Söndagslunk

Ja, så har jag också tänkt. Jag är själv inte troende, men tycker att det kan vara intressant med religion och tro. Jag lyssnar gärna på andra och lär mig mer.

Åh, vad fint du skriver. Vilket mod du har som vågar skriva ett så ärligt och sårbart inlägg!

Det första jag vill säga – och stryka under med hela mitt hjärta och allt vad jag har – är att du aldrig någonsin behöver prestera en tro, värka fram den. Den behöver inte kännas på något särskilt sätt eller ha ett visst synligt uttryck. Det är inte vad tro är. I Bibeln lovar Gud att tro är en gåva som vi får – av Gud! Den är ett litet frö, och Gud beskriver sig själv som trädgårdsmästaren som tar ansvar för att en planta ska växa upp. Allt du behöver göra är att rikta den lilla tro du har mot Jesus. Då jublas det i himlen. Jag återkommer väldigt, väldigt ofta till vilken oerhörd nåd (= oförtjänt gåva) det är att vår djupaste, sannaste och första identitet är som Guds barn. Det är inget som vi själva behöver sträcka oss efter eller kämpa för, utan så har Gud bestämt det, för att han älskar oss. Allt börjar där, i barnaskapet och att Gud sökte efter mig långt innan jag sökte efter honom.

Även när det gäller bön är det där barnaskapet en bra plats att börja på. Gud längtar efter relation med oss, och som vi vet bygger man relationer genom att umgås. Bön är att umgås med Gud. Därför ska man inte förställa sig, dra till med tjusiga ord eller krumbukta sig. Gud vet redan vem du är, och han älskar dig (ändå). Så en form av bön är rätt och slätt det stilla (ofta, kan vara hoppandes och sjungandes och klappandes i händerna också om man är lagd åt det hållet😊) umgänget med Gud. Stilla dig, samla tankarna, andas ut det som virvlar omkring och liksom ”ge” det till Jesus (som säger ”ta på er mitt ok, för mitt ok är skonsamt och min börda är lätt”). Låt sedan Gud ta initiativet. Det är ganska läskigt, för ”tänk så lyckas jag inte”, men vet du: alltsomoftast händer ingenting. Alltså inget fyrverkeri eller eldskrift på väggen eller skakningar eller hörbars röster. Gud brukar föredra att tala och verka i det lilla. Men tre saker kan du vara säker på: du kan inte misslyckas i bön, Gud är där med dig i bönen och han längtar efter att möta dig.

Den andra sidan av bön är den klassiska; den att lägga fram sina önskemål, sorger, glädjeämnen, oro och tankar inför Gud och be honom handla. Här är det också så fantastiskt att detta vill Gud att vi ska göra! Det står ofta i Bibeln, och ofta i kombination med en uppmaning att sedan försöka lita på att Gud har hört bönen, kommer att handla och därför övertar ansvaret så att vi kan sluta oroa oss. Lättare sagt än gjort, men man får växa i tillit allteftersom man märker att det håller. Även i sådan här bön är det bättre att vara ärlig än att försöka säga ”rätt”. Kom ihåg: barnaskapet. Guds längtan är alltid relationen!

Sen är det ju detta med bönesvar. Oj, ska försöka att bara kort skriva de första saker som jag tänker på.
• Gud svarar alltid på bön. Det kan ta tid, det kan vara på ett helt annat sätt än vad vi tänkt på, men han svarar alltid. Och eftersom han är helt och fullt god och rättvis, så kan vi lita på att han också ger goda svar, även om vi inte förstår det med vårt begränsade perspektiv.
• Ofta kan ett bönesvar delas in i någon av kategorierna Ja, Nej och Vänta.
• Gud är en Far och han är pedagogisk. Han är inte en magiker och han är inte en marionettmästare. Vad menar jag? Jo, att Gud är vår Far och att han är pedagogisk innebär att ganska ofta vill han hjälpa oss att v a r a bönesvaret. Han kanske börjar rikta din uppmärksamhet mot något särskilt, använder någon i din närhet eller lär dig något om dig själv, och så blir du och andra människor på så sätt en del av bönesvaret. Precis som en far vill han ju att vi ska växa och nå vår fulla potential (även om framgång i ett gudsperspektiv ofta ser väldigt annorlunda ut mot den mänskliga definitionen på framgång). Med detta inte sagt att Gud inte vill eller kan verka direkt och mirakulöst i världen. Det vill han – och gör!

Hej och hopp. Du märker att det här ligger mig varmt om hjärtat. Det finns så otroligt mycket att säga och utforska om Gud, tro, bön och att vara en lärjunge till Jesus. Kanske lite överväldigande, men jag kan lova dig att du inte blir besviken! Att följa Jesus är det bästa och tryggaste du kan göra – även om det tar dig ut på bildliga och bokstavliga äventyr! Jag vill avsluta med några varma tips till dig:
• Läs Lukasevangeliet i Bibeln. Det är en bok av de fyra evangelierna som berättar om Jesus. En bra introduktion finns på The Bible Project’s youtube-kanal (”Gospel of Luke: a complete animated overview”)
• Kolla om det finns en Alpha-kurs i din kommun! Alpha är en mötesplats, en samtalsgrupp och en grundkurs i kristen tro. Det är högt i tak, alla är välkomna och inga förkunskaper behövs. Man äter tillsammans, tittar på en video och diskuterar. Gratis. http://www.alphasverige.se
• Läs boken Lär oss att be (How to pray: a simple guide for normal people) av Pete Greig. Pete är grundare av en internationell bönerörelse, 24/7 Prayer.

Bra jobbat om du tog dig igenom allt detta! Jag hoppas att det hjälpte dig litet och att du ska ta vara på din längtan. Gud längtar nämligen ännu mer efter dig!

Allt gott!

En vilodag – sabbat – kan vara så mycket. Någon behöver slå dank på sofflocket, en annan behöver gå en långpromenad. Någon rensar rabatter och en annan gör en matsedel i sakta mak, tuggandes på pennan och med många pauser för att följa en vattendroppes färd nerför fönsterrutan. Jesus sa en gång när han blev kritiserad för hur han höll sabbat: ”Sabbaten är till för människan, och inte människan för sabbaten.” Vi faller så lätt i lagiskhetens fälla. Jag tror att vila, det gör man när man gör något annat än sina vardagliga måsten och när man drar ner tempot. En sabbat enligt min mening kombinerar vila med tid att ladda batterierna tillsammans med och hos Gud. Sitta i hans famn en stund.

Du behöver verkligen inte storhandla på en söndag om söndagar är din vilodag och storhandling inte är vila för dig. Det går så bra att kura ihop i ett soffhörn och inte feja mer i köket än att slå på vattenkokaren! Någon annan tycker kanske inte att det är så påfrestande att handla – kanske är det egentid, kanske till och med lite roligt? Vad fint det är att man ändå också kan sitta en stund på verandan med en andaktsbok och en lovsångsspellista, lämna sin oro hos Kungarnas Kung och vila i Faderns famn. Det låter som en perfekt vilodag.

Hvorfor er det verre for en kristen å handle på en søndag enn å lage mat, bake brød for en uke, sette opp meny, trene osv?
Selv synes jeg man kan gjøre hva som helst på en søndag, så lenge det ikke lager støy for naboer ( i Norge har vi Lov om Hellidågdagsfred» som forbyr unødig støy som elektrisk sag, motor- gressklipping osv. Selvsagt ikke for bønder, da, selv om de også skal «bråke» minst mulig der det går an)