Här kommer ett knippe bilder från veckan som gick.

Ypperlig måndagsmiddag. Det var ruggigt väder så jag gjorde en kycklingsoppa på buljong med asiatiska smaker. Sesamolja, gochujangpasta, ingefära, vitlök, koriander och japansk soja. Men sedan hade jag inget bröd till soppan så då gjorde jag klimp. Vanlig köttsoppeklimp. Och det här älskade hela familjen. Mycket oklart vilket kök detta skulle kunna häröras till, men gott blev det i alla fall.

På tisdagsmorgonen jobbade jag i stan. Hade på mig mormors gamla jumper, fenomenala herrkavajen från Lund & Lund, en loppad kjol i ull och lårhöga svarta mockastövlar med hög klack. Kände mig så snygg. Jobbade som en liten gnu…

Och gick sedan och tränade ett riktigt grisigt pass. Alltid en bild efteråt att skicka till syrran. Helst när man har pump och ser extra musklig ut.

Bästa glowet i omklädningsrummet, innan jag åkte hem igen.

På tisdagskvällen hade vi i syjunta i Stinas mysiga vardagsrum

Jag hade med mig massor att laga. Två klänningar, en kjol, en barnskjorta och ett kuddfodral.

Stina stod för chips och vindruvor och jag hade med mig småkakor. Äkta syjunta.

Ute öste regnet ner och det var så mysigt att krypa ihop i soffan och bara prata och handarbeta. Stina är duktig på att sticka så hon satte utan att blinka igång med en tjocksocka.

Medan Ulrika sydde om en kjol.

Potatisringar, mandelkyssar, nöttoppar och wienerstänger.

Syjuntan var så mysig att vi glömde bort tiden. Men efter tre och en halv timme insåg vi vad klockan hunnit bli och kom på att det var en vanlig vardag. Bara att skynda hem.

Onsdagen fortsatte i vabbandets tecken. Bertil och Folke tar sig ju iväg själva på morgonen så jag kunde ligga kvar och tryna med Uffepuff och Essa. Tur med tanke på den sena syjuntan.

Hade mycket att uträtta under onsdagen men sedan fick Uffe hjälpa mig att laga middag och skära klyftpotatisen.

-Jag ska skärpa mig, mamma.

-Skärpa dig? På vilket sätt menar du?

-Det är komplicerat. Det går inte att förklara.

-Jo, men försök förklara.

-Nej, du kommer förstå när du är gamlare.

Så nu går jag i olidlig spänning och väntar på att bli gamlare och upptäcka hur han har skärpt sig. Ännu anar jag inte på vilken front.

På torsdagen och fredagen tog jag inte en enda bild. Det enda jag gjorde var att jobba med datorn och nöta på mot diverse deadlines. På fredagkvällen såg vi på Lilla Sjöjungfrun från nittiotalet och sedan försökte vi men orkade inte se färdigt Bäst i test. Går inte att titta på teve med reklamavbrott tyvärr.

På fredagsmorgonen var det fem minus och vit frost på åkern.

Jag tände en brasa och drack mitt morgonkaffe

Och familjen hängde runt i köket och startade dagen långsamt.

Men sedan fick vi eld i baken, för vi skulle veckostäda.

Och efter veckostädningen skulle Jakob åka till stan med alla barn. Folke fick nämligen i födelsedagspresent i somras att få gå på Leos Lekland med syskonen, pappa, Felicia, farmor och fabror Jens. Och leka smygtagen i timmar och sedan äta ramen! Så medan Jakob åkte in med dem hade jag resten av dagen i min ensamhet.

Det var så JÄVLA LJUVLIGT! Efter att vi städat klart gick jag ut och fortsatte arbeta i trädgården, sedan ringde Elina och vi tog en skogspromenad.

Trots att klockan var ett var det fortfarande minusgrader.

Och härliga pölar att krasa runt i.

På torsdagsnatten hade det ösregnat och blåst kraftigt, så nu är det inte ett löv kvar på träden. Det kan lika gärna kan bli ordentligt kallt och komma lite snö, om ni frågar mig. Barnen längtar sig tokiga efter skridskor, skidor och spark.

Jag skördade de sista tomaterna och tog in på eftermogning.

Paradisäppelgiranden har hållit sig fin

Och ljungen är vacker. Väggmossa och fönsterlav i krukorna.

Resten av dagen låg jag till sängs med en bok och åt godis och först på kvällen återvände familjen glad och trött.

Vaknade på fel sida på söndagsmorgonen. Ont i ryggen, irriterad och håglös. Gick ner och åt frukost. Rostade rågbitar med gurka och örtsalt och med ost och äppelmarmelad. Premiärtestade Norrmejeriers nya ost Godare och den fick högt betyg.

