Åh hurra idag är jag och Malin tillbaka med Wollin & Clara efter juluppehållet. Och gissa vad? Vi är ute i det fria! Vi kom aldrig riktigt till freds med att vara helt och fullt bakom en betalvägg som hos Podme. Vi vill ju bli lyssnade på av många!
Därför släpper vi podden varannan vecka gratis i vår gamla rss-feed som du har om du varit tidigare prenumerant. Annars kan du prenumerera i valfri poddapp. Och varannan vecka hörs vi bakom betalväggen hos Under Produktion. Då kostar det 29 kronor/månaden att lyssna på podden istället och då betalar man inte för en massa poddar man INTE vill lyssna på. I det flödet får man dessutom vår podd helt utan reklam.
Att vara prenumerant hos Under produktion är smidigt – nästan alla mina favoritpoddar ligger där och jag har prenumererat i många år på bland annat Della Papa, Della Arte, Stormens utveckling och Crazy Town.
Och nu kan du lyssna första månaden gratis med rabattkoden WOL – gå in på underproduktion.se/wollinclara och teckna din prenumeration. Fem av de som tecknat en prenumeration vinner ett bokpaket med Underbara Vinter, mitt vinterpussel samt fyra av Malin Wollins böcker! Och alla våra gamla avsnitt som legat bakom Podmes betalvägg ligger nu istället hos Under Produktion och går att lyssna ikapp där. Fast till bättre pris.
I veckans avsnitt diskuterar vi den uppmärksammade artikeln i DN, som handlar om mammainfluencers (som jag själv pekas ut som) som kapitaliserar på att göra sånt som kvinnor i alla tider har gjort gratis. Har du läst artikeln? Vad tänkte du? Jag fick så många arga DMs om den under söndagen och sedan skrev Sandra Beijer ett intressant inlägg också.
Malin tycker att Cissi Wallin är Gunilla Persson Jr och så listar hon saker som känns olagliga men inte är det. Veckans avsnitt är gratis – men nästa vecka är vi bakom väggen.
61 svar
Jag tänker att intresset för att läsa livstilsreportage och följa förebilder inte är något nytt fenomen. (Se dokumentären på SVT om Karin och Karl Larsson för äldre tiders superinfluencers) Men förr i tiden så var det Svensk damtidning, Hänt extra, Amelia och liknande som servade folket med reportage kring barnafödslar, moderskap, inspiration, karriär, mode med mera. Ofta med en manlig blick och med ett snävt utbud av förebilder som kungligheter, skådespelare, artister med mera. Skillnaden idag är att vi själva kan välja våra förebilder och vilka livsstilsreportage vi vill läsa. Författade av personerna själva, vilket gör dem mer äkta och trovärdiga och de kan äga sitt eget narrativ. Kritiken kring kommersialisering är så urbota dum och där har Clara skrivet så mycket klokt redan tidigare. Ingen tycker att det är konstigt att gammelmedia tjänar pengar på livsstilsreportage. Eller att sporten/idrotten är kommersialiserad och lever på reklam.
Det verkar inte som att gratispodden finns just i podme-appen som jag använder som spelare? Jag har försökt lyssna via UP men där laggar det och blir eko. Någon mer som upplevt det?
Det laggar för mig med. Provade i någon minut men gav sedan upp. Hade full internetuppkoppling.
Kul att ni kommer ut med fria avsnitt igen! 🙂
Jag vill gärna starta en prenumeration, men något funkar inte när jag försöker… Jag fyller i alla bankuppgifter korrekt men sedan finns ingen ”gå vidare”-knapp. Fler som haft samma problem och vet vad man måste göra? Har testat både på dator och mobil och gått genom knappen ”Rabattkod” där jag skrivit in ”WOL”.
Kontaktade supporten nyss men fick som autosvar att deras svarsfrekvens är sju dagar eller längre (?!). Så ville kolla här först. Sugen på att lyssna direkt!
Jag har samma problem! Och det finns inget ställe att fyll i rabattkoden om man klickar på ”Köp prenumeration” verkar det som.
