Är det inte fånigt hur det som är längst ifrån en själv utseendemässigt oftast är det vackraste man vet? När jag tänker tillbaka vilka kvinnor som jag under min uppväxt ansåg vara VACKRA KVINNORTM, så inte var det resliga, naturliga blondiner jag fastnade för. Tvärtom var det korta, smala brunetter med porslinshy och orimligt tjockt hår.

Som Charlotte i Sex & The City. En sådan överjordisk skönhet. Hela hennes SATC-stil var så hjärtknipande vacker, chic och värdig. Tänk att ha en sådan där smal lite näsa och perfekt glansig hästsvans med en skruv längst ut? Och en sådan slät hög panna som man inte behöver gömma bakom en lugg? Tänk att ha en sådan liten nätt figur som passar i dräktjacka och flickiga klänningar?!!! Stirrade ögonen ur mig varje gång hon dök upp i rutan. Ett rådjur!

Eller Lorelei från Gilmore Girls. Håret tjockt som en lejonman, en pytteliten näsa i det perfekta ansiktet och en plutig mun med tydlig amourbåge. Visserligen inte kort (175 cm) men liksom nätt ändå. Tyckte också att hennes stil var så sjukt snygg och cool! De tighta, lågt skurna jeansen till den raka figuren. De små topparna som inte tillät minsta magfett och alla otaliga stövletter och klackskor hon rusade runt i utan att bekommas det minsta. I backspegeln är det gräsligt fult. Men då var hon en sådan uppenbarelse!

För att inte tala om Elisabeth Bennet i Stolthet och Fördom. När jag gick i mellanstadiet och fantiserade om mitt vuxenliv där jag skulle vara jättesnygg, bo i New York och ha femton pojkvänner, minst. Då var det så här jag såg ut. Det var bokstavligt talat den här frisyren men till en mer modern klädstil. Precis dessa hårda, svartbruna lockar tätt kring tinningarna och håret i en invecklad knut. Det finns inte en likhet mellan oss två – men det här var mitt framtida drömutseende.
Som vuxen försöker jag inspireras av sånt som ligger lite mer inom räckhåll, utseendemässigt. Man blir mer nöjd med sig själv på det sättet. Så därför kikar jag på långbenta, stornästa, axelbreda blondiner som gillar att färga sitt flygiga hår på alla möjliga sätt. Och som har en känslig, rödblommig hy istället för en utav porslin…
44 svar
Halva mitt liv har jag varit lång och smal, 177 cm och kunnat äta massor och haft hög förbränning. När jag var 45 år blev jag allvarligt sjuk till både kropp och själ, blev mycket svårt utbränd och gjorde senare en canceroperation som gick bra. Nu är jag 70 år, fortfarande lång, men 20 kg tyngre pga mediciner och sjukdom. Det finns stora snygga kläder och jag känner det som om jag blev utvald att leva, en ofattbar nåd.
Tack för din kommentar ♥️
Jag är tvärtom. Gillar dom jag liknar mest. Lindsey Lohan främst. Men också Heidi Klum och Sienna Miller. Undantaget som bekräftar regeln: Victoria Beckham. Tror det går att gissa nästan exakt vilket år jag är född, baserat på detta.
1986?
1980
Jag har alltid tyckt under olika perioder i mitt liv tyckt år att brunetter har varit de vackraste. Tiffani Thiessen (Pang i plugget när jag var barn) Angelina Jolie och Adriana Lima (hela 00-talet typ), Ashley Graham (nu). Jag är brunett själv men har alltid velat vara blond. Först nu när jag är äldre som jag uppskattar min hårfärg.
Apropå absolut ingenting alls. Ibland efterfrågar du ju förslag eller önskemål till bloggen och i de stunderna har jag sällan någonting att komma med men prick just nu, efter att ha läst det här inlägget och känt mig törstig på mer men redan ha läst de föregående inläggen slog en tanke mig. ”Tänk om det fanns en knapp som hette typ slumpa fram inlägg” och så skulle man kunna klicka sig fram till något som skulle kunna falla en i smaken just då. Kanske en bra idé, kanske en usel idé, men idag känner jag mig filterlös med kort avstånd mellan hjärna och mun/fingrar så därför bjuder jag på den här tanken. Ha en fin söndag!
Vad roligt 🤗 det finns faktiskt en sådan funktion uppe i menyn! Den heter ”överraska mig” och där slumpas sådana inlägg fram
Jag har prövat den hur många gånger som helst, men tyvärr upplever jag att den funkar ganska dåligt. Det är alltid mer eller mindre samma gamla inlägg som poppar upp varje gång!
