I veckans avsnitt av Wollin & Clara har vi lyssnat på en av mina favoritpoddar Bakom ryggen. I avsnittet när Cissi Wallin pratar bakom ryggen på Bloggbevakning. Jag och Malin hejar på olika!
Och så handlar det om förskoletider. Varför får man inte handla innan man hämtar upp barnen och vad är det för pedagoger som dels tycker att det är livsviktigt med förskolan – men inte vill att barnen ska stanna en sekund för länge? Och vad är grejen med förslaget om obligatorisk förskola från treårsålder?!
Och så till den mycket viktiga frågan: låter du din partner läsa dina sms-konversationer?
Veckans avsnitt är det sista gratisavsnittet för säsongen. Vi hörs igen i augusti! Fram tills dess gör vi bara avsnitt för våra betalande prenumeranter.
51 svar
Jag är så tacksam över att vi har fyra barn som hämtas klockan 15.00 på vår avdelning. Jag vet inte hur vi skulle lägga upp personalschemat om alla gick till 16.00, då har jag ändå gått upp i tid för att vi ska täcka bättre på eftermiddagarna den här terminen
Våra personaltimmar hade inte räckt till om vi haft fler barn efter 15.00. Förstår inte varför Clara blir så provocerad av det här dilemmat, när du pratar om pedagogik i förskolan pratar vi om säkerhet och en övetro på förskolan. Jag ser att hemmamiljön ofta är bra för barn, vi måste uppmuntra föräldrar att ha barnen hemma mer. Du verkar ju vara nöjd med förskolan och förskolepersonalen så varför klagar du? Var skaver det egentligen?
Min dotter älskade att som 5-åring få vara hemma med mig och lillebror när jag och min man var föräldralediga i två år. Hon lekte själv, hade lekkompis hemma, träffade grannar eller var med mig och lillebror.
Men det kan väl knappast vara föräldrarnas uppgift att lösa bemanningsproblemen inom förskolan?
Jag förstår faktiskt inte hur vanliga människor får förskolehämtningarna att gå ihop. Framför allt inte personer som inte jobbar i yrken med flextid och möjlighet att jobba hemifrån. Hur löser man hämtning klockan tre, eller ens fyra, om man arbetar heltid och har en timmes pendling (eller mer) till och från jobbet? Det gör man ju inte. Inte ens om man går ner något i tid. Och även med flexibla anställningar innebär ju en tidigare hämtning att man får sitta hemma och jobba ikapp på kvällarna eller helgerna för att ta igen den tid som förlorats vid en tidig hämtning. Ska föräldrar uppmuntras att ha barnen hemma mer, måste det finnas praktiska och ekonomiska möjligheter för detta.
Med reservation för att jag inte lyssnat på avsnittet (dock läst alla kommentarer)
Ibland hör man argumentet: ”konstigt att man samtidigt säger sig tycka förskolan är bra för barnen, men ska ha skorna dagar som möjligt”
Man hör sällan samma skolan för en 7-åring: ”Konstigt att man samtidigt hävdar att det är bra att ha matematiklektioner men inte att räkna matte från 7 till 17”
Med det sagt. Jag tycker förskolan är bra för barn, de övar på många saker och är i ett sammanhang med många barn.
Men de blir trötta av långa dagar och lite ledighet! De behöver också återhämtning på samma sätt som vi vuxna blir trötta av att arbeta en lång dag eller studera.
Vi ser tydligt på de barnen som är på förskolan ”alltid” (långa dagar och lite ledighet) att de blir trötta. Och det visar sig ofta att det blir mycket konflikter kring de barnen, de testar gränser osv.
Självklart är det politiker vi förskollärare ska rikta oss mot för att få rimlig arbetsbelastning. Men det måste ändå enligt min mening utgå från att föräldrar inte ska fuska.
Jag tycker egentligen min arbetsbelastning inte är så hög (även om jag Ibland fått arbeta över för att föräldrar inte kommit i tid, och sedan inte lyckats ta ut kompen i tid som jag vill, utan i pengar) men tänker även på barnen.
Om alla höll sig till reglerna skulle även de barn vars föräldrar behöver ha långa dagar på förskolan få lugnare stunder där och mer uppmärksamhet från pedagogerna.
Det var ett långt inlägg. Dock trivs jag bra med mitt arbete och ser verkligen hur barn utvecklas och lär på förskolan, hur barnen inspireras av varandra och har roligt tillsammans.
På vår förskola önskar vi också att barnen ska vara minst 9-14 (även om föräldern jobbar skift och liknande) för att vara med på de aktiviteter vi gör och inte hamna utanför i gruppen. Men som sagt. Små barn blir trötta av att vara i ett stort sammanhang många timmar. Särskilt de som inte får ha semester!
(Detta var ett allmänt svar, inte just till Hanna. Men råkade hamna där när jag skulle skriva kommentar)
De som hämtar tre har en i familjen som jobbar på industri, de börjar klockan 6.00 och kan då sluta jobbet tidigare. Förskolepersonalen ska täcka från 6.00 till 17.30 hos oss. Just nu har vi många tidiga barn och då behöver vi ha mer personal på morgonen. Vi har bara en viss procent som ska täcka för hela dagen.
