Månad: april 2026

Glimmers är ett uttryck för de där små, vardagliga ögonblicken som skänker glädje och frid. Den direkta motpolen till triggers de vill säga. Och jag vill beskriva glimmers som de där små lyckoilen som rusar igenom en ibland och försvinner bort nästan innan man hinner fånga dem. Mitt liv är fyllt av glimmers dessa dagar:

Att blir väckt av svala kyssar, varje dag innan han går till jobbet. Han doftar nyduschat och parfym mot min varma hud.

När jag kommer hem efter ett kvällsmöte i byn och han sitter och lär storpojkarna ett nytt brädspel och har samtidigt ställt iordning så att Uffe kan måla Warhammer bredvid.

Att somna på hans axel med hans hjärtljud mot min tinning.

När jag kommer hem sent och ska lägga lillen. Lite orolig över hur bråkigt det kan tänkas bli, när han är så övertrött. Men han redan fått sitt kvällsfika, blivit borstad på och krupit i säng för natten.

Att ligga tätt ihop, dricka kaffe i sängen och lösa Dagens 4 i DN på helgmornarna.

Att sätta mig vid dukat bord med sex killar. Äta maten han lagat åt oss, som är så god! Sitta och utbyta hemliga, roade ögonkast över pojkarnas samtal, ret och diskussioner.

När Uffe rusat hem från fritids, stormar in genom verandan utan att hinna säga hej till mig och istället ropar ”Har Marcus kommit hem ännu?!”

När han säger ”Du behöver aldrig oroa dig för det där igen, älskling. Jag kommer hjälpa dig”. Och så gör han det!

Veckans avsnitt av Wollin & Clara är så hejigt och kul! Malin kommer ut som Nordman-älskare, har tagit en drink med Belinda Olsson och eventuellt riskerat att bli våldtagen i Göteborg efter en Mutta Glory på Kravall. Jag lyder Krickelins önskan om att prata om infall influencers är Sveriges viktigaste yrke? Varför får Katrin Zytomierska mig att somna och vad gör mig egentligen rasande med alla influencers som inte någonsin lyfter blicken från sin egen navel och NÅGON enda gång engagerar sig i vad som händer i samhället?

Puh!

Lyssnar här

När man fyller fyrtio år kan man ju göra bokslut, i alla fall av den första halvan av vuxenlivet. Kanske är man fylld av ånger över sånt som inte blev? Eller blev – men inte blev bra? Men jag försöker istället tänka på vad som blev lyckat. Besluten jag inte ångrar.

Jag är så nöjd med att jag…

Gifte mig och skaffade barn tidigt, trots att en hel del personer avrådde mig. Ångrar det inte en sekund! Det är roligt att vara mamma till en femtonåring när man precis fyllt fyrtio. Och det är fantastiskt att ha fått uppleva att bli vuxen och förälder tillsammans med sin tonårskärlek.

Att jag väntade med alkoholdebuten tills jag fyllde trettio. Har aldrig lärt mig att dricka efter det och är fortfarande extremt måttlig. I princip nykterist, vilket jag planerar att fortsätta vara. Det är så skönt att ha lyckats dodgea åtminstone EN last här i livet.

Att jag startade företag 2011 och sa upp mig. Det var svinläskigt och har stundtals varit tufft men det var den enda vägen för mig.

Att jag bloggat på i 20 år och fortsatt trots den utbredda bloggpesten som drog över landet och ödelade i princip hela communityn. Tjugo år senare älskar jag det om möjligt ännu mer.

Att jag tog tag i hälsan och träningen 2020. Det kändes sent redan då – men bättre sent än aldrig.

Att jag tog in Charlotte och Erica i mitt företag för snart tio år sedan: Charlotte som assistent och administratör och Erica som redaktör och allmänt bollplank. Det har hjälpt mig så otroligt mycket.

Att jag och Anna köpte ut vår moster ur huset vi ärvde från mormor och morfar och bestämde oss för att behålla det! Nu får moster och alla som vill komma och hälsa på. Men det är vår stuga och vi har ansvaret för den och det känns både ansvarsfullt, läskigt och roligt.

