Brutal mÄndagskÀnsla med grÄ, tÀt himmel utan skymt till lucka i molntÀcket. Helgen var trist. Jag var ju krasslig förra veckan och nÀr jag Àntligen blev ledig kÀndes det som att sjukdomen blommade ut. Jag lÄg mest i sÀngen och sÄg pÄ film fast jag egentligen hade velat Äka skridskor med barnen, dragit en egen svÀng i skidspÄret och fejat och fixat hÀr hemma. Jag mÄr bra och blir lycklig av att utrÀtta saker. PÄtvingad vila kan dÀremot snabbt skapa ÄngestkÀnslor hos mig.

Nu har nĂ„gon i familjen varit sjuk varje vecka sedan terminen började. Förkylning och magsjuka. Jag förstĂ„r inte hur det Ă€r meningen att jag ska fĂ„ nĂ„got jobb gjort? Jag ligger en mĂ„nad efter med mitt bokarbete redan – eftersom jag var sĂ„ sjuk innan jul nĂ€r jag egentligen skulle arbetat med den. Jag kan inte lĂ„ta bli att stressas av den vetskapen eftersom flera veckor av sjukdom innebĂ€r ett stort inkomstbortfall. Projekt som ska generera lön under nĂ€sta Ă„r hinner överhuvudtaget inte sjösĂ€ttas.

PĂ„ instagram ser jag hur folk reser pĂ„ semester Ă„t höger och vĂ€nster och jag kĂ€nner bitterheten puttra innanför bröstbenet. Alla som bara forsĂ€tter resa och njuta av vĂ€rlden och inte verkar kĂ€nna klimatĂ„ngesten vĂ€rka nĂ„gonstans. Jag vill ocksĂ„ Ă„ka till ett varmt land och mĂ€rka hur mina barns nĂ€sor slutar rinna och hur de Ă„terfĂ„r ansiktsfĂ€rgen. Jag vill ocksĂ„ gĂ„ pĂ„ museum i en stor stad och insupa inspiration. Jag vill ocksĂ„ snorkla i ett turkost vatten. Jag vill – men jag har svĂ„rt att motivera varför just jag skulle ha rĂ€tt att göra det?

Jag kÀnner mig nÀstan frisk idag. Och Àr trots hÄglösheten fast besluten om att försöka inleda den hÀr veckan pÄ ett sÀtt som bÀddar för bÀttre kÀnslor. Har gjort min proteinshake till frukost, ska snart riva av min bokföring och pÄ lunchen ska jag försöka ta mig ut i dagsljuset en stund. Ska bara baxa mig över det hÀr krönet sÄ kanske det blir lite utför snart.