Nu är rätta tiden att plocka älgört (eller älggräs som det egentligen heter) och göra saft. I alla fall här i Västerbotten. Längre söderut har det kanske blommat över vid det här laget.
Älgört har en säregen mandeldoft – nästan som mazariner – och växer ofta i vägrenar och diken. Saften är god precis som den är, men är också suverän att använda som ingrediens till en drink, en bål eller för att göra glasyren till en kaka. Saften tjänar på att få lite mer syra så jag tipsar om att tillsätta extra lime eller citron vid serveringen.
Jag tog med mig en korg och några saxar och så gick jag med Ulf och Lykke på blomsterjakt.
Hela korgen fyllde vi
Och sedan gick vi hem igen och gjorde saft.
Lite insekter följer förstås med i blomsterklasarna – även om man skakar ur och sköljer av dem. Men det löser sig sedan när man silar saften.
Jag lägger en sil över en kastrull och sedan en kökshandduk ovanpå. Och på det sättet får jag bort allt oönskat bös innan saften buteljeras.
Eftersom saften varken kokas eller skummas är hållbarheten kort. Jag fyller mina glasflaskor till 70 procent och ställer dem sedan i frysen. Sedan tar jag fram en åt gången och njuter smaken av juli.
Älgörtsdricka
2 liter koncentrerad saft
Print
Ingredienser
50 klasar älgörtsblommor
2 liter vatten
2 kg socker
4 ekologiska citroner
2 tsk askorbinsyra
Gör så här
- Koka upp vatten och tillsätt socker samt askorbinsyra. Låt svalna och häll sedan vätskan över blomsterklasarna. Skär citronerna i skivor och lägg ner i sockerlösningen. Täck över.
- Låt stå svalt ett dygn och dra. Sila sedan och häll upp på väl rengjorda flaskor.
- Saften ska spädas och lite beroende på hur stark den blivit brukar 1+2 vara lagom.
15 svar
Om man vill göra min syrra riktigt riktigt riktigt jättearg så kallar man det där för stjärtgrässaft. Om jag gör det för att jäklas såhär när vi båda närmar oss medelåldern? Det är klart!
Kan vara bra att veta att det är ganska mycket salicylsyra i Älggräs om man äter lite olika typer av medicin 🙂
Kalasgod saft!
Älggräs luktar verkligen sommar! Har en variant på receptet: ingen citron men citronsyra, slår det kokheta vattnet direkt över blommorna, låter dra svalt i fem dagar, rör ner sockret i den avsilade saften och har i lite atamon innan buteljering (har inte plats i frysen). Man får vara beredd på annorlunda smak när det inte är citron med, men mina barn är vana med den här varianten som de alltid fått av mormor på somrarna i södra Jämtland, så jag ändrar inget i just det här receptet. För dem är det ett kärt smakminne. I fläderblomsaften åker däremot citroner i!
Hej Clara! Före detta utmattad mamma här som känner att jag inte riktigt har verktygen och balanserar på en skör lina hela tiden. På gränsen till utmattad, eller faktiskt utmattad många eftermiddagar och kvällar.. Jag läser på mycket om återhämtning, personlig utveckling etc men när jag väl hamnar i det där stadiet av utmattning är det som att jag glömmer av precis allt jag lärt mig och inte vet vad jag ska ta mig till eller vad jag behöver.
Jag ville egentligen bara säga att jag lyssnat på många poddavsnitt som du medverkat i (lyckopodden, skapa till hundra mm) och känner igen mig mycket i det du beskriver och du är så jäkla klok. Tack för all inspiration!
Det var så roligt när du pratade i någon podd om det där med att vilja kasta en gummistövel i fejset på vissa som visar upp perfekta bilder etc. Och precis så är det med dig, haha. I perioder står jag inte ut med att läsa din blogg eller följa dig på instagram, och det är så intressant för i grund och botten så har du något som jag längtar efter, något som jag vill ha och saknar men känner att jag inte kan få. En slags sorg som jag inte vill kännas vid. Och det gör att jag blir triggad och ja, avundsjuk, antar jag.
Att våga erkänna för mig själv och sitta med den där skammen av avundsjuka och låta den finnas och utforska vad det finns för behov bakom gör att den faktiskt avtar.