Att jag tackade ja till att resa med UNICEF så att jag där lärde känna Malin bättre, som är en sån viktig person för mig och som jag nu får podda med varje vecka. Vilket jag verkligen älskar!

Att jag litar på människor, även fast jag blivit sviken och bränd några gånger. Det är ändå värt att lita på människor. De flesta svek ju inte så tänk vad mycket jag hade gått miste om ifall jag varit för misstänksam och cynisk?!

Nu var det ju några år sedan jag hade en sådan här riktigt liten skrutt hemma. Men oj som jag kan längta efter det! Härom dagen började jag tänka på vilka babyhacks jag har. Sådana där små knep som underlättar livet med ett riktigt litet barn och som man bara lär sig av praktisk beprövad erfarenhet. Här kommer några av mina. Fyll gärna på ifall du har fler.

• Skötbord har jag bara använt precis i början av spädbarnstiden när bebisen inte orkat hålla upp sitt huvud. Så fort de blivit lite större har jag bara sköljt av stjärten i badkarskranen. Mycket bättre, eftersom man inte håller på med massa gnuggande och manuell rengöring som irriterar huden. Bara ljummet vatten! Man har alltså bebisen liggande på mage längsmed underarmen, med huvudet riktat upp mot ens armbåge och rumpan nedåt mot ens hand. Sedan styr man in bakdelen under kranen och tvättar med ljummet vatten.

• Jag har aldrig pottränat något barn sådär medvetet. Jag har bara haft en potta inne på toaletten och så fort de börjat gå har de satt sig på den av ren nyfikenhet. Viktigt att man har toalettdörren öppen så att de får göra en sällskap. I början händer ingenting, men med tiden kan man ha tur. Och då får de mycket uppmuntran! Sedan har vi bara slutat använda blöjor på dem sommartid och haft kalsonger istället, eller så har de fått gå nakna. De har frikissat ute på gräsmattan och inomhus har det kommit i byxorna. Det är väldigt bra att kissa i byxorna för barnen känner direkt hur otrevligt det blir och kopplar ihop känslan med kisset.

• Barnen har så fort de kunnat fått äta själva. Oftast ingen tallrik utan mat direkt på bordsskivan, som de får äta med händerna. Däremellan har jag stuckit in en sked och matat lite mer ordnat. Har man hund är den till otrolig hjälp med att städa under barnstolen. Annars är det himla smart att bre ut ett lakan under stolen, som man sedan bara kan damma av efter maten. Då slipper man kladd på golvet och smulor överallt. Bonustips är att låta barnet äta naken och sedan lyfta in hela barnstolen + barnet i duschen. Det knepet lärde jag mig av min svärfar. Otroligt effektivt. Inget pjåsk här inte!

• Det är viktigt att man inte matar barnen samtidigt som man själv försöker äta. Då blir man ju galen, särskilt när man själv är hungrig och trött. Man kan mata skrutten mätt först och sedan får hen sitta kvar vid matbordet och plocka med lite mat, medan resten av familjen äter.

• Jag har typ alltid somnat bredvid barnen vid läggdags. Ställt ett alarm så att jag fått slumra i ca 20 minuter. Barn märker nämligen när man ligger och spänner sig och vill gå därifrån. Men somnar man själv så somnar de oftast snabbt in. Och då får man på köpet en liten lur som gör att man (förhoppningsvis) orkar starta om kvällen och ha en meningsfull ensamtid efter läggdags.

• Bebisar som är ledsna slutar nästan alltid gråta om man klär av dem nakna på underkroppen. Förstå så skönt att få vädra stjärten istället för att ha den instängd i en varm och lite fuktig blöja!

