Åh jag brukar ju vara sen med att ta bort julen. Tjugondag Knut räcker sällan för mig – mitt riktmärke för de sista julsakerna brukar vara kring Kyndelsmässodagen. I folkmun var denna högtid förr kallad lilljul, för det var då man kalasade upp de sista resterna av julmaten.

För några dagar sedan tog jag dock ner julgranen. Den var stendöd. För att jag helt enkelt slutat vattna den. Tappade plötsligt orken och energin för allt sådant.

En vissen syn.

Jag var hemma och vabbade med Ulf och bestämde mig samtidigt för att göra det jag tänkt flera år men aldrig gjort. Nämligen organiserat om mina julpyntslådor. Jag har väl en sisådär åtta stycken som jag tar upp en efter en när jag pyntar och dekorerar från allhelgona till nyårsafton. Men på senare år har de grötat ihop sig och jag har mer eller mindre hivat ner allt i lådorna huller om buller.

Men nu tömde jag varje låda, sorterade om och la ner prydligt igen. Och la iordning en skänkes-påse med sånt som jag vill bli av med och inte använt på många år. Så härligt det kommer bli att ta fram julgrejerna nästa vinter. Kommer tacka mig själv för denna insats!

Igår kväll hängde jag ner de sista julstjärnorna, strax innan vi skulle få gäster. Och i helgen tänkte jag byta ut några av de mörkaste textilierna till ljusare varianter. Jag tycker om att invänta ljuset innan jag tar bort det varma och ombonade. Men nu börjar ju faktiskt ljuset också återvända!