Hela familjen var så trött igår att vi avrundade fredagsmyset vid niotiden. Vi har börjat kolla på Malcolm in the middle tillsammans. Älskade den serien när jag var i tonåren och nu när jag tittar identifierar jag mig starkt med mamman. Även om mina pojkar försäkrar mig om att jag inte alls är så skräckinjagande som Lois. Även om jag kan ryta på samma sätt! Vi skrattar i alla fall högt åt allt roligt, särskilt den kufiska lillebrorn Dewey med de utstående öronen. Visste ni att hans mamma är svensk förresten? Jag låg i sängen och redigerade bilder ett tag innan jag somnade och vaknade sedan 05.30 imorse. Mörkläggningsgardinen i sovrummet är trasig och det är full morgonsol här inne.

Jag låg först och trynade en stund, tills jag plötsligt mindes allt som behöver göras i helgen. Vi ska städa huset, Jakob ska skriva vidare på sin uppsats, Bertil ska ta tåget in på ett kalas och de mindre barnen ska vara med på Jonnalöpet, ett toughest-lopp som går uppe på idrottsplan i byn. Sedan ska vi åka in till stan och se Bertils teateruppspelning med hela tjocka släkten. Därefter hem och kolla på Eurovision. Imorgon blir det en tidig dag för vi ska till bönhuset för gudstjänsten som jag medverkar i. Ska dessutom baka en långpanna hallonrutor till kyrkfikat. Därefter hem, packa och baka tre sorters kakor jag ska ha med mig till Stockholm på måndag. Då jag ska träffa förlaget och min formgivare Lotta och jobba med nästa Hemmets almanacka. På tisdagen ska jag baka i Nyhetsmorgon hela förmiddagen och sedan gästar jag Titti Schultz i P4. Och därefter hem igen. Puh!

Den här veckan har varit lite galen. Någonting extra har hänt varje dag, vi har haft sjuka barn och jag har själv varit krasslig. Men jag tyckte ändå att jag hade koll på läget – tills jag insåg att jag hade missförstått en deadline och fick extremt bråttom. Längtar väldigt mycket till nästa helg när den här aktivitets-toppen är passerad. För det är inte bara arbetet som tar tid, utan alla de där roliga extrasakerna jag vill göra i maj. Precis som i december. Enorm vilja men lite tid.

Tack förresten för alla otroliga kommentarer på förra inlägget. Blev jätteglad.

Bjussar för balansens skull på en bild från just precis nu. Svullen efter natten, kaffespill på morgonrocken, och orkade inte sminka av mig igår. I håret ser jag ut som Anne-Lie Rydé anno 1983.