Vår första skolvecka var en kort sådan – ändå var vi helt slut när fredagen kom. Det märks att någon tänkt till med sommarlovet. Att inte terminen startar på en måndag så att man måste skärpa sig i fem hela dagar. Det räcker gott med tre.

Vi mjukstartade i alla fall och jag försökte göra det lite extra lugnt, trivsamt och trevligt här hemma. Kokade jordgubbskräm till efterrätt och satt kvar efter middagen extra länge.

På kvällarna har jag promenerat och försökt smälta alla intryck från jobbet. Och ta vara på att jag ännu några veckor kan gå i skogen kvällstid utan att det är mörkt.

När fredagen äntligen kom var det nitton grader och sol och vi åt vi tacos på verandan. Sedan fredagmys i soffan framför Min vän Percys magiska gymnastikskor.

Lördagen inleddes med att vi storstädade hemma.

Sedan drog jag och pojkarna till skördemarknad på hembygdsgården.

Som jag gjort så många gånger förut.

Bara att vara i närheten av gamla hus gör mig svag i knäna och aningens nipprig.

Det såldes grönsaker, saft och marmelad. Men också fint hantverk. Och jag gjorde två inköp jag blev vansinnigt nöjd med. Ska visa någon dag.

Barnen drog omkring och kollade storögt på allt fint.

Och jag drömde om ett timrat gammalt hus med bubbliga fönster.

Att sova i en sådan här soffa var min dröm som liten. Efter år av tiggande fick jag slutligen det – när pappa bar ner en gammal kökssoffa från vinden. I den ”rymdes” jag raklång i ett år ungefär. Tills jag en natt ryckte till i sömnen och slog både huvud och fötter i sänggavlarna. Ajaj. Sedan fick jag byta tillbaka till en vanlig säng igen.

Fotogenlampor och taniga pelargoner. Så enkelt och vackert!

Mycket roligt att utforska

För stora likväl som små.

Och i smedjan bestämde sig äldsta sonen för att utbilda sig till smed efter gymnasiet.

Ett karriärval jag hejar på! Tänker på alla snygga krokar jag ska hänga upp på väggarna då.

Bertil förevigade mig och en mycket lömsk Folke.

Och när vi kom hem igen hittade jag Essa på bordet. Till alla som frågat hur hon mår efter ormbettet kan jag meddela att det är prima liv. Märks knappt på henne, förutom som en svag hälta.

Jag packade upp marknadsinköpen och började förbereda middagen. Min vän Elinas familj skulle nämligen komma och hälsa på. Surströmmingsskiva. Men gnocchi till barnen.

Dukade fint för dem inomhus

Och ännu finare till oss på verandan. Ulf doftade modigt på surströmmingen.

Och jag och Elina darrade nästan på händerna när vi gjorde iordning våra klämmor. Har längtat SÅ SÅ SÅ mycket efter surströmming. Senaste två åren har jag inte fått tag i någon, nämligen. Så jag var svältfödd.

Bra att kunna äta på verandan så att inte hela huset börjar lukta. Då och då öppnade dock barnen dörren inifrån och skrek

-DET LUKTAR BAAAAAJS!

Och det är precis som det ska vara när det äts surströmming.

När man äter surströmming kan man aldrig prata om annat än surströmming. Och sedan andra konstiga saker man ätit som är äckliga, eller ser äckliga ut men smaka gott. Perfekt mat att äta med folk man inte träffat förut och behöver något att konversera om. Det är dock inget problem för det här sällskapet.

Till efterrätt blev det glasstrutsbuffé.

Man fick komponera sin egen.

Och vi vuxna satt ute på verandan tills mörkret föll och hade det så trevligt.

Sedan flyttade vi in i värmen och fortsatte några timmar till. Det talades om alltifrån Hartmut Rosa och värdelösa chefer – till obesitasvård för barn och diviga kändisar. Högt och lågt som sig bör! Somnade gjorde vi allt för sent. Men jag är alltid så NÖJD med att ha bjudit hit människor. Så att jag bara kan gå och lägga mig när kvällen är slut och inte behöver köra hem. Att vara värdinna innebär mer jobb innan -men är betydligt skönare efteråt.

På söndagen kom Jakobs mamma och lillebror ut och hälsade på. Essa satt inomhus och peppade upp sig själv vid åsynen.

Det fanns middagsrester från dagen innan så jag dukade fram det igen.

Sedan gick jag och Essa ut i skogen på kantarelljakt. Och som ni ser så blev det jackpot! Det är ett fantastiskt kantarellår i år.

Hem kom jag med ett synnerligen orensat lass med kantareller.

Varav en del fick stekas upp och bli kantarellmackor. Resten ska jag förvälla och lägga i frysen. Fast först kanske jag gör en kantarellpasta till middag.

Och det var den veckan i bilder, det!