Ja, har man turen att vara två föräldrar som jobbar omlott så fungerar det förstås. Jag förstod det som att du menade att barnen borde hämtas klockan 15, och det är ju svårt att lösa för de flesta, såvida inte far- och morföräldrar har möjlighet att rycka ut.
Sen jobbar ju nästan inga föräldrar deltid längre så det blir mindre luft, stunder med färre barn under dagen. Jag tror bara att vi har en förälder till ett barn i vår barngrupp som har gått ner i tid.
Nu har jag lyssnat på er podd och måste säga att det brister lite i hur det är mellan förskola och hem när ni pratar. Ni är dessutom en stor podd och det är inte juste utåt mot förskolan när ni pratar så.
Ska det bli rättvist borde ni bjuda in 1 eller 2 förskolepedagoger som får kontra med det ni säger.
När man inte befinner sig och arbetar i verksamheten är det svårt att förstå sig på den. Alla vårdnadshavare (utöver de som själva arbetar i förskola /skola) har ett ”utifrånperspektiv” där de ser sig själva och sitt barn som det allra viktigaste. En del i det individualistiska samhället som vuxit fram över tid. Många människor – vårdnadshavare tycker sig ha fler rättigheter än skyldigheter. En del i det är att ta sig rätten att handla / gå till frisören / träna etc innan upphämtning av barn. Enligt det regelverk som finns är det fel. Det är ingen rättighet att få till en smidig(are) mathandling utan barn. Skyldigheten ligger i att hämta ditt barn efter arbetsdagens slut. Vilka andra regler väljer du att inte följa och anpassa lite efter ditt egna tycke?
Vi behöver gå tillbaks till kärnan; den förskjutning av normer som skett i samhället. Nu förtiden är kraven otroligt höga på såväl vårdnadshavare, pedagoger som barn. Vi har själva skapat en förväntan på allt som ska hinnas med i livet, och hur det ska se ut. I den förväntan hinner vi inte längre med att handla tillsammans med vårt barn. Den bilden såg annorlunda ut bara för 15 år sedan, något flera kollegor med lång erfarenhet vittnar om. Någonstans i den förskjutningen så glömmer vi bort det allra viktigaste vi har – barnen.
Vi som arbetar i verksamheten möter barnen och får höra alla deras funderingar, i ett annat sammanhang än hemmet. Det jag kan säga är att barn är otroligt medvetna och förstår ofta precis det som sker. Flera barn som med en viss tomhet och ledsamhet i rösten kommer och berättar ”Pappa är hemma med *lillasyskon* idag”, eller ”Varför är jag aldrig ledig?” och ”När kommer min mamma / pappa egentligen?”. Då hade jag som vårdnadshavare inte velat gå i affären ensam, utan hellre varit där tillsammans med mitt barn. Förklarat vad vi behöver tänka på när vi är i affären och att vi behöver hjälpas åt.
Det går att skriva så mycket kring detta ämne. Mitt största hopp ligger i att vi, vårdnadshavare, barn och pedagoger, väljer att se varandra.
Filmen som Malin berättar om har jag också sett och den skrämde mig rejält med. Hade svårt att gå ner i källaren ett tag. Såg den med makens bioljudsanläggning så det blev extra skrämmande med alla ljud i grottan som kom från alla håll.
Jahapp, en till förskolepedagog här då 🙂 Jag har själv varit utmattad, haft affären på vägen mellan jobb och barnens förskola, vilket innebär att jag fick åka förbi affären, hämta barnen och sen åka till affären igen och sen hem. Kan idag känna att jag någon gång kunde varit snäll och gått inoch köpt ett paket mjölk snabbt, men inte storhandlat eller liknande, bara jag kommit i tid till hämtningen såklart. På min skola har vi begärt in scheman från föräldrar, och det är flera barn som fått helt ändrade tider, flera dagar lediga på flera barn som tidigare gått långa dagar varje dag. Tycker det är sorgligt att föräldrar inte verkar vilja vara med sina barn, det känns liksom så, att föräldrar tycker att förskolan är bättre än hemmet, när det oftast är tvärtom. Tror verkligen det var bättre för familjer förr, till och med på nittiotalet var barn färre timmar på förskolan och mer med föräldrar eller far- och morföräldrar. Barnen var alltså på förskolan färre timmar, barngrupperna hade bättre storlek och pedagogerna hade en rimligare arbetsmiljö. Jag vet att det finns tydliga skillnader på förskolor, mycket kan bero på miljön, en stor och varierad gård är såklart bättre för hälsa och välmående än en liten asfaltsplätt jämte en väg, personallagets kemi är jätteviktig för att det ska bli en bra stämning. En del förskolor har jättego personal, men som är ständigt pressad och stressad för att de inte hinner med, alltså ibland hinner man inte ens säga hej till alla barn, jag skämtar inte. Det kan vara helt fruktansvärt på förskolor, och jag har i roll som vikarie sett många MÅNGA exempel på när man tagit fram ipaden till hel barngrupp för att lugna ner den, men oftare till ett och samma barn om och om igen – detta till barn i behov av särskilt stöd. Jag tycker det är helt sjukt att det kan få vara såhär. Många gånger