Månad: mars 2026

Jag har en faiblesse för en viss slags 70-talsmat. Sånt som mormor lagade och bjöd på när jag var liten. Som ugnsomelett med mild svampstuvning eller en toast med stuvade champinjoner på. En viktigt detalj är att det ska vara burkchampinjoner i stuvningen. Man vill ju ha den där konservburkssmaken som är så god! Ingen fancy färsk champinjon som vill vara märkvärdigt. Allt sånt kan dra åt skogen.

Döm om min förvåning när det visade sig att min kille också gillar denna slags barndomsnostalgi. Här kommer en (förvånansvärt) god champinjonsmörgås. Och GLÖM INTE: inga färska champinjoner!

Svampstuvning på toast

Print

Ingredienser

• 1 msk smör

• 1 konservburk skivade champinjoner (170 g avrunnen svamp)

• Lite mjöl att dofta över

• Några matskedar grädde, en skvätt japansk soja, vitpeppar och svartpeppar. Ev salt

• 2 toastbröd

• Möjligtvis lite riven mild ost att toppa med. Men det är nästan överkurs!

Print

Gör så här

• Lägg smöret i en liten kastrull och låt det smälta. Häll av champinjonerna och lägg i kastrullen. Låt dem fräsa runt i smöret en stund utan att ta färg.
• Dofta över lite vetemjöl (förslagsvis i en tesil) och rör om.
• Tillsätt grädde, soja och svartpeppar. Låt koka ihop på svag värmen några minuter. Blir redningen för tjock – spä med lite mjölk.
• Rosta två mackor och lägg svampstuvningen ovanpå. Vill du kan du även strö lite ost över och gratinera i ugn som hastigast. Ät och njut!

Ris i bastun. När jag var liten tyckte jag det var helt obegripligt att vuxna frivilligt slog riskvastar mot huden. Som om inte bastuvärmen var tillräckligt plågsam! Som vuxen har jag fått lära mig att det är tvärtom. Kvistar som valts med omsorg, blötts och sen värmts mjuka ger en skön svalkande känsla. Doften är dessutom oslagbar!

Riset har en spretig historia med både hedniska och religiösa rötter. Under katolsk tid användes fastlagsris, kristna kunde piska sig som en förberedelse inför fastaveckorna och vad jag förstår var kombinationen med värmande bastu inte obligatorisk. Gustav Vasa tyckte inte om den här traditionen och förbjöd den. Men bland folket levde riset kvar och på Norrbottens museum kan man läsa hur det sen utvecklades.

Under 1600-talet var det påskskräckan som gällde! På långfredagen skulle husbonden ”ge barn och tjänstefolk en risbastu för att påminna om Jesu lidande”. De fick alltså stryk. Risningen på långfredagen blev så småningom mer och mer lekfull. Den som vaknade först i en familj på långfredagen kunde till exempel risa de som fortfarande sov. Nordiska muséet berättar om hur männiksor låtsaspiskade varann.

Först på 1700-talet blev vårens ris en prydnad istället. Risen smyckades nu med färgglada band och blommor av papper och kunde till och med användas som kärleksgåva! Färgade fjädrar i påskriset blev poppis först under 1930-talet.

Men vad tusan har påskris med bastu att göra? Okej, ordet risbastu betyder egentligen stryk. Men traditionen att bada bastu har också funnits mycket länge och här kommer riset in från ett annat håll. Vikingarna verkar ha snappat upp idén med bastubad från sina resor runt om i världen. De gjorde sen sin egen tolkning av bastubad här i Norden med träbastu och ris.

Under 1500- och 1600-talet förbjöd svenska myndigheter bastubad som man tyckte var oanständigt och dessutom kopplades bastandet ihop med syfilis. I olika delar av Sverige struntade dock folk i förbudet, bland annat här i norr. Själv tänker jag att det måste varit en nödvändighet att basta här då snö och is låg kvar över vattnen mycket längre än i södra Sverige. Kan man inte bada i sjön får man bada i ånga! Och riset det hade en renande funktion.