Kände mig olustig och som att jag bara ville gå och dra ett täcke över mig. Men så tänkte jag att det sällan är en bra strategi att göra illa värre. Min hjärna skulle INTE få bestämma över min kropp, som verkligen behövde och skulle må bra av ett träningspass.

Så jag stack till gymmet och tränade ett kort pass utan att logga någonting. Gjorde bara det som känns lustfyllt och roligt.

Åkte hem därifrån en liten smula nöjdare med livet. Och bestämde mig för att ta tag i den sista gårdsstädningen när jag ändå var svettig och lortig. Tömde de sista frostkänsliga krukorna, vevade in all slang, stängde utkastare och drog in gräsklippare och grill i förrådet. Bertil höll mig sällskap och högg upp ved för veckan som kommer.

Om ni undrar hur det ser ut i mitt förråd så ser det ut så här. Varsågod. Nu slipper alla eventuella mindrevärdeskomplex över sina egna stökiga förråd.

När jag kom in igen satt Beppe och fettade in sina kängor.

Vi har ju storlek 41 båda två så han har fått ärva mina Lundhags. Roligt för honom som använder dem flitigt – men nu är jag utan vinterkängor igen.

Jag blev inspirerad av Bertil att dona vidare med lite hemvård. Så jag tog tag i att rengöra min kamera. Tog loss och tvättade kameraremmen för hand. Putsade varje del av den och alla objektiv.

En stor del i min irritation på söndagen var över hur stökigt det är i mitt kontor och i alla lådor. Hittar ingenting när jag ska arbeta, men det har känts oöverstigligt att ta tag i. Så jag tänkte att jag får städa som Rut. Jag tar en isolerad del åt gången. Började försiktigt i ett hörn med att organisera mitt konstnärsmaterial som låg huller om buller. Satte Ulf på att sortera ut penslar, tuber, färgpennor, akvarellpennor och tusch. Han var så flitig.

Sedan gick jag igenom alla mina pysselskåp och ordnade till bland presentsnören, broderigarn och andra band. Inventerade mitt lager av lackstång inför julen och konstaterade att jag kan lacka tills 2042 med den här mängden.

Och när jag väl fått upp farten så fortsatte jag bara städa. Jakob höll dessutom på att laga vår gamla tvättmaskin från 2014 i källaren – och då kändes det dumt om jag latade mig medans han höll på. Så Folke och jag hjälptes åt att städa hans rum. Han och Bertil har bytt rum, men han hade inte kommit iordning med sitt. Så vi putsade, rensade, bäddade rent och hängde upp ljusslingor. Men då blev Uffe avundsjuk. Så då fick jag hänga upp draperier runt hans våningssäng, nåla fast en ljussänga invändigt och skruva upp en liten hylla bredvid sängen där han kan ha sina barbiedockor. Så att det blev som en rikigt mysig koja. Och det var himla arbetsamt, men väldigt värt det. För barnen blev så glada och tacksamma över insatsen.

PAJ-PAUS!

Hade en i frysen så det var bara att ta fram och tina.

Älskar att ha något gott trefika på helgerna.

Efter fikat fortsatte jag rensa och städa i barnens rum och dammtorka och sortera leksaker. Slängde fem ICA-kassar med skräp när Uffe tittade åt ett annat håll. Och så sorterade jag ut plusplus, playmo och duplo som ingen längre leker med. Hamnar på vinden i väntan på nästa generation ungar.

Klockan närmade sig sju innan det stod någon middag på bordet.

Men då rådde söndagsfriden äntligen.

Hittade ryggbiff av lamm i frysen som jag körde i en ugnsform tillsammans med potatis och morötter. Kokade en rödvinssky och hällde på och det blev så gott. Serverade rödvinbärssaften som vi köpte på Folkes skördekiosk d i skolan. Det var den godaste saft jag druckit tror jag. Måste be fröken att få receptet.

Samlade efter en dag av bestyr, diskuterade vi igenom veckan som kommer. Två veckor kvar till höstlov ska vi väl klara. Och efter höstlovet får vi börja vinterpynta, julbaka och stöka inför vintern. Så det är bara roliga saker att se fram emot.

Barnen önskade att hela familjen skulle spela Donkey Kong tillsammans, så det gjorde vi som sista aktivitet för dagen. Jag var sämst. Mina nerver tål inget sånt här, jag bara skriker rakt ut och trycker på fel knapp.

När Jakob lagt barnen och själv somnat hade jag tänkt mig att sitta och blogga. Men då messade Elina att hon skulle gå och köpa tandkräm och undrade om jag ville göra henne sällskap i telefon. ”Säg aldrig nej till en promenad” är mitt motto. Så jag hakade på i mörkret och kom hem vid halv tio på kvällen med 16000 steg i min stegräknare och ett betydligt trevligare humör än vad som inledde söndagen.