Ah! Det är nog för att du använt den så flitigt. Det finns inte oändligt med inlägg där, men kan ordna det 🤗
Det har jag också tänkt på, att det ofta är samma inlägg som kommer upp när man trycker på överraska mig. Det är en kul ide’, men då vill man ju gärna också bli överraskad.
Ooh! Ska kolla in den. Vilken treat!
Tycker det finns bara gamla inlägg där.
Intressant! Själv får jag en helt annan typ av utseendeångest från dessa kvinnor eftersom jag tekniskt sett har delar av deras utseende inom räckhåll. Dock hade det krävt så otroligt mycket av mig. Hade jag gått ner 7+ kg hade jag haft samma kroppsbyggnad som Charlotte. Hade jag satt i extensions och styleat håret i en evighet varje morgon hade jag närmat mig Loreleis hår. Hade jag betalat dyra pengar på ansiktsbehandling och blivit av med acnen hade min hy liknat porslin. Elizabeths lockar har jag redan och jag är kort.
Så nära men ändå sååå långt bort i form av tid, kraft, och pengar.
Du är bäst som du är!
Jag har också funderat på det där med extensions eftersom jag sedan länge haft problem med skört hår och/eller håravfall, men kommit fram till att jag inte vill ha nåt på mig som inte är jag (alltså inte tillhör min egen kropp). Det skulle bara kännas konstigt och liksom falskt.
Förresten är det det som lyser inifrån som ger det yttre utseendet sin skönhet och jag kan ärligt säga att när jag tittar på folk så är det det jag uppfattar som vackert, inte om exteriören är normsnygg (eller ej).
Håller med så mycket! Vill inte heller ha nåt som inte är mitt på min kropp, på naglarna eller i håret!? Så skumt upplägg nu för tiden. Den känslan och åsikten är för mig starkare än att passa in, alltid. För med pengar, tid och ork skulle vi ju alla kunna bli ”perfekta” vilken dag som helst i princip. Men varför idas det, är ju fullt upptagen med massa kul i stället.
Skönhet kommer verkligen från inuti. En visuellt ”snygg” kan bli så ful när det visar sig att den har sjuka åsikter, pratar oartigt eller liknande. På precis samma sätt kan en ”ful” bli så fin av dens inre.
För övrigt har jag aldrig tyckt vare sig Brad Pitt eller Angelina Jolie varit snygga. Såna som man borde gilla. Har alltid istället gillat den lite skumma som står vid sidan av och bara lyser utan utstyrsel.
Tänk vad olika vi uppfattar saker och ting. Jag har aldrig någonsin tänkt tanken att du skulle ha stor näsa. Var tvungen att titta noggrant på olika bilder, men jag ser det inte än..
Själv har jag alltid velat ha rött, lång tjockt och lockigt hår. Lång och smal.
Var själv blond när jag var barn, blev brunett under tonåren och gråhårig när jag var 30 (färgade tills jag blev 45). Medellängd och kurvig.
Nu vid 50 omfamnar jag mitt gråa hår, tycker min längd är alldeles lagom, försöker acceptera kurvorna som blivit fler.
Intressant! Har inte tänkt på det riktigt så men det stämmer även på mig.
Jag har alltid haft kort, tunt, stripigt hår.. och det finaste jag visste var långt, rött svallande hår a la Julia Roberts och Nicole Kidman ( alltså.. kidmans hår i moulin rouge finns det nåt bättre)
Men, nu har jag passerat 40 och har förlikat mig med att mitt hår funkar bäst så kort som möjligt och nu trivs jag med det. Har dock inga exakta nya förebilder.
Jag har istället alltid trånat efter dem som vågar se ut som jag vill göra. Det vackraste jag vet är kvinnor som ser ut som de skapades; osminkade och orakade. Men jag tycker det är ett stort steg att våga gå emot samhällets normer och än är jag inte helt bekväm med det. Att sluta sminka mig gick bra och jag har inte sminkat mig sedan jag var 25 (nu 38). Men raka mig gör jag när jag vet att någon utomstående ska se mig. Det är som en spärr där jag är rädd att folk ska tycka jag är äcklig om jag inte är rakad. Det absolut snyggaste i mina ögon är att ha en manchester kjol och orakade ben. Undra om jag kommer dit någon dag att jag vågar ha det offentligt.
