Det är den internationella kvinnodagen idag och om jag behöver se en enda hyllning till av “powerkvinnor” som tjänar pengar kommer något blodkärl inuti mig att spricka av raseri.

Vi får de makthavare vi förtjänar, sägs det. Så jag gissar att detta är vårt straff?

För idag förväntas vi kvinnor beundra kändisar som Bianca Ingrosso. Men har hon gjort någonting bra för samhället utöver att tjäna pengar? Jag kan faktiskt inte komma på någonting. Men i vårt hyperkapitalistiska samhälle är det det enda som räknas. För att betraktas som en kvinnlig förebild behöver du inte göra något mer än att tjäna pengar. Även om det du blivit rik på är fast fashion, billigt krimskrams, onödiga kosttillskott och skönhetsbehandlingar. Det räcker för att vara en girlboss som ska hyllas på internationella kvinnodagen!

Biancatjejerna skulle kunna använda sin enorma plattformar för klimatrörelsen, mot rasism och främlingsfientlighet. De skulle kunna upplysa om vikten av att vaccinera sig för att utrota HPV-virus eller att skänka pengar till Läkare utan gränser. Men Biancatjejerna gör ingenting. Och ändå ska kvinnor intressera sig för dem och unna dem framgång – för annars är de avundsjuka.

Pernilla Wahlgren tjänar stora pengar på sina Ullaredkollektioner sydda av kvinnor i Bangladesh. Men när det kom fram att sömmerskorna lever på svältlön så säger hon bara “Jag hoppas att det här är människor som förhoppningsvis är glada för att de får en lön och har ett arbete och motsatsen är att de skulle ha det ännu värre“. Och sedan får hon leda SVTs största underhållningsprogram.

Bianca och Pernilla får klä skotten i detta inlägg – men låt mig understryka att de inte är själva problemet utan bara symptomet på det. Och bredvid dem står hundra likadana kvinnor redo att axla manteln.

Sverige håller för varje dag på att bli allt mer likt USA – där man istället för rättvisa säljer på folk den amerikanska drömmen. Om att alla kan lyckas och att alla dörrar är öppna om man bara jobbar nog hårt. Men sanningen är att ens socioekonomiska bakgrund till väldigt stor del förutspår var du kommer hamna i livet. Och om du tycker det är orättvist nu – begrunda att villkoren i dina barns liv kommer dikteras av barnen till de som är rika idag. Barn som vuxit upp så långt från vanligt folk att de inte vet hur livet för de flesta är. Rikedom går i generationer, liksom makten.

Jag beundrar Bianca lika lite för hennes skönhetsimperium som jag beundrar Daniel Wellington för hans klockor. Inget av det intresserar mig. Jag är nämligen fullkomligt oimponerad av kända människor som aldrig tar ställning i någon känslig fråga eller riskerar någonting. Kvinnliga influencers och bossgirls som fjollar runt och köper lyxiga toalettborstar, designklassiker eller den fjortonde märkesväskan till samlingen. Som följs av tusentals kvinnor och lever på att begapas av dem. Men som aldrig öppnar käften till förmån för den som har det sämre ställt än de själva. Som aldrig vågar riskera någonting genom att uttala sig.

Kvinnodagen behövs mer än någonsin. Mitt i en lågkonjuktur är det tydligt hur utsatta kvinnor är. De är överrepresenterade i offentlig verksamhet, där de bär ett tungt ansvar men har lite makt. Där de sliter och kämpar och så småningom blir utbrända. För stora barngrupper, för många patienter, för lite personal på antalet gamla. Samtidigt fortsätter Stadsmissionen att dela ut matkassar till ensamstående mammor som inte får ekonomin att gå ihop. Och i kringshärdarna runtom i världen är kvinnor och barn som alltid de mest utsatta.

Men absolut. Vi ska givetvis ägna denna dag och alla andra åt att hylla kvinnor som bara använder sina plattformar för att kränga skit. Det passar nämligen de kapitalistiska, kommersiella krafterna himla bra att vi kvinnor istället för rättvisa, rimliga löner och skydd från mäns våld intresserar oss för eyeliners och polyestertoppar.

Om det här är de makthavare jag gjort mig förtjänt av, så är det hög tid att jag själv börjar agera annorlunda.