Svenska bastuakademin förklarar att en lövruska var dåtidens tvål. Lövens basiska ämnen löste upp fett och smuts. Då som nu måste det ha varit en ren njutning att ta en vårbastu efter en lång vinter i tjocka kläder.

Kvistarna i bastuns ris ska enligt gammal tradition komma från björk och om riset används på rätt sätt lindrar det hettan mot huden. Det verkar vara en hel vetenskap det här med ruskor, konstens alla regler kan du läsa om här. Själv är jag inte så noga utan använder ett ris med kvistar från vårtbjörk som jag blötlägger i god tid och sen värmer upp ovanför elden i bastun. En uppvärmd kvast är mjuk och inte alls plågsam. Tvärtom ger kvistarna svalkande virvlar över kroppen. Och doften! Jösses amalia – vad gott det luktar! Också utan att löven hunnit slå ut!

Under hednisk tid ska det ha funnits en tro på att den som rörde i kvistar från ett träd kunde överföra trädets kraft till sig själv. Så långt är jag inte beredd att gå men nog doftar jag björk så det förslår efter att ha gjort min egen variant av renande risbastu. Den har inte ett dugg med stryk att göra utan är bara en rejäl omgång vårkänsla.

Källor: Norrbottens museum, Svenska bastuakademin, Nordiska muséet och ne.se.

Jag vaknar nästan alltid i vargtimmen. Måste upp och kissa och känner från första sekund oron som sitter tung ovanpå bröstet. Jag famlar mig fram till toaletten utan att tända, försöker att inte vakna till på riktigt. För om jag gör det så störtar allting över mig. Då väntar timmar av grubbel och ångest.

Ofta påverkar rädslan för vargtimmen mig, så att själva insomnandet på kvällen också blir svårt. När barnen somnat, jag släckt, låst och dragit ur brandfarliga laddare. Dubbelkollat tända ljus. Dubbelkollat låsningen. Dubbelkollat brandfarliga laddare. Då kryper sig oron på. Vågar jag släppa efter för tröttheten och somna? Kan jag stå ut med nattens kontrollförlust?

Det första jag skulle göra om jag blev rik, vore att anställa någon som höll vakt i natten. Som tog jouren när jag skulle sova. Men inte en stor, stark man med ett vapen. Nej jag önskar mig en mamma. Som dricker te i mitt kök om nätterna. Som sitter vid bordet med läslampan tänd och löser korsord. Som är vaken så att jag kan somna i ro. Precis som när jag var liten och slumrade in till mamma som plockade i diskmaskinen. Det försiktiga slamret, maskinens mjuka spinnande. Mumlande röster bakom väggen.

Om en mamma höll vakt skulle jag inte ha ångest i vargtimmen. Jag skulle fortfarande vakna och famla mig fram till toaletten. Men sedan skulle jag höra tidningsprasslet från nedervåningen. Pennan som skriver på pappret och suddar. Jag skulle se lampans ljusrektangel där nere och veta att inget ont kunde nå mig. Inte med en mamma i natten.

Cissi Wallin fick en fråga och valde att analysera och sedan vill Clara prata om Bianca mycket mera.

Det blir obekväm stämning och Clara är tyst, Malin blir skrämd och vågar bara säga snälla knyst. 

Men Clara är nog för kär för att se klart och Mette-Marit är för falsk för att verka smart.

En man är alltid en man och vem i Love is blind känns lite farlig? 

Karin och Niklas Agilds youtubekanal är inte allas smak, den är lika bra som Justin Timberlakes fulla gång ej är rak.

Som ni ser är det ett rafflande avsnitt denna vecka! Med mycket dålig stämning. Skaffa din bakom väggen-prenumeration och lyssna hos underproduktion.se

I tisdags besökte jag Västerbotten Remixed på Sara Kulturhus i Skellefteå. Det var ett musikevenemang öppet för allmänheten. Och en del av Europa i i min region-initiativet som just nu pågår här i Västerbotten. Eventet ville lyfta fram några av alla initiativ som EU genom sin finansiering är med och gör möjliga här. Innovationer, uppfinningar och företagsideer som för regionen framåt. Men också det Europeiska samarbetet, eftersom innovationerna bidrar till utveckling i hela Europa.