Jag minns när jag var 20 1991 och reste runt i världen. Amerikanska killar som vi träffade var fascinerande av våra orakade ben. De gillade den naturliga europeiska stilen. Amerikanska tjejer rakade alltid benen till skillnad från europeiska. Själv hade jag ingen tanke på det.
Bara ha det offentligt Ida!!
Jag hade orakade ben i somras, inte lite stubb, utan orakade. Jag hade tagit på mig leggings och klänning pga. ville inte visa benen. Men på utflykten, där det var folk här och där, vart jag så varm och leggingsarna, som va lite trasiga klibbade och gjorde mig ofri. Jag blev tvärless och slet sönder och av mig leggingsarna och blev fri!!! Vinden fläktade mina varma orakade ben och leggingsarna blev till tygtrasor att städa med eller sy snoddar av. Precis INGEN sa nåt om mina ben, ingen pekade eller skrattade. Min sambo bara fnissade och sa att det va typiskt mig att slita av mig sådär och bara tvärstrunta i allt. Jag tänkte fan inte svettas för att undvika att visa orakade ben.
Känner mig sååå fri sen jag slutade med smink, bh och rakning. Näe, hel och ren duger gott, är gratis och är skonsamt för huden. OCH sparar verkligen en massa tid och pengar!!!
Stort tack Christina och Camilla för era peppande kommentarer.
En av mina favorit ”långa och rejäla blondiner” är norska Anne Lindmo i podcasten Lindmo & co (NRK radio). Beskriver sig själv skrattande som inte en ”femme fatale” utan en ”femme brutale” med sin höga höjd, rejäla benstomme, höga röst och höga energi. F d talkshowdrottning som älskar att gå på tur och är förbannat rolig. Min bästa poddtips dessutom!
Jag såg Anne Lindmo på banen en gång (bor i Oslo) och blev fullständigt star struck! Hon är allt det du skriver. Hvilken dame, altså!
För mig är det tvärtom, jag har alltid gillat att se kändisbilder av tjejer som är långa, blonda, långa ben, små bröst, så som jag själv ser ut alltså.
Caroline Winberg, Claudia Schiffer, Gwyneth Paltrow och Kate Bosworth (är hon lång/kort, vet ej) är mina favoritkändisar och ja inte ideal men de jag tycker är snyggast.
Jag förstår mig inte på Salma Hayek och Penelope Cruz även om jag så klart ser att de är jättevackra så är det inga jag ”bryr mig om” eller hur man ska säga. Ser jag en snygg bild på Claudia Schaffer dock 😀
Åh, Elisabeth Bennet – minns att jag googlade på skådespelerskans namn (hittar ej hennes namns idag) för att få se mer… hon var ju sååå vacker! Och då fick se henne som blond. BESVIKELSEN!
SAMMA HÄR!!!!
Ja, verkligen!
Hon heter Jennifer Ehle för er andra som vill googla😉 jag tycker hon är skitsnygg, nuförtiden verkar hon till och med vara brunett!
Alltså hög igenkänning, jag är ganska stark och rätt stadigt bygd, med rejäl rumpa och söt, liten näsa, runt ansikte. Har alltid trånat efter smala gängliga kvinnor som ser älvlika ut och har mer kantiga drag, typ Emma Watson och Trinny Woodall. Tänk att ha kläder som bara hänger av kroppen och glida runt som en skogsnymf…du har helt rätt att det är bättre att hitta inspiration som är mer som en själv
”Kläder som bara hänger av kroppen” – kunde inte ha beskrivit det bättre själv! Exakt sådär är det ju.
Kan som lång, smal och gänglig meddela att typ inga kläder sitter snyggt! Modeller är en sak, verkligheten en annan. Jag hade kunnat döda för rumpa och höfter, men nu är jag 55 och orkar inte, 😂
Tycker du? Är också lång och smal, med inga bröst, men tycker det mesta klär mig! Djupa urringningar är väl inte det snyggaste kanske men beror väl såklart på vilka kläder man tycker är snygga med!
Jag har alltid fascinerats av kvinnor som har mycket ”bus” i sig. Såna som skrattar högt, tokar sig och gestikulerar mycket. De är ofta blonda och har breda leenden med mycket tänder som syns, typ Julia Roberts! Jag själv är mörk och ganska stram med en såndär lite Mona Lisa-aktig uppsyn.
