Jag hade nyligen ett samtal med två vänner som upplever väldigt hög stress och känner sig farligt nära den där väggen. Det fick mig att tänka på det svåra med långvarig stress. Nämligen att det inte alltid manifesteras som just stress. Inte som i ”åh, jag har så mycket jag ska hinna med idag”. Utan mer som nedstämdhet, trötthet, att inget känns kul, att allting känns hotfullt och läskigt och att man inte kan sortera mellan olika faror. Man börjar tvivla på sig själv, på sin omgivning och kanske på hela livet.

Och det som stressar en som mest i det läget är förmodligen att börja rota i alla de där känslorna. Man blir ju bara mer stressad av att grubbla på relationer, sitt psykiska mående, gamla trauman och konflikter på jobbet. Inte så att man inte bör ta itu med det någon gång. Men är nu verkligen tillfället? Sitt still i båten för bövelen!

Istället för att börja fundera på känslorna: börja agera praktiskt. Sannolikt kommer det påverka känslorna mycket mer än allt tänkande i världen. Långvarig stress gör dessutom hjärnan väldigt korkad. Så om du använder den när du är stressad är risken att du hamnar ännu mer vilse.

Här är några saker jag säger till mig själv på skarpen, när jag upptäcker att jag befinner mig i en stressig period:

Reglera arbetstiden, Clara!

Det är nog min viktigaste regel. För jag orkar absolut jobba åtta timmar per dag. Men bara om jag vet att kvällar och helger är lediga. Tyvärr är det ofta här problemen börjar. Man har en hög arbetsbelastning under en längre tid och blir allt tröttare. Därför hinner man inte det man ska på arbetet. Vilket leder till att man behöver jobba över, vilket i sin tur sedan leder till att man jobbar långsammare nästa dag och behöver jobba över igen för att hinna med betinget. Det är en hemsk spiral att fastna i! Så när jag har tunga arbetsperioder är jag noggrann med pauser, luncher och reglerad arbetstid. För att kunna vara effektiv de timmar jag faktiskt arbetar.

Gör sånt som vanligtvis laddar batterierna, Clara!

Även om det inte känns som att det hjälper. Jag stänger in mig och läser bok mitt på lördagen. Åker iväg och simmar själv. Gå en promenad och sitter länge på en sten och glor. Tar ett varmt bad och filar fötterna. Ja, sånt där stillsamt som fyller på ägnar jag mig åt både strukturerat och fokuserat.

Gå och lägg dig, för tusan!

Att försöka komma i säng tidigare är bra, även om jag inte somnar så snabbt som jag önskar. När jag har svårt att sova lyssnar jag på white noice på spotfiy, eller på podden Somna med Hendrik. Det distraherar mig från att dra iväg i tankarna för mycket.

Sluta vara så reaktiv!

Stressade människor kastar tillbaka bollen så fort någon passar dem, och det drar igång ett evigt bollande. Stressade personer blir ofta sin egen stressmotor, utan att förstå det själva. Så skicka inte iväg det där smset till personen du har dåligt samvete över att du inte hört av dig till. Boka inte in den där middagen om fyra veckor som du hade utlovat. Dutta inte här och där för att du inbillar dig att det tar dig framåt. Skala av och bli lite mer trögrörlig i interaktionen med andra människor. Jag har skrivit ett helt blogginlägg om det här.

Våga tänka tanken att skita i allt!

När man fastnar i stress är det lätt att få tunnelseende. Man ser helt enkelt inte vad som går att avboka och skjuta upp. ”Jag kan inte vara hemma förkyld. Jag kan inte ställa in resan till mina svärföräldrar. Det går inte att avboka barnkalaset. Jag kan inte skjuta på den här rapporten”. Men om du imorgon hamnade på sjukhus och behövde genomföra en akut operation skulle du ju ställa in det utan att blinka. Och världen skulle snurra vidare. Så våga applicera det perspektivet även när du ”bara” är stressad. Allt går att förändra, skjuta på och justera. Och bara den tanken är hjälpsam. Du behöver kanske inte ens avboka – du behöver bara veta att du får.

Bolla med någon klok!

När hjärnan inte funkar så bra är det klokt att låna någon annans. Min syster brukar till exempel ringa till mig och berätta sina planer för dagen när hon är stressad. Sedan brukar jag med utifrånblick kunna ge några enkla råd kring hur hon ska prioritera. Och hon gör detsamma för mig! Så känner du på dig att du inte har koll – låt din partner, vän eller chef hjälpa dig att tänka.