Steg på nattåget igår vid halv nio. Anländer till Malmö vid tolvtiden idag. Hade bokat en egen kupé och köpt med mig lite matsäck i form av manchego, vindruvor och dadlar med godissmak. Så fort jag kom in i kupén bäddade jag upp sängen och kröp ner under täcket. Och medan Västerbotten långsamt mörknade såg jag på några avsnitt av Better call Saul. För att sedan somna som en gris vid halv elva och inte vakna förrän halv sex imorse. I lagom tid för att hinna göra mig iordning innan tågbytet.
Jag har längtat efter det här hela sommaren. Efter att sitta vid ett tågfönster i många timmar, titta ut på landskapet och lyssna på Ryan Adams och annan lagom sorglig musik. Sånt som tillåter mig att gå in i mig själv och tänka djupa och bitterljuva tankar. Med andra ord exakt samma beteende som jag ägnade mig åt när vi bilsemestrade under tonåren. Skulle vilja påstå att detta beteende är lika delar favorithobby, som vård av psyke. Ett helt nödvändigt känslotillstånd att då och då vara i. Men som vuxen behöver jag aktivt försätta mig själv i det – som tonåring var det ju den dominerande känslan. Jämt.
Nej, nu kan jag inte blogga mer, för nu ska jag lyssna på Dogwood Blossom med Fionn Regan och se om jag inte kan klämma fram en tår av rörelse när jag ändå håller på.
10 svar
Vilken klokt upplägg! Och Better call Saul – den slår till och med Breaking Bad tyckte jag. Den hade så många dimensioner av intressanta mellanmänskliga relationer.
Åh. Exakt så. Mellankoliskt men blir tillslut ett lugn och iom lugnet och stillheten så fylls bröstet med tacksamhet och iom tacksamheten så kommer en stilla glädje ❤️ som att man kalibrerar själen och hjärnan ❤️
Så fint beskrivet! ♡
Älskar detta!
Haha EXAKT samma, minns en bilsemester som är starkt förknippad med Ghost town av First Aid Kit. Det melankoliska beteendet fortsätter än idag, senast nu i somras, promenerade längs stranden i duggregn och lyssnade på Blame the moon med Hazlett, magiskt🥹
Älskar detta. Gud vad jag längtar efter göra ngt likande.
Exakt samma här! Har alltid tänkt att det är ett lite osunt och omoget beteende, men det kanske är ett behov?
Känner EXAKT igen känslan! Melankolin behöver också få sin plats i livet.
Håller med om allt! Man tänker sina EGNA tankar alldeles för sällan nu för tiden. Man matas bara med andras.
Jag har det behovet ännu, mest runt ägglossning märker jag. Då bara “måste” jag lyssna på vissa låtar och tänka vissa tankar. Så då gör jag det och sen är jag på banan igen. Skumt men sant. Behovet uppstår på samma vis varje månad..blir nästan fnissig av hur tonårsaktig jag blir då. Går helt in i huvet på mig själv, blir obstinat och bearbetar känslor med hjälp av musik. Exakt som när jag gjorde blandband till min freestyle under 90-talets bilsemestrar med min familj. Satt där i baksätet med hela stora livet inom mig. Tack för inlägget Clara, som påminde mig om detta från tonåren.