Jag fick svaret att först gå in på ”Mitt konto” och fylla i bankkortsnummer där. Då funkade det sedan för mig. Men omständligt och inte så intuitivt!
Ja!!! Har betalat för podme bara för er pod men tyckte inte det kändes helt hundra att samtidigt betala för en massa poddar som gör underhållning av andras olycka. Nu slipper jag det, tack!!!
Härligt!
Jag förstår inte varför det blivit en sådan panik kring att som kvinna i första hand vara mamma. I dagens samhälle kan man som kvinna göra typ allt – varför är vi då så rädda för att yoga, jobba, åka utomlands, mode etc blir det sekundära i vår identitet och att barnen blir det första? Det handlar inte om att radera sig själv, hur kan någon tro att vi i detta superindividualistiska konsumtionssamhälle skulle ens tillåtas vara endast mammor? Inte ens om vi själva verkligen ville det skulle det nog gå. Det skulle finnas tusen och åter tusen krafter som skulle försöka trycka oss i andra riktningar. Köp köp köp.
Vet så många, mig själv inräknad, som gick från att leva väldigt prestations- och konsumtionsbaserat liv till att helt kapitulera inför att moderskapet är det absolut största och viktigaste i mitt liv. Jag tror fler känner som jag egentligen men i denna paniska iver att fortsätta vara ”intressant” och en individ som uttrycker massa saker, blir barnen ofta ett hinder som ska läggas på någon annan. Sen är det förstås en stor släng bekvämlighet hos oss 80-talister. Tro då inte fan att våra föräldrar gnällde i ett kör som vår generation gör över småbarnsåren. Så jobbigt är det inte för exakt alla men ändå låter det ju på var och varannan att alla utkämpar ett eget världskrig vareviga dag.
Vi kvinnor är skapade att bära barn, det är inte bara ok – det är fantastiskt. Att inte få barn, oavsett anledning är synd men det går förstås att leva ett innehållsrikt och meningsfullt liv ändå – jag säger absolut inte att moderskapet är det enda värdefulla i en kvinnas liv. Men jag måste få vara skarp och säga att det är det mest värdefulla, för alla lyckliga som får ynnesten att uppleva det.
Jag vet att vissa får panik av det jag skriver. Jag bara längtar efter en dag då fler vågar släppa det där krampaktiga taget om sitt eget konsumistiska självförverkligande och istället följa den där känslan/instinkten som väldigt många erfar men inte lika många vågar erkänna.
Halloj, vad kul!
Har ni provat lyssna?
Jag har jätteproblem med ljudet, orden dubbleras eller tom tripplas väldigt ofta. Vad kan vara felet?
Utan att ha vare sig läst artikeln eller hört podden vill jag bara spontant ändå säga:
Jag och min man valde att ha mig som ”hemmamamma/hemmafru” ända tills våra barn var stora nog att börja förskoleklass och det har jag ju aldrig fått en spänn för.
Av en bekant som är förskolepedagog fick jag reda på att förskolan där hon arbetade fick 9000 kr i månaden per barn (från staten). Varför får de betalt för att ta hand om barn men det jag gör, som ju är exakt samma sak, värderas lika med noll av samhället?
Jag ångrar inte för en sekund att jag var hemma med barnen, men det gör mig arg att detta arbete, ihop med många andra traditionellt kvinnliga, fundamentala, fullkomligt livsnödvändiga!!! sysselsättningar fortfarande inte anses som värdefulla.
Hänger självklart ihop med synen på kvinnan, naturen och livet självt som fortfarande tyvärr är rådande på många sätt.
Kort svar angående mammainfluencers: om man bloggar år efter år, får barn och vill ha dem med i text och bild så skor man sig inte på sitt föräldraskap enligt mig. Men om man kör sponsrade inlägg från grav.besked och framåt, med prylar som man behöver och inte behöver, eller lägger ut bilder på sjuka, ledsna, rädda barn – då är det en annan sak.