har jag funderat över vilken märklig tur det är att det inte händer olyckor oftare, och till och med dödsfall, för det kan verkligen vara en så oerhört pressad miljö. Man släcker bränder hela dagen, varje dag. Och det här händer inte på alla förskolor, men det händer på många många fler än ni tror. Att en förälder hämtar sina barn om den slutar tidigare är guld värt, det kan ge en andningspaus till en sliten pedagog, och slitna barn. Känslan är att de barn som mår bäst på förskolan är de barn som är där färst timmar per vecka. De barn som är där långa dagar år efter år efter år märks det verkligen på, speciellt när de blir 2-3 år och börjar undra vart föräldrarna är, när kommer dom? Jag vill verkligen säga att förskolan är INTE den viktigaste platsen för ditt barn – om du inte misshandlar ditt barn eller liknande – den viktigaste och bästa platsen är hemma. Barn får i regel inte vara med och laga mat, leka i godan ro medans du gör det, baka, springa runt i trädgården eller i en park eller skog, åka båt eller buss eller sova när det vill och vakna när det vill, det får inte dig. Det finns förskolor med så otroligt många barn, och så ska dessa över hundra barn leka på samma gårde samtidigt…alltså, hur kan man känna att det är tryckt, hur kan man som barn sortera dett varje dag? Hur kan vi gå emot all forskning som visar på samma sak, barn ska inte ha för många relationer? Det blir en förvaring. Man hinner inte sitta ner och läsa en bok med dom, man hinner inte prata med det där barnet som inte tar plats osv. Hur mycket pedagogik tror ni det blir på förskolor med många barn (kanske flera-många i behov av särskilt stöd), hur mycket ögonkontakt hinns med i en grupp med femton 1-2-åringar? Sen vet jag också att det är skillnad på förskola och förskola, vissa förskolor är som sagt toppen, men det finns verkligen de som inte är särskilt bra också, det beror på många saker, men kanske främst att politikerna inte lyssnar på förskolepersonal eller forskning och gör rum för mindre barngrupper. Tycker det är konstigt när man sätter så stor tillit till förskolan, och att den är bättre än föräldrarna, barnen kommer hänga med dessa fröknar en stoooor del av sina liv under förskoleåren – kanske mer än de umgås med sina egna föräldrar, många barn är på förskolan mer tid än en vuxen får jobba per vecka, de kan inte ta rast, gå undan eller liknande – men sen när förskolan är slut kommer de ju inte att träffa dessa pedagoger igen, de är inga mormorar eller morfarar som kommer finnas där så länge de lever. Lita på ert eget föräldraskap, ni kan!!! Blev det inte så bra idag, då väntar en ny dag imorgon. Och med denna långa och kanske lite spretiga text vill jag säga – hämta barnen när du inte jobbar/studerar, kan du gå ner i tid för att du och ditt barn ska få hänga mer, då tycker jag absolut att man ska göra det, inte för att de ska vara mindre på förskolan, utan för att NI ska få vara tillsammans mer. Behöver jag ens skriva att det inte spelar någon roll om det är mamma eller pappa som är hemma? Ps. Har ej lyssnat på podden utan enbart läst igenom de kommentarer som finns.
Du tar upp precis allt det jag också velat säga men inte tog upp i min kommentar. Tack för en till som jobbar på förskola tar upp ämnet och man kan få höra från vår syn på saken.
Hej jag jobbar på förskola och det är många perspektiv man kan se det ifrån och många synvinklar. Såklart kan det verka smidigt att man svänger in och handlar innan man hämtar barnen. Fast det är egentligen inte ok. Vem är det då smidigast för?
Du får ha barnen på förskolan antingen 3 dagar i veckan på 15 h mellan 9 och 14. När du jobbar eller när du studerar. Däremellan ska barnen vara med sina föräldrar. Slutar man tidigare från jobbet eller studierna så jobbar man inte längre och då hämtar man barnen.
Det grundar också i att personalen på förskolans schema är lagd varje dag efter hur barnen går. Det finns ett maxantal över hur många barn en pedagog får ansvara för själv. Det ska då inte bli så att en pedagog för hoppa sin rast eller jobba över just för att barnen inte hämtas när de ska eller inte meddelar. Skulle du meddela förskolan och skriva ett sms
” Hej jag har slutat nu, kunde gå 1h tidigare, men jag måste handla lite och så innan jag hämtar, kan bli lite sen”
Skulle det kännas rätt?
Vet att många skulle kunna kontra min kommentar med att skriva att men om jag slutar tidigare och hinner handla innan jag hämtar barnen, är inte det ok då? Då kontrar jag med att säga att du ska hålla tiden på det schemat som står och ha ditt barn där den tiden du jobbar där emellan är det ledig tid.
Samt detta med att varje barn som går på förskolan måste vara på plats mellan 9 och 14 för att då den pedagogik man behöver är inte heller sant. Det är den tiden som man får när man har en ”allmän plats” läroplanen kan vi fördela hur vi vill över en dag, det är inte skrivet i sten.
