Jag älskar ledigheten kring jul. Att träffa hemvändande kompisar för knytisfika i ett vardagsrum med bara tända ljus och julgranens sken. Kanske sågs man senast i somras – utvilade, brunbrända och semesterpirriga på någon uteservering. Men under julledigheten är det annorlunda. Alla är lite sköra, trötta och bleka om nosen. Av stressen som var inför jul. Av det emotionella i att på kort tid ha träffat åldrande föräldrar, familj och släktingar i en enda röra. Eller av att inte ha träffat dem alls. Man gör avslut på det år som har gått och pratar om det som kommer.

Nej, januari är ingen idealisk tid för nystart. Men däremot för eftertanke. Själva mörkret, tröttheten och kylan kan vara det som ger utrymme att stilla sig och ta ut riktningen. Och det behövs ju om man känner sig vilsen och vill hitta en väg framåt.

Friluftsfrämjandet har en lista med 5 viktiga kom ihåg, för att barn som gått vilse i skogen ska känna sig lugna och säkra. Och jag har upptäckt att den listan precis lika gärna kan appliceras på en vilsen vuxen.

1.När du förstår att du är vilse, stanna på samma plats. Det gör dig lättare att hitta. 

Börja inte ria runt, vända på varje sten, stöka och skapa mer oreda och kaos i livet. Sitt bara still i båten tills det lugnat sig lite. Annars är risken stor för att du hamnar ännu mer vilse.

2.Lita på att vuxna kommer och letar efter dig. Leta inte efter dom vuxna. 

Du är den vuxna. Och om du bara sitter still och lyssnar är chansen större att du att hittar igen dig själv.

3. Blås i din visselpipa, då hörs du långt. 

Larma om ditt tillstånd och mående. Till en partner, till en chef, till en vän. Berätta om det som känns svårt. Att öppna upp om sin situation brukar kunna lindra.

4. Bygg en koja. Då håller du dig på samma ställe, distraherar orostankarna och kojan ger också lite skydd.

Skapa den trygghet du kan, av det du har. I ditt hem, med dina vänner, i din tro eller din familj. Boa in dig och sök trygghet i det som går – när livet i övrigt känns otryggt.

5. Blir du ledsen, krama ett träd! Det hjälper!

Här behövs inga omtolkningar. Att krama träd är tröstande. Inte bara för barn som gått vilse.