Jag gillar insjöar mer än hav. Visst är havet fruktansvärt vackert. Men det är så skrämmande på något vis. Känslan av att jag bara kan dras ut med strömmarna och försvinna. Det får mig att rysa när jag står där vid strandkanten. Och rysa än mer när jag väl kommit i vattnet.
Insjöar däremot. Stilla, klara, beräkneliga. Sjöar litar jag på. Något av det bästa som finns är att simma naken i en len och ljummen insjö. En tidig morgon eller en ljus norrländsk natt. Eller ro ut ekan till mitten av sjön hos mormor och morfar. Och sedan lägga mig ner på durken och bara blunda. Låta båten driva in till land igen medan tankarna flyter iväg.
Sjön vill mig gott. Havet är jag rädd för. Trots att det är så vackert.
33 svar
Jag är mera en havs person,känner mej instängd i insjöar
Vilken vacker bild! Jag har alltid haft stor respekt för vatten, speciellt hav. Så stora och mäktiga ja, lite skrämmande.
Ja, super fint!
http://misscdesign.blogg.se
Jag som uppfödd dalkulla har upplevt många härliga sjöar, och älskar dem. Men det finns också många vidriga minnen förknippade med vissa sjöar, skogstjärnar etc:
1. Mygg. Så snart det börjar kvällas eller bli skugga kommer de – feta, stora, hungriga, kläckta i någon mosse alldeles intill. Bzzz. Vid havet blåser oftast mygg bort, pallar inte vindarna.
2. Ännu värre: Broms! Har upplevt panikstunder som barn/ungdom då vi vrålsprungit från det som skulle bli den fina badstunden, med de värsta tänkabara knivbladsförsedda bromsar i hälarna. Tvi!. Att lägga sig och sola efter att ha kommit upp ur en kanske lätt dyluktande sjö, är lika med bromsattack.
3. Dy. kletig botten, uppvirvlande dylukt, som lockar till sig allsköns kryp, se ovan.
Men visst har sjöar sin magi. Och skräms inte på samma sätt som havet kan göra. men havet har friheten, tanken som lyfter, oändligheten…
För mig är det tvärtom, älskar havet men är rädd för sjöar och vill absolut inte bada i dem. Är rädd för larver, gäddor och gyttjiga bottnar. Havet känns säkrare, ljusare och larvfritt. Försökte läsa din text för att mota bort min rädsla men tycker det är obehagligt bara att läsa om sjöar. http://www.hyrestanten.blogspot.se/
Jag älskar allt vatten! 🙂 Bor vid en sjö, men fick jag välja så väljer jag havet. Det ger mig en sån underbar frihetskänsla.
Havet räddar liv tycker jag. Havet tar oss från land till land, och när man står där på stranden av ett hav, vet man att härifrån med en båt, kan jag ta mig vart jag vill i hela världen, för allt hav sitter ihop, och allt land likaså. Det är fint att tänka. Men jag gillar sjöar också 🙂
http://livetarlivsfarligt.blogspot.se/
Haha vad roligt att man kan tycka så olika! Jag är uppvuxen på Åland och jag älskar havet! Visserligen håller jag med om att havet är skrämmande men det är också en otrolig vacker naturkraft. Insjöar är för mig mörka, svarta och hemlighetsfulla. De sväljer saker som aldrig kommer upp igen. Havet rör sig alltid och hemligheterna kommer fram till slut. Och inget slår havsluften, så frisk och härlig!
När jag läser min egen kommentar inser att jag antagligen läser för mycket spänningsromaner… Vad är det för hemligheter som gömmer sig i sjön egentligen?
jag tycker som du! sjöar är läskiga och mörka och plötsligt drar en hand ner dig pà djupet. havet är stort men inte lika läskigt! men hellre bor jag vid en sjö än i innlandet utan vatten alls. 🙂
Stora, klara sjöar med sandbotten är ju klart bäst om man vill simma riktigt, riktigt länge. Inga hajar eller muränor heller … Men havslukten, den älskar jag.
Jag känner likadant! Jag får en slags panikkänsla vid havet. Först och främst på grund av saltvattnet och SJÖGRÄS! Men också för att jag på något sätt tycker att det är obehagligt att inte kunna se andra sidan på någonting.
Jag gillar små grunda smålandssjöar eller åar. Med lent, bräckt och snällt vatten. Med vatten som är helt tyst när man ligger med öronen under ytan.
Jag tycker precis tvärtom. Havsvattnet är klart och man ser vad man badar i. Sjöar är mörka och läskiga, där vågar jag inte bada. Men ligger man och driver i en båt skulle jag nog också välja en sjö iofs… Bättre att hålla sig vaken 😉
”Längst inne i mitt huvud är livet skönt och utan slut,
och göken gal varenda timma.