Det är liksom inte så att om ett barn som är extra utsatt och är sjuk mycket så är den ”sämre” än andra barn. Vi anpassar våra barnsamlingar efter det åldersspann vi jobbar med och alla barn kommer hinna vara med då vi upprepar och gör pedagogiken som ett mönster hela tiden.
På förskolan lär sig barnen att uttrycka sig genom leken det är den största lärokällan. Sedan håller vi även på med Praxis och annat läromaterial, men det är inte en skola. När man börjar skolan är det mer så att man missar. Det finns då också en anledning till att det är obligatorisk närvaro just därför.
Barnen lär sig väldigt mycket av att vara på förskola, absolut. Men kan tycka att vissas kommentarer och synsätt på saken är lite märklig och vi pedagoger är inte trafikpoliser som står med pekpinnen.
Man får tänka in i det hela ur andra perspektiv som jag sa
Man anmäler barnantal till köket och anmäler måltider. Hämtar man senare så är det inte egentligen så att det barnen ska ha måltiden.
Pedagogen har ett max hur många barn den får ansvara för själv och det är 7. Tänk er då in i att det kan vara 1 eller 2 barn av de 7 som kräver extra och man då kanske måste gå iväg och byta blöja, då är det trixigt om föräldrar inte sköter tiderna och man måste ansvara för fler än som är tillåtet.
Man lägger schemat för pedagogerna efter hur barnen är räknade efter schemat vårdnadshavare lämnat in.
Visa hänsyn till varandra tror jag man får tänka in i det hela och inte se det som att man ska sätta dit någon.
ha det gott
Jag själv är pedagog och jobbar på förskola. Samt jag ser vad många skriver. Barnet har rätt att vara på förskolan den tiden man jobbar eller när man studerar. Däremellan ska barnet vara med sina föräldrar så enkelt är det. Slutar man tidigare så hämtar man sitt barn. Däremellan är det respektive persons samvete om man väljer att handla eller inte istället. För även om du går tidigare så har du ju jobbat klart, då är du inte på jobbet?!
Pedagogerna är ju räknade efter det schemat på barnen som är. Samt man lägger också schemat efter de tider som pedagogerna behövs vara då det är mest barn på plats. Väljer då vissa att åka handla och komma senare för det så är det heller inte juste mot personalen på förskolan då det finns max antal över hur många barn 1 pedagog får ansvara för själv etc.
Självklart kan det kännas smidigt att man handlar eller så, men då jobbar du inte och då ska du hämta dina barn. Samt pedagogiken vi gör med barnen kan vi fördela på olika vis under en vecka och på dagen så att barnen måste komma mellan 9 och 14 har ingenting med det att göra. Det är dem som är arbetslösa eller föräldralediga som ska lämna sina barn den tiden för man har då rätt till det. Det är då viktigt att respektera att man ska hålla den tiden för det är den tiden man då har rätt till. Det grundar också i att man har rätt till 1 mål mat, ej frukost eller mellanmål när man har en femtontimmars-plats.
Dessutom räknas det också in måltider efter hur barnens tider är schemalagda. Man anmäler det till köket etc. Därför ska man inte utnyttja det och hämta barnet senare för man måste som ni skriver då åka handla.
Pedagogerna är inte griniga eller extra snäsiga eller så för att man vill att man respekterar detta. Vi har också ett jobb att sköta. Vi har också ansvar gentemot barnen. Bara för att någon vill åka och handla och komma lite senare ska inte det göra att en pedagog måste jobba över eller strunta i sin rast just för att det är noga med hur många barn man får lämna en pedagog med.
Det finns även barn med extra behov som också gör att man heller inte kan ta hänsyn till att man kommer och går som man vill. Det kan då handla om resursens schema.
Ja detta går att skriva om i oändlighet, men man får tänka ett steg till och inte bara döma att personalen på förskolan är extra kinkiga om de ser en föräldrar på stan eller i affären. Tänk då på det jag skriver att det är också det som gör att det blir ”fel” att just göra så.
Jag hade jobbat 07-22, sovit på jobbet och sedan jobbat 07-12. Då är man riktigt trött och oftast vilade jag några timmar innan jag hämtade barnen kl 15. Just denna dag gick jag och klippte mig innan jag hämtade barnen. På väg till frisören passerade jag biblioteket där några av förskolelärarna var på kurs. Lite jobbigt när jag kom och hämtade barnen med nylagda slingor i håret och personalen som jag träffade på biblioteket nu satt och fikade på förskolan. Men ändå helt rimligt enligt mig. Jag fick lite frågor sedan om hur mina arbetstider funkar.
(Jag gillar det nya med att hoppa til kommentarer från toppen av bloggposten + det ännu nyare att hamna högst upp i kommentarsfältet så det är enkelt at scrolla kommentarer. Lyhörd och smidigt löst!)
