Igår packade vi in ungarna i bilarna och brände till High Chaparral. Barnen hade önskat och bett och Uffe har aldrig varit där – så det var hög tid.

Det roliga med HC är att så många familjer är utklädda. Man vill ju gå all in liksom. Jag och Anna rotade igenom hennes klädförråd, men just modesta nybyggarkläder lyste med sin frånvaro. Så då gick vi den pråliga, sminkade vägen och blev glädjeflickor.

Svart katt, vit katt.

Vi började med att hoppa på ångloket till Old Mexico.

Bra att inleda med, innan det blivit så långa köer.

Det är en spännande upplevelse, komplett med tågrån och skottlossning.

Jag och Anna spelade med som om vi var inhyrda proffs. Och Uffe satt med ögon som tefat när rånarna klev på och försökte stjäla hans rulle med Ballerinakex och mosters alla diamantringar.

Som tur var hade han ju en nyladdad revolver och drämde av en skottsalva i bröstkorgen på rånaren.

Snart hade tågpersonalen övermannat rånarna och vi kunde åka vidare till tryggare marker.

Och i Old Mexico kan man träffa Zorro om man har tur.

Men vi stämde träff med vår medhavda matsäck, eftersom det fanns risk för skottlossning i barnaskaran. Med lite mat i magen gick det dock bättre.

Spännande miljöer överallt. Fängelser, kyrkogårdar och dödgrävare.

Viktigt att vara ordentligt beväpnad bara.

Och redo för alla eventualiteter.

Barnen var också stylade för en dag som cowboys.

Och gjorde sitt bästa för att skjuta bufflar och råna personalen på silverpengar. Man kan råna vem som helst på området och få ett silvermynt av choklad i utbyte. Väldigt populärt.

Givetvis ville barnen testa att rida tjuren. Bertil satte nytt rekord den dagen.

Men även de mindre barnen kämpade på bra.

Jag testade min dragstyrka.

Och Anna testade jaktmarkerna. Vi fick så många komplimanger för våra utklädnader.

-Det är för att ni är glädjeflickor, hojtade Uffe lite för högt. Glada flickor får det!

Och sedan

-Fick ni ragg mamma?

Jag vet inte var han får allt ifrån.

Men visst får glada flickor komplimanger. Framförallt är det så roligt att High Chaparral är en enda stor lekstuga där ALLA får vara med och leka. Och ju barnsligare man är desto bättre blir det.

Och Buffalo City är nästan roligast. En stad i miniformat där man kan klättra på taken, springa in och ut ur husen och råna och ta fångar.

Och alla föreställningar är full av knallar, skott och pyroteknik.

Sånt som stora och små (pojkar) gillar. Väldigt många taggade farsor på denna plats alltså, medan jag är mer Team Astrid Lindgrens Värld.

Folke gjorde stunts och var allmänt häftig.

Och jag tittade suktande på den gamla gården flyttad från Minnesota. Prick så här kan jag bo, tack.

När vi blev trötta så vaskade vi guld.

Ett fall för en ergonom.

Eller två.

Efter guldvaskandet tillverkades guldmynt.

Och så gick vi oss illamående i Onkle Sams snea hus. Vilket är ungefär hur det känns för mig när jag druckit ett glas cava.

Vi avslutade med att se den häftiga föreställningen med skottlossning, rån och skenande hästar. Klassiker.

Hitta den döende stuntmannen, om du kan.

Hem åkte vi sedan med ömma fotsulor och trötta avtryckarfingrar. Men glada efter en hel dag av lek.