Utan att ha lyssnat på ert podavsnitt så skriver jag det jag tänkte när jag läste artikeln i DN i helgen som gick:
Sara Martinsson har fallerar när det gäller research. Hon har t.ex. fått för sig att din ”kille”, i betydelsen man/sambo/pappa till barn heter Bertil (jämför t.ex. med Sandra B vars ”kille” heter Björn både i Saras artikel och i Sandras blogg). Hon har inte heller analyserat vad som säljs och vad som pushas för. Precis som en annan kommentar här ovan så är din reklam för ”mamma-barn-prylar” mindre än minst. Under senare år i princip inget annat än Erikshjälpen, Röda korset och andra secondhandbutiker. När blogganalysen har så basala faktafel är artikeln inte trovärdig. I ett forskningssammanhang hade artikeln blivit dissad direkt. För övrigt är Sandras inlägg också intressant, men den har ett annat perspektiv.
Bokpaket – bästa grejen att vinna, så härligt att vinter- (och alla andra årstider med när jag tänker efter) mysa med!!
MEN, hittar inte var man anger koden WOL? Inte i vanliga köpskärmen om man klickar in via instagram iaf, då finns bara plats för kortuppgifter och sen bankID, och sen är det väl för sent?
Tack för härligt innehåll!
PS och att inspireras/lära sig/reflektera/drömma sig bort pga vad nån annan skriver har vi väl gjort i urminnes tider? Sen om det är via Jane Austen, veckotidningar eller bloggar är väl mindre viktigt. Och reklamen har vi väl fått hantera sen gammalt oxå (även i t.ex tidningar) – det är väl nåt man får lära sig. Nej, störig artikel tyckte jag, som minimerade skrivande/skapande yrkesmänniskor som t.ex dig Clara och Sandra B till att endast räknas som mammor. Man läser ju, utöver att innehållet är intressant, även för att nån kan skriva bra.
Jag hittade! Man skukle lägga in kortet först och koden sen i sin profil liksom (inte som vanligt) tror jag i alla fall… hursom, har lyssnat ikapp några avsnitt nu och ni är så bra!! Ville bara säga – så härlig jargong, intressanta ämnen och jättebra produktion. Så härligt med ett levande samtal där ni INTE pratar i munnen på varandra!! Och så schysst med era perspektiv från landet och in på kändisinfluencervärlden. Riktigt bra – tack!
Hurra! Nå ble jeg glad!!
Den er åpen også for norske lyttere. Dere har fått en abonnent og jeg har mange gamle episoder å kose meg med de neste dagene👌🏻
Äntligen. Vill lyssna på er men inte ha Podme.
PS. Århundradens bokpaket! (eller förra århundradet, 24 år är inte tillräckligt långt). (Jag behöver inte vinna, har redan de flesta av böckerna)
Hurra!
Vad roligt att ni flyttar podden, jag har ju lyssnat via podme med kändes lite tråkigt att den enda podden jag var intresserad av där var er podd. Kul också att fler kan ta del av detta fantastiska. Hurra!
Ja, det tyckte vi också och hade stor förståelse för att många av våra lyssnare kände!
Härligt 🙂 och vad eg. ville säga med min kommentar var att er blogg ju är bäst helt enkelt! (Smicker smicker giv mig glitter (eh bokpaket 😅) )
HURRA! Betalar mer än gärna 29 kr för bara er podd.
Det gör mig glad =)
Jag läste artikeln och tyckte också att det var ett rätt uttjatat ämne. Däremot tycker jag det är intressant på ett psykologiskt plan. Att man vågar investera så mycket av ens liv i en blogg, konto eller annat socialt medium. Har själv bloggat fram till några år sedan och i början är det ganska kul att dela sitt liv och det känns lätt, spontant och kreativt. Men vid något tillfälle hamnar man i situationer där man inte vill dela med sig av sig själv och sitt liv. Man kanske känner väldigt mycket fula tankar, eller grubblar på stora svåra frågor. Eller bara känner att ens livsval är fel. Även om man håller allt för sig själv, så märks det ändå i ens uttryck att man inte längre bjuder på sig själv, eftersom man mest har ett behov av att skriva väldigt privata saker som man inte vill dela med någon. Det blir också svårt när man själv inte tror på det man skriver. Och att då blanda in ett helt familjeliv när man helst vill försvinna bort från allt blir ju väldigt problematiskt. Och har man då byggt upp något så kan man inte bara avbryta. Man sitter i en rävsax. Nuförtiden är jag väldigt privat på internet pga den erfarenheten. Innan kändes jag naiv.