Så roligt att höra 🤗❤️
Har trist nog aldrig lyssnat på podden, trots att ambitionen inte saknats. Nåväl, någon gång blir det..Kikade in mest för att se om det kommit något inlägg om midsommar, men gissar att du har fullt upp med att fira☀️🤗Här firas det med saknad, och vackert väder vilket verkligen lyfter dagen. Hoppas att ni alla får en riktigt fin dag🌸
Jag håller till viss del med angående förskolan! Alltså att det är orimligt att anse att det är en livsviktig pedagogisk verksamhet samtidigt som barnen inte får vara där en minut i onödan. Tror verkligen att majoriteten av föräldrar gör sitt bästa. Tror absolut inte på att begära in föräldrars scheman. Tror administrationen av det skulle vara förödande, och att människors jobbsituationer ser så olika ut att det blir svårt att få rättvist hur man än gör. Det rimligaste vore att öka resurserna, helst genom att höja förskoleavgiften för höginkomsttagare som mig själv. Jobbar ibland skift, det vill säga tex halvnatt typ 16-24 och natt. Ska tidsrapporteringen då reglera hur mkt jag får sova före och efter detta? För mig är det helt orimligt att vara hemma med mina 2 förskolebarn innan nattjobb pga då orkar jag inte fatta några vettiga och viktiga beslut som jag måste göra på natten. Jag måste vila men kanske inte kan sova hela dagen inför natt så då får barnen ofta en lite kortare dag där jag i långsam takt pysslar hemma och sover några timmar. Och samma innan kväll/natt – är det rimlig att lämna barnen kl 15 på förskolan så att de blir hämtade av sin andra förälder kl 17? De fattar varken ut eller in då tror jag och känns mkt bättre att lämna en stund innan lunch för bibehålla rutinerna för dem. Men ja, då får jag några timmar över när jag kanske inte jobbar eller sover. Tycker dock det är rimligt då mitt jobb alltid är på plats och aldrig hemma, samt inte möjliggör att gå ifrån på lunchen för att göra ärenden. Finns många perspektiv och många arbetssituationer tänker jag som inte skulle bli bättre för någon av minuträknande.
Blir ju också konstiga rutiner för barnet. På mina barns förskola hade de att man kom senast nio och helst gick tidigast 14 för att barnen inte skulle missa projekttid och rutiner som lunch, vila och mellis. Oavsett föräldraledig eller skiftjobb. Blir ju också rörigt för alla
Lyssnar precis på en fantastisk bok ”Kvinna sedd bakifrån” av Jesper Wung-Sung. Den handlar om konstnären Vilhelm Hammershøi och hans fru Ida. Som sagt underbar kärlekshistoria och har nu googlat och beundrat hans målningar. Så hajade till rejält när jag såg er bild. 😂
Lyssnade på podden! Rekommenderar er (och alla andra) att se dokumentären Det omätbara. Jättebra skildring av den svenska välfärden och alla de som sliter inom vård och omsorg. Finns på SvtPlay.
Känns lite som ni glömmer bort klassperspektivet när ni pratar om förskolan. Utan förskolan hade ju samhället kollapsat. Samtidigt tjänar en barnskötare ofta hälften så mycket som förskolebarnens föräldrar. Klart att det väcker frustration om man då märker att en förälder även gör privata ärenden på arbetstid, när man själv är fast där med 23 barn.
Just frågan om att handla mat på arbetstid tycker jag inte är något problem, det handlar ju om typ tjugo minuter då och då. Jag har även förståelse för föräldrar som är ensamstående eller har problem med tex utmattning. Men min uppfattning är att det inte är de föräldrar som utnyttjar systemet med förskolan? Snarare alla de med kontorsarbeten som ofta också kan jobba hemifrån, som passar på att göra allt möjligt medan barnet är på förskolan. Så att få ihop livspusslet var lite dumt formulerat, handlar snarare om de föräldrar som vill maxa sin egentid.
Jag jobbar på en större kommun och där tar de flesta långa fikor, luncher och ibland tillomed AW:s medan de har barnet på förskolan. Jag hör även om de vars partner är iväg på semester i en vecka, medan ena föräldern är hemma och jobbar och har barnet på förskolan.
Precis! Om förskolan var riggad så att det var rimliga barngrupper – inga problem. Men nu är det så slimmat att ingen mer tid än den nödvändiga är möjlig.
Men personalen är väl inte ”fast där”? De är anställda, arbetar på schema. Om föräldrar kommer sent så att det går ut över personalens privatliv; det är en sak. Men om jag springer in på ica i 10 minuter för att göra livet lättare för min treåring, det är väl en annan? Har ingen treåring, men tycker att systemet är lite snävt och onyanserat.
Jag för min del undrar lite vad som hänt, får man inte ha med sig sina barn på affären längre eller vad? Varför kan man inte hämta barnet och sen handla om man nu måste handla just när man hämtat? Ja, det är mycket smidigare för MIG att uträtta ärenden utan barn, men barnet vill ju vara med mig, det är jag som är föräldern? Det ingår liksom inte i förskolans uppdrag att passa barn. Jag tror att vi i mångt och mycket har tappat föräldrars tilltro till sin egen förmåga idag, på många sätt. Om man har ett barn som inte fixar att svänga förbi affären på väg hem från förskolan så får man ju lösa det på annat vis, inte är det väl kommunens sak?
