Är du fortfarande nykterist? kom frågan från en bloggläsare.

Att alkoholhaltiga drycker inte är min grej är knappast en hemlighet. Jag var över trettio när jag smakade vin första gången och då var det Annakarin som bjöd mig på sangria på en skrivarresa. Jag var svettig och hungrig och klunkade i mig. Och sedan var jag så vinglig att hon fick leda mig hem.

Att vara nykterist i tonåren var inget som helst problem. Att se hur alla andra blev när de drack var bara avskräckande. Jag hade inget sug efter att prova. Tvärtom faktiskt – för den som är nykter har ett stort socialt övertag. Fulla personer tappar filtret och det kan vara ganska avslöjande. Och är man själv nykter och iakttar dem får man många intressanta insikter. Precis sådana sociala studier som jag älskar att ägna mig åt.

Men som vuxen har jag paradoxalt nog tyckt att det varit jobbigare att avstå. Att vara yngst i alla arbetssammanhang och varken dricka kaffe eller alkohol – ja det gör att man känner sig rätt barnslig och utstickande. Och jag sticker ju redan ut så mycket att det vore skönt att passa in ibland. Min gamla rädsla för destruktivt drickande har jag ju också fått nyansera. Jag vet ju att man kan dricka alkohol på ett vettigt vis – utan att det blir destruktivt eller farligt. Min syster och min man är två personer som konsumerar alkohol väldigt måttligt och trevligt och på ett sätt som inte känns besvärande eller obehagligt på något sätt.

Så jag har provat dricka lite här och lite där. Ett glas vin, en söt drink, lite punch på valborg. Men dels tycker jag inte att det smakar särskilt gott – dels blir jag full som en kastrull bara av att dofta på drycken! Och sedan är det roliga över. Då vill bara sova. På Allhelgona när pappa, moster och min systers familj var här på middag gjorde Jakob varsin fördrink till gästerna. Jag tog också en och sedan kunde jag inte resa mig på hela middagen och knappt delta i samtalet. Vilket alla andra hade väldigt roligt åt – men det var inte roligt för mig.

Bubbel gör mig sömnig, vin gör mig yr, drinkar gör mig kallsvettig, starksprit gör mig illamående. Jag har ingen som helst alkoholtolerans – och vill nog inte ha det heller.

Efter att ha experimenterat och smakat alkoholhaltiga drycker kanske 1-3 gånger om året sedan jag passerade trettioårsåldern har jag slutit mig till att jag absolut kan dricka ibland. Men att det inte finns någon större poäng. Jag avskyr att känna mig lullig. Vill vara skarp i hjärnan och ha full kontroll. Och inför mina barn vill jag verkligen aldrig vara påverkad. Dessutom är det krångligt och opraktiskt. Hur ska jag ta mig hem om jag har druckit? Jag älskar ju att efter en stimmig och sen middag med vänner köra hem till lugnet igen. För att inte tala om alla extra kalorier som alkoholhaltiga drycker innehåller. De lägger jag mycket hellre på choklad!

I takt med att jag prioriterat hälsan högre, har jag fått fler argument till varför jag inte vill dricka. I Kanada har man precis sänkt den rekommenderade alkoholgränsen, i enlighet med det som forskningen nu visar. Den som dricker två glas eller mindre per vecka löper liten risk att drabbas av skador, medan den som dricker tre–sex glas löper ökad risk för cancer. För den som dricker sju glas eller mer per vecka ökar risken betydligt att drabbas av hjärt-kärlsjukdom eller stroke. För varje glas ökar risken ytterligare att drabbas av alkoholrelaterade skador. Varför skulle jag riskera det för något jag varken tycker är särskilt gott eller kul?

Nä då får det faktiskt vara. Så jag kanske inte är någon absolutist längre? Men definitivt nykterist.