Om man vill läsa andra typer av mammabloggar så kan man läsa denna:
https://alltidsissa.bloggo.nu/
Såg att hon som håller i matplatsen på Amelia (bloggen), Victoria precis fått en utmattning. Hon skriver om det ifall du bara scrollar ner ett inlägg, men är skrivet i tre delar. Hon skrev tom att hon lyssnade på ditt vinterprat om utmattning innan hon fick en panikångestattack och allt kraschade. Tänkte du kanske ville gå in och läsa och skicka lite pepp. Känner verkligen med henne. Bara vi som varit utmattade som fattar viken lång resa hon har framför sig innan hon mår bra igen. Kram
Jag har inte läst artikeln eller läst podden, men associerar till begreppet sharenting som är en viktig diskussion i sig. Alltså att barnen blir en del av influencerns själviscensättande och självsäljande utan att de som barn och den kommande vuxna de är riktigt vet vad det innebär och kommer att innebära. Det går ju att ha en blogg eller instagramkonto och lämna barnen utanför. Jag skulle gärna önska en djupare diskussion om vad sharenting innebär för barnen och deras subjektiva rätt till privatliv och integritet. Räcker det med ”min fyraåring säger att det är okej” eller ”jag ser min blogg som en värdefull ((offentlig)) dokumentation av deras barndom”? T.ex. i Frankrike har det ju stiftats lagar om sharenting. Borde vi ha det i Norden också?
Ja det är den verkligt viktiga frågan, hur påverkas barnen av detta nu och sen. Både barn till influencers och till alla med insta/fb som lägger ut massa privat infi om sina barn. Finns ju inget facit än och påverkar väl olika beroende på individ. Tycker ändå att sharenting-lagar vore vettiga, iaf någon form av reglering och diskussion om det.
Artikeln i DN handlade ingenting om sharenting, men jag håller med om att det är en viktig fråga. Vi pratade faktiskt om det för två avsnitt sedan i podden. Rent generellt tycker jag dock att nivån på diskussionen hamnar på samma låg som den om influencers. Vet tex många kända profiler som döljer ansiktet på sina barn men skämmer ut sig själva genom att vara gränslösa i offentligheten. Och på det sättet orsakar stor skada ändå. Det är så mycket mer mångfacetterat än vad man kan tro.
Läste artikeln men har inte lyssnat på podden (än).
Så väldigt märkligt det är att kvinnor som tjänar pengar ska sticka i ögonen så mycket! Och det är väldigt svepande att dra alla influencers över en kam, folk gör ju väldigt olika när det kommer till hur mycket man kränger på folk konsumtion (hon nämnde ingenting om att brinna för återbruk och loppis, laga kläder för att minska konsumtionen eller liknande till exempel).
Och Sandra Beijers poäng tyckte jag också var klockren, att man är en mammfluencer så fort man får barn – till skillnad från alla pappor.
Min sista reflektion gäller hur otroligt känslig tid vi lever i om vi tror att någon som har barn tycker att det är en ideologi? Att ett barn alltid bör finnas i centrum av varje kvinnas livsberättelse? Det var det dummaste jag har hört, och så symtomatiskt för vår tid. Om någon har valt ett sätt att leva, så tror man att hen hävdar att ALLA BÖR leva precis så. Det har väl ingen sagt? Om en person har valt ett sätt att leva, så tycker väl hen rimligen snarare att alla får lov att välja själva. Jag är så trött på den här kränktheten bara av att människor lever sitt liv.
Fattar att det handlar om identifikation och representation. Men låt varje person välja själv hur hen vill leva. Och fyll ditt flöde med en blandning som du vill ha – som du brukar poängtera så bra Clara.
Tror inte det går till att komma till en enda slutsats kring huruvida det är moraliskt försvarbart eller inte att profitera på ungar – det prick alla kommersiella aktörer gör, vars verksamhet på något sätt inkluderar barn som kunder, som marknadsföringsverktyg eller som skådisar i gråzonen ”jag har ju ändå barn, var ska de ta vägen? De är en del av mitt liv etc.”
