Det var nÀstan omöjligt att ta sig upp ur sÀngen imorse. Kroppen protesterade högljutt efter en vecka med alldeles för lite sömn, vÀldigt mycket jobb och en hotande förkylning stÀndigt nÀrvarande. Ute Àr det grÄtt och mörkt och snart stÀller vi om klockan sÄ att dagarna blir Ànnu mörkare. Min mÄlbild senaste veckorna har varit tanken pÄ imorgon lördag. DÄ packar jag in hund och alla barn, mÄlargrejer, korsord, handarbeten och böcker i bilen och brÀnner upp till stugan för en helt ledig vecka. DÀr Àr snöigt och kallt och jag ska ingenting sÀrskilt göra, utom att laga mat till barnen och diska efterÄt. Resten av tiden Àr min egen!

Det kĂ€nns som att det bara var tvĂ„ – tre veckor sedan barnen vinkade hejdĂ„ till sina sommarstugekompisar efter en evighet av sommarlek. Men nu ska de alltsĂ„ ses igen. Den hĂ€r hösten har gĂ„tt sĂ„ snabbt att jag inte hunnit med mentalt! Och nĂ€r jag lĂ€mnade Ulf pĂ„ förskolan imorse kom en skrĂ€ck över mg. Att resten av livet ocksĂ„ ska gĂ„ sĂ„ hĂ€r snabbt. Att de ska vĂ€xa upp och flytta hemifrĂ„n innan jag ens hinner mĂ€rka det. Att hela den hĂ€r underbara delen av mitt liv ska vara över – och sedan Ă„terstĂ„r bara trĂ„kigt vuxenliv utan barn. HJÄLP!

Men nej, jag vet att det bara Àr jag som Àr lite uppskruvad. Det jag behöver allra mest just nu Àr lugn och ro, vila och att vara med min familj. DÄ kommer livet ÄterfÄ sin normala hastighet igen och allt kommer kÀnnas som vanligt igen.