Det underlättar för verksamheten både för personalen och för de barn som verkligen behöver omsorg om inte barngruppen är maxad från tidig morgon till stängning. Slutsats ta hem ditt barn när arbetsdagen är slut. Gå inte till gymmet, fiket eller affären innan.
Om verksamheten inte klarar fulla barngrupper hela dagar är barngrupperna per definition för stora. Jobbar man heltid och pendlar blir det ofta otroligt långa dagar för barnen, hur man än gör. Behöver jag ens skriva att det är sinnessjukt krävande att från 1-1,5 års ålder gå på förskolan kl 8-16 eller kanske 7-17, särskilt när barngrupperna är stora? Då blir tempot högre, volymen högre och intrycken fler. Men hur ska man ha råd att gå hemma utan inkomst för att kunna hämta tidigare? Som låginkomsttagare går det inte, dessutom vill arbetsgivaren sällan acceptera kortare arbetsdagar. Nä, har man råd att använda sig av den berättigade arbetstidsförkortningen under småbarnsåren då är det för att få en extra ledig dag var eller varannan vecka. Övriga dagar är det ordinarie schema som gäller (8 timmar + pendling). Att som förälder hämta dödströtta, kinkiga och hungriga barn vid kl 17, stressa till affären, handla till kvällsmaten, skynda hem och laga kvällsmaten, äta och sen lägga barnen i tid för att de ska hinna sova sina 11 timmar tills nästa dag börjar, det är i princip en fysisk omöjlighet att lyckas med. Att använda sig av kryphålet ”jag får göra vad jag vill på min lunchrast” är enda sättet att överleva. Jobbar man in en del av lunchrasten kan man handla med gott samvete innan man hämtar barnen, dels för att minska stressen för dem att behöva följa med till stormarknaden, dels för att ha nåt lämpligt till hands att höja deras blodsockernivå med, men framförallt för att vara lite mindre splittrad i sin uppmärksamhet och helt enkelt kunna fokusera på barnen och umgänget med dem istället för handlingen.
Ja men precis, det var så jag menade! Att om föräldrar hämtar sina barn när de jobbat klart, och inte gör privata ärenden på arbetstid, så är barngrupperna inte fulla lika stor del av dagen.
Nu känns det lite som att många löser sitt eget livspussel genom att ha kvar barnen på förskolan längre, istället för att kämpa för en kollektiv lösning med förkortad arbetstid och friskvårdstimmar under arbetsveckan.
Bara för att man kämpar för en kollektiv lösning med förkortad arbetstid får man ju inte per automatik hämta barnen tidigare. Det är fortfarande lika långa dagar, lika låg lön, lika höga hyror, lika dyr mat och lika pissiga villkor. Kampen tar en jävla tid och energi och tills den är vunnen är det ett jäkla härke att få ihop det som arbetarklassfamilj.
Hur tycker du dessa föräldrar ska lösa sitt livspussel då? Det finns ensamstående föräldrar, föräldrar med svår utmattning, föräldrar utan socialt nätverk, osv. Jag tror att majoriteten gör sitta allra, allra bästa, speciellt med tanke på hur mycket föräldrar blir skammade idag (se bara det här kommentarsfältet). Det finns många som inte har något alternativ, även om det inte ser ut så utanförifrån. Jag har många dagar glatt hämtat mitt barn från förskolan, efter att ha handlat i butiken ensam strax innan, bara för att krascha på soffan genast jag kommer hem, och sedan vara så trött att jag inte längre orkar laga middagen. För ensamstående kan sen där ena halvtimmen en dag i veckan vara den enda egna tiden man får på hela veckan, då man inte har ansvar över barnen, vilket kan vara otroligt värdefullt.
På mange områder er Norge og Sverige veldig like – men ordningen med redusert plass i barnehagen/förskolan i forbindelse med foreldrepermisjon har vi (heldigvis) ikke i Norge…
Precis som i frågan om arbetstidsförkortning så tror jag att förskolehämtningar blir en så känslig fråga eftersom skillnaderna mellan olika yrkesgrupper har ökat så mycket. För mig som arbetar mycket hemifrån och inte behöver tidsrapportera så blir det naturligt att handla eller träna på lunchen de dagar då jag inte har så mkt att göra. Skulle jag i stället gå och hämta barnen mitt i mellanmålet för att jag är klar med dagens uppgifter? En annan vecka jobbar jag på kvällarna för att bli klar. Jag förstår dock att det är provocerande för någon som arbetar inom vården och tvingas gå ner i lön för att kunna leva som jag gör.
Dock drar jag gränsen vid att uttryckligen vara ledig utan barn, så som många faktiskt gör. Är jag ledig från arbetet så är barnen också det, punkt slut. Förskolan är trots allt ett erbjudande av staten för att vi ska kunna arbeta och inget vi ”förtjänar” för att få livspusslet att gå ihop. Därför kan jag också tycka att det är väl lyxigt att få ha rätt till så pass mkt förskola under föräldraledighet (30h i Sthlm!)
