En dag när vi var i Borås skvalade regnet ner mot fönsterrutorna. Jag och Anna gick runt och hade den där sortens huvudvärk man bara har på regntunga sommardagar. När det känns som att man har en för trång hatt nedtryckt över pannan.

Till slut fick vi nog och drog med oss barnen ut på en promenad.

Upp på ett berg

Och in i skogen.

Aldrig känner man sig som en sån duktig förälder som när man drar ut dem i naturen.

Och väder ser alltid värst ut inifrån. Ute var det rätt okej.

Vi tände en eld, åt grillkorv och drack varm choklad.

Knappt så att det brann när det var så fuktigt.

Men det var frisk luft i alla fall och jag satt och lyssnade på kusinerna som pratade med varandra. Nu börjar de ha sån rolig storbarns-jargong. Ret och interna skämt. Och väldigt mycket prat om”alla på min skola tycker att….”.
Det där är en rikedom att ha kompisar utanför skolan, eller kusiner som är ens kompisar. Sådär att man får gadda ihop sig och vara på samma lag som någon annan. Känna att man har en trygghet utöver skoldynamiken som det förstås kan vara både upp och ner med.

Uffe fick rostad lök i ögat och det krävdes två mammor, tre barn och en marshmallow för att lösa situationen.

Sedan gick vi hem men barnen stannade ute och lekte High Chaparral. Ta’t lugn! Inga glädjeflickor kom till skada, men alla var glada.

Anna har en kuperad och rolig gård att härja på.

Så blev det soligt och varmt igen och vi kunde bada. De bor ju precis vid en sjö med en massa bra badställen.

Hade min solgula dress och mitt rufsiga hår.

Barnen spelade Dobbel

Och Vänd-tia med gigantiska kort. Medan jag låg och slumrade och lyssnade på Huggorm och brände skinkorna.

Det är så härligt för varje morgon har jag och Anna gått en långpromenad innan ungarna vaknat. Tänk att kunna skriva den meningen? INNAN ungarna har vaknat.

Lämnade lapp på köksgolvet som de inte kunde missa. Tyvärr vaknade analfabeten först och resten klev bara rakt över den. Men de hade inte förtvivlat i vår frånvaro utan rostat honungsmackor.

Det är så härligt att gå i lite nya omgivningar. Anna bor ju utanför Borås och där är det oerhört vackert.

Systrar som kom hem med vidbrända dekolletage.

Vi promenerade genom kohagar

Och spanade på snygga bilar

Sedan hämtade vi med oss barnen och tog ett förmiddagsdopp på andra sidan sjön.

Benen börjar arta sig.

Hade min korta jeanskjol från Arket som jag aldrig tröttnar på.

Till middag svängde jag ihop någon slags plåtmat. Kyckling, rotsaker och en citronsyrlig sås ovanpå. Alla älskade.

Gör den alltid och jämt. I olika varianter.

När det inte är några pappor närvarande så släpper alla hämningar. Jag och Anna pratar vårt grövsta och förskräckligaste Umemål och svordomarna haglar. Ungarna hakar på och vi överträffar varandra i fyndigheter och roastningar. Då vet man att man är i paradiset.

Vi tog med oss badväskorna och drog ner till vattnet i kvällningen.

Anna var Disneychic!

Och barnen drog runt som ett gäng ligister.

Flytmunken ska med!

Vi hjälptes åt med bryggan

Hoppade ur kläderna

Och i baddräkterna.

Barnen var i tills deras knän skallrade i kylan.

Men jag nöjde mig med ett kort dopp. Sedan hem och dricka te och ta kväll

Där vankades det gympauppvisning av Lykke

Och vi var en villig publik.

Så föll kvällen och barnen somnade.

Men jag och Anna klättrade upp i trädkojan och satt och kikade ut över den blanka sjön

Tittade på stjärnorna som långsamt tändes på himlen.

Jag brukar ju alltid sova åtminstone en natt i trädkojan med alla kusiner när jag är här. I år blev det dock ingen gång. Men vi fick i alla fall denna mysiga kväll.

Det känns så ovant med de skumma sommarkvällarna. Men väldigt omslutande och varmt.

Ny morgon, nya promenader i Emmerdale.

Bästa sättet att starta lediga dagar på är absolut kaffe och promenad. Då har man gjort någonting för sig själv innan barnen vaknar och alla dagens krav kommer på.

Den här sommaren har jag sällan lyckats sova längre än till sex och då är det lika bra att klä på sig och stiga upp!

Hade såklart glömt att ta med promenadskor, men fick låna syrrans sköna så det löste sig.

Hem och kirra frukost åt clownerna

Och sedan packa väskorna och dra till en annan badsjö.

Där hängde regnet i luften hela dagen, men vi klarade oss utan minsta skvitter.

Sedan snyft och böl var det dags att säga hejdå på några veckor. Dröjer lite tills vi ses igen.

