Skrivresan på slottet

På söndagsmorgonen lämnade vi Helsingborg för att spendera resten av veckan på slottet Maryhill utanför Landskrona. Jag har varit här en gång förut, närmare bestämt 2017 då jag och min syster gjorde ett resereportage från Landskrona. Då hette det fortfarande Örenäs slott. Minns att jag tyckte att det var fantastiskt vackert – men att det var synd att ingen kunde renovera det till sin forna glans. Gissa min glädje när jag insåg att det är precis vad som gjorts nu!

Vi bodde i nybyggda delen Sugarclub (sugar för att slottet byggdes av en sockerbaron vid förra sekelskiftet) och här i den nybyggda delen finns det flera pooler att njuta av.

Vi checkade in i vårt rum med havsutsikt. Det var så vansinnigt fint!

-RÖR INGENTING FÖRRÄN JAG HUNNIT FOTOGRAFERA!

hojtade jag till Malin när vi kom in genom dörren. Vis av erfarenhet vet jag att det bara är städat i fem minuter när vi bor tillsammans. Resten av tiden är det ett inferno av kläder, plattänger, skor, laddsladdar och handväskor.

Gosig säng med badtofflor och morgonrock. Det var nämligen uniformen här!

Vi svidade om förstås.

Tog en selfie i den varma utomhuspolen.

Där vi riskerade både kamera och mobil för fina bilder. Så härligt att plaska runt där med Ven i bakgrunden. På stranden mitt emot firade vi ju midsommar.

Glad att ha en kompis som gillar att ligga i blöt, lika mycket som jag gör.

Solen sjönk och temperaturen med den.

Usch så fint!

Njöt verkligen synen av grönt gräs och öppet hav. Som ögonmassage för en vintertrött.

Vi hade bestämt oss för att äta alla middagar på hotellet, för att maxa vår skrivtid och slippa lägga den på transporter. Så varje kväll när vi skrivit klart tog vi på oss snygg-kläderna och struttade iväg. Jag i mina guldklackar från Sezane, Jumperfabrikenklänning och syrrans egentillverkade örhängen.

Tog en drink för att glädja Malin. Det var någon alkoholfri, god historia.

Sånt man gör utan skam, när man blivit gammal och halvblind och glömmer läsglasögonen. (Mina falkögon hanterade dock menyn perfekt!)

Jag åt supergod panisse och grillad bläckfisk. Och sedan vinglade vi trötta mot den sköna hotellsängen.

Malin har varit krasslig så varje morgon innan hon vaknat har jag gått till gymmet och tränat i fyrtiofem minuter. Bra att börja dan med rörelse när man sedan bara ska sitta och skriva.

Sedan har jag gått en liten promenad.

Så otroligt fräsch och god frukostbuffé.

Tycker att alla hotell ska se ut så här. Vackert, feminint, brokigt, färgglatt och hemtrevligt.

Vrålhungrig efter träningen!

Sedan inledde vi vårt skrivpass från solsängarna, med hörlurar i öronen. Det är så bra för moralen att parallellarbeta. Man kan inte mygla och snika undan när den andra hamrar duktigt på sitt tangentbord.

Viloplatserna är många, överallt sprakar brasor och trevlig personal serverar te och isvatten.

Sedan när skrivandet började gå trögt tog vi in en lätt lunch. Charkbricka och cruditéer på is.

Sedan på’t igen! Malin arbetar med sin nya bok och jag med nästa Hemmets almanacka.

Det var sån mysig stämning på hotellet, med biljardbord, darttavlor, schackspel och olika brädspel överallt. Och folk som faktiskt spelade och umgicks med varann!

Halva nöjet med kvällarna är att få svida om till något fint till middagen.

En dag åt vi middag på själva slottsrestaurangen.

Tjusig bardisk och brunett.

När vi äter stämmer vi först av hur det känns med skrivandet. Om det går framåt eller i cirklar?

Några läsare förundrades över att vi delar rum när vi är iväg. Men det hade ju varit himla trist att säga godnatt efter middagen och inte få ligga och skvallra i mörkret, låna varandras smink och springa runt i trosor tillsammans medan man väntar på att nagellacket ska torka. Jag träffar ju bara Malin en gång per år så då gäller det ju att maxa.

Så mycket fint att fota och minnas.

Inte minst alla vackra belysningslösningar.