Jättemärklig kommentar kanske. Borde jag nöjt mig med att skriva detta i min dagbok? Jaja, då får det vara så.
Jag tror det är en jättevanlig känsla! Så kan jag känna i olika situationer också, att något är fint och inspirerande och mysigt att följa/läsa/se/höra om, men samtidigt smärtsamt och jobbigt eftersom det är så långt från ens eget liv. En form av avundsjuka, kanske, eller bara en slags sorg över att allt inte alltid blir som man vill i livet. Kan handla om sjukdom, barnlöshet, tuff ekonomi, att vara ofrivilligt ensamstående eller vad som helst. Inget att känna skam över tycker jag!
Vet du, det här var spot on. Jag har insett att jag aldrig kommer bli helt frisk från min utmattning. Därför kan Claras “perfekta” liv ibland provocera mig nåt oerhört. Samtidigt inser jag ju att det är något jag måste jobba på och att det bara är en känsla bland många. I det stora hela älskar jag ju Claras blogg och blir lika lycklig varje gång det finns ett nytt inlägg.
Så Clara, du ger mig både njutning, lycka, sorg och avundsjuka – allt i en salig blandning. Men är inte livet så i stort, så säg?
Varför kokar man inte saften efter silning? Hade det inte hjälpt med hållbarheten? Har sett samma i exempelvis flädersaft och har alltid undrat! Kanske förstör något i smaken?
Underbara bilder som vanligt!
Jag har egentligen ingen aning om varför men misstänker att svaret är: För att man inte måste. De flesta frukter och bär går det inte att undvika kokandet för annars får du inte ut saften ordentligt, men här klarar du dig utan om du vill.
Jag kokar alltid min flädersaft efter silning, har i Atamon, och sedan håller den i evigheter i min källare.
Enda problemet jag någonsin haft med smaken är när jag doserade i en kaka efter ett recept jag hittat på nätet – min hemgjorda var mycket mer koncentrerad än deras (köpt i butik?).
Älskar doften av Älggräs och gjorde en liten sats saft för två år sedan efter att jag läst att det skulle smaka som en läderrem eller som en gammal tv luktar när man slår på den. Vem blir inte nyfiken efter en sådan beskrivning. Men den gick tyvärr inte hem hos mig. Blommorna fortsätter dock att följa med hem i buketter. Tyvärr är dom förbi här nere i Göteborg nu.
Tips om man har glassmaskin: Älgörtsglass!! Låt blommorna puttra med glassmeten och sila sedan av. Så gott!!
Ett smart sätt för förvaring är att hälla saften i gamla glasspaket av plast eller andra plastlådor och lägga i frysen. Saftkoncentratet som fryst blir som sorbet, man tar bara en glasskopa och slevar upp lämplig mängd i sitt glas och fyller med vatten. Bra om man inte är en stor familj och behöver tina en hel flaska. Fungerar med flädersaft också.
Det där är riktiga barndomsminnen för mig! Morfar hade tjatat till sig tomma såna där treliterslådor man köper lösgodis ur, på lördagsmarknaden inne i Falkenberg, och hans frys i källaren var full till brädden av såna lådor, med äppelsaft, flädersaft eller frusna jordgubbar. Och enorma fryspåsar med vinbär såklart! Nu är han för gammal för att både plocka och safta, så det är jag och mamma som delar på det jobbet. Och mamma skriker fortfarande högt om man KÖPT något med vinbär i: MEN VAD GÖR DU, morfars frys är ju fortfarande inte halvtom!!
Gjorde massor av underbart god älggrässaft häromåret som jag tyvärr fick hälla bort då jag fick veta att det innehåller salicylsyra, själv äter jag blodförtunnande medicin och hann bjuda min gravida syster på saften vilket kan skada fostret, så se upp! Kanske bör man även vara försiktig med att ge den till barn i större mängder?
Fnissar när jag minns förra sommaren då dottern gjorde älgörtsdricka till sin väns möhippa.
Jag var med och plockade blommorna. Vi klippte och la i papperskaschar. Det var bara det att jag plockade både älgört och hundkex. Tur att vi hade separata påsar….
Is your life as idyllic as it seems? It inspires me to try to get more out of my time here on this planet. You seem to enjoy it so much and isn’t that what God wants us to do with the gifts he gives us? I so enjoy you and your family.