Att inte ha ordning på sina ägodelar är nog en av de största anledningarna till onödig konsumtion. I alla fall för oss slarvmajor. Vi köper nya handskar till barnen när vi inte hittar igen de från året innan. Köper dubbel uppsättning av matvaror när vi är osäkra på om den varan finns hemma. Eller köper en svart klänning när vi tror att vi inte har någon.

Köpte ju denna på loppis på jullovet. Mycket för att den var fin men också för att jag sa till min syster “jag har ju inga svarta klänningar”.

Men så gick jag ner i källaren häromdagen för att packa undan några koftor. Och började samtidigt rota i en av mina klädlådor med vintageplagg. Och vad hittar jag där om inte tre svarta vintageklänningar. Suck. Och förtjusning.

Vill ni se?

Den här pärlan. Har inte burit på många år – men OJ som jag älskar den. Mycket för de extremt piffiga axelvaddarna. Här syns den på en gammal outfitbild från 2015.

Sedan har vi den här spetsblåsan. I en modell som typ kronprinsessan Viktoria skulle kunnat ha på sig?

Den är dock i kortaste laget på mig. Ska lägga ner den så att den slutar precis under knäna istället för ovanför. Det gör hela skillnaden! Precis under knäet är en chicaste kjollängden. Hade den bland annat på releasfesten för Baka Steg för steg men då rymde jag också en sjumånaders Folke där inne.

Och så har vi den här fina klänningen. Som nog är min vardagsfavorit. Med klädda knappar och så många fina detaljer vid ärmslut och axel. Hemsydd såklart från någon präktig husmor för sisådär sjuttio år sedan.

Har använt den massor under åren men hittade konstigt nog ingen annan arkivbild än den här från när jag var gravid med Bertil. Så vardagsfin och enkel med en härlig tygkvalitet som har både tyngd och schvung.

Upptäckte faktiskt ytterligare några svarta vintageklänningar i en av lådorna i källaren. Bland annat den här pärlan och den här svarta blåsan. Men de är för små så de får ligga kvar i väntan på barnbarn, syskonbarn eller min nästa tågluff i Indien!