarna ut till fåren.

Vi hjälptes åt. Matade med kraftfoder.

Bytte vatten och skottade ut en ny fräsch halmbädd. Lika tillfredsställande som när man bäddar rent i barnens sängar och puffar kuddarna och lägger gosedjuren på plats.

Bra att vi kunde hjälpas åt för jag får som sagt hosta av ansträngning i kall luft. Och titta på min tragiska ansiktsfärg! Den är rosavitgrå som en papprig, dammig sida ur en dagstidning. Och så kommer den förbli till slutet av april ungefär.

Men tur att det finns annat fint att vila ögonen på.

Och det var väldigt vackert ute idag när det singlade stora flingor från himlen.

Och när vi strött halm och gjort fräscht satt vi och kelade med damerna en lång stund.

När vi kom in hade jag fått upp farten så då drog jag fram lite julpyssel. Kottar, tyg, garn, limpistol och fårull. Ullen är faktiskt kvar ända sedan Snabbaste fåret i Rysslands dagar.

Mitt bästa knep för att på ett trevligt sätt kunna pyssla med barnen – det är att aldrig försöka peppa innan. Jag säger inget alls utan plocka bara fram allt i stillhet och sedan börja jag pyssla själv. Då brukar barnen nyfikna ansluta och man slipper speedad stämning och barn som får sammanbrott eftersom kompetensen inte matchar den konstnärliga visionen de hunnit bygga upp i huvudet medan de gick och peppade.

Barnen gjorde så himla söta små tomtar till sitt eget tomteland uppe på rummet.

Jag hade fullt sjå med att assistera de små men hann ändå med att göra en egen liten tomtegumma.

Sedan åt vi lunch och alla donade på med sitt och jag beslöt mig för att koka lite julgodis.

Någon gömde sig för någon annan för att få ha kvar trollstaven. Utan vinterstövlar.

Inte anade jag att den här lilla vinkeln bakom köksön skulle bli så välanvänd. Både som gömställe vid kurragömma och tjurhörna för den som är irriterad och behöver vara ifred.

Parallellt med julgodiset kokade jag en rejäl laddning lingonsylt. Vi skulle äta palt till middag och då behövs lingon i parti och minut!

Jag märker hur hela familjen verkligen behöver näringstät, tung och mjuk mat just nu. Och jag tror att man ska ha respekt för vilket speciellt klimat det är här uppe. Så mörkt och så kallt. Självklart måste man fylla på lite extra.

Medan jag bakade julgodis somnade lillebror hos Essa

Storebror började sy fast sina scoutmärken och mellanbrorsan satt och ritade manga.

Jakob strängade om sin ena gitarr.

Friden när alla i familjen nöjt pysslar på med någonting på var sitt håll. Aaaaah. Njuter. Det har inte hänt så ofta för oss, för vi har haft småbarn så utspritt och så länge. Men nu när Ulf lugnat ner sig kan sådana stunder plötsligt uppstå.

Det blev en långsam middag efterföljd av akut paltkoma för mig och Bertil i soffan.

Men när alla hämtat sig från koman packade Jakob och barnen varsin stor ryggsäck och begav sig med Essa ut i skogen. För att sova ute under bar himmel. Puh.

Jag var glad att jag istället fick sova inne med Ulf. Som minsann också ville sova i sovsäck och självklart fick göra det. Men bredvid mig istället. Inomhus.