Här kommer ett knippe bilder från den senaste veckan fram till idag, prick nu!

Jag var i Stockholm och signerade böcker. Alltid lika trevligt att träffa läsare!

Och dagen därpå var jag med i Nyhetsmorgon. Puh. TV är det jobbigaste man kan göra. Så mycket jobb innan, så lite tid när det gäller och till på köpet ska man försöka låta bli att se så ful ut. Nästan omänsklig uppgift.

Efter morgonens jobb gick jag bron över till Djurgården och Skansen – men det har jag ju redan visat bilder på. Och på kvällen åt jag en länge efterlängtad middag med min vän Sanna. Hann inte ta en enda bild för vi hade så mycket att prata om. Sedan tog jag nattåget upp till norr.

Ringde Malin på tåget och hon var avundsjuk på att jag skulle få åka nattåg genom snöigt Sverige. Och ja – det är ganska mysigt faktiskt. Bokar alltid egen kupé och stunden när jag får kliva på tåget, lämna larmet och lägga mig raklång och bara titta ut. Den stunden är fridfull. Synd bara att tåget kommer fram så ohemult tidigt. Vid 06.18 klev jag av i Umeå. Hade ett träningspass inbokat på morgonen så jag åkte direkt dit.

Fast det var två timmar bort. Så jag la mig i en solsäng och snarkade gott tills det var dags.

Efter träningen åkte jag hem och fortsatte arbeta. Och kände hur en förkylning flåsade mig i nacken.

Lördagen var jag hemma själv och det var så skönt att få gå runt och vara krasslig i ensamhet. Mysigt också eftersom det sista vi gjorde innan sjukan bröt ut var att städa nedervåningen.

På söndagen kom familjen hem och jag bakade en saffranspannkaka till efterrätt.

Så gott med lättvispad grädde och sylt.

Måndag morgon var både jag och Uffe sjuka. Det var tyst och lugnt när barnen stuckit hemifrån på sparkarna.

Ett penntroll läste sagor för en tomtenisse. Han har alltid handen på min ”gullis”. Mitt utstående födelsemärke på bröstet, som han snurrat på sedan han var nyfödd och ammade. Är förvånad över att den fortfarande sitter kvar.

Jag hade utlovat pepparkaksbak till barnen direkt de kom hem från skolan. Hade förberett degen dagen innan.

Första pepparkaksbaket någonsin när ingen fick ett raserianfall på grund av bockens trasiga ben eller degens beskaffenhet vid kavling. Riktigt fridfullt hade vi det!

Jag assisterar bara när barnen bakar och sedan när de bakat klart går jag själv loss.

De orkade hålla på i 45 minuter vilket var något slags rekord. Sedan tog jag vid och avslutade.

Peppisar på tork! Ikväll ska vi dekorera dem med kristyr. Eller ”kräma” som Uffe säger.

Även igår tisdag var jag och Uffe hemma krassliga. Spanade efter tomten eller lucia eller något annat spännande som kan tänkas dyka upp i trädgården

Efter flera dagar inomhus tog jag ut och rastade Uffe, Essa och mig själv. På sparken.

Ganska milt och skönt och strax efter 14 tändes gatlyktorna. Då vet man att det är den mörkaste årstiden.

Nu drömmer jag bara om att bli helt frisk, så att jag kan sticka ut i skidspåren.

Snart, snart ska det väl bli dags för det.

Mysigt att vara hemma och ta emot barnen efter skolan. Lingonglögg och lussekatter.

Och tända ljus igen till frukosten. Lite pirrigt var det

För det var förskolans luciatåg! Det första för Uffe som missat de tidigare på grund av pandemi och andra sjukor.

Förskolegården var dekorerad med barnens ljuslyktor gjorda av silkespapper och gamla glasburkar.

Uffe är det första av våra barn som inte accepterat att vara tärna utan velat vara tomte. Gick fint det med!

Men lill-Klas och Ylvis var tärna och lucia

Så rart när man har ytterkläderna under innerkläderna.

Vi drack kaffe och åt pepparkakor

innan vi avrundade och drog till jobbet.

Vinkade hejhej till läskiga tomten. Och sedan drog jag in till stan.

Gästade ett radioprogram som kommer sändas 21/12

Och nu sitter jag här och skriver.

Fint på NK vid jul

Exemplarisk tomte hälsar välkommen. Fram för fler traumatiserande tomtar i det offentliga rummet! Man blir ju så uppiggad.

Stod emot allt sötfika och nöjde mig med en macka.

Sedan behövde jag packa ihop min dator och åka hem. Lite matt efter den sega förkylningen.

Men först föreviga att torget också är fint vintertid!

Och det finaste av allt är förstås den här. Tomtens brevlåda.

Och innan jag körde hem till byn igen hann jag beundra skyltfönstret hos gamla Åkerbloms. Fint sällskap att vistas i!