På scen stod Lisa Miskovsky och Nathalie Carrion som sjöng spännande remixer av sina låtar. Fantastiskt bra!

*Lyssnar stjärnögd*

Kajsaform var där och visade hur man kan vika pappersblommor.

Det var det många som ville göra.

Folk trängdes kring borden, ja runtom i Kulturhuset för att få veta mer om de olika initiativen.

Ett initiativ som EU är med och stöttar är Nova K som arbetar med utvecklande av kulturskola på distans. I glesbygd är det ingen självklarhet att kunna få undervisning och lära sig ett instrument. Kanske finns det inga lärare på mils avstånd? Då är lärande på distans – via länk – faktiskt också en demokratifråga för barn och unga. Nova K arbetar med utveckling av tekniken och metoden.

Ett annat spännande initiativ var Intersective Game. Tunga industrier världen över anammar ny teknik för att bli mer effektiva och hållbara. Spelindustrin är känd för sina smarta problemlösningsmetoder och den spelar faktiskt en allt större roll i att driva dessa förändringar inom industrin. Intersective Game är ett ”testbäddskluster” där olika industrier kan mötas och utforska avancerad teknik och spelmetodik tillsammans. För att stötta den gröna omställningen, främja hållbarhet och samtidigt skapa ekonomisk tillväxt.

Det var väldigt spännande att höra hur de arbetar!

Västerbotten Remixed och kampanjen EU i min region syftar till att visa hur EU-stödda initiativ har en positiv påverkan på lokalsamhället. Och regionen ihop med EU sitter på medel som fler företag, organisationer och människor med unika ideer borde söka!

Jag gick runt och pratade med de olika innovatörerna och fick höra allt om deras drivkrafter.

Väldigt spännande, viktigt och svårt. Flera av intiativen hade varit helt omöjliga att genomföra utan stöd från EU. Fastnade särskilt för Nova K som vill tillgängliggöra kulturskolan i alla olika små orter runtom i glesbygd. I kommunen där vi bor har kulturskolan nämligen varit nedlagd under många år, så att mina barn inte har kunnat få lära sig något instrument.

Västerbotten är en region som både aktivt drar nytta av och bidrar till den europeiska sammanhållningen genom att ”remixa” sitt industriella arv med ny teknik och kreativitet. Och EU är den möjliggörare som hjälper både människor och företag i regionen att växa. Det har i alla fall jag varit ganska blind för tidigare, så det var roligt att se konkreta exempel på.

Tack för en toppenkväll! Här kan du läsa mer om sex av de olika initiativ som EU är med och finansierar.

Nej men hej här står jag och fixar middagen till mig och barnen. Det här är en riktigt bra rätt som jag ofta gör och som är både nyttig, mättande och ungarnas favorit.

Först hackar jag upp lite salladsgrönt. Tomater, gurka, paprika, krispsallat och kanske lite rödlök.

Sedan rör jag ihop lätt creme fraiche med vitlök, örtkryddor, sötsur sås, en smula salt och lite vatten för rinnigare konsistens.

Men man kan också köpa en färdig sås i butiken. Det går precis lika bra. Tycker att Felix milda kebabsås är toppen!

Sedan häller jag lite olja i en stekpanna och så ner med en påse av Gulfågels frysta tacokyckling. Fräser på den så att den får yta och blir varm.

Sedan lägger jag den på en tortillia, på med grönsakerna, såsen och lite rostad lök ovanpå. Viker ihop och njuter som någon slags märklig taco-kebab-kycklingwrap. Mina barn älskar detta och det tar knappt tio minuter att svänga ihop.

Vad tittar du på? Har precis sett Uppdrags gransknings tvådelade dokumentär om Gustaf som har schizofreni och vars familj inte får den hjälp de har rätt till från Flens kommuns. Ett fullkomligt haveri som gjorde mig så upprörd. Ser givetvis på Love is blind och stör mig på Måns Möller/Katarina Everlöv-paret. Känns spontant som en ganska trist och dålig säsong. Tror ingen kommer att hålla ihop efter programmet. Den enda deltagare jag gillar är Johanna. Hon känns som en bonnigare Victoria Silvstedt och det säger jag som den största komplimang.