• Min bästa aktivitet när barnen precis lärt sig sitta var den nedersta kökslådan. Det var vår ”alltinglåda” full med slevar, vispar, skedar, slickepottar, träspatlar med mera. Den drog jag ut medan jag lagade mat och så fick bebisen sitta där och undersöka vad som fanns i lådan. Bättre än alla leksaker i hela världen! Och så fick jag laga mat ifred. Och eftersom lådan bara öppnades när jag lagade mat så tröttnade de inte på vad som fanns där i.

Det finns så mycket roligt att se fram emot den närmsta tiden. Här är några av alla saker jag längtar efter.

Vårstäda på torpet! Snart ska vi öppna torpet för säsongen och vårstäda. Torpet undrar du? Jo, det fina är att Marcus har ett litet torp precis utanför byn. Ett mycket enkelt sådan utan rinnande vatten eller elektricitet och där ska vi vara och röja och rensa. Jag ska ta med mig städgrejer och skura allting grundligt!

Demonstrera på 1a maj. Känns viktigare än någonsin, särskilt med tanke på att det är valår.

Öppningen av sommarstugan. Alltså den jag har med min syster uppe vid polcirkeln. Vi ska gå med röjsåg längs med sjön så att vi får bort sly som håller på att förstöra utsikten. Elda skräp, ta fram utemöbler och grilla korv till lunch. Somna sotiga, svettiga och lyckliga om kvällarna.

Ny skrivresa med Malin. Behöver få färdigt sista delarna till nya boken och planera upp sommarpodden.

40-årsfest i trädgården i juni. GUD som jag längtar. Ska bjuda in massor av folk, har lejt bort all mat och ska bara bara bara ha roligt. Det var så vansinnigt längesedan jag hade fest.

Planera min Italienresa. I 40-årspresent till mig själv ska jag åka till Italien. Rom, Neapel, Ischia och Procida. Längtar så att jag spricker!

Att ta emot försommaren. Gå långpromenader i klorofyllgröna skogar, lyssna på fågelsång och se tranorna som flyger över himlen. Här är utsikten från berget bakom mitt hus.

Skolavslutning. Bertil slutar åttan, Folke slutar femman och Uffe slutar förskoleklass. Älskar att ordna skolavslutningsfika för släkt och vänner.

Veckans underbara avsnitt av Wollin & Clara ligger bakom betalvägg. Malin grillar mig i sambofrågan och avgör vad han kommer hata först med mig. Malin tror inte på kärleksspråk. Jag tror inte på bråk. Och framförallt är det ju så svårt att säga förlåt? Varför kan livet inte bara vara som ett avsnitt av Dawsons Creek?

Malin introducerar ett nytt segment och så handlar det om folk som tar sin kärleksrelation på alldeles för stort allvar.

Bli prenumerant och lyssna bakom väggen på underproduktion.se

-Gode gud. Den här tiden om ett år måste mitt liv vara annorlunda. Så här kan det inte fortsätta.

Jag lutade mig framåt, blundade och blåste ut ljusen på tårtan. Syrran, jag och alla ungarna var i stugan. De hade hängt upp ballonger, bakat och slagit in paket. De firade och sjöng för mig, men inuti kändes det mörkt. Det var svårt att fylla 39 och vara så olycklig över det år som jag förstod låg framför mig.

Några veckor senare – när tiden för skilsmässan närmade sig – var jag på en gudstjänst. Efteråt kom en kvinna fram.

-Jag känner så starkt att jag har en hälsning till dig. Gud säger att han ser vad du längtar efter. Ditt hjärtas innersta längtan. Han vet den.

Jag hade svårt att hålla tillbaka tårarna. Var det så? Var det så att han såg mig i mitt mörker och hade en plan för mig? Var jag verkligen inte så ensam som jag kände mig?

Idag fyller jag 40 år. Min önskning slog in! Jag är så lycklig och mår så bra och ser fram emot allting roligt som väntar mig i livet. Och när jag blundar och blåser ut ljusen så önskar jag att allting ska få fortsätta. Bara fortsätta vara precis som det är just nu.

Ibland blir jag så självmedveten när jag bloggar eller poddar. Sådär att jag nästan förlamas. ”Det här kan någon plocka isär. Det här kan man verkligen skratta åt för att det är så fånigt. Det här är självupptaget och det här är ointressant”.