Rent krasst går det utmärkt att driva framgångsrika medier utan att involvera barn en endaste gång; om vissa hårt bevakade världsstjärnor lyckas hålla sina ungar utanför så kan väl influencers, som själva ansvarar för vad de fotar och filmar, göra det också. Barnaffären är dock, precis som artikelförfattaren skriver, för de flesta för lönsam för att låta bli. Vilken ursäkt eller anledning man än framför.
Jag tänker dock att det inte går att moralisera alltför högt eftersom det ändå blir olika från fall till fall. En kan aldrig veta vad det blir av en unge och hur den kommer att må som vuxen oavsett om man ”bara” tar med sig ungen till jobbet, profiterar på ungen i sitt jobb, lämnar ungen helt utanför eller något annat. Barn har alltid varit i händerna på vuxna, så är det bara. På gott och ont.
Ja, så tänker jag också. Barn blir en del av ett liv och ett sammanhang som redan fanns och man försöker fatta beslut som man tror att man kan stå för i framtiden och som också verkar bra för barnet här och nu, utifrån hur den reagerar och är som person. Men barn utvecklas på alla möjliga sätt, och som vuxna kan de känna allt ifrån att de hade behövt fler till färre vuxna runt sig, mer lugn eller mer stimulans, att de borde fått mer ansvar eller fått vara barn längre. Som förälder kan man verkligen bara göra vad man tror blir rätt och hoppas på det bästa.
Det är ju jättebra att kvinnor (iaf några) äntligen kan få betalt för arbete de gjort gratis i så många århundraden.
Åssen skal man vite hvem som er hvem av dere når dere prater i podden 😅
Haha! Menar du av mig och Malin? Men det är nog bara svårt om man inte har svenska som förstaspråk. Malin pratar klingande Kalmardialekt och jag pratar Västerbottniska. Fattar dock om det är förvirrande till en början =)
Men det gör hon ju inte alls… I allafall inte i podden. Däremot hör man lätt skillnad på er i allafall.
Men det är ju solklar skillnad! Malin pratar ”västkust-ish” (omöjligt för mig som Hälsinge-Stockholmare att definiera närmre) och Clara Västerbottniska❤️
Hej alla!
Jag har ingen aning om vad jag har för dialekt. Det är nog med dialekt som det är med personlig hygien: du kan inte känna själv hur du luktar.
Jag är Kalmarit i grunden, åkte till Stockholm och köpte en korv ett par år, sedan tillbaka.
Stockholmare tycker att jag låter västkusten, vem vet vad västkusten tycker, Clara tycker att jag låter som Emil i Lönneberga.
Gör hon inte? Vad är det för konstig dialekt hon har då?
Ja det kan man undra – men småländska är det inte… Och hennes tolkning av sin pappas blekingska är helt njutbar mina öron. För visst är det blekingska Malin..?
Fråga henne om gästinlägg om vilken dialekt hon definierar sig i… det är kanske starten till hashtagg
dialektraset i bloggbubblan. definierar sig använda sig av kanske det ska skrivas 😃 Malin gör ju jätteroliga content av sin / om sin pappas (något grötiga och breda) möjligen till perfektion använda Kalmardialekt.
I något inlägg tidigare frågade du om kommentarer… jag har kommentarer mycket sällan, tänker liksom vem ska vilja läsa?
Bra affärsmodell med en prenumeration på 29 kr/månad, tack för det!
Hurra! Detta gjorde mig glad. Betalar gärna lite i månaden men vill bara att det gå till er 😊 blev prenumerant direkt!
Precis så, samma här och hurra!
Håller helt med – grymt beslut!💪
Vad kul att ni tycker det =) det tycker vi med!
Kul! Men kostar det 29 kr per avsnitt eller per månad?
