Midsommardagen var tung av regn. Tog en långpromenad med Elina i telefonen, skrämde upp en stor kungsörn och tittade ut på det grå vattnet. Blev blöt in på underbyxorna av regnet. När jag kom in la jag mig under täcket och försökte sova några timmar. Så trött av att ha fått semester.
Men sedan drog farmor och barnen fram pyssel och då ville jag vara med.
Köksbordet hos gammor fylldes med allehanda skräp och en hel del gammalt överblivet pysselmaterial. Av den kombinationen skapar man det roligaste. Med hjälp av pet-flaskor och äggkartonger byggde vi små griskultingar.
Av spelkort, kartongbitar, trasiga pennkorkar och toapappersrullar tillverkade vi sedan en massa skojiga figurer. Perfekt tidsfördriv en regnig sommarlovsdag. Det påminner mig om sommaren 2022 när vi byggde en kartongvärld som växte under hela sommaren och i slutet av lovet täckte halva lekrumsgolvet. Gästande kompisar och kusiner byggde vidare på landskapet och på slutet var det helt otroligt. Ångrar så mycket att jag inte fotade innan vi slängde det i soporna vid skolstarten.
På midsommardagens kväll sprack det försiktigt upp. Vi stack ner till sjön för ett kvällsdopp.
Tolv grader i luften så sjön kändes varm i jämförelse. Himlen var närmast lila.
Hade med mig min nöd-bikini från Scampi som tyvärr är för liten och trång. Men Bertil knäppte en fin bild.
Sedan somnade vi alla tidigt.
Jag vaknade före skam på söndagsmorgonen, såg att det var soligt och gick ut. Knäpptyst på byn. Drack kaffe, läste Udolphos mysterier i en solstol och tog av mig plagg efter plagg, vartefter solen steg på himlen. Så småningom vaknade också alla andra i huset.
Uffe ville spela Fia med knuff med farmor.
Och jag la mig på en madrass på altanen och halvslumrade. Fin utsikt!
Folke och Uffe byggde en koja av dynor, filtar och täcken och så fick farmor och gammor massage.
Själv började jag bli mosig efter alla timmar i solen och tog med mig kameran och traskade iväg ner på byn.
Här är det vackert så att man kan gråta åt’et.
Får du också njutångest ibland? När det är för fint och man känner sig olycklig för att det inte går att njuta av allting så som det förtjänar att njutas?
Drabbar mig ofta och allra mest under sommaren.
På den ön vill jag bo. Särskilt denna söndag när nyheten om bombningarna i Iran nådde in i vår lilla sommarbubbla.
De vackra hönsbären blommar alldeles oavsett vilken dårskap som rasar i världen.
När jag kom ner till vattnet klädde jag av mig naken och svalkade mig ordentligt. Det var fort gjort eftersom det var iskallt. Hann knappt blinka i ärlighetens namn.
Sedan på med klänningen igen och traska hem.
Ja, jag säger ju det. Njutångest.
Usch och tvi.
När jag kom tillbaka hade sjusovaren vaknat och satt och spanade mot bergen i en hatt fullt värdig Huckelberry Finn. Jag försjönk i min bok igen medan Jakob, farmor, barnen och Tom Sawyer företog en vandring till en grotta som finns i närheten.
Efter middagen spelade vi kubb allesammans.
Jakob, Bertil och Folke mot klabbet. De vann hela klabbet kan man säga. Till ingens förvåning men allas lättnad.
Och det var den helgen i bilder, det!
15 svar
Åå älskar hur du kan beskriva känslor så på pricken. Vet absolut vad njutångest är 💚🥲 fö. alldeles ” lagoma aktiviteter en sommarhelg i juni. Ha de gott fina Clara med sommarlivet ☘️🍒 ser framemot nästa nerslag i tillvaron däruppe i norr 👋🥰 hejhej
Uppskattar att man kan nu kan välja om man vill se de äldsta eller de nyaste kommentarerna först, tack för det!
Ja, när det är så vackert att man blir rörd och tårarna stiger…
Är nog för att det är så flyktigt och man vet att snart är det borta…
Så många fina bilder
Ja njutångest, jag förstår precis. Väntar hela året att få åka till Sverige, och när jag är där och precis var jag vill vara så är allting så fint att jag bara vill köra hela natten och ta in allt
Åh, njutångest är ordet som beskriver känslan.
Har en pion på bordet här som precis slagit ut. Fick den av min mamma, plockad från hennes trädgård. Den är djupt röd, och drar mot lila, så otroligt vacker. Jag har tagit foton på den vid 4 tillfällen bara idag och flyttar med vasen beroende på var i lägenheten jag befinner mig, haha. Hur kan man maxa njutet mer?!!
Och då har vi inte ens nämnt om en solig fin dag, då man redan varit ute flera timmar, men går in och känner stressen över att man borde gå ut och njuta.
Åh, ändå fint att dessa bekymmer får finnas mitt i allt med <3
Oj va spännande att höra någon annan nämna smärtan av att se något så vackert att man mår dåligt. Jag hade inte satt ord på det själv men känner det då och då. När första snön faller, en blomsteräng vid solnedgång, fjället som vaknar, en storm på havet etc etc. Men jag känner inte ångest utan mer som en sorg och samtidigt lycka, vill gråta för att det är så vackert men får inte den där obehagliga känslan man får vid ångest
För mig är det också snarare en lycka som är så stark att den slår över i sorg. Jag kan känna det i andra situationer också, jag tänker att de två känslorna ligger så nära varandra? Och att det har något att göra med flyktigheten och skörheten, ”allt är mitt och allt ska tagas från mig”, som Pär Lagerkvist skrev.
Ja sant, så är det nog
Exakt det där med flyktigheten, att något så vackert snart är förbi
Hej, vad är det för fin klänning du har på dig när du kikar ut över sjön? Kände att jag bara måste ha en sådan. Och vilken underbar HF-hatt. 😀
Så vackert, så NJUTNINGSFULLT skrivet🙏Njutångest var ett bra ord, och visst kan man få det, men det jobbigaste vore ju att missa allt det vackra, för att man t ex är upptagen av mobilen…😵💫Barnuppfostran var lättare när ni växte upp brukade min pappa säga, vi slapp det där skärm-tjafset. Men i dag blir det nog inga såna konflikter mellan mig och yngsta, vi ska njuta av en mulen dag i Göteborg☺️Kram på dig Clara och alla andra därute.
Vitberget? Vårt gamla kronotorp låg vid Svartberget. Inte undra på att naturen känns som min barndom på dina fina foton!
Den där njutångesten känner jag alltid när vi är på Gotland där precis allt är fint och har den där speciella charmen som bara Gotland kan ha. Efter att ha varit på ön längtar jag alltid tillbaka.
Njutångest. Där satte du ordet för vad jag ofta känner. När man ser allt det vackra men känner att man inte riktigt orkar/hinner/begriper att njuta max av det.
Nu längtar jag hem, så ljuvliga bilder! Och vilket OTROLIGT pyssel. Så kul att vi ses snart, ska bara ta oss hela vägen hem från Japan först, känns smått overkligt förstås. KRAM från oss alla.
/syrran