Anna skjutsade oss till tåget som vi höll på att missa med en minuts marginal, typ. Fast jag tagit till så att det skulle finnas fyrtio. Allt på grund av en vägasfaltering som tog en halv evighet.

Pattsvetten var real.

Efter snabbtåget till Stockholm var det nattåget hem i en kupé där man blev tillagad som i en tryckkokare. Frrrrruuuktansvärt varmt.
Hejdå södra Sverige! Nu spenderar vi resten av sommaren i norr.










16 svar
Alltså så knäppt, av mig alltså. Jag har bilden av Borås som en asfaltsdjungel men finns ju hur mycket vacker natur som helst.
Jag som bor i Borås är löjligt förtjust i när Clara är på besök och jag får se min regniga stad genom hennes ögon.
Det är faktiskt en fin stad… De flesta jag träffat som varit här på tex utbildning eller semester har varit positivt överraskade. Kan såklart ha att göra med vilk förväntningar de hade…
Det var dit solen for.. Här ligger badbryggan ännu på land och benen domnar i vattnet. (Delar krymper.)
Fördärvade tidigt kroppen på att flitigt resa byggställning, för fasadmålning. Sedan har det enbart blåst in nya regnmoln!
-Behållningen av säsongen på gården, tycks bli frodigt med gräsklipp och två nya fågelholk-familjer . Det och många fler grusmil åt hunden. Björnlandets nationalpark bjuder på friskt källvatten och möjlighet till dopp.
Det finns förstås en gräns för vad en delar med hela Sverige, offentligt tänker jag. Ser dem inte som extremt lydiga utan som att Clara och familjen har ett normalt privat. Integritet och allt det där. Vi bloggläsare känner inte Clara och hennes familj och det är precis som det ska vara. Hade fått obehagliga vibbar om hon fångat äldsta sonen i en tonårsdeppig stund, fotat ett trotsutbrott och så vidare.
Jag efterlyste absolut inte fler integritetskränkande bilder på tonårstjuriga barn😃! Tackolov för bloggare med gränser. Men det är knappt ”minus en” på någon utflykt, och det är fascinerande och får mig att tänka att Clara och syster måste ha några bra knep för att entusiasmera en så bred barnaskara!
Håller med dig! Verkligen en onödig kommentar 🙁
I augusti flyttar vi från typ Borås-trakten till Umeå då min sambo är därifrån och längtat hem sen alltid, så nu provar vi detta. Jag har hela min jättesläkt och familj som jag umgås massa med i min lilla by och det känns väldigt jobbigt att lämna dem, speciellt efter vi fick barn för ett år sen.
Men när jag läser dina inlägg med syrran känns det ändå lite bättre. Om några år tänker jag att både jag å min syrra är mammor och jag åker ner och hälsar på och vi hänger med våra ungar ihop. Tack för att du delar med dig
Sunburned kids, pumped full of vitamin D and everyone steeped in lake water. Sweden looks like a more perfect version of .y favorite parts of Saskatchewan. Imagine just living by all those gorgeous lakes! Smallest daughter and I spent an enchanted evening in the gardens lazily pulling weeds (me) and lying on a blanket staring at the leaves and playing with her toes (her). Often the best in life is right out my own front door.
Älskar dessa långa inlägg med massor av foton och texter! Ett mycket rörligt liv i motsatt till mitt, kanske därför särskilt roligt för mig att ta del av det. Jag håller mig i min trädgård som jag är mycket tacksam för. Har planterat om lite buskar i stora krukor som står ute hela vintern.
”Tyvärr vaknade analfabeten först”. Alltså formuleringar som dessa, instuckna här och var i dina texter ger mig sååå mycket behållning! Sluta aldrig med dem!
Håller med, roliga formuleringar är Clara duktig på (och mycket annat också men detta förhöjer verkligen läsningen)
Håller helt med. De säger så mycket, de där lite annorlunda formuleringarna. Sen så är de väldigt roliga att läsa också.
Ville också bara tacka för att du delar med dig av ditt liv och dina upplevelser så bjussigt. Det är så himla mysigt att läsa och följa.
Ha en fortsatt njutig sommar!
Återigen härlig läsning! Tack för att du och din syster så generöst delar med er av sommarkänslan.
Mvh totalt trött förskollärare, som har första semesterveckan efter det mest utmanande läsåret sen jag började arbeta 1993.
De verkar då extremt ”lydiga”, kidsen! Följer med överallt och går i samlad trupp med glatt humör. Är det aldrig någon som (helt normalt och naturligt) kommer in i någon mer enstörig tonårs- eller preteen-period? Om jag jämför med egna semesterupplevelser så tycker jag alltid det varit någon som befunnit sig där liksom!
Haha åh, jag tänker samma. Mina ungar har introverta stunder och perioder, skriker på varandra och oss och är allmänt jobbiga, som folk är mest. Men det kanske man inte skriver ut på en blogg 🙂