Vad läser du: Jag läser Elsa Morantes Arturos Ö. Hon är en av Italiens främsta författare och jag fick upp ögonen för henne när jag läste Elena Ferrantes Nepelserie. Hon är starkt inspirerad av Morantes och har inte för inte valt ett författarpseudonym som anspelar på hennes namn. Jag vill försöka läsa fler böcker av författare som inte är från Sverige eller England. Vem är liksom Sloveniens Selma Lagerlöf? Hen vill jag läsa!

Vad lyssnar du på: Just nu lyssnar jag på The rest is politics US med Katty Kay och Anthony Scaramucci, för underhållande och intressant vinkel på USAs politik. Lyssnar också på Monarkerna i P1 för att kungligt är kul, särskilt när det är skandaler i farten. Samt Starta pressarna som är Aftobladets politikpodd med Daniel Suhonen. Många intressanta samtal och intervjuer över partigränserna. Uppskattade bland annat avsnittet Rothstein: Fler företag borde vara arbetarägda. Och Så lurar elbolagen dig när priserna stiger med elmarknadsexperten Bengt Ekenstierna. Om hur svensk energipolitk borde förändras i grunden.

Vad äter du: Småplock. Har klen aptit nu för tiden och känner mig rätt oinspirerad.

Vad inspireras du av stilmässigt: Usch jag vet inte ens var jag ska börja leta? Minns inte sist jag köpte en modetidning eller såg något jag verkligen inspirerades av. Men om jag ska säga hur jag vill klä mig i vår så är det bland annat i knälånga kjolar/klänningar med höga stövlar som försvinner in under. Med en luddig kashmirjumer med ett tunt bälte i midjan. Eller så platta skinnsandaler som är chica och inte för bohemiska och som bärs ihop med långkjol i bomullstyg som nästan nuddar marken. En skjorta eller blus som dras ihop lite i midjan eller pulas ner i linningen för att man inte ska bli så oformlig. Och så ett tunt diskret halssmycke som försvinner ner mellan brösten. Till exempel.

Vad följer du på instagram: Jag följer färre och färre. Plockar typ bara bort konton men lägger aldrig till. Följer 295 personer just nu varav hälften är vänner och bekanta. Ska jag nämna något anna konto så tycker jag om Emmy som driver klädmärket Emmy och har ett konto som heter @emmybehindemmy. Älskar bilderna från hennes otroliga våning. Sedan skrattar jag åt och upprörs av kontot @sainthoax som skriver om både politik och populärkultur.

Vad blir din nästa kulturupplevelse? Jag ska gå på opera och se Tosca nästa helg och om en månad ska jag höra Huggorm spela. Högt och lågt precis som jag vill ha det!

Vad rekommenderar du i kulturväg? Läs en klassiker – gärna av en kvinna – och känn hur den kulturella allmänbildningen sipprar ut i blodomloppet och hur du samtidigt växer som människa. Förslagsvis: Rosen på Tistelön av Emelie Flygare-Carlén, några av Anna Maria Lenngren satiriska dikter eller Victoria Bennedictssons Fru Marianne.

Jag älskar majolikaporslin och börjar få till en rätt fin samling. Dels av krukor men framförallt av tallrikar, fat och assietter.

Majolika är färgstarkt, glaserat lergods med utstående dekorationer. Ofta med frukter, blommor och blad som motiv. I Sverige började tillverkningen på Gustavsberg och Rörstrand omkring 1870, men sedan dess har majolikans popularitet böljat fram och tillbaka. Under sextiotalet fick majolikan en renässans och blev populär igen, men då i mer bjärta färger och mindre romantiska motiv. I min samling finns majolika från olika epoker och det mesta har jag köpt snorbilligt.

Som dessa asietter med härlig ribbad struktur. Tror att det är sextiotal.