Jag ligger stilla i en båt
och glider långsamt ut, fast det är dimma”.
Kom att tänka på den här strofen av Barbro Lindgren när jag läste din text om insjön.
Barbro T
ja håll me du!
Sjöar har brunt stillstående vatten och saknar det friska saltstänket som havet har! Älskar havet.
Jag tycker också precis tvärtom. Jag är uppväxt med att bada i sjö, men i vuxen ålder skräms jag nog lite av det mystiska som hänger över insjöar. Havet trivs jag däremot i, det är öppet och inbjudande!
Håller med dig ang. simma i insjöar – finns nog ingen härligare simning! Mjukt, lent vatten och så smågäddor här och var 😉 Men havet, ja det är skrämmande stort och skrämmande vackert. Jag önskar dock jag kunde bo nära en å / flod. Tänk, nya strömmar varje dag.
http://cykelkatten.se/
Jag älskar allt vatten, men är en riktig västkust-tjej med stark dragningskraft till havet. Det är så levande, så mäktigt och omväxlande. Kan sitta i timmar på en solvarm klippa och titta ut över vågorna…
Upplever precis samma sak! Jag har fått lära mig att tycka om havet, trots att jag alltid har tyckt att det är rysligt vackert. Insjöarna däremot vaggar min själ. Jag har en sommarsjö i smålandsskogarna som är full med näckrosor och notblomster (och en hel del blodiglar) som jag kan gråta av lättnad och överväldigande när jag får simma i den, flyta på den och sitta vid. Det där med insjö och hav kanske är lite som katt eller hund-människa. Det beror lite på vilket språk själen talar.
Klart det ska vara insjö! Sötvatten som inte klibbar salt. Med gädda och abborre och gös och så en och annan blåmussla och kräfta. På vintern ska det frysa till ordentligt så en kan knalla eller åka skridskor eller skidor över. Åker jag åt väst ska jag komma till långholmen och åker jag åt öst ska jag komma till ekskäret, punkt. Inte någon gränslös horisont här inte. ;D
Blåmussla? I sjö?
Haha! Där satte du allt dit mig! Får skylla på att jag har en pappa från västkusten som gått och kallat dem för blåmusslor bara för att de är lite blåaktiga. Målarmussla heter de tydligen på riktigt. Tack för artupplysningen!
Älskar också sjöar. Men som du säger, havet är också fint!
Tänk vad olika man kan känna! Jag verkligen
älskar havet och det finns få ställen där jag känner mig så fri. Inte för att
jag skulle simma rakt ut men det är något svepande med det. Upplyftande, stort
och friskt. Sjöar är vackra men jag badar helst inte. Får alltid känslan av
bottenlöshet, vemod, gap och sömn. Lite som att något skulle kunna vakna och
resa sig upp ur vattnet. (Är uppvuxen vid havet)
Jag sällar mig till dem som tycker precis tvärtom 🙂 Sjöar är djupa och mörka och väldans, väldans läskiga. Havet däremot är öppet och klart och inbjudande.Men det beror så klart på var man är uppvuxen.
Jag är uppvuxen med sommarstuga vid en liten insjö så håller med! Det är så lent och rent och bara driva ut med ekan är så rofullt. Snart öppnar vi upp stugan och får uppleva det:) Ljuvligt!!
Det är nog vad man är uppvuxen med. Sjöar är för mig mörka, möjligtvis bottenlösa, som jordens egna svalg, medan hav är genomsiktliga, öppna, fria. Vattnet i sjöar står still som gamla, luriga myter medan havet leder till liv. Metaforiskt, filosofiskt, men ändå.
Å, så vackert! Vill dit, vill dit, vill dit. Jag vill också driva in mot land medan tankarna luftas….
Jag är också en insjömänniska!
Håller med. Jag var tidigare med i en förening som hade ett pampigt hus vid en insjö, där man kunde bada ostört. Känslan av att glida ner där naken en varm sommarkväll är helt ljuvlig.
Jag är precis tvärtom. Jag tycker sjöar är vackra, men skrämmande. Känns som om det kan finnas mystiska varelser i dem som drar ner en i djupet. Ofta är vattnet lite brunt och man ser inte botten. I havet är vattnet klart och känns tryggt. Det kanske är för att jag vuxit upp på en ö i havet…
Jag tycker tvärtom! Men så är jag uppväxt i ett samhälle precis bredvid Smögen också, så jag är bara van vid havet! 🙂 Jag är rädd för sjöar, för de är så svarta i botten – känns som att de är hur djupa som helst!