Fast vadå ett erbjudande av staten för att kunna arbeta? Framförallt är förskolan en pedagogisk verksamhet för barnen. Dessutom betalar vi ju skatt (och förskoleavgift) just för den här typen av förmåner. I min kommun är skatten långt mycket högre än i Stockholm och mitt stora barn får bara gå 15 h/veckan. Det känns verkligen inte alls som ett erbjudande från staten överhuvudtaget. Jag tror att det inom närmsta åren kommer bli en mycket mer högljudd diskussionen om föräldrarnas (mammors) möjlighet till återhämtning. Sjukskrivna kvinnor kostar staten och individen multum.
Förskolan finns till för att föräldrar ska kunna arbeta. Du kan gå till tio olika förskolor och se tio mycket olika sådana, några ger pedagogisk verksamhet, andra försöker överleva. Och ja, det finns en läroplan men den är INTE alltid möjlig att följa.
Nej erbjudande var ett slarvigt uttryck kan jag hålla med om. Det jag vänder mig mot är att många se det som att de har ”rätt” till förskolan och kan nyttja den hur som helst, eftersom de betalar skatt och förskoleavgift. När det är otroligt subventionerat – helt enkelt för att staten (och vi själva) tjänar på att vi lämnar våra barn där och går till jobbet. Det tycker jag ändå att man måste erkänna för sig själv, och inte hävda att det är för ”barnens bästa” (även om förskola på många sätt är bra såklart)
Delar många av dina tankar! Men det där med att det är ett erbjudande av staten är också tudelat. Staten är helt beroende av att båda föräldrar jobbar och därför är barnpass kraftigt subventionerat. Det är inte en gåva för att föräldrar ska kunna realisera sig själva, även om det också är något man har möjlighet till.
Jaaa, det är så otroligt laddat men jag vet inte om det bara är knutet till eventuellt olika förutsättningar för olika yrkesgrupper. Om man bara ser till livspusslet och tiden barnen spenderar på förskolan kan jag ibland avundas föräldrar där en eller båda jobbar skift. För att vara två föräldrar där båda 40 h/vecka är som gjort för att ständigt vara otillräcklig. Varken jag eller min man kan jobba hemifrån mer än någon gång när alla stjärnor står rätt. Vi har båda gått ner i tid för att barnen inte ska ha snorlånga dagar men det här är verkligen vår tids stora paradox. En enormt stark heltidsnorm i arbetslivet och den samtidiga normen om att ha barnen så lite som möjligt på förskolan. Fy fan vad jag tycker det sliter! Jag har ju samma mängd arbetsbelastning som tidigare men som ska utföras på kortare tid och till lägre lön.
De få gånger jag springer in på ica som ligger precis bredvid jobbet skäms jag inte en sekund. Jag haffar typ en falukorv på fem minuter och i regel har jag ju då flexat ut ett par min tidigare – herregud rimlighet måste finnas! Däremot skulle jag ju aldrig ens komma på att stämpla ut en timme tidigare och dra och veckohandla. Men ibland undrar jag verkligen hur man ska få möjlighet göra något ärende som kräver kontorstider eller gå till frisören eller vad det nu kan vara – sånt där som inte alltid är tillgängligt på helger. Sådana gånger kan jag sakna att jobba oregelbundet.
Min utgångspunkt och tro är iaf att de flesta gör det bästa utifrån sina förmågor och förutsättningar. Och ”vill man inte vara med sina barn” är den tröttaste take jag vet.
När min minsta var bebis och storasyster var fyra hoppade jag på en kurs på programmet jag gick trots att det inte var tänkt. Fyraåringen skulle skolas in på ny förskola i ny stad och 15 h/veckan gav henne så dåliga förutsättningar att känna att hon trivdes och kom in i gruppen. Trots att jag ju läste kursen (heltidsstudier) under sex veckor så kändes det som om vissa pedagoger trodde att jag ljög, men det gjorde iaf att jag kunde planera in 25 h/veckan för barnet och det hjälpte henne att komma in i gruppen bättre (och jag kunde ta min examen snabbare) . Hade gärna sett en mer flexibel inställning utifrån individens (barnets!) behov i centrum men det är verkligen SÅ känsligt.
Får inte heller det att funka, varken i podcast-appen i telefonen eller via underproduktion. Gratisavsnittet går att lyssna på, men vill gärna slippa reklamen nu när man ändå betalat.
Såklart!!! Har pratat med dem och vi ska ladda upp avsnittet på nytt och förhoppningsvis funkar det då bättre 🤗
Det där med förskolan alltså – handla gärna mat eller annat på lunchrasten men inte på väg hem från jobbet för då måste barnen hämtas bums. Även om du skippat att ta lunchrast för att hinna handla efter jobbet… Men var gärna storstadsinfluencer och gå på gym, långlunch, frisörbesök och baby shower medan barnen är på förskolan.
Håller med till 100%!
Alla som är någorlunda omvärldsuppdaterade vet väl att förskolan existerar under existensminimum vad det gäller resurser i form av personal…. i kombination med för stora barngrupper etc!