Malin åt något med kronärtskocka och jag åt pärlhöna. Gott!

Sedan förevigade jag Malin när hon strosade ner för en trapp. Också det en viktig syssla.

Sedan tillbaka till rummet, av med allt oskönt, på med morgonrock och bort med smink. Sedan Love is blind och skrika av fasa och förtjusning. Karin och Nicklas alltså. Mmmm… nästa avsnitt av podden kommer vara vårt stora Love is blind-avsnitt. Med alla hot takes som fattas i debatten.

Nya mornar, nya träningspass. Det var jobbigt att baxa sig upp ur den sköna sängen. Men sedan var jag nöjd med mig själv resten av dagen.

Frukost med mycket protein och frukt. Den där juicen var fantastiskt. Synd att jag redan glömt vad som var i. Broccoli kanske? Och jalapenjo.

Knäppte några bilder efter att restaurangen tömts på frukostgäster.

Jag tycker om hotellfrukostar men jag tycker inte om att sitta tätt inpå andra människor. Känner social fobi på mornarna. Då är det perfekt med en sådan här restaurang med omslutande fåtöljer, enorma växter och inomhusträd, öppna spisar och draperier. Så man får sitta lite ifred tills man har vaknat och blivit sig själv.

Viktigt att byta skrivmiljö då och då så att man får ny energi. En dag skrev vi på slottets ovanvåning.

Där kunde man sitta ostört.

Jag är ju besatt av dagliga promenader, efter alla år med hund. Drog med mig afghanen ut.

Blev riktigt badsugen

Bleke i bukten och en ensam SUPare som passade på i den stillsamma eftermiddagen.

Förblånat tjusiga solnedgångar.

Motiv till en väggplansch i ett tonårstum 1991.

Och tog vi inte promenader som paus så tog vi ett dopp i någon pool.

Det finns ju ett par stycken att välja på.

Vi åt middag vid åttatiden varje kväll och en dag fick jag låna Malins klänning från Diana Orving. Jag brukar ju aldrig ha svart annars, men den här är helt otrolig. Känner mig som en filmstjärna från fyrtiotalet. Har nu dammsugit internet utan att hitta en egen sådan här. OM du äger en och vill sälja, hör av dig till mig.

Borde tävla i korridors-struttning.

Malin tog en bild och skickade till min syrra. Jag hade lampfransränder i pannan men perfekt läppfärg.

Så kul att sitta och äta och prata länge och kolla på uppklädda människor. Har trampat runt hemma i månader så det var energigivande att få hoppa ur ullunderstället, glo på folk och vara i en ny miljö.

Här kommer lite ögongodis apropå precis ingenting.

Och lite till.

Och ännu mer!

Blir lycklig av blommiga, stoppade möbler och enorma blombuketter.

Vi passade på att fota nya bilder på oss tillsammans, samt en bild till ett tidningsreportage.

Jag föredrar att fota mig själv framför att fotas av en annan fotograf. För att en bra sås reder sig själv.

Det är trevlig att vara på en plats där man känner sig lika hemma i morgonrock och flipflops som i klackskor.

Hur har det då gått med skrivandet för oss? Jo, jag tror att Malin fick ihop omkring sextiotusen tecken eller så. Själv har jag nu 90 procent färdigt råmanus till nästa bok. Och viktigast av allt är att jag fått en överblick på manus, så att jag klarar av att duttjobba vidare med manuset i vardagen. Vi konstaterar alltid att den här typen av skrivro inte går att åstadkomma hemma. För där tränger sig annat jobb mellan – och inte minst familjens behov.

Sista dagen satt vi och skrev fram till klockan två. Sedan hoppade vi in i Malins bil och så skjutsade hon mig till tåget i Malmö.

Hade sittåg till Stockholm och sedan nattåget mot norr.

De sista avsnitten av Love is blind släpptes när vi redan skilts åt. Men så fort Malin var hemma i Kalmar och jag installerat mig på nattåget ringde vi facetime och kollade tillsammans. Ser så mycket fram emot återföreningsprogrammet som jag gissar kommer om några dagar.

Återförenas med Malin, det gör jag inte förrän nästa vår däremot. Så sorgligt! Men under tiden får ni höra oss i podden. Då ska jag berätta allt om hur det är att resa med en neurotisk och halvgalen människa som inte är jag själv.