Per månad =)
Sandra Beijer diskuterade inte riktigt den tes som Martinsson egentligen drev, utan hakade upp sig på att kvinnliga och manliga kändisar betraktas olika (där de ena blir ”mammainfluerare” och de andra bara kan få vara manliga poddare som också råkar ha barn), och det stämmer absolut, men det har inte så mycket med artikelns huvudpoäng att göra, som jag uppfattade den. Nämligen: det går inte att vara influencer utan att göra säljbart content av det egna livet, och mammainfluencers eller familjebloggare eller vad man nu vill kalla dom tjänar pengar inte bara på att göra ”traditionella hemmafrusysslor” utan framförallt på att skapa attraktiva narrativ om sig själv, sitt liv, sin familj, sin vardag, sina inköp och resor, som de sedan paketerar på ett säljbart sätt i sina samarbeten eller blogginlägg för att få hits och annonsintäkter. Många influencers är dessutom populära bl.a för ATT de skriver om föräldraskap och sina barn (t.ex både Elsa Billgren och Sandra Beijers bloggar växte ju markant efter att de fick barn, även om de var stora även innan). Även Sandra som också skriver om det skaviga med föräldraskapet riktar sig ju då istället till den målgrupp som vill ha precis den typen av mammacontent: mamman som också gillar fest och vin, som vågar vara ärlig och sårbar. Det går inte nånsin att komma undan den här marknadsföringsaspekten därför att grundsyftet är att sälja, så inte ens det mest ärliga inlägget kan någonsin bli helt genuint. Jag upplevde detta som den mycket viktigare poängen i artikeln, som Sandra Beijer inte alls berör i sin replik. (Vilket jag fattar, såklart är det lättare att kritisera könsnormer än att ifrågasätta hela den ideologi som underbygger hennes val av yrke och livsstil.)
Min slutsats också: att svaren hittills inte har berört kärnan i artikeln utan ’fastnat’ i diverse sidospår som borde ha redigerats bort för att göra texten mer stringent.
Det är intressant att man försöker kritiskt granska mamma-influencers på samma sätt som andra grupper blir granskade, och visst borde man granska pappa-influencers också, men hamnar man där blir det what-about-ism istället för att fokusera på att själva konceptet ’mamma’ säljer. Det är inte helt klart att konceptet ’pappa’ säljer på samma sätt. (Och om jag förstått det rätt är denna text egentligen om att inte kunna bli mamma.)
Sedan tycker jag att det är fint att genom att sälja ett visst koncept av ’mamma’ kan man bidra till att fler barn får en bättre tillvaro. Alltså, det behöver inte vara något fult. Bara för att vara övertydlig: jag tycker att det är bra att journalister granskar sådant där det finns makt och pengar, och alla som har makt och tjänar pengar behöver inte leverera en dålig produkt. Men alla, oavsett om de gör ett bra jobb eller inte, behöver bli granskade för det kommer med makten, plattformen, pengarna, synbarheten, rösten etc. Det blir lite komiskt att folk som vill ha en röst, som vill synas, inte vill bli granskade. Nu vill jag återigen understryka att jag inte anser att du, Clara, hamnar i den fållan, men flera som nämns i DN är definitivt exempel på detta. En enorm fördel av att vara ’vanlis’ är att man är anonym.
Jag har inte läst artikeln men lyssnat på podden. Jag tänkte också på att jag tycker att en betydligt intressantare diskussion/fråga är just den om kommersialiseringen av vårt samhälle där jag ibland känner att alltmer saker är ”till salu”, inklusive någon annans hela livsstil och personliga val. Samtidigt tycker jag som Clara sa i podden att man kan ana att de flesta idag, (i alla fall på ett medvetet plan) är väl medvetna om att influencer är ett jobb och att man får ha det med sig hela tiden när man tar del av deras material. (En intressant fråga är dock hur det påverkar oss mer undermedvetet att ta del av sådant material). Personligen är jag nu för tiden mer bekymrad över hur gemene man delar med sig av sitt liv på internet, hur uppgifterna lagras och kan användas och hur reklam hela tiden sköljer över oss baserat på det vi delar och tittar på. Och det är givetvis svårt att skilja ut influencer från detta eftersom de solklart är en del av ”reklamsamhället”. Sen måste man väl som alltid minnas att det är skillnad från fall till fall. Claras blogg uppfattar jag som extremt tydlig, korrekt och etisk gällande samarbeten och reklam och det var ju verkligen inte fallet med alla influencer när yrket var helt nytt. Säkerligen är det inte det nu heller men det är svårt att avslöja när någon fuskar eller undviker att skriva alltför tydligt att något är en sponsring. Tänker på det ofta när jag läser bloggar där bloggaren skriver typ ”Så började dagen med ett bud från X”. Jag hoppas att de allra flesta läsare förstår vad det innebär men tycker likväl det är oetiskt av influencern. I övrigt gällande ämnet med mammafluerare håller jag med om det mesta Sandra skrev.
