Januari är den svåraste bloggmånaden. Fortfarande trist fotoljus men till skillnad från i december inga mysiga lampor, pyssel eller dekorationer att dokumentera. Jag har plockat bort julpyntet men inte adderat så mycket nytt. Nästan inget händer och jag känner mig glåmig och ful och vill helst inte synas på bild. Ja det är svårt att hitta saker att föreviga helt klart. Så jag skriver mycket istället – för skrivinspirationen har jag kvar!

Och lite har jag piffat i alla fall. Fått bort allt julpynt och ”skyltat om” på hyllorna i köket. Och ser ni där till höger? Solkatterna på väggen? Skrek upphetsat till familjen –KOM OCH KOLLA PÅ SOOOLEN! DEN ÄR HÄÄÄR IGEN! För från slutet av november till slutet av januari orkar inte upp bakom berget. Hela huset ligger i skugga. Så när den väl återvänder är det klang och jubeltid. Alla i familjen har lärt sig hålla utkik efter och uppmärksamma första gången det sker. Folke sprang och bytte om till finskjorta för att fira.

Den som kan vara glad för lite får vara glad för mycket. Och jag är väldigt glad över den här synen.

Jag brukar ju ha cremefärgad emalj med grön kant hängande ovanför diskbänken. Men nu vill jag ha den där krispiga kontrasten så jag har bytt till min vita emalj med blå kant istället. Och mina blå kaffekoppar. Tur man har mycket grejer i sina gömmor!

Kaffekopparna hänger på rad under hyllan med en hyllremsa i blåvitt fastnubbad på kanten. Och min doftranka slingrar sig fram. Jag älskar doftranka, det var en av de första blommorna jag fick av Jakob. En doftranka som slingrade sig runt fönstret i mitt flickrum. Den dog såklart med tiden för jag är urdålig på att sköta doftrankor. Får se om den här lever längre? Jag klippte sönder bågen den satt på och trasslade ut den så här. Gillar det mer.

Tycker så mycket om hur de här rummen hänger ihop sedan den blå tapeten försvann. Nu finns ett lugn och en harmoni i färgskalan på nedervåningen. I korgstolen ligger en vepa av ull som förut tillhört min farmor.

Och kolla in det här loppisfyndet. Bonaden betalade jag 30 kronor för. Har aldrig sett något liknande. Känns som ett väldigt tydligt västkusttema. På en av båtarna står det broderat Ada. Är det någon av er som vet vad raden ”Det var så hemskt i den mörka natt” syftar på? Är det något internt som bara folk från Bohuslän känner till? Någon strof från en sång eller dikt? Bonaden är extremt välgjord och känns svår att tidsbestämma. Är den riktigt gammal eller ganska ny?

En ny favorit är den hos mig i alla fall!

Så. Det var mitt kök i det första försiktiga vinterljuset, det. Ser fram emot hur det här utvecklar sig.