Det var så underbart att öppna dörren till sommarstugan och kliva in. Men sedan pang gick det upp för oss att vi ju haft hantverkare under vintern. Som jobbat med vår jordkällare och gått upp och ner i den. Och borrat nya rör i väggarna och fixat med vattenberedare och sånt där. Så hela nedervåningen var liksom täckt av finkornigt renoveringsdamm och jord. Den lilla detaljen hade vi på något sätt undvikit att tänka på när vi föreställde oss hur det skulle bli att komma fram. Dessutom hade vi det kämpigt med att lista ut hur vi skulle få igång vårt nya värmesystem och vatten i källaren. Så det var några svettiga timmar med vår hjälpsamme rörmokare som support. Snart insåg vi också att toaletten frusit sönder under vintern…suck.

Men efter någon timme kom barnens stugkompisar och alla ungar drog ut och lekte. Vi har ju vår stuga i värdens minsta by med en bofast familj och resten små sommarstugor. Och vi är avlägset släkt med allihop! Barnen har jättefina kompisar här som de längtar efter hela året när de inte får ses.

När det blev lugnt inne bestämde vi oss för att hur trötta vi än var, maxa denna första dag i stugan, städa ur allt och reclaima den. Så det gjorde vi. På med städmusik, träningstights och sedan dammtorka, dammsuga och våttorka varje fläck av nedervåningen. Och när det var klart var vi så i gasen att vi bestämde oss för att genast börja påskpynta.

Anna hängde upp en dekoration med blommor i köksfönstret.

Uffe fick stryka påskdukar och vi dekorerade varje vrå med pynt.

Storbarnen kom in och började spela rollspel, så att övervåningen skallrade av skratt. Och när vi städat och pyntat färdigt tog vi på oss nattlinne och morgonrock och gjorde kväll.

Uffe fick popcorn och se på film. Essa gjorde honom sällskap

Vi fikade kvällsfika allesammans och enades om att detta är det underbaraste som finns. Att komma till stugan och ha allt härligt framför sig!

Vi la oss tidigt, i utkylda sängar. En minut efter att pojkarna släckt i sin kammare gick jag in för att fråga om de behövde extra filtar? Men då snarkade de redan ljudligt.

Morgonen därpå steg jag upp och gräddade mina nattjästa frallor (så bra recept) som jag förberett kvällen innan. Jag var så glad att jag kunde gråta, åt att ha senaste arbetsveckorna bakom mig och stugvistelsen framför mig.

Uffe och Anna spelade plockepinn till frukost och Juni sydde påskpynt för fullt.

Essa sitter som vanligt mitt i smeten.

Hon är som Jim från The office, med plågade blickar i kameran.

Efter frukost dukade vi upp hela matsalsbordet med målarfärger, tyg, lera och annat pyssel.

Viktigt att det finns något att sysselsätta händerna med. Folke gjorde äggkoppar.

Och påsktavlor av äggkartonger. En höna.

Och ett påskmonster.

Sedan stack ungarna ut för att med sina kompisar bygga vidare på kojan bakom vårt hus. Och jag och Anna tog itu med att städa tvättstugan grundligt. Jag rensade avlopp och skurade under tvättmaskinen och Anna skruvade upp hyllor och sorterade handdukar. Så härligt när det var klart!

Då gick vi också ut. Beundrade vedboden som vi målade i somras. Förbannade den enda vägg som färgen inte räckte till. Den ska jag måla när jag kommer tillbaka i maj!

Uppe på gården har barnen en koja. De har tagit ner en massa träd med yxa och såg och bygger den nu i flera våningar. Allesammans hjälps åt.

Som en bonus blir vi av med en dunge av sälg som stört utsikten.

Finns inget skönare som förälder än när ungarna är ute och rör på sig i friska luften.

När vi druckit saft och kaffe på backen, snörade jag och Anna på oss längdskidorna och åkte över sjön med Essa och Uffe.

Ååå här står en mamma och njuter i solskenet. Inte ett bekymmer i världen. Frid och fröjd.

Men om man bara beskär livet lite annorlunda framträder sexåring med plötsligt anfall av utmattningsdepression.

Så vi avbröt, åkte hem och la pussel istället. För att försöka bryta detta närmast vegetativa tillstånd.

Men han ville bevara pusslets integritet.

På kvällen stack storbarnen iväg och spelade rollspel med sina kompisar, medan Anna och jag var hemma med småglinen. När de somnat för kvällen satt vi uppe och drack te och åt dumle från vår hemliga godisgömma (i en burk med tvättmedel i tvättstugan).

Jag visste att barnen hade avslutat kvällen med att se på en Beckfilm. Så jag gissade att de skulle vara lite rädda när de traskade hem i mörkret längst oupplysta grusvägar. Och eftersom jag i själ och hjärta är en sadist smög jag mig ut på den kolsvarta gården och gömde mig. Och när de kom gående tätt tillsammans hoppade jag fram med ett vrål och flög på dem. De blev så rädda att de inte ens förmådde skrika av skräck. Skrek var det bara jag som gjorde – av skratt!

Vad mer har vi gjort då? Jo, en skoterutflykt. Kusinerna, deras kompisar och papporna till sagda kompisar tog med hela unghögen på en utflykt till en tjärn en bra bit in i skogen. Där det finns tusenbröder till tusen. Jag packade ner falukorv i slantar och en tigerkaka jag svängt ihop, samt saft till ungarna.

Sedan brände de iväg för att pimpla, grilla och ha roligt!

Fick bildrapporter i mobilen, medan jag satt och arbetade vid datorn och Anna satt och jobbade för sig.

Så fint med kusiner, stugkompisar och skoterpulkor så att alla får hänga med!

Vi har det så oförskämt bra här. Imorgon ska vi åka slalom men idag ska Uffe få ta fram sin cykel och och hoja längs de framtinade grusvägarna.