Jag förstår Inge varför det skulle vara fel att tjäna pengar på att göra de här sakerna (förutom aspekten att man kanske själv i längden riskerar att må dåligt och få svårt att skilja ”äkta” från ”bra content”)? Om man gör något bra, och man gillar det, är det fel att tjäna pengar på det? På vilket sätt är det moraliskt fel? Skadligt? Jag tror det finns en risk att man skapar en dockskåpsvärld (gäller absolut inte dig Clara men jag skulle kunna nämna ett par andra kända influens som verkar halkat dit) för att sälja och skapa content, och sedan kanske man upptäcker att man själv är fast i den världen, utan förankring i den verkliga, men det är ju en helt annan diskussion. Och jag är uppenbarligen för morgontrött för att skriva ett inlägg känner jag😂
Då har du läst någon annan inlägg av Sandra, kanske? Det hon poängerar är just det, att det finns helt enkelt många kvinnliga influencers och att de blivit äldre, för några år sedan då har de varit party-girls och med ”stigande” ålder blev de mödrar. Då kommer det enligt Sandra att vara naturligt att de många party-flicka-bloggar blev morsans-bloggar, med tiden därför att livet förändrat sig. I övrigt tycker jag nu inte att Elsa Billgrens blogg domineras nu så hemskt mycket av mamma-saker, och även Sandra Beijers blogg är månsidig och jag uppskattar allt där, isär allt som har med böcker att göra.
Då kommer du gilla detta poddavsnitt – för vi lyfter huvudsakligen den debatten. Dvs, är det något fel eller omoraliskt med att kvinnor tjänar pengar på sånt som andra kvinnor gör gratis? Är det att vara en skicklig entreprenör eller en bakåtsträvare?
Det är ju inte heller bara så att något är dåligt bara för att det ”säljer”. Jag tror man får ställa dig frågan varför något blir så populärt också. Visst, skillnad på att marknadsföra ett perfekt liv med massa dyra saker. Men i övrigt tycker jag att båda tex du Clara och Asabea har gett mig otroligt mycket värdefull reflektion, kunskap, igenkänning, inspiration mm som jag inte fått någon annanstans. Ni paketerar det och gör det lättillgängligt. Öppnar nya världar för mig. Nya forum som ger läsaren mycket åter. Jag tror helt enkelt att det finns en efterfrågan på det material som många influensers skapar. Och det tycker jag är fantastiskt bra! Inget som ska nonchaleras som dravel utan tas på stort allvar – liksom du alltid gjort Clara!
Håller med! Clara har gett mig otroligt mycket insikter och inspiration i mitt föräldraskap. När jag tänker på det har du varit del i att forma mig som förälder. Helt otroligt när man tänker efter, att en för mig okänd människa, som inte har expertkunskap gällande barnuppfostran når ut och påverkar så många andra mammor, och kan påverkar hur dom är som mammor. Borde man inte prata om det istället? Du har däremot aldrig influerat mig att köpa något till mina barn, med undantag för tygblöjor.
Ja, precis så! Jag minns särskilt när Clara en gång skrev ”jag vill älska mina barn så de tar det för givet. Aldrig villkorat. Aldrig med förbehåll.” Det skulle jag kunna tatuera in på min kropp för inget jag läst har träffat mig mer rakt i hjärtat.
Nu blir jag helt rörd och blödig. Vilket fint förtroende. Tack!
Härligt! Ska in och lyssna pronto <3
Fantastiskt! Dock verkar inte koden WOL fungera, står ”Kod saknas eller är inte aktiv”.
Nu ska det vara fixat!