Ta hem era barn när ni arbetat färdigt, och sköt era ärenden utan att det ska ske på bekostnad av de barn som verkligen har omsorgsbehov.
Jag håller helt med dig om förskolan och vistelsetiden.
Jag har tre barn, varav två går i förskolan. Och jag vet ingen INGEN förälder som inte slår knut på sig själv för att barnen ska få kortare dagar, långa lov osv.
Jag tycker att förskolepersonal som känner sig på krigsstigen borde rikta sin ilska och energi mot politikerna istället och kräva mer resurser. I föräldrarna har de ju sina allierade, inte fienden.
Jag tycker att förskolepersonal på krigsstigen bör rikta sig åt båda håll, alltså mot politiken och mot föräldrarna. Det är absolut för knappa resurser i förskolan, en skolform med egen läroplan att följa, utbildning ska bedrivas och undervisning ska ske. Dokumentation och uppföljningar tar otroligt mycket tid och det blir nedslag i tillsyner om detta inte gjorts på ett fördjupat och analytiskt sätt. I förskolan bildar omsorg, utveckling och lärande en helhet, men för att detta ska ske krävs tillräckligt med personal i form av utbildade barnskötare och förskollärare på plats. Detta är något såväl förskolepersonal som föräldrar borde kräva av politiker, att resurser tillsätts.
Förskolan är bra och viktig, vi gör stor skillnad för många barn i deras första utbildning, samtidigt som vi dels löser barnomsorgen för föräldrar medan de arbetar men också ofta är ett stort stöd till föräldrar genom att kunna vara ett bollplank kring barnets utveckling och familjens situation. Men med det sagt, barnen och föräldrarna behöver också tid tillsammans. Jag tror att fler föräldrar (inte alla såklart, och för dem och deras barn finns vi där med öppet tolv timmar per dag som är kravet enligt skollagen) skulle kunna klara av att kliva av ekorrhjulet, prioritera bort den årliga resan utomlands och istället faktiskt bara vara någon timme extra med sitt barn. Jag tror verkligen att både barnen och föräldrarna skulle må så mycket bättre om de bara fick mer tid tillsammans.
Förskolepedagog här, hej. De allra flesta gör nog sitt bästa för att barnen ska få ha kortast möjliga dagar. Men så finns det också de som för barnen till förskolan medan de själva är lediga, i vissa fall båda föräldrarna samtidigt. Då man som pedagog ser att barnet ifråga är trött och ledset, men ändå ska ha full dag på förskolan trots att föräldern glatt meddelar att hen själv har semester. Då känns det ganska rimligt att det ät mot föräldern ifråga som ilskan och energin riktas. Det pratas så himla mycket om barnens rätt till pedagogik och social träning, hur är det med barnens rätt att vara med sin familj?
Nyfiken fråga, agerar ni då och ifrågasätter föräldrarna? För min uppfattning är att man inom förskolan tyvärr är extremt konflikträdda och hellre skickar svepande generella utskick om vistelsetider etc, vilket inte alls troligen bekommer den som det är riktat till. Som förälder som pusslar livet ur mig för att få det här att funka, och har så mycket minus på flexen för alla försök att möta just mitt barns behov att inte ha så långa dagar – så blir jag så besviken över om det finns föräldrar som ser sig som kunder. Men det är ju å andra sidan väldigt mycket så vårt samhälle ser ut idag. Annars tror jag ju som sagt de flesta gör sitt yttersta för att få helheten att funka utan att ”utnyttja systemet”, många är ju också väldigt mycket mer ensamma i sitt föräldraskap idag än tidigare.
Mitt radikala samhälleliga förslag är att ändra reglerna för föräldrapenningen så att man måste ta ut dagar redan innan ettårsdagen. Att genom reglering av föräldrapenning styra så att fler barn är hemma på heltid till iaf 1,5. Mer generösa regler för att sen kunna gå ner partiellt i tid under ett par år, snarare än ha 8 veckor ledigt varje år tills barnen är 10 typ. Så då var det sagt 😂
Fast det är ju väldigt få. Samt att om det är så att en förälder tar barnet till förskolan och öppet pratar om att hen har semester så bör ni nog konfrontera denne med att det inte är tillåtet
Det gör de ju. De skriker sig hesa men ingen lyssnar. Jag tror att det är vi föräldrar som skulle behöva kriga lite mer och ställa högre krav på de beslutsfattare vi röstat fram. Förskolepersonalen har fullt upp med att jobba med våra barn.
Det går tyvärr inte att lyssna på avsnittet i Underproduktion. Varför? Något tekniskt problem? Alla andra avsnitt går att lyssna på. 😱
Nämen! Så konstigt. Har du skrivit till supporten? Alex brukar vara supersnabb på att svara. Annars går det ju att lyssna på avsnittet från vanlig spelar, om du inte orkar vänta. Men det borde ju fungera. Tack för att du är prenumerant förresten
Så var det för mig också men upptäckte att det ligger ett likadant avsnitt till och det fungerade
För mig funkade inte det senaste avsnittet i Podcaster-appen men i Spotify gick det bra!