Men nu tänker jag visa mina 11 favorittallrikar i majolika. Det var svårt att sålla ut favoriterna i samlingen – men här kommer de i alla fall. Utan inbördes ordning.

Blir lycklig av alla färger och motiv. De är som karameller!

Jag har ett helt gäng assietter av alla dessa tre motiv. Samtliga saknar märkning i botten men näckrosbladet är garanterat den äldsta modellen. Dessa små tallrikar brukar jag ställa fram när jag bjuder på småkakor. De är nämligen väldigt små – närmast som kaffeassietter i storleken.

Här är två större assietter med mjuka gröna motiv och en liten enkel grön assiett som jag har ett helt dussin av i min ägo. Till det gröna fatet med vita blommor har jag faktiskt också ett matchande tårtfat som jag hittade på en antikaffär. Här ser du hur jag dukade med dem en julfrukost för några år sedan.

Mina gula fat är också favoriter. Av den murriga med jordgubbar har jag tolv stycken assietter med olika frukter och bär på. Samt flera stora fat och tallrikar. Det citrongula fatet med liljekonvaljer är också en favorit. Har sex stycken av den i min ägo. Men min absoluta älskling är den cremegula modellen. Har många i denna serie samt ett matchande tårtfat som jag skattletat ihop under flera års tid!

Den här gröna serien har jag också många olika porslinsdelar av. Gillar den flätade strukturen. Hemma hos farmor fanns en askkopp i just den här modellen och färgen – och den beundrade jag som barn. Kanske var det då min kärlek till majolika föddes?

Även om jag sa att listan var utan inbördes ordning vill jag ändå avsluta med mitt absoluta favoritfat. En enorm tallrik med fruktdekor och gröna blad. Färgglatt, lekfullt och underbart.

Jag är så oerhört glad att ni är så många som är premiumprenumeranter här på bloggen. Och att så många av er uppskattade min och Ericas julpodd bakom betalväggen. Tack för att ni hänger med! Som en liten påskpresent har jag och Erica spelat in ett nytt avsnitt av podden till er som är eller blir prenumeranter. Inom några dagar publiceras avsnittet här på bloggen bakom betalväggen. Håll utkik!

I påskavsnittet bakar jag en enkel och god påsktårta och Erica gör ett roligt pyssel. Och så pratar vi om att fylla jämt, gå igenom en kris, ta ett omtag på livet och staka ut en ny väg. Och lite om att jag ska börja plugga i höst!

Det och mycket mer i påskavsnittet av En Underbar Pod.

Äntligen börjar mitt hår komma ut i längderna. Har varit i valet och kvalet med att spara men bestämt att inget får klippas förrän till hösten. Så får jag se hur långt det blivit tills dess.

Tog en outfitbild igår innan jag skulle iväg på ett event. Fixade håret och hade det utsläppt så här – men när jag kom fram hade stylingen blivit så platt och trist att jag istället nålade upp alltsammans i nacken. Hur ska man egentligen få ett hår att hålla formen? Det enda mitt hår vill är att vara platt, trist och motsträvigt.

Idag är jag kanonförkyld, har tappat en bit av en tand och haft magnknip. Men ändå behövt arbeta hela dagen, för att leverera mot deadline. Ser fram emot en lugnare torsdag och fredag!

Pusshej. Och tack förresten för alla otrooooooligt fina kommentarer på det här inlägget! Blev jättejätteglad.

(Klänningen är ett secondhandfynd liksom örhängena. Stövlarna är mina favoriter från franska Sézane).

Hurra för onsdag med nytt avsnitt av podden. Ett särskilt bra sådant skulle jag vilja säga! Det blir fokus på Pernilla och Bianca men egentligen mest på mig och Malin och vem av dem som vi identifierar oss med. Det blir upprörd stämning och det kan hända att jag mumlade tyst för mig själv medan Malin pratade att hon var trög i hela huvudet och inte fattade någonting. Vad måste en förälder uppoffra för sina barn? Får en ny man verkligen ta något utrymme i den nya familjen? Dessutom: en kuriös berättelse från när jag gick på Systembolaget i Jokkmokk och fick vet allt om Oskar Långströms liv och öde.