Direkt vi klivit av tåget och Anna hämtat upp oss i Herrljunga så åkte vi till fritids. Min systerdotter hade nämligen önskat att få bli hämtad av sina storkusiner och det gjorde succé när vi klampade in där och hälsade på. Sedan åkte vi direkt hem och kirrade frukost.

Det vara bara min syster och min ena systerdotter hemma. Min andra systerdotter var nämligen på Metallicakonsert i Köpenhamn och Annas man klättrade i Chamonix. Folke och Lykke hjälptes åt med frukosten…

Jag hjälptes åt med att inspektera alla fina saker som tillkommit sedan sist.

Födelsedagsballongerna hängde kvar i taket.

Anna hade dukat så fint. Till och med maten passade färgtemat.

Lite morgontrötta och hungriga efter alla timmar på tåg.

Anna i en klänning hon precis sytt.

Sällan har en frukost smakat bättre. Men resten av dagen låg vi mest i soffan och vilade och planerade för midsommar. Morgonen därpå skulle vi nämligen ta bilen och köra till Landskrona med all campingutrustning. För att sedan cykelsemestra på Ven!

Jag och Anna var ju där 2017 och då bestämde vi att vi skulle åka dit med barnen när de blev lite äldre. Sju år senare var det dags.

Vi hoppade på båten, mina barn helt exalterade!

-Tänk att jag kan se till Danmark, mamma!!! halvskrek Folke.

Det var varmt och härligt och kändes ungefär som om vi var i Grekland för att båtluffa.

Nu var alla kusiner återförenade och det flamsades och berättades hårresande anekdoter och skulle jämföras längd och skostorlek och prövas glasögon. Kort sagt allt sånt man måste ta igen efter ett halvår isär.

Juni var festivalkittad med tusen smycken och flätor och grejer från sin semester i Malmö och Köpenhamn.

-Juni…du ser faktiskt ut som en rockstjärna. Sa Ulf med bekymrat rynkad panna.

Han förstod inte hur väl den kommentaren landade.

Så småningom närmade vi oss Ven. Har ju en speciell fascination för denna ö efter att jag i gymnasiet läste Alice Lyttkens självbiografi i sju delar, varav stora delar utspelar sig på ön. Den ligger så vackert som en upphöjd platå precis mellan Danmark och Sverige.

Och ljuset här är otroligt speciellt – det märks särskilt när jag fotar. Jag får redigera bilderna på samma sätt som jag redigerar bilderna i april hemma i Västerbotten. En hög, klar och närmast genomskinlig himmel.

Vi klev iland och alla fick bära packning. Det var ett evigt kånkande uppför den branta backen.

Innan vi nådde cykeluthyrningen. Där haffade alla varsin cykel och Anna tog en med packkärra och jag tog en med barnkärra. Vi lastade om och påbörjade sedan cykelturen över ön till campingen. Det var fruktansvärt tungt med all packning. Jag och Anna hojtade åt varandra att detta är anledningen till att vi styrketränar. Att orka ta fem barn på cykelsemester och kånka all packning och inte vara beroende av några karlar.

Hela tiden fick vi dock stanna och beundra alla fina hus och trädgårdar.

Och de vajande sädesfälten.

Snart kom vi fram till campingen som låg lugn och stilla. Medan barnen sprang ner på stranden och letade snäckor och fick syn på en utter, satte jag och Anna upp tältet och bäddade iordning. Sedan behövde vi båda slumra i solen på en filt en liten stund innan vi orkade med någonting annat.

Middagen åt vi på campingen med föredömligt färgglada utemöbler.

Det stod pizza på menyn.

Och sedan vi ätit oss mätta cyklade vi för att utforska ön. Stannade på en stenstrand och letade slipat glas, vackra musselskal och en lämplig Stormumrik av flinta, inspirerade av rosornas krig i Kalle Blomqvist.

Uffe uppfann en kikare av gammalt tegel. Det finns mycket gammalt tegel på stränderna kring Ven. Vid förra sekelskiftet var tegeltillverkningen en hel industri här, med nio fabriker.

Barnen ville bada så vi cyklade vidare till det vackra Norreborg havsbad. Märktes att det fortfarande var lågsäsong, för allting var så lugnt och stilla.

Endast ensamma segelbåtar guppade till havs.

Och enstaka modigt barnhuvud.

Men sedan cyklade vi tillbaka i ilfart för att värma oss i tältet.

Vi hade bara fem hjälmar i vår ägo – så de fick barnen ha. Upptäckte dock när vi lämnade tillbaka cyklarna och skulle resa hem att det ju fanns hjälmar att låna gratis på cykeluthyrningen. Bra att veta! Nästa gång slipper vi släpa med oss några alls.

Anna är van campare. Hennes familj både friacampar och långcampar på ett jättefint undanskymt ställe på Öland varje sommar. De har så bra utrustning och gör det så mysigt.

Kvällssol på campingen

Havet låg blankt och stilla.

Barnen härjade på

Och vi spelade kort en stund innan läggdags. Därefter kröp vi till kojs alla sju i samma tält, packade som sillar. Fnittriga ungar som lekte larver i sina sovsäckar och la sig i hög och kittlades och vrålade. Och jag hade lånat med mig en riktigt spännande bok som jag läste högt för alla, med ficklampan i högsta hugg. Då blev det lugnt och så småningom somnade vi gott.

Och vad som hände sedan, det får jag berätta mer om i nästa inlägg!