Förra våren loppade jag en helt fantastisk Gunilla Pontén-klänning, men kom på att jag nog aldrig visat den på bloggen? Den passar ju dessutom bättre till mitt orangea hår än mitt blonda som jag hade då. Tror den är från sent åttiotal, tidigt nittiotal någon gång. Men om man kisar lite skulle det också kunna vara typ fyrtiotal? Min bästa kategori secondhandkläder är just åttiotalskläder som inspirerats av fyrtiotal.

Skulle jag kopiera mönstret på en enda klänning i min garderob skulle det vara denna. Det är något med vad midjan placerats, hur vecken kring kjolen ligger och givetvis knäppningen. Samt att tygvalet gör sitt. Ett stadigt tyg som ger konturer åt kroppen.

Tänk vad detta trikåhelvete förstör?! Eller alltså – trikå är ju väldigt skönt. Men majoriteten av den billiga trikån är sladdrig, tunn och hjälper inte kroppen på något sätt. Medan mer skräddade plagg i vävda material för både damer och herrar verkligen kan forma proportionerna och silhuetten. Tänker till exempel på hur stiliga rallarna i sina skjortor, västar och hattar (!) var. Även när de grävde och drog järnväg i sommardammet. Mmmmm….

Känner mig superkvinnlig och kraftfull i denna klänningsmodell och önskar mig fler plagg som hjälper kroppen på samma sätt.

Ps axelvaddar är också bra. Särskilt med stigande ålder då axlarna tenderar bli allt mer sluttande…