Jag kommer så bra ihåg när jag frågade min mamma i tonåren om hon tror att jag kan få genomgå en benförlängning. Sen tyckte jag att jag var för tjock också, helt orimligt. Idag kan jag förstå vilken oro hon då måste ha känt. Var också så avundsjuk på min vän som hade rakt blont hår. Ännu när jag träffade min man i 20 år åldern var jag jätte missnöjd med mitt utseende men han har alltid överöst mig med kommenterar hur vacker jag är och jag tror det har hjälpt för idag är jag helt nöjd och känner mig också vacker. Är kort och smal, mörkt ostyrigt hår (dock med lite grått i nyförtiden) med en alldeles perfekt näsa 😉
Som nicole kidman säger det finns inget som är perfekt. Skådisarna har ju proffsstylister till kläder och smink och hår. Orkar inte leva upp till en hollywoodsskådis ideal. Vad vi kvinnor ändå blir påminda om utseendet. Tycker det är för mycket.
Ja, det här var ett intressant och tänkvärt inlägg. Varför är det ofta så att man tycker att det man inte har själv är vackert? Tänk om jag vore lite mer si eller tänk om jag vore lite mer så… Varför kan man inte bara vara nöjd med sig själv och samtidigt tycka att andra är vackra? Varför är det så lätt att jämföra sig själv med någon annan?
Och jag har alltid trånat efter rödhåriga! Var redan som liten besatt av Doris i Lilla Jönssonligan. Sen blev det Nicole Kidman i Moulin Rouge och sen Florence Welch. Jag har fräknar och är blek som en rödhårig och när jag var liten var jag rödblond, men den röda tonen i håret har nästan försvunnit nu, så det ligger så nära men är ändå så ouppnåeligt med rött hår. Och ja jag vet att alla de där jag nämnde har färgat sitt hår, men jag orkar inte hålla på med hårfärg… Är imponerad hur du orkar färga håret, för den röda färgen är SÅ snygg!
Instämmer! Jag är tråkigt mörkblond med blå ögon, har allitd beundrat sydeuropeiska brunögda, nätta kvinnor med mörkt hårsvall. Till min stora lycka är min dotter, nu 20, mörk med bruna ögon, några cm kortare än jag. Dubbelkärlek!!!
Älskar du henne dubbelt för att hon är kortare och mörkare än du?
Har sedan puberteten varit lite större än normen; iaf nertill på kroppen. Har nu gett upp tanken på svälten som skulle behöva ske för att gå ner de där 10 kg för att ens halvt kvala in i stl 36-spannet. Styrketränar sedan många år och istället blivit bitigare!
Man var så matad med skinny skinny skinny där runt 00-talet att det var en FRÖJD när Beyonce, Shakira, Jennifer Lopez fick utrymme med sina aningens kurvigare kroppar! Inser såklart i dagsläget att de i själva verket kanske är 36-38 i stl men i jämförelse med size 0 så..
Fascineras fortfarande av ”kurviga kroppar” i media såsom ovannämnda och Kardashians, Sabrina Carpenter etc.
Ljuger dock om jag hävdar att vara en smal, kantig varelse med utskjutande nyckelben och höftkulor inte till viss del lockar. Men med tanke på att redan väldigt smala kändisar hoppat på ozempic-tåget och nu hamnar i ”strandad-på-öde-ö-i-en-månad-looken” är det ju knappast en originell tanke.
Brunett som blondin som rödhårig, det viktigaste är att du inte försöker se ut som någon annan utan försöker acceptera dig själv som du är. Ta hand om ditt hår, din hy, din kropp på bästa sätt, åt bra, sov bra, andas ute i friska luften, rör på dig lite varje dag, gör sådant du mår bra av och tycker är roligt! Lev ditt liv, se dig i spegeln och var nöjd, Ingen är som du!😊🥰🤗Clara du är en fin förebild för det icke-perfekta kvinnojaget, you go girl!
Begreppen ”Brunett” och ”blondin” tycker jag bara låter så urbota dumt. Objektifierande rakt igenom. ”Brunett” stör mig mest, det låter som en liten kurvig brun häst med stora mörka ögon. Det liksom innefattar något mer än bara hårfärgen, något man kan smaka på, smacka åt och få lite tvivelaktiga fantasier om. Liksom pilsnergubbar som raljerande bedömer kvinnor på endast ytfägnad. När kvinnor säger det är det inte lika illa men det känns som mycket manliga uttryck som slunkit vidare och allmänt vedertagits utan eftertanke! Eller är det bara jag..? 🙄