De tankarna kan vara vettiga och sanna. Och som skapande person är förmågan till självkritik väldigt viktig. Men inte när den blir förlamande. Så då brukar jag tänka på en annan sak. Och det är att det krävs mod för att skapa sånt som andra kan ta del av. För det är att göra sig sårbar.

Det lättaste som finns är däremot att sitta på sidan av och döma. Att själv aldrig uttrycka sig eller skapa något och därmed inte riskera någon kritik.

Jag tänker tillbaka på när jag gick musik på gymnasiet och man hela tiden skulle uppträda. Nej det blev inte alltid så bra och det lät inte alltid fantastiskt. Men bara att man tillhörde den lilla grupp ungdomar som faktiskt vågade gå fram och ställa sig på scenen och bjuda på sig själv – det var värt något. Och det var i alla händelser modigare än att stå och lyssna med rynkad näsa.

Det är tur att det finns dårar i världen som tror att de har något att bidra med. Något att säga, visa, skriva, skapa och komponera. Något som andra skulle kunna ha glädje av. Det är nämligen både läskigt och svårt att göra. Medan det lättaste som finns är att sitta bredvid.

Veckans avsnitt är en upprättelse för alla snabbpratande och snabbpromenerande människor som jag själv! Och så har Malin fått en insikt om viktnedgång (sist av alla). Det handlar också om Ebba Buschs uselhet och när Göran Ragnerstam briljerade. Trevlig gratislyssning!

När någon varningsblinkar hetsigt åt en och man hinner fundera på om man glömt släcka helljuset. För att bakom nästa kurva stå öga mot öga med en älgtjur.

När man till vilken främmande kvinna som helst kan viska har du en tampong? Och så får man det hemliga handskaket med tampongen i handflatan. Och man får den utan frågor, och betalar tillbaka genom att nästa gång ge en tampong till en annan kvinna i nöd.

När man svettig och ledsen lämnar en gråtande unge på förskolan och möter en annan förälder i trappen. För en sekund möts blickarna. De medlidsamma, vänliga ögonen fulla av samförstånd.

När en granne helt spontant kommer förbi med en korg trädgårdsäpplen som bara är i vägen på deras gräsmatta.

När någon springer efter en på parkeringen för att man glömt purjolöken på bandet när man storhandlade.

När man åker tåg med en arg ettåring och passageraren bredvid börjar gulla och busa med ens barn.

”Du får gå före oss” när man hamnar i kön bakom det ostressade pensionärsparet som ser ens jäktade uppsyn.

Det är på de vardagliga vänligheterna och omtanken om andra som civilisationen vilar.

Jag samlar på många saker men ingen av mina samlingar har uppstått medvetet. Nej, tvärtom har jag först efter en tid insett att jag visst har en liten samling i min ägo. Som med ko-kannorna.

Inte hade jag några planer på att samla på mjölkkannor i form av råmande kossor. Ändå står de här, en hel flock som gapar av överfyllda juver och magar.

Den längst fram tror jag är den mest nytillverkade. Men den ser nästan mer ut som en sugga med hängbuk? Saknar märkning i botten men känslan på porslinet skvallrar om att den inte är särskilt gammal. Den bruna bakom har fler detaljer och känns mycket äldre. Den brukar jag ha framme på en hylla i köket.

Dessa stora och häpet förvånade mjölkkannor rymmer nästan en liter och ibland förvarar jag ett helt mjölkpaket i dem för att det är så trevligt att servera ur vid matbordet. De är snarlika varadra men ändå målade med lite olika finess. Den vänstra köpte jag först och den är faktiskt sötare med sina blå ögon. Men båda förtjänar att få bo hos mig.

Mitt nyaste tillskott i samlingen är den här godingen som en bloggläsare skickade till mig. Hon visste att jag samlade och hittade den här på en loppis och postade den.

-Muuu! vad snällt!

Vad samlar du på i porslinsväg?