Nu minsann, nu har vi kommit hem igen. Och jag har fått internet så att jag kan ladda upp bilderna från höstlovet. Vilket lov vi har haft. Bästa på länge.

Vi anlände förra lördagen vid tvåtiden. Medan jag kirrade en sen lunch drog barnen ut för att skotta upp vägen till vedboden. Vi var lite oförberedda på att det skulle vara så pass mycket snö – men barnen blev överlyckliga.

Och snart knackade det på dörren och kompisar från grannstugorna kom förbi. Ett kärt återseende! De började genast leka zombies och härja och hoppa från taket ner i snödrivorna. Allt medan Essa for runt och rullade sig i det vita.

Jag eldade, packade upp, lagade middag och sedan hade vi en lugn, skön kväll. Så härligt med en hel veckas ledigt framför sig!

Morgonen därpå vaknade jag tidigt av Ulf. Han sover med mig när vi här här och vid 06.30 varje morgon vaknar jag av någon som slår benen runt min kropp och viskar

-Gullagullagullaaaa…

Jag steg upp och gick ut och pinkade Essa.

Sedan gjorde vi eld och åt pepparkakor och filosoferade i väntan på att pojkarna skulle vakna.

Älskar att elda i öppenspisen på morgonen. Möblerade om hela vardagsrummet på höstlovet bara för att bättre kunna ligga framför brasan och titta.

När det ljusnade såg det väldigt lovande ut. Men å andra sidan ser det alltid lovande ut.

Efter frukosten gick vi ut på promenad.

Frostnupen lav.

Lyckokänslan av att äntligen vara här, lediga och ha allt härligt framför sig!

Och solen gör en ju nipprig.

Vi gick direkt till sandtaget och det skulle hoppas och göras konster i snön.

Den ena vågligare…

…än den andra.

Och när vi blev törstiga gick vi till kallkällan. Alla la sig på knä för att dricka sig otörstiga och känna ilet i framtänderna.

Vi gick ut på sjön och följde strandkanten hem.

Den sista biten behövde någon bli buren av sin pojke. Ulf refererar till sina brorsor som ”mina pojkar”.

-Mina pojkar är ganska busiga för ibland vet jag inte vart dom tappat bort sig.

Kan det låta. När pojkarna i själva verket smitit ifrån sin lillebror för att få vara ifred.

Hem kom vi och jag fixade lunch och gjorde upp eld eftersom prognosen hotade med -18 till kvällen. När det är kallt eldar jag i husets tre eldstäder samtidigt. Och efter att vi lassat in 22 kubikmeter ved i förrådet kan vi verkligen unna oss att elda.

Storbarnen drog iväg med sina vänner för att testa pulkabacken.

Och när skymningen föll gick jag och Ulf ut och åkte bob och skrana. Men då hade storbarnen istället fullt upp med att spela rollspel.

Samma vy på sommaren!

Så mysigt när det biter i kinderna och näsan.

Ändå är det ljust väldigt länge jämfört med kring jul. Då blir det ljust vid nio och kolmörkt vid två igen. Man får verkligen RUSA ut efter frukost för att hinna fånga någon sol alls.

Det blev Halloween och barnen gick bus eller godis tillsammans, bland de få gårdarna i byn. Först hörde jag bankande på rutorna och sedan slets dörren upp. Tur jag hade bunkrat med mycket sött!

Så mycket som pågår i denna bild. Och Folke kan man ju bli rädd för. Men inte lika rädd som barnen blev efter att en pappa gömt sig i skogen och väntade på dem – utklädd med mask och en motorsåg redo! Haha, älskar sånt! Sist vi firade Halloween i stugan hade vi spökvandring i vedboden som slutade i gråt för två av fyra barn. De pratar fortfarande om det skojsiga äventyret!

Efteråt var vi bjudna på middag hemma hos våra grannar i byn. Vi sparkade dit i mörkret eftersom jag inte orkade leta pannlampan och det inte existerar gatlyktor. Det var så trevligt och så gott med både älgstek och gryta gjord på ripa. När Ulf hade somnat på soffan och de två andra verkade gå samma öde till mötes traskade vi hem igen. Ulf vaknade inte förrän han blivit lagd i min säng. Och då enbart för att kräva att få sova i sina vampyrtänder. Och efter att ha tryckt in dem i truten somnade han om igen.

Jag däremot sov inte så bra. Jag blev ordentligt skrämd när jag vaknade till mitt i natten och såg någon med huggtänder och rödsvart ansiktsmålning snusa bredvid mig på kudden.

Dagen därpå delades bytet upp mellan pojkarna.

Och därefter började en väldigt viktig syssla – nämligen julpyntandet! Vi ska ju hit igen på jullovet, men då först efter julafton. Och det känns ju fel att börja pynta efter julafton. Så därför gjorde vi det nu!

