I måndags var jag på SVT på morgonen. Fixade och förberedde för inspelningen.

Min och Susannes kombinerade klänningshög. Synkade för inspelning.

Rekvisita-hö

Susanne fångade mig i preppen. Vi spelade in hela dagen och sedan var jag helt sluuut. Ingenting gör mig lika trött som att spela in teve.

På tisdagen var jag inne i stan och gjorde ärenden och fick undan lite skrivjobb. Letade rekvisita och fann rekvisita. Det är i skröfslådorna det är roligast att leta. Ingen riktig loppis står utan skröfslådor!

Avslutade tisdagen med ett gympass. Hade absolut noll pepp och var nästan helt övertygad om att jag skulle hoppa över det. Men mutade mig själv med att jag fick träna precis vad jag ville och exakt hur lite som helst. Så då klarade jag mig igenom

Och sedan tog jag och Stina en mysig kvällspromenad i månskenet. Pannlampor var överflödiga. Därefter var det godnatt.

På onsdagsmorgonen hade jag en fotograf från DN på besök. Ett reportage som kommer i tidningen den 21a december och vi fotade i flera timmar. Länge sedan jag släppte in en tidning hemma hos mig, jag föredrar ju att dokumentera själv.

På eftermiddagen var det luciatåg i byns bönhus. Det brukar vara på mornarna, så det här var något nytt. Stämningsfullt. Folke läste en vers och Uffe ropade

-Hokka!

För att fånga brorsans uppmärksamhet. Det har blivit hans smeknamn också i skolan. Uffe kunde inte kunde säga Folke när han var liten så han kallade brorsorna för Betty och Hokka. Det sistnämnda fastnade.

Blir så rörd av de spröda barnrösterna, mäktar knappt med. Efteråt var det julbasar på skolan där vi köpte alster barnen skapat och massa gott fika.

På torsdagsmorgonen var det dags för nästa luciatåg. Nu på förskolan. Samling 07.45

Så fruktansvärt söta ungar.

Uffe tog i för kung och fosterland.

Salta gänget. Äldst på förskolan. Även sista lucian jag bevistar på förskolan. Efter tolv år med småbarn är det nu slut. Snyft!

Storasyskonen på lucia för prick tio år sedan.

Efter lucia skyndade jag mig hem för att göra undan mer skrivjobb. På lunchrasten plockade jag fram tomtesamlingen

Och på eftermiddagen kom fina fröken Frida på besök.

Frida tog en bild på mig. Hade på mig min favoritklänning från Lump Studio. Extra lämplig när man vill kunna äta ohejdat.

Jag bjöd på glögg som lagrats sedan 2023, saffransbullar, två sorters pepparkakor samt fudge som Susanne bakat.

Plus marmeladkulor. Antingen älskar du eller hatar dem. Men hatar du dem så hatar jag dig för detta är det godaste som finnes.

Fint att sitta och surra med en vän

Essa ville dock hela tiden lägga sig i och ta del av gemenskapen

Påstridig typ.

Jag och Frida hade så mycket kul att prata om, som vi alltid har när vi ses. Väldigt värdefullt att ha någon att kunna dela jobberfarenheter med och få lite input på det man själv håller på med. Ibland vet man ju inte om man håller på att bli galen.

Folke hade hämtat Uffe på förskolan och traskat hem så att de kom lagom till fikat.

-Va är fröken här? Va, har ni fika? Va, va, va får vi va med?

Alla mina barn har haft Frida som fröken på förskolan och hon är en stor favorit kan jag säga! Skojig, snäll, trygg, påhittig och så himla rimlig människa i allmänhet. Det var faktiskt så vi blev vänner, när Frida vid hämtning alltid på ett väldigt roligt och drastiskt sätt återberättade var Bertil pysslat med under dagarna. Aha, här har vi någon i min smak! minns jag att jag tänkte.

Jag har fortsatt arbeta med julmaten. Jag vet inte hur ni fungerar men ofta när jag ska storstäda eller laga mat tycker jag att det är härligt att gå in i det rent estetiskt. Man kan ju laga mat i lysrörets sken, med träningstights och håret i en tofs. Inget fel i det såklart. Men det är roligt att tända ljus, göra fint och ta på sig något husligt och rejält.

Beskrev det så här en gång i ett inlägg:

“»Mamma varför leker du aldrig?« frågade min son mig en dag. Men jag leker ju jämt! Mitt hus är mitt fullstora dockskåp som jag ständigt möblerar om i. Mitt arbete är lek från morgon till kväll. Och så leker jag med olika roller för att hitta kraft och inspiration. När jag behöver tuffa till mig leker jag Pippi Långstrump, när jag lagar middag och hanterar fem kastruller samtidigt är jag en fransk stjärnkock. När jag bokför leker jag kontor och när jag tränar längdskidor är jag Charlotte Kalla i OS.

Bomullsklänning, träskor och klädnypor i fickan har jag när jag ska göra jobbiga hushållssysslor. Då leker jag Rut Nilsson, min egen kära mormor – som satte en bulldeg, svabbade ett golv och sotade en vedspis innan någon annan ens vaknat. Som arbetade och gick an och aldrig verkade trött eller tyckte synd om sig själv. När jag leker Rut räcker orken alltid till.

Jag tycker knappt jag gör annat än att leka. Det är det som är att vara vuxen. Jag bara leker att jag kan och vet något, imiterar andra vuxna och hoppas att aldrig bli ertappad.”

Så nu när jag lagade julmat lekte jag mormor Rut. Jag gjorde långkål efter gammors recept, samma som finns i Underbara Vinter.

Man tror att det ska bli så mycket, men det sjunker ihop till ingenting när det är färdigstuvat.

Sedan hackade jag vitkål

För att göra brunkål. Även det efter gammors recept och även det finns i Underbara vinter.

I med soja, sirap, ättika och skinkspad och låt gå på låg temperatur i ugnen.

Ställde ut och lät kallna på verandan. Härligt att ha en extra stor frys där ute vintertid!

Jag har egentligen en massa fler bilder från dagarna som gått. Men det blir för mycket i ett och samma inlägg så jag ber att återkommer med resten imorgon

Nu ska jag krypa till kojs, för imorgon väntar adventsfrukost och julmarknad.