Bar fram mormors jullådor från förrådet och packade upp ljusstakar, juldukar och tomtar.

Bertil hängde upp girlander och sådana där vikbara pappersdekorationer i taket.

Den gamla julkyrkan ställdes fram på sin vanliga plats i fönstret.

Och tomtarna på spiselkransen. Kändes extremt förbjudet att pynta så pass tidigt. Jag försöker annars alltid sjå mig till slutet av november för att inte förstöra magin!

Därefter gick vi ut för att hugga oss en gran.

Jag och Bertil utsåg en lämplig kandidat och sedan fick han ta ner den med sin yxa.

Och bära hem den.

Vi konstaterade att vi har många bra julgranar på tillväxt inför kommande år.

Granen får stå i vedboden i väntan på jullovet. Man kan ju inte fira in nyåret utan gran, inte!

När jag försöker minnas vad jag egentligen gjort det här lovet så kommer jag inte på någonting. Jag har liksom bara lagat lite mat, diskat undan, donat på med olika hushållssysslor, spelat memory och lagt pussel med barnen. Ändå känns det som massor. Vardagliga sysslor som att hänga tvätt eller skala potatis blir så konstigt meningsfulla här. Nästan lite rituella.

På tal om potatis så skalade jag ju en hel massa för att göra palt.

En rätt jag sällan orkar göra hemma, men alltid gör här. Det och köttsoppa med klimp! Medan jag stod här nere och trillade paltar hade killarna brottningsturnering med sina kompisar i gästsängen på övervåningen. Det lät som när en flock elefanter migrerar. Eller dansar polka. Då och då kom de ner helt svettiga och röda i fejset och behövde fylla på med vätska.

Få saker gör mig så glad som att höra mina barn ha roligt och vara med kompisar och se hela hallgolvet täckt av overaller, powerboots och udda vantar.

Alla åt med god aptit och sedan tog vi kväll.

Vi har bara SVT 1, 2, TV4, Kunskapskanalen och Barnkanalen här. Och det är FRUKTANSVÄRT med linjär teve. Förstår inte hur vi stått ut med skiten i alla år? Så sanslöst dåligt utbud. Oftast stänger vi av på kvällarna och lyssnar på ljudbok istället. Harry Potter har gått varm.

Snart drar vi dock in fiber i stugan. Den sista platsen i Sverige ska nu nås av civilisationen. Jag vet inte om jag vill det? För vad är det som är så bra med civilisationen egentligen? Att det under alla år har varit ett så dåligt utbud av underhållning är ju en stor del av tjusningen. Ingenstans är jag lika kreativ som här!

Men jag längtar också efter att kunna streama rimlig teveunderhållning – och framförallt efter att kunna sköta mitt jobb och därmed stanna kvar längre.

Uffe klädde på sig själv och traskade iväg efter skoterspåret till sin kompis. När han kom hem igen några timmar senare berättade han att de sett en bra film.

-Vad såg ni då?

– Ronja Röv.

När vi brast ut i gapskratt förtydligade han irriterat.

-Vi har sett Ronja Röv-dotter! Sluta skratta hela tiden!

Det är en sport i stugan att försöka åka och handla minimalt antal gånger. Skulle jag klara nio dagar i stugan med att bara handla en enda gång? Njaaa…sådär gick det.

Brödet tog slut så jag tog fram hushållsassistenten och stödbakade dessa goda frallor. Viktigt att alltid ha neutral olja, mjöl, torrjäst och ägg i stugan. Då kan man baka både bröd och fika om det kniper! Något paket extra av smör och mjölk i frysen är också bra att ha. OBS inte i kylen för då använder man bara upp det i förtid.

Annat intressant jag gjort? Akta er, för nu blir det rafflande!

Jag spenderade nämligen en eftermiddag med att laga hål och trasiga tår i hela min samling av strumpbyxor. Behövs inför den långa, trånga strumpbyxsäsonga!

Och varje kväll har jag gått ut i nattlinne, dunrock och vinterstövlar och borstat tänderna och fönstertittat hos mig själv.

Njutit norrsken och månsken om vartannat.

Och vaknat varje morgon med det här framför ögonen. Börjat dagen med att titta på det vilsamma lilla utsnittet av himlen.

Och den här utsikten på andra sidan sängen.

Det snöade kraftigt den dag vi skulle åka hem. Och som jag redan beskrivit fick jag ställa in allt och stanna kvar ett dygn till.

Snopna men glada spenderade vi alltså ytterligare en dag i stugan med att fortsätta göra i stort sett ingenting.

Och imorse när vi vaknade såg det betydligt ljusare ut!

Blå himmel och plogade vägar. Vi packade ihop oss igen och vinkade adjö till hus och hem.

Tackade universum, Gud och vår smala lycka för ett extremt trevligt, vilsamt och mysigt höstlov!